Den tidiga pingströrelsens pacifism var massiv

Jag har nyligen läst ut Pentecostal and Holiness Statements on War and Peace av Jay Beaman och Brian Pipkin. Den är utgiven i serien Pentecostals, Peacemaking and Social Justice som organisationen PCPJ är ansvarig för. Flera av er känner säkert till att jag genom Guds nåd har blivit rätt så involverad i PCPJ, jag ansvarar bland annat för deras hemsida.

På Hela Pingsten har vi flera gånger uppmärksammat pacifismen i den tidiga pingströrelsen. Med hänvisning till Beamans bok från 1989, Pentecostal Pacifism, har vi bland annat hävdat att två tredjedelar av amerikanska pingstgrupper var officiellt pacifistiska.

Det stämmer inte, avslöjar Beaman i den nya boken. Nästan alla var det.

Att vapenvägra var lika pentekostalt som att tala i tungor och att läsa Bibeln. Det var något alla pingstvänner förväntades göra. Beaman och Pipkin visar på hur pacifism var en självklarhet inom helgelserörelsen, som pingströrelsen kommer ifrån, och hur samfund efter samfund upprättade officiella pacifistiska bestämmelser i samband med första världskriget både i USA och i många andra länder. Några amerikanska exempel:

Assemblies of God
WHEREAS we, as followers of the Lord Jesus Christ, the Prince of Peace, believe in implicit obedience to the Divine commands and precepts which instruct us to “Follow peace with all men,” (Heb. 12:14); “Thou shalt not kill,” (Exodus 20:13); “Resist not evil,” (Matt. 5:39); Love your enemies,” (Matt. 5:44): etc. and
WHEREAS these and other Scriptures have always been accepted and interpreted by our churches as prohibiting Christians from shedding blood or taking human life;
THEREFORE we, as a body of Christians, while purposing to fulfill all the obligations of loyal citizenship, are nevertheless constrained to declare we cannot conscientiously participate in war and armed resistance which involves the actual destruction of human life, since this is contrary to our view of the clear teachings of the inspired Word of God, which is the sole basis of our faith. (Weekly Evangel, 4 aug, 1917, s. 6).

Church of God in Christ 
We believe the shedding of human blood or taking of human life to be contrary to the teaching of our Lord and Savior, and as a body are adverse to war in all its various forms. (Walter J Hollenweger, “Black Pentecostal Concept,” Concept Journal, nr. 30 (juni 1970) ss. 27-28).

Church of God (Cleveland, TN)
If any of our members should in any way advocate war, or try to persuade any of these registrants to go on to war, or urge or enthuse them into a desire to fight, such members will be considered disloyal to the Church and alas to the Church of the Bible, and a continuance of the same may lead to the necessary action (expulsion) under our laws and principles. (“War Notice,” Evangel, 4 aug. 1917, s. 3).

Detta står i rätt stor kontrast till idag, när Assemblies of God-medlemmen Sarah Palin blir känd som vapenälskande politiker och när väldigt många inte ens känner till att pingströrelsen trodde på ickevåld än gång i tiden. Här i Sverige har vapenvägrartraditionen pågått en längre tid, men i USA är den som gott som bortblåst.

Varför? Beaman och Pipkin presenterar en rad möjliga anledningar. Den ursprungliga biblicistiska motiveringen i vapenvägrarfrågan byttes med tiden ut mot en hänvisning till den enskilda kristnes samvete (ss. 26-27). Detta var mer relevant för medelklassamerikanen, som i allt högre grad utgjorde pingströrelsens bas under efterkrigstiden (s. 28).

Pingströrelsen var en expansiv, missionerande rörelse som ständigt eftersträvade nya konvertiter. Det gjorde att många som hade stridit under första världskriget kom att gå med i rörelsen (s. 32). Författarna pekar även på hur den postmilleniala eskatologi som dominerade helgelserörelsen utbyttes mot en premillenial (som involverar Israelteologi, svartmålning av exempelvis EU och Ryssland, med mera), och med det följde en mer pessimistisk framtidssyn och en tro på att Gud kommer använda framtida krig för att utföra sina syften (ss. 33, 49).

Detta rimmar väl med Roger E. Olsons analys som vi har publicerat här tidigare. Genom att pingstvänner blev rikare och mer uppsugna i tidsandan (eller åtminstone ena halvan av den, på grund av vänster-högerskalans tudelning av den västerländska tillvaron) övergav de något som deras andliga förfäder betraktade som ett självklart resultat av andeuppfyllelse: att vägra döda andra människor.

När Jesus inte mottogs i en samarisk by föreslog Jakob och Johannes ”Herre, vill du att vi ska kalla ner eld från himlen som förtär dem?” (Luk 9:54). Jesus tillrättavisade dem förstås, och enligt vissa handskrifter sa han ”Ni vet inte av vilken ande ni är. Människosonen har inte kommit för att fördärva människors själar utan för att frälsa dem.”

Vet amerikanska pingstvänner idag vilken Ande de har?