Bloggarkiv

Så Tensta kan bli frälst

Caroline i tensta

Caroline Hultmar, missionär i Tensta. Foto: Rebecca Jonsson.

Jag jobbar sedan några veckor tillbaka på Evangeliska frikyrkan som kommunikatör. En av de bästa aspekterna av det jobbet är att få inblick i vad Gud gör runtom i Sverige och världen. För två veckor sedan intervjuade jag Caroline Hultmar om det evangelisationsinitiativ hon och Sarah Bedi från Korskyrkan i Stockholm driver i Tensta. Det är väldigt inspirerande läsning!

I sommar har varit ute jättemycket. Vi går bönepromenader och pratar med folk när Gud leder till det. Vi pratar livsåskådningsfrågor med folk för att öppna upp för evangeliet, vi övar på att älska dem genom att lyssna på deras berättelser

Konkret i siffror så har vi räknat ut att vi under sommaren har fått dela hela evangeliet med runt 50 personer med cirka 30 olika nationaliteter. 20-30 personer har vi fått be för, några har blivit helade.

Som jag sagt och skrivit många gånger förr: det är enkelt att evangelisera i Sverige. Vi behöver bara gå ut och göra det, vara oss själva och peka på Jesus. Hans attraktionskraft är långt mycket starkare än vår eventuella blygsel eller stolthet.

Caroline berättade för mig att deras vision inte handlar om kyrkobyggnader utan genom relationellt lärjungatränande och väckelse: Read the rest of this entry

Egendomsgemenskap är den Helige Andes vilja

IMAG5114-1

Jesus säger: ”Inte alla som säger ”Herre, Herre ” till mig ska komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. På den dagen skall många säga till mig: Herre, Herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn? ”Då ska jag säga dem som det är: ”Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!” Matt. 7:21-23

Min avsikt att skriva om detta är absolut inte något ifrågasättande av de karismatiska gåvorna. De har vi fått för att förhärliga Fadern och Guds Rike med. Nej,  det är orden: ”Jag känner er inte!” som är huvudsaken här. Tänk att Jesus kan komma att säga så! Till dom som säger ”Herre Herre ” till honom! Och det till dom  som har fått dessa karismatiska gåvor t.o.m.?  Jag blir förkrossad när jag läser det och frågar ängsligt ”Jesus…Du känner väl mig?” och ”Vad betyder det Jesus, att du känner någon, och att du inte känner någon?” Du som ju vet vad som är i alla människor!

Först kommer jag att tänka på hur det är bland oss. Att jag bara kan känna en person som vill ge sig till känna för mig. Den person som vill ge oss tid och öppna sitt inre för mig. Som vill berätta om sig själv, sina erfarenheter och funderingar, känslor, och om sin vandring både i glädje och sorg. Om svårigheter och nederlag, och om segrar och styrka. Ju mer personen vill öppna sig…ju mer lär jag känna henne. Men allt klokt och förklarat prövas ju bäst i vardagen. Det gäller oss alla. Vi behöver få vara tillsammans även i det för att lära känna varandra väl. Read the rest of this entry

Att välja Gud framför TV:n

time

Att leva enkelt för att hjälpa de fattiga så mycket som möjligt handlar inte bara om att vara sparsam och generös när det gäller pengar. Enkelhet handlar också om tid. Om den tid som vi spenderar på oss själva och våra närmaste blir för stor, blir det oundvikligen mycket mindre tid som vi kan spendera på att hjälpa de fattiga eller övertala andra om att leva enkelt. Medan mängden pengar varierar från person till person har vi alla samma budget av tid.

I enkelhetsrörelsen är det dock vanligare att man hyllar och vill prioritera tid man spenderar på sig själv: fritid i naturen, med familjen, med hobbies. Detta porträtteras i kontrast till arbete, som ska skäras ner på så mycket som möjligt. Denna ”downshifting” motiveras med att de ekonomiska hjulen snurrar långsammare om man bidrar med mindre arbetskraft till den och har mindre pengar att konsumera för. Att äta glass i parken och softa snarare än att jobba anses då vara en miljögärning.

