Bloggarkiv

Begränsar kristendomen människors frihet?

Nytt avsnitt av Jesusfolket! En god, duktig kristen svär inte, super inte och ligger inte runt. Fy vad begränsande! Eller? Vi pratar om hur sann frihet kan vara att binda sig till något gott, och hur den liberala, kapitalistiska betoningen på frihet faktiskt kan leda till förtryck.

Ladda ner MP3-filen här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Dags att omfamna förkrosselse

Jag har tänkt mycket på förkrosselse det senaste. På misslyckanden, synd och hur sådant ska hanteras. På hur jag vill förhålla mig till Gud. Till mig själv.

Världen har ett svar som verkar så lockande ibland. Att helt enkelt justera sin standard efter sin förmåga. Lyckas jag inte hålla mig från att ljuga så kan jag antingen få mig själv att må lite bättre genom att intala mig att så många andra också ljuger, vissa utan att blinka, minsann. Eller så kan jag göra en omskrivning, ‘vit lögn’ är en historisk favorit, ‘alternativa fakta’ är trendigt nu.

När jag hade en period av tvivel för ett antal år sedan kändes det som ett så oerhört attraktivt sätt att leva på. Istället för att förhålla sig till, ja till och med underordna sig en moralisk lag, en perfekt Gud, kunde jag helt enkelt jämföra med det som passade mig bäst. Det var inte så att jag hade planer på att helt lägga bort mina värderingar, verkligen inte, men kanske åtminstone kunna skarva med dem lite. Göra undantag på kvällar och helger. Spegla mig i ljuset av lite mer misslyckade personer än Jesus. Ta mitt aldrig färdigställda hörnskåp från slöjden i nionde klass och jämföra med de klasskamrater som inte lyckades göra smörkniven i sjuan.

För jag hade bara på djupet förstått en del av det kristna svaret på frågan om misslyckanden, synd och hur sådant ska hanteras. Delen om en absolut och hög standard som vi är kallade att hålla och speglas genom. Jag hade förstått att jag inte nådde upp, räckte till. På så vis har jag också ofta haft nära till förkrosselse. Bara i kyrkan får det ordet även ha en positiv betydelse. Att förutsättningslöst klä av sig alla föreställningar om sin egen förträfflighet och fullständigt ödmjuka sig i sårbarhet inför Gud. Read the rest of this entry

Fullständigt förgjord

sine-dots-91389_640Vi lever i en värld full av synd. Lägg bort alla associationer du har till det ordet: syndakataloger, väckelsemöten, stränghet, straff. Jag menar synd i bemärkelsen våld, förtryck och all slags ondska, synd i betydelsen bortvändhet från det som är Gud. Genom att vi är här, finns till i denna existens, har vi del av allt det onda som görs och har gjorts. Nu idag, igår, för tusen år sedan och om tusen år. Det är detta som benämns med det slitna ordet arvsynd. Genom vår förbundenhet med resten av mänskligheten ärver vi det syndiga. Och en viktig del av detta är vår självuppfattning.

Read the rest of this entry

Alla har vi syndakataloger

Att lista upp vad som är gott handlande och syndigt handlande var djupt rotat i den judiska kultur där kristendomen växte fram, och även om det kristna budskapet var att alla våra synder är förlåtna genom Jesu död så innebar det inte på något sätt för de tidiga kristna att de skulle sluta tala om synd, att livsstil inte längre spelade någon roll eller att man ska låta sina syskon i tron agera precis hur som helst. Paulus undervisar noga om detta:

Vad ska vi då säga? Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?
 […]

Synden ska därför inte regera i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär. Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som redskap för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som redskap för rättfärdigheten. Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden. Hur är det då? Ska vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Verkligen inte! (Rom 6:1-2, 12-15)

Ett tydligt mönster i de flesta av Nya Testamentets brev, i synnerhet de av Paulus, är således att de inleds med en teologisk genomgång av Evangeliet – frälsningen genom nåden – och avslutas med förmaningar och uppmaningar till ett heligt liv fyllt av goda gärningar. Så skriver han exempelvis i Kolosserbrevet:

Men nu ska också ni lägga bort allt detta: vrede, ilska, ondska, förtal och fräckheter från er mun. Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare. Här är ingen längre grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar , skyt , slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla.

Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha överseende med varandra och förlåt varandra, om ni har något att anklaga någon för. Så som Herren har förlåtit er ska ni förlåta varandra. Och över allt detta ska ni klä er i kärleken, bandet som förenar till fullkomlig enhet.
 (Kol 3:8-14)

Read the rest of this entry

Fram med pekpinnarna och syndakatalogerna!

Budord

Budord

Ni skall hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren. – 3 Mos 22:31

Bibeln dryper av pekpinnar och syndakataloger. Bara i Moseböckerna finns över 600 bud om vad vi ska och inte ska göra. Detta är inget som upphör i Nya Testamentet, hela Bergspredikan, Rom 12, Gal 5, Ef 4 med mera innehåller detaljerade pekpinnar och syndakataloger. Det finns en objektiv moralisk sanning som Herren har fastställt och som vi ska följa. På grund av vår synd kan vi inte följa dem i egen kraft, därför förlåter Gud oss i sin nåd, men denna nåd gör inte att det är okej att synda utan gör tvärtom så att vi helgas till att kämpa mot synden, som jag redan skrivit om här.

Att betrakta tillrättavisningar, uppmaningar och förbud som negativa enbart för att de är tillrättavisningar, uppmaningar och förbud, oavsett vad de gäller, är inte bara ologiskt utan oerhört destruktivt. Det är uppenbarligen något som kraftigt förhindrar det goda och som gynnar det onda. Om det är en ”pekpinne” att tala om för människor vad de ska göra, och en ”syndakatalog” att tala om vad de inte ska göra, ja då behöver vi utan tvekan mycket fler pekpinnar och syndakataloger för att skapa en rättvis, fredlig och hållbar värld.

Ta klimatkrisen som exempel. Ingen kan ha undgått att det råder en förlamande passivitet både i de politiska klimatförhandlingarna men också när det gäller privatpersoners omställning till en hållbar livsstil. Utsläppen av växthusgaser ökar, trots att vi känt till klimatkrisen i decennier. Vi borde gjort radikala förändringar för länge sedan, men de har uteblivit. Den tidigare chefen för FN:s klimatförhandlingar Yvo de Boer menar att vi troligtvis inte når tvågradersmålet på grund av denna passivitet. En global klimatlatastrof med förödande konsekvenser särskilt för de fattiga söder om Sahara, är närmast oundviklig.

I ett sådant scenario anser vi det vara fel att förmana människor för att de äter kött eller att säga åt dem att ta tåget istället för bilen. Förstår ni hur förödande det är? Vi måste omedelbart lägga av med att betrakta ”pekpinnar” som något negativt och avfärda aktivisters uppmaningar med att de utgör en ”syndakatalog”. För att rädda fattigas människors liv får vi inte tveka att ”förmana och tillrättavisa med allt eftertryck.” (Tit 2:15).

Kritik av ”godhetstestet”

Snatteri - en dödssynd?

Snatteri – en dödssynd?

Ett gäng amerikaner med Ray Comfort i spetsen har tagit fram en evangelisationsmodell som de kallar ”Godhetstestet”, något som de senaste åren även spridit sig till Sverige. Klippet ovan illustrerar ganska tydligt hur det går till. Man frågar någon om denne anser sig vara en god person, vilket många amerikaner tycker att de är, och sedan frågar man ”Har du ljugit?” När svaret blir ja säger man ”Och vad kallar man en som ljuger?” Jo, lögnare. Sedan frågar man om personen har stulit, och här säger många först nej, men då påminner man dem om att de är lögnare, och då erkänner de flesta att de stulit nåt litet nån gång. Vad kallar man en sån? Jo, tjuv. Sedan frångår man de tio budorden för att hoppa till Matt 5:28 där Jesus säger att man begår äktenskap i sitt hjärta om man ser på en kvinna med begär, vilket de flesta (män) förstås har gjort. Avslutningsvis frågar man om personen man intervjuar har missbrukat Herrens Namn, och poängterar att detta särskilt gäller om man använder det som en svordom, vilket de anser att många amerikaner gör. Därmed är de även hädare!

