Gästinlägg av Julia Magnusson.
Den 9/9 är det val.
Jag är snart 16 år, alltså har jag ungefär 2 år innan jag behöver fundera på vad jag ska rösta på. Egentligen kanske jag inte behöver tänka så speciellt mycket på valet alls, förutom på samhällslektionerna i skolan.
Ändå gör jag det.
Jag har gått i skola i 10 år + några år på förskola. Jag har fått gå i skola och förskola i så många år helt gratis och lära mig om väsentligheter som människors lika värde, demokrati och respekt.
Trots att skolan vissa dagar är det absolut sista jag vill gå till är jag så tacksam över den möjligheten jag får.
Inte nog med det så får jag även bo i ett land och finnas i ett sammanhang som ofta präglas av kärlek.
Kärlek till varandra, till andra och till vår värld.
Jag tycker ofta det är väldigt svårt att vara 16 år, t.ex. när mobilbatteriet dör mitt i youtube-videon eller om Instagram fortfarande inte, efter 2 minuter, har något nytt att erbjuda. Sen kommer livet med svårare utmaningar också.
Jag är inte superinsatt i politiken. Jag är inte superinsatt i vilka partier som tycker och tänker vad. Det jag får veta om partierna är det som kommer upp i mitt nyhetsflöde på Facebook.
Alltså är inte mitt syfte att prata till någons fördel.
Jag vill bara göra er uppmärksamma på att inte alla barn och unga struntar i politiken. Jag, och många med mig, vet vems framtid det är vi snackar om. Det är vår framtid, och allt vi kan göra är att stå här och titta på. Det är som att vi ser tårtan, men vi får inte hjälpa till att äta den. Eller också får vi kämpa för att få våra små röster hörda i ett så stort land, i en så stor värld.
Jag har däremot levt livet på jorden i snart 16 år och har under denna tiden lärt mig hur långt man kommer med kärlek. Kärlek till varandra och till andra. Kärlek till vår värld och våra sammanhang.
Jag har även lärt mig att kärleken ofta inte är den vägen vi väljer. Därför råder krig, rädsla, förtryck, miljöförstöring och annat på många ställen i världen. Sådant som jag kan vara 100% säker på inte styrs av kärlek.
Min önskan är att de som just nu har ansvaret i sina händer (dvs. alla som får rösta) ska ta det på fullt allvar. Min önskan är att vi ska se värdet i vår värld, vårt land, vår demokrati, våra medmänniskor. Min önskan är att Sverige år 2022, när jag får rösta, inte ska ha gått bakåt i sin utveckling som ett fritt och kärleksfullt land utan ständigt röra sig i rätt riktning.
Låt oss i detta valet inte glömma bort kärleken. Kärleken till andra. Kärleken till vår värld. Hur kan vi göra Sverige till ett kärleksfullt land?
Låt oss i detta valet tänka på vår värld. Låt oss ta det ansvaret som vi faktiskt har. Det är en framtid vi pratar om. Min, och alla i min ålders framtid. Vi har inte råd att slarva.
Jag har fortfarande 4 år kvar tills det att jag får gå och rösta. Men om du är en av de som bara har ett par dagar kvar så ber jag dig: gå och rösta! Och gör det med hjärtat! Glöm för allt i världen inte bort kärleken som den här världen behöver. Var med och bidra till den.
Jag tror vi har en härlig tid framför oss, det är i alla fall vad jag drömmer om. Tänk vilken förmån vi har som får vara med och påverka den så att den blir så härlig som vi vill ha den.
Hela Pingsten 