Bibeln har ett annat perspektiv. Arbete ses som något väldigt gott – så länge det gör nytta för människor. Paulus skriver att vi ska ”arbeta och göra nytta med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver.” (Ef 4: 28) Han sa även: ”I allt har jag visat er att man så ska arbeta och ta hand om de svaga och komma ihåg de ord som Herren Jesus själv har sagt: Det är saligare att ge än att ta.” (Apg 20:35). I sin undervisning lyfter han fram vikten av att arbeta på sin frälsning (Fil 2:12), något distinkt från att jobba för en lön givetvis, men fortfarande något som kräver tid och energi. Read the rest of this entry

Fylld av tomhet

18280915_1340767699342397_1451629487_n

I alla tider har man kunnat se ett mänskligt behov av något större än människan själv. Historien vittnar om hur människan prisat och lovat väsen som vi menar har en högre eller den högsta makten. Olika filosofer har genom tiderna försökt sätta ord på det vi inte förstår genom att formulera olika gudsbevis. Aristoteles menade att något måste ha upphov till det första skeendet och Descartes menade att eftersom människan vet att hon är ofullkomlig måste det finnas något fullkomligt. Kort sagt finns ett tomrum inom alla människor som behöver fyllas. Som kristen är jag övertygad om att tomrummet finns där för att det ska fyllas av Helig Ande. Gud formade människan, blåste livsande i henne och gav henne allt. Men människan tog Guds kärlek för givet och bytte Gud mot hennes önskan. Människan fyllde därmed sitt tomrum med tomhet.

Idag kvarstår problemet, för vi är fortfarande skapade till Guds avbild, vi är fortfarande i behov av något större än oss själva och vi har fortfarande ett tomrum inom oss som ekar.

Jag tänkte att gör väl hyfsat bra ifrån mig, läser bibeln, ber, går i kyrkan osv, men sen kom jag över Efesierbrevet 4:29, där står det

“ Låt inget oanständigt tal komma över era läppar, tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på.”

Read the rest of this entry

Kristen: Konservativ, kvinnoförtryckare och klimatförnekare?

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Sarah blev inbjuden till Skeptikerveckan på KTH i Stockholm och tog med sig Johannes för att tala om hur kristendomen kidnappats av mörka krafter. Snarare än att göra oss till Trump-anhängare gör efterföljelsen av Jesus oss till lite godare och radikalare människor.

Ladda ner MP3-filen här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

En eld som brinner

Livet som nyfrälst är spännande på så många olika sätt. Bara att förstå att Gud faktiskt finns är något som jag fortfarande slås av och förundras över varje dag.

Håller mitt vittnesbörd i församlingen. Bild:Privat

Innan 2016 hade jag knappt ens träffat eller pratat med människor som tror på Jesus, och än mindre vistats i någon församling eller liknande. Detta har ju också gjort att när jag väl tog emot Jesus och öppnade Bibeln så möttes jag av en helt ny värld. En värld där allt är möjligt i hans namn.

Jag kunde knappt tre av de tio budorden och levde verkligen inte efter dem. Jag hade aldrig hört talas om någon Bergspredikan, visste inte vad ett evangelium var och hade inte alls greppat treenigheten. Men genom Ordet blev detta uppenbarat för mig. Och jag ÄLSKADE det! Read the rest of this entry

Vad jag lärde mig på Filippinerna

Gud har en förmåga att kunna ta en till platser och sammanhang man minst hade kunnat ana, för att lära en något eller låta en träffa människor som han vill att man ska träffa. Jag var ungdomspastor, fullt upptagen med kyrkliga aktiviteter och verksamheter, och jag älskade mitt jobb – kanske lite för mycket. Jag hade framtiden utstakad för mig, trodde jag, och såg ungdomspastorstjänsten bara som ett första steg i en ”andlig karriär”. Men så helt plötsligt drog Gud undan mattan under fötterna på mig (så kändes det i alla fall även om det inte var något särskilt som hände) och jag hade ingen aning om vilken riktning han ville att jag skulle gå… Fortfarande kvar i rollen och tjänsten i kyrkan fick jag ett tillfälle att åka till Filippinerna 3 månader. Eftersom jag var osäker på vad Gud ville med mitt liv tog jag chansen att åka bort ett tag. Så sommaren 2008 packade jag min väska, tog tjänstledigt och åkte till Filippinerna för att hänga med en gammal missionär vid namn Kenneth och se vad Gud gjorde på andra sidan jordklotet.

