Bloggarkiv

Är det inte dags för något bättre än demokrati?

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Håll i hästarna, vi förespråkar inte alls diktatur! Men det är viktigt att inse att västerländsk demokrati har vissa problem som vi behöver diskutera. Som att majoriteten lätt förtrycker minoriteten, eller att människor utomlands kan drabbas enormt av valresultat som de inte kan påverka. Hur kan vi förbättra demokratin så att vi får fler Mandelor och färre Trumpar?

Ladda ner MP3-filen här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook! Om du vill stötta podden, ge en gåva till Jerusalemprojektet.

Har du frågor, kommentarer eller tips på vad vi ska podda om? Kommentera nedan!

Minskar vi SD genom att minska invandringen?

Syriska flyktingar, bild från ABC News

Syriska flyktingar, bild från ABC News

Igår var alla besvikna utom Sverigedemokraterna. Med fördubblat väljarstöd är de nu utan konkurrens Sveriges tredje största parti och har en vågmästarroll som ställer till stort besvär för de blockvana partierna. Många frågar sig hur detta kunde ske, och jag har sett flera röster som menar att för att återgå till status quo och minska SD:s storlek så måste vi göra som de vill och minska invandringen. Det talas om att de andra partierna har blundat för problemen med invandringen och att de nu måste lyssna på SD:s väljare och bedriva SD-politik för att minska SD:s inflytande, eller nåt. Men förhåller det sig verkligen på det sättet?

Vi måste komma ihåg att både SD och de rödgröna (och Fi) protesterar mot regeringens bild av att det mesta är frid och fröjd i Sverige och att de har skött välfärden bra. Valresultatet pekar på att en majoritet av väljarna ser ett hot mot välfärden och är kritisk till Alliansens politik. Men de rödgröna och SD har ju två helt olika lösningar: partierna åt vänster talar om att utjämna klassklyftor, höja skatten för de rika för att betala välfärden och stoppa vinstslöseriet i välfärden, medan SD väldigt tydligt utpekar invandrare, framför allt asylinvandrare, som syndabockarna och menar att Sverige tjänar miljarder och åter miljarder om man stoppar invandringen, i synnerhet asylinvandringen.

På kort sikt är det förstås en kostnad att ta emot asylsökande, men på lång sikt blir det förstås en vinst eftersom få människor i Sverige går arbetslösa hela livet. Faktum är att det tar ungefär sju år för en invandrare att få jobb, vilket förstås bör jämföras med en infödd som tar åtminstone femton år på sig – ibland tjugoen, tjugofem eller ännu mer – för att få jobb, medan de får gratis skolgång, gratis sjukvård, och mycket mer. SD bedömar utlandsfödda med helt andra måttstockar än inlandsfödda, och räknar dem som en belastning både om de får bidrag och om de arbetar.

Grundproblemet är förstås att man tar sig rätten att kunna bestämma över människor med ett annat ursprung på ett sätt man aldrig skulle göra mot infödda. Alla människor kostar i början av sin vistelse här – för infödda gäller det när vi är barn – men efterhand om vi lyckas komma in på arbetsmarknaden och betalar skatt så blir vi resurser. Det är så för alla. Och faktum är att människor som inte arbetar inte är ett dugg mindre värda att få vara här för det – alla sjuka, funktionsnedsatta och pensionärer har ett fantastiskt egenvärda helt oberoende av hur mycket cash de genererar. Ett ofta missbrukat bibelord är 2 Tess 3:10: ”den som inte vill arbeta ska inte heller äta”. Många glömmer det viktiga ”vill” och får det att låta som om alla som inte förmår arbeta ska svälta, men Paulus instruktioner till denna egendomsgemenskapspraktiserande församling är att vi ska se till människors intentioner. Read the rest of this entry

Varför stödjer kristna Alliansen?

alliansenImorgon är det val, och båda våra kära kristna dagstidningar berättar vad vi kristna bör göra då. Dagens ledarsida varnar oss för att vara soffliggare utan ber på rösta på det parti som vi framför allt delar ideologi med, som tänker som oss i vissa sakfrågor och möjligtvis, i sista hand, som gynnar oss personligen. Världen idags ledarsida är lite mer frispråkig: det kristna sättet är att rösta borgerligt – rädda alliansen! Detta baserar Lukas Berggren på att de tre viktigaste frågorna enligt honom är familjen (i klartext: få pappamånader och mycket vårdnadsbidrag (för framför allt kvinnor)), religiösa friskolor och att handla varor från Israels ockuperade områden.

