Bloggarkiv

Behöver vi Gud för att vara goda? Min debatt med Anders Hesselbom

Äntligen är den här! Inspelningen från min debatt med humanisten och ateisten Anders Hesselbom på ämnet ”Behöver vi Gud för att vara goda?” Vi var överens om att ateister kan hjälpa gamla tanter över gatan, men hur motiverar vi att något är verkligt gott eller ont oberoende av vad folk tycker, om inte Gud finns?

Jag menade att ateismen är oförenlig med övertygelsen att det finns moraliska fakta, medan Anders Hesselbom tvivlade på att de ens finns moraliska fakta och menade därtill att Gud inte utgör en förklaring även om de skulle finnas.

20171109_195601 (1).jpg

Anders är väldigt trevlig och höll debatten på en saklig och proffsig nivå, även om jag kan tycka att han ämnesmässigt spretade iväg ganska ofta. Mina fyra argument för varför moralisk värderealism (idén att det finns moraliska fakta) inte kan vara sann om Gud inte finns bemöttes inte av honom på ett systematiskt sätt, tyckte jag. Flera av mina kristna vänner som lyssnade hade samma intryck. Jag är nyfiken på om även ateistiska lyssnare av debatten kan hålla med om det.

Hela debatten går att se i YouTubeklippet ovan, och första halvan av den går att lyssna på i Hela Pingstens podd Jesusfolket. Denna första halva innehåller våra inledningsanföranden. Ladda ner den här. Andra halvan, med responser och frågor från publiken, kommer om någon vecka.

Fyra anledningar till att ateismen inte kan förklara existensen av gott och ont

Skärmavbild 2017-11-10 kl. 16.50.28

Igår hade jag förmånen att få debattera mot humanisten Anders Hesselbom på ämnet ”Behöver vi Gud för att vara goda?” Debatten arrangerades av Svenska apologetiksällskapet och min församling Mosaik och samlade cirka 25-30 personer, både kristna och ateister.

Allt spelades in så ni ska få se debatten i sin helhet om någon vecka eller två. Redan nu vill jag dock dela med mig av första halvan av mitt inledningsanförande, om varför jag anser att vi inte kan motivera existensen av objektiv moral, eller moralisk värderealism, om Gud inte finns.

Låt mig först och främst definiera moralisk värderealism. Det är idén att moraliska utsagor är genuina påståenden om faktaförhållanden. En värderealist anser att moraliska fakta existerar och att vi har en plikt att följa dem. Read the rest of this entry

Om Gud vore annorlunda

christopher-mcgurn-209497.jpg

Foto: Cristopher McGurn, Unsplash

Min föreläsare i moralfilosofi, på vår andra föreläsning, målade upp ett problem med objektiva etiska värderingar-eller sanna morallagar- såhär: om de hävdas vara rotade i Gud, eller ett övernaturligt väsen, så har vi alternativen att det goda är gott därför att Gud tycker det, eller att Gud är god. Jag sa att det är det senare. Då frågade han mig, jaha så om Gud vore annorlunda, så vore Han inte god, och fick mig då att svara instämmande. Då menade han att det goda måste vara oberoende av Gud. Jag svarade att det inte var så, utan att det ligger i Guds natur att Han är god. Han pressade mig på nytt: ”men OM Guds natur vore annorlunda, så vore Han inte god?!”

Efter några vändor på det viset insåg jag mitt misstag i rävsaxen och lösningen. Istället för att säga: ”om Gud vore annorlunda så vore Han inte god”, så sa jag att ”då vore Han inte Gud” (Det gjorde inte föreläsaren det minsta mer övertygad, han svarade bara att jag inte verkade låta mig övertygas vad han än sa, men jag blev i varje tillfreds med mina tankar).

Godhet, kärlek och andra goda värden är inte oberoende av Gud. De är inte heller godtyckligt bestämda av honom, som om Han lika gärna hade kunnat bestämma sig för att allmänt hat, tortyr och barnamord vore gott. Nej, godhetens natur och existens är intimt sammanflätad med den yttersta existensen, det absoluta och oföränderliga högsta väsendet, den allsmäktige Guden, och Hans natur och existens. Godheten är oföränderlig, det finns inget ”om det goda vore annorlunda”, Gud är oföränderlig, det finns ingen möjlighet att Han vore annorlunda. Read the rest of this entry

Är vi beroende av budord?