Det blev de 3 månader av mitt liv som troligtvis mest av allt har präglat mitt liv med Gud och min syn på andlig tjänst. Jag visste inte att jag behövde ”skalas”. Att jag behövde komma tillbaka till vad allt egentligen handlar om. Att jag fastnat i en roll och behövde få nya perspektiv. Men det blev jag varse under de här månaderna… Dessutom fick jag på köpet med mig en helt ny syn på vad församlingen egentligen är för något.

Missionären Kenneth var en galning. I positiv bemärkelse! Han var galen i Jesus, men hade inte så värst mycket till övers för religiositet och yttre former. Det blev en chock för den unge ungdomspastorn från Sverige som trodde att han visste hur det här med församling och kristet liv skulle gå till. I den mannen såg jag ett liv med Jesus som jag blev avundfrisk på (en gammal kyrkoherde har lärt mig att man som kristen inte ska bli avundsjuk). Han levde ett enkelt liv. Han gick inte alltid till kyrkan på söndag. Han sa alltid precis vad han tyckte, både smärtsamma (men nyttiga) och uppmuntrande saker. Han älskade Jesus, och han hörde Guds röst i sitt vardagsliv. Han fick igång andra människor att tjäna Gud och vinna människor, och det var inte få församlingsledare och pastorer som kom till honom för vägledning och mentorskap. Han blev också – och är fortfarande – en mentor för mig.

Jag åkte ut och ville se väckelse! Men väckelsen såg inte ut som jag hade tänkt mig, så jag missade den nästan. Den var inte något superandligt skeende som bara flöt fram utan att någon kunde motstå den. Den ägde rum i vanliga människors liv, på stampade jordgolv ute i hyddor, mitt i en del svårigheter (och förföljelser i vissa muslimska delar av landet), från hus till hus (inte stora arenor) och helt utan superstjärnor till predikanter! Den innebar målmedvetet arbete. Read the rest of this entry

Vem är Herre?

cross-jesus-bible-god-161034.jpeg

Att Jesus är Herre har varit den kristna kyrkans bekännelse ända sedan starten. Tyvärr har de här orden dock ibland bara blivit ord, en ramsa som man uttalar med munnen men kanske inte lika ofta reflekterar över eller låter påverka livet i praktiken.

Om du bekänner att Jesus är Herren så blir du frälst (räddad till evigt liv), brukar vi säga. Detta kommer från Romarbrevet 10:9 där det står: ”För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst.” Men vad innebär egentligen en bekännelse? Och vad handlar den här bekännelsen om?

En ”bekännelse” utan faktisk grund måste väl snarast betraktas som ett bedrägeri eller en illusion? Vissa hävdar att bekännelser styr vårt liv, men Bibeln talar mer om att hjärtat styr livet (Ords 4:23), och Jesus påpekar för de religiösa ledarna att de ”bekänner mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig”. En äkta bekännelse är en som kommer ur hjärtat, precis som också Paulus kopplar ihop munnens bekännelse med hjärtats tro. Dessutom måste den bygga på en faktisk verklighet! Read the rest of this entry

Den pågående striden om livet

Det finns dagar av glädje, dagar av tvivel, dagar av hopp och dagar av besvikelse. Inget är förutsägbart för vi vet inte vad morgondagen bär. Men vi vet att ingen har lovat oss ett rikt, sorglöst och bekymmerfritt liv.


Eller vet vi det?

Gud har utvalt dig. Gud kallar dig till att älska alla människor. Han har kallat dig till att vara hans lärjunge. Men världen ropar på dig:

  • Följ ditt hjärta
  • Förstå att det är oförståndigt att tro på något man inte kan se eller bevisa
  • Bevisa att du är tillräckligt bra för att platsa i samhället. 

