Ett år i Jesu namn

Inför varje nyår är vi en mängd människor som sätter upp löften, mål och förhoppningar för det kommande året. “Nästa år ska jag komma igång med träningen!”, “Nästa år ska jag sluta festa!”, “Nästa år ska jag gå till kyrkan varenda söndag!” och “Nästa år ska jag vara glad!” är bara början på listan med nyårslöften i världen genom tiderna. En lista som säkert kan göras väldigt lång. 

Jag körde på nyårslöften förut. Jag har till exempel haft godisstopp ett helt år. Det löftet minns jag speciellt på grund av alla förvånade miner man fick när man knackade på som påskgumma och frågade efter frukt istället för godis. 

Det är ett typiskt “no-mercy-löfte”, så att säga. Alltså; du kan lyckas, eller också kan du misslyckas. Mitt godisstopp lyckades jag med, så det går till historien som ett bra sådant. För ett par år sedan fick jag för mig att jag skulle se till att mitt rum alltid var städat. Jag föreställde mig att veckostädningen skulle innebära dammsugning och kanske damning och våttorkning någon gång ibland. Tror att det var i mars någon gång som jag insåg att jag misslyckats. 

Men! Då gjorde jag något väldigt slugt. Jag ändrade löftet. Från “jag ska alltid ha städat rum” till “jag ska städa rummet oftare”. Förstår ni? Supersmart! Jag ändrade det liksom från ett “no-mercy-löfte” till ett “very-much-mercy-löfte”! Man får inte vara dum…

När det började närma sig nyår den här gången funderade jag över hur jag skulle göra med nyårslöften i år. Jag visste att jag ville ha ett nyårslöfte som på ett sätt eller ett annat förde mig närmare Gud, men idéerna lös med sin frånvaro.

När jag satt och förberedde vad jag skulle säga när jag höll i andakten på nyårsfirandet stod det still för mig. För att få inspiration gick jag in och kollade i kyrkoårets kalender vad temat för de kommande söndagarna var. Då märkte jag att nyårets (eller egentligen nyårsdagens) tema är “I Jesu namn”. Vid första anblick kändes det svårt att ta till sig, svårt att förstå vad det innebar. Men jag kunde inte släppa det, och började fundera över vad det betydde egentligen.  

Innan jag började fundera på vad “ett nyår i Jesu namn” skulle innebära kom jag fram till vad Jesus namn betyder för mig.

Jesus namn för mig är frihet. Jag är fri i honom. I honom finns inga kedjor som håller mig fast, för de har han brutit för 2000 år sedan. Inget ska hålla mig fångad, inget kan hålla mig fångad.

Jesus för mig är glädje. En glädje som får mig att vilja hoppa, dansa och skratta.

Jesus är lugn. Lugn i att allt kan skita sig, på ren svenska, men han tar alltid emot. Inget kan någonsin hända mig som han inte kan rädda mig från. Men han är också ett lugn i att just kunna vara lugn. Lugn i att kunna vila, för det tror jag att vi alla måste bli bättre på.

Jesus är förlåtelse. I mängder. Förlåtelse när andra inte kan hitta det för mig. Eller en hjälpande hand när jag själv inte hittar styrkan att förlåta.

Jesus är kärlek. En ovillkorlig kärlek när det känns som att ingen annan kärlek existerar. Han älskar mig, och för honom är jag allt. Allt som är värt något. Jag är mer än tillräcklig för honom, och han önskar att jag aldrig trodde något annat. Jesus är också kärlek människor emellan. “Vi älskar, därför att han först älskat oss” står det i Första Johannesbrevet.

Jesus är ljus. I de absolut mörkaste stunderna i livet. Hans ljus lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Och jag är 100% säker på att det inte kommer göra det under 2020 heller. 

Jag tänker inte tro att det är en tillfällighet att nyårets tema är “ I Jesu namn”. Jag tänker heller inte tro att det är någon som bara bestämt att det ska vara det för att “så många skulle tycka om att höra det”. Nej. Jag tror att det är exakt vad Jesus vill säga till dig inför det nya året. Det här är exakt vad som ska ligga i din, hittills relativt tomma, 2020-ryggsäck. Det här året ska vara i Jesu namn. Det innebär att när din ryggsäck fylls av alla de upplevelser, tankar och känslor som 2020 har att erbjuda så vill han att du ska ha detta i botten. Det här året är i Jesu namn.

Nu får du bestämma vad det betyder för just dig. 

Det som är gemensamt för oss alla är att det är Jesus namn som ska regera det här året. Det betyder att det är alla de sakerna som vi tog upp innan som regerar: Frihet, glädje, lugn, förlåtelse, kärlek, tillräcklighet och ljus. 

Om något annat tar sig in, eller när något annat tar sig in, då kan du luta dig tillbaka på att vi tillsammans har kommit överens om att det här året ska präglas av de här sakerna och inget annat. För visst är väl det något som vi kan ha som kollektiv överenskommelse, ett kollektivt nyårslöfte? Och inte något sånt där “very-much-mercy-löfte” som man kan slingra sig ur. Ett riktigt löfte, ett “no-mercy-löfte”. (Bortsett från att det är en hel massa nåd i Jesu namn så det får vi ändå, men ni fattar.)

Här skulle det kunna räcka. Egentligen behövs inget mer. Men kanske vill du dra det lite längre ändå. Isåfall skulle jag vilja utmana dig att inte bara göra det här till ett år i Jesu namn, utan också ett år i Jesu fotspår. 

När Jesus gick på jorden kallade han till sig lärjungar. Helt vanliga människor som du och jag fick följa honom, lära sig av honom och bygga en relation med honom, en vänskap. De gick i Jesu fotspår. Gör det du med! Under 2020 vill jag utmana dig att lägga tid på Jesus. Lägg tid på att förstå vem han är och hur man är en god lärjunge. Jag vill utmana dig att lägga tid på att bygga relation med honom. Lär känna honom bättre! Som vän, som pappa, men också som herre och frälsare.