Tyskland vill ha hjälp av pingstvänner

Igår deltog jag i workshopen ”The Peace Potential of Evangelical Churches in North and South America” i Berlin. Workshopen är en del av ett forskningsprojekt initierat av tyska utrikesdepartementet om religioners potential för fredsskapande. Projektet leds av diplomaten Volker Berresheim och inriktningen mot evangelikal och karismatisk kristendom leds av Heinrich Wilhelm Schäfer, professor i protestantisk teologi och religionssociologi vid Bielefeld universitet. Workshopen hölls på Institut für Auslandsbeziehungen i centrala Berlin.

På plats fanns, förutom Berresheim, Schäfer och fler akademiker och anställda på utrikesdepartementet bland annat Galen Carey från National Association of Evangelicals, USA, Konrad Raiser, f.d. generalsekreterare för Kyrkornas världsråd, jag själv som representant för Pentecostals & Charismatics for Peace & Justice samt en rad latinamerikanska akademiker och kyrkliga ledare, inklusive David Mesquiati de Oliveira, pingstpastor och religionssociolog från Brasilien, Vitalino Similox, generalsekreterare för Guatemalas ekumeniska råd samt Luis Orellana Urtubia, doktor i Amerikastudier vid Santiagos universitet och ledare för La Red Latinoamericana de Studios Pentecostales.

De latinamerikanska representanterna gav alla en liknande bild av hur pingstvänner (som dominerar gruppen ”evangelikaler” i dessa länder) ofta är engagerade lokalt för fattigdomsbekämpning och social inkludering, men politiskt stödjer de i allt högre grad högerextrema kandidater. Politiskt väger frågor om abort och familj tyngst, vilket troligtvis beror en hel del på nordamerikanskt inflytande. I Brasilien grundade pingstvänner ett miljöparti 2012, som fem år senare bytte namn till Patriota, ersatte miljöpolitiken med militarism och invandringsmotstånd, och bidrog till att Bolsonaro blev vald (han var till och med en period medlem i partiet).

Carey presenterade politiska frågor som NAE driver, vilket inkluderar saker som religionsfrihet, skydd för ofödda, fattigdomsbekämpning, avskaffande av tortyr, kärnvapennedrustning och ökad kontroll av lätta vapen, och nedskärning av växthusgasutsläpp. Han betonade att gruppen evangelikala är bred och omfattar en mångfald människor: ofta pratar man i USA som att vita evangelikala är de enda som finns. NAEs politiska förslag sträcker sig över vänster-högerskalan.

Jag betonade hur många pingstkarismatiker känner sig missförstådda och marginaliserade. Det är jättebra att tyska regeringen vill samarbeta med dessa aktörer, för de gör redan en enorm skillnad för världens utsatta (se exempelvis Mukwege). Då är det också viktigt att möta dem på deras planhalva och inte försöka argumentera från sin egen världsbild.

De tyska deltagarna var väldigt glada och tacksamma för vår input. Dagen avslutades med en två timmar lång öppen diskussion där vi diskuterade hur olika evangelikala grupperingar kan klassificeras och hur olika partnersamarbeten kan se ut.

Personligen tycker jag det är fantastiskt att Tyskland ser vikten i att samarbeta med religiösa aktörer och att de har en villighet att lyssna in hur vi tänker och vad vi redan gör, något Sverige också behöver göra. Vi pratar trots allt om över en halv miljard människor som kan göra stor skillnad i världen med rätt resurser och stöd!