Om du tror att ditt liv kommer bli en enkel match, eller att det kanske blir enklare senare kan du nypa dig själv i armen och väcka ditt liv från skönhetssömnen. För verkligheten är att det finns två olika vägar för dig. Antingen himmel eller helvete. Evigt liv eller död. Det finns ingen gråzon. Och valet avgörs inte av ett enda beslut. Det beslutet måste du ta varje dag. Read the rest of this entry

Varför kristna behöver läsa mer böcker

boksidor
Ofta framställs en kritik av församlingen utifrån en hållning som säger att den har ett kravförhållande till de troende. Istället för evangeliets nådsförkunnelse blir det bara ett  ”du skall ” och då med undertonen att Guds kärlek till dig är villkorat av att du gör rätt.
Kanske är den kritiken sann och i så fall är det mycket allvarligt.

Men motsatsen är också allvarlig. Tänk dig att någon blir kristen i en absolut hednisk miljö. Utan att någon i miljön någonsin hört talats om Jesus eller kyrkan. Ensam och utlämnad åt sin eget sökande. Enda hjälpmedlet, mänskligt sett, är Bibeln. Hur kommer den personen att leva sitt liv? Hur kommer den personen att beskriva sin förvandling?

Jag tror att förutom det självklara att Guds Ande är med och förändrar personen till att älska och bli mer lik Jesus dag efter dag, så kommer han eller hon att hänvisa till Bibelns tydliga beskrivning om vad som är Guds vilja och vad som inte är Guds vilja. Han eller hon kommer att bli det som läses i Skriften.

Read the rest of this entry

Att välja Jesus framför Trump

Halloj! I mitt förra inlägg skrev jag om konceptet ”en människa om dagen” och jag hoppas att det har gått minst lika bra för er som det gått för mig!

Efter att ha snackat med Gud om blogginlägget så kände jag att Han la det här i mitt hjärta ”att välja Jesus framför Trump”. När jag skrev föregående mening kände jag mig lite ”överhelig” men egentligen är ju att höra Guds röst och lyda den det som vi är kallade till. Men jag tror att vi är alldeles för ovana att säga det, så jag tänker uppmuntra den vanan!


Jag tänker ta exemplet med USAs presidentval. Den åttonde november så diskuterades det hejvilt om presidentvalet. Sverige, ett land som ligger så långt ifrån, talade nästan mer om det än om vår inhemska politik. Innan man gick och la sig kollade man statistiken för att se hur det gick med de här elektorerna, jag antar att många somnade grubblandes över det blivande resultatet. Sen kom morgonen. Hur många ivrade efter att veta resultatet innan man ens steg upp ur sängen?  Read the rest of this entry

En Person om Dagen

För att en väckelse ska kunna ske behövs det ske en radikal förändring. I helgen var det 10 000 personer i Stockholm som talade om Jesus. Oräkneligt många helanden tog plats i huvudstaden. Flera personer har under de senaste dagarna givit sina liv till Jesus. Nu är helgen slut. Men väckelsen har bara börjat.

De som har bett för en väckelse i Sverige har nu fått bönesvar. Gud har svarat genom sin mäktiga närvaro på Friends arena. Nu är det upp till oss att sprida vidare Kristus doften över hela nationen.

Jag vill utmana dig att berätta om din tro för minst en människa om dagen. Ord som Jesus, nåd, frälsning och välsignelse behöver finnas i våran vardag för att en väckelse ska kunna äga rum. Ju mer vi berättar desto mer kommer de att få höra, logiskt eller hur? Men att människor får höra Guds ord är grunden till att de lär känna Gud.  Read the rest of this entry

Kristen utan Kristus?

Kan man vara kristen utan Kristus? Enligt vissa verkar det nästan så. Det är knappast möjligt utifrån Bibeln syn på det hela dock.

De första som kallades ”kristna” var lärjungar till Jesus (Apg 11:26), människor som hånfullt blev kallade ”små kristusar” men säkerligen bar det namnet med ära, eftersom det just var att vara lika Kristus de ville! En lärjunge är inte bara en som i största allmänhet tycker eller tror något, eller har kokat ihop sin alldeles egna variant av religiositet och/eller andlighet. En lärjunge är någon som följer, och för att följa har man underkastat sig någon annan – en Mästare – som man lär sig av. Den kristna bekännelsen ”Jesus är Herre” (Rom 10:9) är något mer än ord, något mer än en munnens bekännelse eller en del av en kyrklig liturgi. Bekännelsen är inte tänkt att vara en förnekelse av hur det verkligen förhåller sig i mitt liv (kanske att jag själv fortfarande är herre), utan ett erkännande som om jag verkligen tror på det av hela mitt hjärta kommer att förvandla både mig och hur jag lever mitt liv.

