Följande är hämtat från Jesus var också flykting, sidorna 209-212.
En hel del kristna vänder sig emot muslimsk invandring i en strävan att bevara kristendomens ställning. Enkel matematik säger oss att ju fler icke-kristna som bor i Sverige desto mindre blir den kristna andelen av befolkningen. Jesus vill förstås att så många som möjligt ska följa honom, så därför bör kristna som vill göra Jesu vilja verka för att så många är kristna i Sverige som möjligt, och således bevara eller förstärka kristendomens ställning i vårt land.
Utifrån detta har jag sett många syskon som argumenterar för att massinvandringen av de avgudadyrkande muslimerna måste stoppas. Snart tar de över och tar bort korset från flaggan och inför sharialagar. Konspirationsteorier om ett kommande ”Eurabien” sprids tillsammans med skräckexempel på islamistisk terrorism. Jag har pratat med kristna som på allvar tror att kristendomen håller på att utrotas i Sverige inte på grund av sekularisering och ateism, utan på grund av islam. De har jämfört med hur kristendomen marginaliserades i Nordafrika och Bysans efter islams tidiga erövringar under senantiken, och varnar för att samma sak händer nu i Sverige. Lösningen på problemet är att utvisa muslimerna, om det så är till krig, förföljelse och fattigdom, för hur tråkigt det än är för dem måste vi försvara kristendomens ställning i vårt land.
Hela detta argument baserar sig på vanföreställningen att kristna är kallade till att döpa territorier och nationalstater snarare än människor, det jag kallar för territorialmission. Den kristna missionen ses närmast som ett parti Risk där man tar över ett landområde och sedan försvarar det mot fientliga religioner. Vi har vunnit Skandinavien för Jesus, nu måste vi lägga till lite trupper här så vi inte förlorar det till Muhammed såsom vi förlorade Nordafrika förra spelturen. Det märkligaste av allt är att som metod för detta föreslås deportation snarare än evangelisation.
Jag vill att alla muslimer ska få lära känna Jesus, inte bara som profet utan som Guds Son. Jag är ute och evangeliserar på Uppsalas gator minst en gång i veckan och får ofta vittna för muslimer om vad Jesus gjort i mitt liv. I min församling har vi döpt och lärjungatränat före detta muslimer, och jag stödjer sedan flera år missionsorganisationen IBRA som sprider evangeliet bland muslimer genom internet, TV och radio.
Det är egentligen inte särskilt svårt att argumentera mot islam, därför att det är en så dåligt underbyggd tro. Ortodoxa muslimer hävdar att Koranen aldrig har ändrats, trots att den nuvarande arabiska versionen av Koranen producerades i Kairo så sent som 1924. Många muslimer hävdar att Bibeln har ändrats och förvanskat det ”muslimska” budskapet som Jesus förkunnade, trots att Koranen inte hävdar att Bibeln har ändrats och trots att vi vet att det Nya testamente vi har idag är ursprungligt och vittnar om vad Jesu närmaste lärjungar faktiskt hade lärt sig av honom.
Koranen hävdar att Jesus inte dog på korset, vilket vid sidan om Jesu existens är det som det närmast råder konsensus kring även bland ickekristna Jesusforskare. Vidare finns i Koranen påståenden om att Aron och Moses är Jesu morbröder, gnostiska och apokryfiska berättelser finns inklistrade, ”satansverserna” som senare togs bort uppmanade till avgudadyrkan av Allahs döttrar, med mera. Många muslimer tror också att mirakler inte längre sker och att den profetiska gåvan inte längre finns. Allt detta gör att det är otroligt enkelt att evangelisera för muslimer, det är öppet mål.
Jag känner flera före detta muslimer som blivit kristna och uttrycker en genuin befrielsekänsla av att få komma hem till sanningen. Jag brinner för att fler muslimer ska få lära känna Jesus, och just därför motsätter jag mig deportationer av muslimer. Deportationer frälser nämligen ingen, utan de gör det bara svårare att dela evangeliet med dem som deporteras.
Missionsbefallningen är global, och handlar om att döpa människor, inte territorier. Jesus sa: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er” (Matt 28:19-20). Och: ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd” (Mark 16:15-16). Ingen av dessa uppmaningar handlar om att ta över territorier eller stater. Alla sådana tankar är konstantinska, inte urkristna, och leder till anti-evangelisation.
Låt mig förklara varför. Säg att vi kristna skulle ta politisk kontroll över Sverige och utvisa 90 procent av alla muslimer. Säg att vi också utvisar alla ateister och agnostiker – som ju faktiskt är långt fler än både kristna och muslimer – till Nordpolen. Plötsligt är vi i majoritet. Halleluja! Korset är kvar på flaggan, och vi kan försvara våra kristna värderingar utan att kritiker som Christer Sturmark lägger näsan i blöt. Men har vi följt missionsbefallningen? Absolut inte! Ingen har blivit frälst, tvärtom har dem vi deporterat snarare blivit rätt så sura på kristna, och eftersom väldigt få kristna missionärer tyvärr inte åker till muslimska länder och Nordpolen är chansen att de får höra evangeliet mycket mindre nu jämfört med när de var i Sverige.
Det är klart, på pappret ser det ut som att Sveriges kristna varit duktiga om vi är i majoritet och bevarar korset på flaggan, men egentligen har vi inte gjort ett dyft för att sprida Guds rike. Flaggorna är fortfarande korslösa i den islamska världen och på Nordpolen. Kristendomen sprids inte för att kristna i ett visst land deporterar den icke-kristna befolkningen. På samma sätt sprids inte kristendomen om ett gäng kristna går in på ett hotell eller badhus och kastar ut alla som inte tror på Jesus. Det är anti-evangelisation: det leder inte till väckelse utan till lidande och ilska.
Vi ser hur främlingsfientligheten växer, och många kristna vet inte vad de ska tycka. Därför satsar vi på en folkbildningssatsning för Jesus var också flykting under 2018. Om du vill ha ett besök i din församling, kontakta mig!
En kommentar