Vi verkar inte kunna avskaffa vår kärlek till regler och budord. Inte ens i en normkritisk tid. Normkritiken är en postmodern rörelse som marknadsför sig med att sanningen är relativ, eller att den inte finns, och att allt ska ifrågasättas. I Italien gifter sig en kvinna med sig själv. I Skåne kämpar en person för att bli accepterad som häst. Men parallellt med acceptansen för allsköns okonventionaliteter verkar en annan regelbok växa fram. Ungefär som att en sån där blyertspenna med suddgummi i ena änden används, och samtidigt som det ena raderas råkar pennan skriva på ett annat papper.

Förra veckan hade vi en mycket intressant föreläsning om gender och jämställdhet. Det är fruktansvärt hur systematiskt kvinnors prestationer inom akademien nedvärderas. Män med sämre kvalifikationer får pengarna för att de anses ha ’potential’, fastän kvinnor med överlägsen kompetens ansökt om samma finansiering. Men förutom det huvudbudskapet fångade en bisats min uppmärksamhet. Föreläsaren nämnde kort om hur ’lätt det är att säga och göra fel’ inom feminismen, både akademiskt och i vardagslivet. Vilka ord som anses kränkande. Vad som egentligen är feministiskt, förtryckande, befriande, ’empowering’.

Tidigare i veckan hade jag en annan konversation med en något yngre vän som menade att hen skulle bli dumförklarad om hen försvarade konceptet äktenskap som en vettig grej. Eller tron på en Gud.

01102014-JPA_2318 (2)

Read the rest of this entry

Etisk karismatisk apologetik

trump-duterte

Duterte och Trump, personer vars omoral suddas ut av det faktum att de är politiker?

I förrgår publicerades en artikel av mig på Svenska apologetiksällskapets blogg som har mötts både av uppmuntran och kritik. Inlägget handlade om hur apologetik inte kan frikopplas från etik, dels för att biblisk apologetik ska vara etisk och dels för att vi inte kan stänga av våra hjärnor när vi resonerar kring etik lika lite som när vi resonerar kring filosofi och teologi.

Vissa moraliska ställningstaganden kräver långt sämre argument och logiska resonemang än de mest skrattretande argumenten mot Guds existens, och det blir inkonsekvent av oss att omfamna sådana moraliska ställningstaganden.

Som exempel på dessa gav jag den främlingsfientliga etiken som propageras av Trumprörelsen och Sverigedemokraterna, och baserat på min tes om att apologeter bör vara etiskt bibliska kritiserade jag apologeter jag stött på som hyllar Donald Trump.

Kritik som missar målet

Kritiken mot mitt inlägg handlade framför allt om att jag tog politisk ställning och att det är skillnad på apologetik och politik. Men en sådan respons är inte så konstruktiv, det är ju enbart att upprepa tesen som jag argumenterar emot.

Hela mitt blogginlägg gick ut på att ge skäl för varför idén om politiskt neutral apologetik i Trumperan vare sig är möjlig eller eftersträvansvärd. Att bemöta det med ”apologetik har inte med politik att göra” är lite som att efter att mödosamt försöka beskriva ett Gudsbevis få höra ”men det finns ju inga bevis för Guds existens”. Read the rest of this entry

Moral är inte vetenskap, Christer Sturmark

Skärmavbild 2017-05-21 kl. 14.12.51

Skärmdump från SVT Opinion

Jag måste ta och skriva en bok om det moraliska Gudsbeviset alltså. Inte bara är det något jag diskuterat flitigt med ateister (bland annat i denna bloggs kommentarsfält), utan som aktivist för fred och rättvisa är moraliska sanningar mycket viktigt för mig, och insikten om att dessa måste vara övernaturliga och enbart existera om Gud finns är något som går rätt i linje med min passion för karismatisk, mirakulös aktivism.