Vi är kristna för att vi blivit rörda av Jesus Kristus. För att vi mött honom och fått påbörja en verklig och personlig relation med honom. För att han har förlåtit oss våra synder och gett oss ett nytt liv (genom pånyttfödelsen, som verkligen är något konkret och ”på riktigt” som skett i våra liv, något märkbart). För att han lever sitt liv i oss (Gal 2:20). Vi är inte kristna i oss själva. Vi är inte kristna för att vi bor i ett ”kristet land” (vad nu det är) eller går till kyrkan då och då. Vi är inte kristna bara för att vi ”tror” på Jesus som i att ha en enbart teoretisk tro… Det var inte det Luther och de andra menade när de talade om ”tron allena”. Vi är kristna för att – och OM – vi fått kontakt med Jesus Kristus. Det är han och bara han som kan åstadkomma det mirakel i oss som det innebär att bli en kristen, ett barn till Gud, född på nytt till ett evigt liv i gemenskap med Gud. Wow! Read the rest of this entry

Dags för en resursbank för hemgrupper!

hemgrupp 2

Hemgrupp/gudstjänst i min församling Mosaik

Tack Jesus för hemgruppsledare! Alla dessa tusentals hjältar som lägger ner tid och energi på att vägleda, uppmuntra och inspirera sina medlärjungar att gå med Jesus. Jag påpekade redan för ett halvår sedan att hemgrupper har en nyckelroll för att forma lärjungaskap och evangelisera Sverige. För det behöver hemgruppsledare stöd: präster och pastorer får ofta flera års träning innan de sätter igång med sina arbetsuppgifter medan hemgruppsledare många gånger inte får mer coachning än en ledarträff någon gång per termin.

Missförstå mig inte, jag tycker inte att alla som blir hemgruppsledare måste ha gått en särskild utbildning först, men de bör åtminstone passa in på Paulus beskrivning av församlingstjänare i 1 Tim 3:8-13. Framför allt behöver de stöd under sin tid som hemgruppsledare.

Jag har varit med i en rad olika hemgrupper som både medlem och ledare och vet att det kan variera kraftigt vad en hemgrupp gör och hur den fungerar. Till viss mån är detta precis som det ska, Gud ger oss olika gåvor och vi befinner oss i olika situationer. Samtidigt så kan avsaknaden av någon form av grundmall eller standard göra att många grupper missar sin potential. Som jag skrev igår på Holy Spirit Activism så råder ofta hemgruppsanarki i våra kyrkor och många ledare känner sig rådvilla. Read the rest of this entry

Församlingsbyggande

”Hur många medlemmar har er församling?” ”Hur stort är medlemsantalet i er församling?” ”Hur många kommer på era gudstjänster?”

Vanliga frågor i dagens församlingsliv. Vi jämför oss och mäter vår storhet i hur många medlemmar som är med i församlingen. Men vad innebär det att vara församling? På riktigt? Är det viktiga hur många vi är? Är det inte viktigare VAD vi gör?

I en församling med många medlemmar kanske det är 10% som är aktiva och 90% passiva. Det är få som är aktiva med lärjungaträning. Riktig lärjungaträning som gör lärjungar som vill gå ut och proklamera Jesus bland  vänner och släktingar, grannar och arbetskamrater. Det blir liksom inte av. Det stannar av och kommer inte ur kyrkobyggnaden.

Efter att ha valt den mindre församlingsformen där koncentrationen inte är på ekonomi, vem som har slinsat med kaffekokningen, mm där vi kan känna att vi tjänar varandra i ömsesidig kärlek, just för att vi är en familj som älskar varandra och som gladeligen ”tvättar varandras fötter” och har fokus på Jesus och inget annat, har vår lilla församling som startade för ett år sedan med tre vuxna och fem barn ( oj, vad utskrattade vi blev när vi berättade för folk att vi var tre vuxna i vår församling när vi fick frågan!) nu har vuxenantalet blivit sex vuxna. Read the rest of this entry