Jag är mycket kritisk till detta koncept och anser att det uttrycker en grov vinkling av Bibelns syndbegrepp. Uppenbarligen väljer man sina synder väl för att så många som möjligt ska erkänna sig skyldiga, och man placerar strategiskt lögnens synd i början så att man kan referera till den om någon skulle hävda syndfrihet. Förutom detta stör det mig något enormt att man undviker synder som girighet, habegär, egoism och högmod, något som är väldigt vanligt inte minst i USA. Eller ta mord för den delen. Man undviker den synden eftersom man anser att så få begått den. Men Jakob utbrister att rika människor dödar oskyldiga och förtrycker fattiga arbetare (Jak 5:1-6). Här skriver jag om hur rikedom även uttrycker girighet och till och med stöld. Det är godhetstestet ganska omedvetet om.

Read the rest of this entry

Försoningen leder till effektivare aktivism

Att engagera sig för fred och rättvisa är både att använda dygder och att bekämpa synden. Det är synden som orsakar orättvisor, förtryck, konflikter, miljöförstöring och all annan form av lidande. Paulus skriver att några exempel på synder är ”orättfärdighet, ondska, girighet[,] elakhet, […] avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja” (Rom 1:29). Dessa mörka krafter orsakar orättfärdiga strukturer – girighet orsakar ekonomiska klyftor, elakhet orsakar förtryck, stridslystnad orsakar konflikter, illvilja orsakar miljöförstöring med mera. Därför är engagemang mot dessa strukturer och för fred, miljö och rättvisa, en kamp mot synden och för Guds Rikes utbredande.

Jesu försoningsverk på korset innebar att Han dog för våra synder för att vi skulle få förlåtelse för dem och därmed ta emot det eviga liv som vi genom synden hade skiljts ifrån. På så sätt försonar Jesus oss med Fadern och relationen mellan Gud och människa återupprättas så att syndarna får ta del i den Syndfries närvaro:

Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som ett försoningsoffer, att tas emot genom tron. (Rom 3:23-25)

Men inte nog med att Jesu försoningsoffer leder till förlåtelse för våra synder, den öppnar även upp vägen för helgelse så att vi blir än mer effektiva i att kämpa mot synden och göra goda gärningar. Paulus går skarpt emot idén att syndernas förlåtelse innebär att vi kan synda hur mycket vi vill:

Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den?   […] Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är friad från synd. Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom. (Rom 6:1-2, 6-8).

Read the rest of this entry

Omvändelse och helgelse

I söndags var jag på två möten i Stockholm med David Owour, och jag blev positivt överraskad. Owour, från Kenya, är väligt skärpt och kunnig, och även om jag inte håller med om alla detaljer i hans eskatologi (som dock var sundare jämfört med andra knasigheter som finns där ute) delade han ett väldigt träffsäkert budskap om omvändelse och att leva heliga liv. Han började med att detaljerat beskriva en syn som han menade sig ha haft, där han såg två vigselringar i Himlen. Han insåg att den ena tillhörde Kristus och den andra kyrkan, men slogs av att de var så lika, den som tillhörde Kristus var inte större eller vackrare, utan de var likadana. Efter att tydligt poängterat att all profetia ska stämma överens med Skriften lästa han Upp 19:6-9:

Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, lik bruset av stora vatten och dånet av kraftig åska, och de sade:

”Halleluja! Herren vår Gud, den Allsmäktige, har blivit konung.
Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran.
Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo.
Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg.” 
Linnetyget är de heligas rättfärdighet.

Och ängeln sade till mig: ”Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Och han tillade: ”Dessa Guds ord är sanna.”

Read the rest of this entry

Tänk inte på det som är på jorden

Lägg Kolosserbrevet 3 på minnet. Det är en kraftfull text om kristen livsstil. Väldigt kraftfull. Jag ryser när jag tänker på vad som skulle hända om vi tog till oss detta budskap och blev Ordets görare. Vi skulle förändra världen, på riktigt.

”Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden.” (v. 1-2)

Vi ska inte tänka på det som är på jorden utan det som är där ovan, där Kristus sitter på hedersplatsen vid Gud. Jag argumenterade redan för ett år sedan att det inte är för att kyrkan har fokuserat för mycket på Himlen som den har varit så dålig på att ta hand om människors behov här och nu utan för att den fokuserat för lite på Himlen, den har inte insett vad Himlen innebär. Nyckeln till att sprida Guds himmelska vilja på jorden (Matt 6:10) är att inte tänka på det som är på jorden utan på det som är i Himlen.

Read the rest of this entry