Därtill talar det moraliska Gudsbeviset rätt in i vår kultur: vi vill å ena sidan tro att Guds existens är irrelevant eller motbevisad, och å andra sidan benhårt tro på moraliska sanningar om mänskliga rättigheter, jämställdhet, antirasism, demokrati och så vidare. Om dessa tankar inte går ihop – vilket jag tycker är uppenbart – så är det en väldigt bra anledning för det svenska kollektiva medvetandet att tänka om.

Jag skrev för inte så länge sen om ateistprofeten Christer Sturmark och hans framgångar i det svenska medielandskapet. Hans syn på moral är oerhört intressant. I ett samtal med teologen Joel Halldorf (se nedan) sa han att han är ”agnostisk” vad gäller objektiv morals existens. Han menade att det inte är omöjligt för objektiva moraliska värden att existera i ett universum utan Gud (han jämförde de med primtal, som han som matematisk platonist menar existerar oberoende av oss), men han visste inte om de fanns.

Read the rest of this entry

Begränsar kristendomen människors frihet?

Nytt avsnitt av Jesusfolket! En god, duktig kristen svär inte, super inte och ligger inte runt. Fy vad begränsande! Eller? Vi pratar om hur sann frihet kan vara att binda sig till något gott, och hur den liberala, kapitalistiska betoningen på frihet faktiskt kan leda till förtryck.

Ladda ner MP3-filen här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Vad är sanning?

what_is

Quod Est Veritas?

Svettpärlor tränger fram genom porerna på den nötta huden av en krigare. Dem förstör fräschhetskänslan av nytvättade kläder och även kroppen som hade smorts med de där dyra väldoftande oljorna efter morgonbadet. Det är inte värmens fel utan adrenalinet som obarmhärtigt pulsar ut i kroppen likt slagen av timpani-pukorna i Richard Strauss  “Sonnenaufgang”. Blodådrorna vid tinningen har svällt upp och förvandlats till förvridna mörkblå daggmaskar. Det var ju inte sådana här problem som han skulle ha att göra med, tänkte han tillsammans med alla andra tankar som slogs för att få hans totala uppmärksamhet. Framför sig har han den där märkliga mannen i trettioårsåldern. Han observerar att mannen har märken i ansiktet efter slag och blekheten vittnar om en turbulent natt.

Det börjar bli svårt att svälja, gommen känns torr. Tanken på att vinet och frukterna på silverfatet väntar på honom i skuggan i palatsträdgården gör honom ännu mer frustrerad. Igår morse låg han vid samma tidpunkt på den nya divanen från Florens. Tjänarna hade burit ut och ställt även den i trädgården för mer än två timmar sedan. Han suckar djupt och kvicknar till ur dagdrömmandet med ett litet ryck då folkmassan utanför börjat skrika slagord igen. Den där mannen som folket verkar ha retat upp sig på så förfärligt står fortfarande kvar på precis samma plats, som en lydig hund – tänkte han. Men blicken han gav var allt annat än lydig. Han kände igen den, han hade sett den förr – men var. Hjärtat slog fortfarande hårt och intensivt från insidan av den vältränade bröstkorgen så att det syntes på utsidan av kläderna. Hans ärr som gick längs vänstra sidan av bröstet värkte i samband med den tunga hjärtklappningen. Det var då han mindes. Ett fälttåg för många år sedan i Germania, den tiden innan han blivit befordrad till Praefectus urbis. Framför sig hade han en germansk hövding på knä som visste att han snart skulle komma att avrättas. Hans bundsförvanter låg i hundratal runt omkring honom, nedhuggna i leran. Även fast han förlorat nästintill allt, och snart även sitt liv så var det som att han med sin blick talade om att han ändå hade vunnit. Till och med då gladiuset trängde in i hans kropp och livet började lämna honom så höll han kvar blicken tills dess att han sjönk ihop.