När det gäller religiösa friskolor tenderar jag att hålla med Berggren, även om det finns risk för att dessa försvårar missionen och ökar segregering så bör de inte förbjudas. Men hur blev de andra två frågorna självklara kristna  ställningstaganden? Den kristna sionismen som blundar för Israels ockupationspolitik har jag kritiserat i många blogginlägg, och hur i hela världen kommer man fram till att det är okristet att pappor och mammor tar lika mycket tid till sina barn? Vill man forcera kvinnor till mindre lönearbete och därmed mindre inkomst i Jesu namn?

Världen idag är proppfylld med annonser och debattartiklar från kristdemokrater (och en del kristna värdepartister), så få argument kan rucka på deras övertygelse. Men deras och andra kristna konservativas propaganda funkar: de flesta frikyrkokristna röstar på alliansen, särskilt KD. Jag visade dock i denna debattartikel för inte så länge sen att KD:s värderingar och ideologi skiljer sig väldigt mycket från vad Jesus, apostlarna och den tidiga kyrkan ansåg om rikedom, fattigdom, krig och fred.

Grejen är ju att när jag ser på Jesus så ser jag en i högsta grad politisk kung som proklamerar sitt valmanifest för Guds Rike och som hjälper folket i praktisk handling med den Helige Andes kraft. Hans Rike är inte av den här världen (Joh 18:36), det bygger på tjänande istället för härskande (Matt 20:25-26) och ickevåld och fiendekärlek istället för våld och vapen. De tidiga kristna ville inte organisera en väpnad revolution mot överheten utan underordnae sig den: samtidigt byggde man ett eget kyrkligt samhälle under maktmännens radar där man hade allt gemensamt så att ingen led någon nöd (Apg 2:42-47).

Read the rest of this entry

Rösta på tomma stolarnas parti 19 september!

Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. (Fil 3:20)

Att kristna som himmelska medborgare och fiendeälskande ickevåldsförespråkare inte kan vara politiker innebär inte för alla kristna med denna uppfattning att det därmed är fel att rösta. Även om man anser att kristna inte kan delta i statens blodiga aktiviteter (som jag skrev i mitt förra inlägg är staten per definiton en våldsorganisation) poängterar man att kristna ska ta sitt samhällsansvar och rösta på den i vart fall minst dåliga kandidaten. Jag hade själv denna syn för inte så länge sen och blev konfunderad när vissa av mina kristna syskon rev sönder sina röstkort. Men jag hade då inte insett att staten förändrar samhället endast med våld som maktmedel och att det finns många alternativa oblodiga sätt att förändra samhället på än att lägga en lapp i en låda vart fjärde år.

Problemet med att rösta som kristen pacifist är att oavsett om man röstar på en kandidat med goda, sunda, kristna värderingar sprider denna sina värderingar med hjälp av polisiärt och militärt våld. Den ”minst dåliga” kandidaten är fortfarande en som använder våld. Och faktum är att det därmed inte är den minst dåliga kandidaten ur kristen pacifistisk synvinkel, utan den bästa riksdagskandidaten är den som inte använder våld, dvs. inte utnyttjar våldsmakten i Riksdagen. Vi kristna som menar att kristna inte kan vara politiker bör rösta på människor som inte vill vara politiker. Det är den minst dåliga kandidaten.

Sådana kandidater finns inte, kanske man tänker. Men faktum är att de finns. Tomma stolarnas parti vill mobilisera soffliggare och genomdriva en reform som gör att blankröstarnas röster räknas, helt enkelt genom att inte gå till Riksdagen om de blir inröstade. ”Vi söker inte makten! Vi vill inte ens ha den!” skriver de på sin lilla hemsida. En vanlig blankröst (eller sönderrivet röstkort) innebär bara att makten övergår till någon annan. Men om tillräckligt många kristna pacifister röstar på en kandidat som använder ickevåld, dvs. inte befinner sig i Riksdagen, kommer det bli uppenbart för världen att här är tusentals Jesuslärjungar som inte förändrar samhället med svärd utan genom trasa och fotbalja (Joh 13), som engagerar sig i civila organisationer istället för politiska.

Read the rest of this entry

2010 valår inte bara för oss

Den här texten skrev jag ursprungligen på bloggen Diakoniaaktivist.

Alla som visste att det är kommun-, landstings- och riksdagsval den 19 september i år räcker upp en hand. Alla som visste att det är president- och parlamentsval i Sudan 11 april i år räcker upp en hand. Det är naturligtvis inget konstigt att vi känner till Sveriges val bättre, vi bor ju ändå här. Det svenska valet påverkar otvivelaktigt oss mer än valet i Sudan. Men samtidigt är det som sker i Sudan i april något vi bör fästa lika mycket uppmärksamhet vid än vårt eget val, om inte mer.

Read the rest of this entry