Nytt avsnitt av Jesusfolket! Micael talar på Credo Lund om varför det är rimligt att tro på Gud utifrån nobelpristagare, grodor, fri vilja, andra världskriget och förstås mirakler! Ateismen är inte en neutral utgångspunkt som man lätt kan falla tillbaka på om man tvivlar på religion, utan ateismen förutsätter en hel del som är svårt att belägga.
Lyssna på avsnittet av Människor och tro i P1 där Micael var med!
Ladda ner MP3-filen av avsnittet här.
Har du frågor, kommentarer eller tips på vad vi ska podda om? Maila oss på jesusfolket@gmail.com
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst poddar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook! Om du vill att vi ska komma och prata i din församling, bjud in oss!
Hela Pingsten 
Vi kan stärka varandra och navigera varandra i tron. På de sätt som Gud låter oss stärka och navigera varandra blir till tecken på Guds omsorg i våra liv.Låt mej ge ett färskt personligt exempel. För de som känner min älskade man vet att han är en tidsoptimist. Han kallar mej för tidspessimist medan jag menar att den rätta benämningen på mej är tidsrealist. Åtminstone när det handlar om tiden att förflytta sej mellan punkt a och punkt b.Så när han och jag skulle till en församling för att deltaga i deras söndagsgudstjänst började jag promenaden till kyrkan på egen hand före honom. Vi visste båda i förväg att det skulle bli så. Och ändå var jag ju både lite ledsen och irriterad över detta faktum att vi inte kunde promenera till mötet tillsammans. Känslan blev inte heller mindre av att han glatt kvittrade ”ja, vi ses sedan då” när jag berättade att jag var på väg att lämna huset medan han fortfarande stod kvar i duschen.Under min promenad gnällde jag inför Herren om mitt öde som gift med en kvittrande tidsoptimist och tänkte väl på alla andra fina par som verkade komma iväg till kyrkan som i en parad.Framme vid kyrkan gjorde jag som de flesta andra gör och funderade ett slag på var man ska sätta sej. Jag valde en bänk lite vid sidan av och framför mej sitter en äldre kvinna som jag inte mött tidigare. Kvinnan vände sej om till mej och hälsade. Inom en minut hade hon börjat samtala med mej om sin älskade man som är tidsoptimist.Kvinnans vittnesbörd för mej var så klart och tydligt navigerande att det vände upp och ned på hela min bild och känsla som jag burit på under den ensama promenaden. Jag vet inte om det var så mycket av det hon sade som gjorde inverkan på mej. Det mesta handlade nog om hennes sätt att ”ta det” att vara gift med en tidsoptimist. Hon gjorde sej absolut inga bekymmer om det!Efter att min man, jäktad och svettig, klämt in sej i kyrkbänksledet en minut innan start kom den andre tidsoptimistmannen till min nyvunna syster på bänken framför inspringande. Det är sådana här händelser som är Guds närvaro in realpresens. Att få möta den kvinna som kunde navigera och stärka är ett tecken på Guds omsorg. Kyrksalen var full med människor men det var just detta möte som Gud i sin ofattbara nåd gav mej den här dagen och man undrar ju: Hur många liknande omsorgshandlingar och tecken från Gud visade sej samtidigt i samma sal mellan andra navigatörer och mottagare?
GillaGilla