Åter igen påminde folkmassans aggressivt eskalerande slagord att han måste agera. Han hade redan fått varningar från Rom, skulle det ske fler upplopp så var hans position i fara, tanken om att behöva bli legionär igen fick det att knyta sig i magen. Huvudet kändes som att det skulle implodera av spänningarna. Mannen, han med den där blicken, heter tydligen Jesus och är en alldeles vanlig jude. Massan av människor utanför skanderar att han ska avrättas då han kallar sig för kung. Han är sannerligen provocerande med sina konstiga motfrågor och märkliga svar, men mer än så är det inte, han har inte gjort något som han kan dömas för. Read the rest of this entry

Vad avgör den moraliska kompassen och vad är alternativen?

När jag var 19 år gammal och på riktigt började undersöka de olika världsbilderna ordentligt blev en sak tydligt; konsekvenserna vi drar ut från varje världsbild säger någonting om den. Om vi till exempel tar karma-tanken så går den ut på att det vi ger ut kommer tillbaka och den livssituation vi är i har vi förtjänat genom hur vi levde i vårt förra liv. På vissa sätt kan det ju låta rimligt, att vår livssituation till stor del avgörs av våra egna val. Men granskar vi det närmare så kan det bli märkligt. Om då en fyraårig tjej från Nepal säljs som sexslav till en bordell i Indien för att hennes föräldrar är så fattiga – är det för att hon i sitt förra liv levde moraliskt förkastligt? Har hon alltså förtjänat sin situation? Det här säger något om hur en idé leder till en viss konsekvens och där vi måste ta ställning till både idéerna och handlingarna de leder till.

När vi ska försöka reda ut frågan ”Finns det rätt och fel rent objektivt?” så kan vi börja med att titta på alternativen:

  1. En moral som är helt subjektiv
  2. En moral som är gemensam för varje kultur (kulturrelativism)
  3. En moral som är objektiv och som gäller för alla människor

1 –  Subjektiv moral – Det som är rätt för dig är rätt för dig och det som är rätt för mig är rätt för mig. Här bestämmer var och en över sin egen moral. En ganska postmodern tanke. Var och en gör som den känner för och ingen kan kritisera någon annan. Väldigt vanlig i Sverige och verkar ju väldigt tolerant till en början. Tills man skrapar lite på ytan.

Om du stjäl min dator kommer jag inte längre tycka att det är okej att det ”är rätt för dig”. Det är ju fortfarande fel för mig och det trumfar på något sätt över. En del säger då: ”så länge man inte skadar någon annan” så kan man ha sitt eget rätt och fel. Problemet är ju när vi inte är överens om ifall någon har blivit skadad eller inte. Vems definition gäller och hur bevisar du att du har fått ett krossat hjärta för att den man älskar varit otrogen? Varför skulle ”otrogen” ens vara något som är fel? Read the rest of this entry

Varför ateism och humanism inte går ihop

christer sturmark.jpeg

Christer Sturmark – en ateistisk humanist och därmed en logisk motsägelse?

I mitt öppna brev till Cissi Wallin skrev jag kortfattat om att ateismen inte kan motivera existensen av objektiva moraliska värden såsom jämställdhet, mänskliga rättigheter, humanism och så vidare. Naturligtvis finns det många ateister som tror att de är objektivt sanna, men de kan inte motivera det utifrån ateismen utan ”lånar” då idéer från den kristna tradition som kraftigt påverkat vårt samhälle. Om ateismen är sann existerar nämligen inte gott och ont, rätt och fel i någon objektiv mening, det är bara illusioner i det mänskliga medvetandet. Detta blogginlägg är till stora delar baserat på en dialog mellan mig och ateisten Johan Franzon i kommentarsfältet till det förra inlägget, där jag förklarar varför jag är övertygad om att ateism och humanism inte går ihop.

