Varför vetenskapen inte kan utesluta det övernaturliga

Häromdagen åt jag middag med den tidigare rektorn för Lunds Universitet, Per Eriksson, och samtala om Gud, vetenskap och mirakler! Per har varit kristen sedan unga år och blev ifrågasatt när han utsågs till universitetsrektor av vissa forskare bara för att han var frikyrklig – en kontrovers som nådde självaste riksdagen där politiker tog Per i försvar. Numera är han styrelseordförande för ALT och Claphaminstitutet och brinner för att människor ska se att det inte behöver finnas någon motsättning mellan vetenskap och kristen tro.

Eftersom jag både jobbar på ALT och Lunds universitet var det hög tid för oss att träffas, och vi hade ett jättespännande samtal förra veckan. Per läser just nu min bok Dokumenterade mirakler och vi pratade om hur många tror att det enda vetenskapliga synsättet är att utgå a priori från att mirakler inte kan ske.

En sådan metodologisk naturalism är dock svår att beskriva som ett villkorslöst sanningssökande så länge ontologisk naturalism inte har bevisats – vilket även de flesta ateistiska filosofer håller med om inte går.

En vetenskap som på förhand bestämmer sig för att mirakler inte kan ske kommer de facto inte vara sanningssökande och en korrekt beskrivning av verkligheten om det vore så att Gud griper in och gör ett mirakel framför näsan på forskaren. Om forskaren tvärtom vidhåller att det omöjligen kan ha varit ett mirakel trots att det faktiskt var det så blir hela det vetenskapliga projektet en bekräftelse av den naturalistiska världsbilden istället för ett upptäckande av verkligheten.

Naturligtvis innebär inte det att man ska blint tro på varje mirakelberättelse eller att naturalismen inte får prövas som hypotes, men problemet är just att många beskriver naturalismen som ett faktum istället för som ett perspektiv av många att se på världen.

Ett helt villkorslöst sanningssökande måste pröva fler teorier än de naturalistiska, inte minst när vi har särskilt goda skäl att misstänka det övernaturliga såsom när människor blir omedelbart friska från obotliga sjukdomar i samma stund som de ber för helande.

Historikern Brad Gregory har uppmärksammat att många forskare omedvetet bekänner sig till dogmatisk naturalism, den ”odemonstrerade metafysiska trosuppfattningen” att mirakler inte sker, och utifrån det målar de upp en naturalistisk bild av världen som i sin tur bekräftar deras trosövertygelse.^[1] Gregory påpekar att hans historikerkollegor med rätta ser ner på ”konfessionell historia” när religiösa försöker konstruera en bild av vad som hänt genom att utgå från att deras religion är sann, men dessa forskare missar att de själva ofta har en minst lika konfessionell bild av historien utifrån naturalismen!

Så väldigt roligt och uppfriskande att ha detta samtal med Per, och jag ser fram emot fler samtal framöver!