2023 må ha varit ett tufft år för både mig själv och världen, men det finns också mycket att tacka Gud för. 
En av årets finaste händelser var följande:
I våras såg jag en ung kvinna som mådde riktigt dåligt på bussen i Örebro. Hon såg alldeles omtöcknad ut och när hon tappade telefonen på bussgolvet orkade hon inte böja sig ner tillräckligt för att ta upp den. Jag gick fram, gav henne telefonen och frågade hur det var med henne. Hon tackade och sa att det var okej men att hon var väldigt yr.
Hon satt på ett sidosäte som verkade förvärra yrseln så jag erbjöd henne min plats istället. Jag frågade vart hon var på väg och om det var någon som mötte upp henne. Hon tackade för omsorgen, sa att hon var på väg till en kompis och förklarade att hon led av en extrem variant av migrän som heter hortons huvudvärk sedan sju år tillbaka.
Jag frågade om hon var troende och det var hon, även om hon sällan gick till någon kyrka. Jag frågade om jag fick be för henne och hon blev så glad. Jag bad för helande och tipsade om en församling i närheten av där hon bodde. Hon upplevde inget tillfrisknande där och då men sa att hon skulle besöka församlingen. ”Jag har liksom tänkt att de inte är intresserade av sjuka och bräckliga människor som jag”, sa hon. ”Tvärtom!” sa jag.
Innan vi skildes åt sa hon att hon blev så glad bara av det faktum att jag pratade med henne och kollade läget. ”De flesta bara stirrar på mig när jag har anfall och tror att jag är påverkad eller något.” Tänk att det ska vara så svårt för många att göra något så lätt: säga hej, kolla läget och erbjuda några varma ord och böner.
Petrus skriver: ”Herren Kristus ska ni hålla helig i era hjärtan. Var ständigt beredda att svara var och en som ber er förklara det hopp ni har. Men gör det ödmjukt, med respekt och ett rent samvete.” (1 Petr. 3:15-16). Vi lever i en hård tid med mycket krig, främlingsfientlighet och girig miljöförstöring, men små handlingar med stor kärlek kan förändra världen. 💛
Hela Pingsten 