När man förnekar det övernaturligas existens får det en del konsekvenser i hur man ser på världen, såsom:

– Universum har inget syfte
– Mänskligt liv har inget syfte annat än det människor subjektivt hittar på själva
– Döden är det definitiva slutet
– Hela mänskligheten kommer till slut förintas

Teismen säger förstås motsatsen till detta. Min poäng med listan är inte ”se så sorglig ateismen är, därför måste den vara fel”, utan jag vill illustrera att naturalistisk ateism får flera konsekvenser. Tekniskt sett är det enbart förnekandet av Guds och det övernaturligas existens, men det leder till en rad idéer om oss, universum och den abstrakta verkligheten. På så sätt kan ateismen även leda till att man förnekar existensen av objektiva moraliska fakta. Låt mig ge två argument för det. Read the rest of this entry

Sju argument för Guds existens

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Vi på Hela Pingsten tror att det finns en Gud, som ni säkert har märkt. Är det en blind tro utan bevis? Absolut inte! I detta live-avsnitt får ni höra fyra föreläsningar från Micaels ”Spiritual Q&A”-klass där han sammanlagt går igenom sju argument för Guds existens:

  1. Universum började existera
  2. Universum behöver en förklaring utanför sig självt
  3. Universum är finjusterat för liv
  4. Informationen i DNA är för komplext för att uppstå slumpmässigt
  5. Moraliska sanningar kräver en Gud för att kunna finnas
  6. Ateistisk naturalism är självmotsägande och irrationell
  7. Medicinskt verifierade mirakler sker idag

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Den sekulära skolan ljuger för barnen

calculator-scientific

God jul! Många av er har säkert läst historien om en kyrka i Åmål som på sitt Luciafirande i Kungsbergskyrkan instruerade barnen att inte sjunga de verser i ”Nu tändas tusen juleljus” som handlar om Jesus, samt ändra ”du stjärna över Betlehem” till ”du stjärna över alla oss”. Jag personligen är inte jätteförvånad över detta – de sommar- och julpsalmer som är populärast i ickekristna sammanhang tenderar att vara de som talar minst om Gud och Jesus. Det som slog mig som riktigt sjukt dock var att Lucia under föreställningen framställdes som ”en prinsessa som bodde i ett slott inne i skogen som en gång om året kom fram och visar sig med ljus i håret”.

Nu är det förstås inte meningen att denna mytologiska Luciabeskrivning ska uppfattas som historisk, men likväl är det absurt att en skola förordar att en historisk person ska framställas som ett sagoväsen fullständigt frikopplad från sin egen religiösa tradition. Det blir som att porträttera Martin Luther King som ett samiskt bergstroll eller Muhammed som en kinesisk drake. Och som min vän Peter Berndtsson påpekade: ”Om en rektor tror att det är en bra idé att ljuga för barnen om hur seder och traditioner uppstått, har någon verkligen misstolkat skolans bildningsuppdrag…”

That got me thinking. När jag ser tillbaka på min egen skolgång inser jag att skolan febrilt ljugit för mig i en strävan efter att upprätthålla sitt sekulära och religionsneutrala mandat. Lögnerna har i grund och botten berott på två saker: att en agnostisk utgångspunkt förväxlats med en ateistisk, samt att konsekvenserna av en ateistisk världsbild förnekats eller förvrängts. Låt mig förklara vad jag menar. Read the rest of this entry

Liberalernas motsägelser om religiösa friskolor

jan_bjo%cc%88rklund_in_sept_2014

Jan Björklund. Foto: Frankie Fouganthin

Liberalerna (f.d. Folkpartiet) har haft en stormig vecka sedan partiledare Jan Björklund den 11 september plötsligt ville välkomna SD in i den politiska värmen samtidigt som han och några ledande partikamrater argumenterade på DN Debatt för att nya religiösa friskolor inte ska få starta och att befintliga inte ska få utöka sina klasser. För detta anförs vad jag kan se endast ett argument: att konfessionella skolor kan försvåra integrering av nyanlända.

Bo Nyberg och Sven Magnusson från Kristna friskolerådet har skrivit en lysande sågning av förslaget, där de bland annat påpekar:

  • Att Europakonventionen säkerställer att föräldrar har rätt att ge sina barn utbildning enligt deras egna religiösa och/eller filosofiska övertygelser, så Sverige måste gå ur EU för att driva igenom förslaget
  • Det är inte en liberal position att staten har bättre koll på vad som är bäst för barn än föräldrarna
  • De skolor som fått mest kritik för att väva in religion i undervisningen har inte ansökt om att vara konfessionella skolor, så man kommer inte åt problemet med förbud
  • Det finns inget empiriskt stöd för att religiösa skolor skulle vara sämre på integration än andra skolor
  • De som radikaliseras av islamism går ofta på kommunala skolor
  • Läroplanen säger att dess värderingar överensstämmer med kristen tradition

Likaså har företrädare för kristna friskolor påpekat att de motverkar segregation på ett mycket effektivare sätt än många kommunala skolor, och Birgitta Olsson gick emot övrig partiledning och kritiserade hur de buntar ihop bra och dåliga skolor bara för att de har en gemensam konfessionell nämnare, något hon fått en del skit för den senaste veckan. Read the rest of this entry

Vi behöver mindre ateism – inte mer

thumb_IMG_2273_1024.jpg

Denna debattartikel skickades till Sydsvenskan men togs inte in.

Anders Ekström argumenterar i Sydsvenskan kultur (13/8) för att religiösa företrädare ska akta sig för att debattera politik, då religionen ska vara privat och inte försöka påverka samhällets regler. Bakom Ekströms text spökar myten om ateismens neutralitet, att det är rimligt att samhällsdebatten utgår från att Gud inte finns och därmed inte har någon åsikt om hur mänskliga samhällen ska se ut.

Men ateismen är en trosövertygelse och livsåskådning som alla andra, den är vare sig vetenskapligt bevisad eller ens särskilt populär. Knappt någon filosof eller seriös religionsdebattör skulle hävda att vi vet att Gud inte finns eller att Guds existens vore omöjlig, vilket därmed gör ateismen till en orimlig utgångspunkt i vilken diskussion som helst, inklusive den politiska.

I sin text erkänner Ekström existensen av objektivt sanna moraliska värden, såsom mänskliga rättigheter, jämställdhet och individens frihet. Men utifrån en ateistisk världsbild kan objektiv moral egentligen inte existera och det finns inga garantier för att en ateist inte väljer att bli nihilist eller ansluter sig till ett etiskt system som Ekström och jag skulle tycka är avskyvärt. Read the rest of this entry

Sexuella övergrepp och relativismens kollaps

synd

Usch vad trött jag blir på den vidöppna rasismen som ständigt gör brottslingars hudfärg till högsta prioritet. Brottslingar behandlas extremt olika i det offentliga samtalet om de är vita eller mörkhyade, både när det gäller sexövergreppen på festivaler här i Sverige och skjutningarna i USA. Att sexuella övergrepp är ett patriarkalt problem som till en enormt överhängande del begås av män hamnar i bakgrunden när debatten istället centreras kring huruvida polisen ”Peppe” har rätt i hur många av förövarna som var flyktingar. För det är ju viktigt att utvisa pojkar till krig om de är utlänningar, infödda pojkar som våldtar till höger och vänster däremot ska aldrig utvisas.

Jag är upprörd, som ni märker. Och inte bara på rasismen förstås, utan på de vidriga övergreppen. Det är en upprördhet som delas av många. På sociala medier har jag sett åtskilliga som uttalar sin avsky över de män och killar som tafsar och våldtar, kommentarer som ”det är ALDRIG okej att tafsa på någon annan!” och allehanda förslag på straff som förövarna bör få. Fullt förståeliga reaktioner, som också visar något jag har insett sedan flera år tillbaka: ingen är egentligen moralisk relativist.

Moralisk relativism lär att ingen moralisk regel är objektivt sann för alla människor, vad som är sant för dig och behöver inte vara sant för mig. Moral anses ofta enligt relativisten ha uppkommit genom sociobiologisk evolution och är kontextuellt bundet till en individs eller ett helt samhälles kultur och normer. Av praktiska skäl kan man vilja upprätta lagar med straffsystem för att reglera mänskligt beteende, men i ontologisk mening är inte någon handling mer god eller ond än någon annan, all moral är subjektiv. Read the rest of this entry