God jul! Många av er har säkert läst historien om en kyrka i Åmål som på sitt Luciafirande i Kungsbergskyrkan instruerade barnen att inte sjunga de verser i ”Nu tändas tusen juleljus” som handlar om Jesus, samt ändra ”du stjärna över Betlehem” till ”du stjärna över alla oss”. Jag personligen är inte jätteförvånad över detta – de sommar- och julpsalmer som är populärast i ickekristna sammanhang tenderar att vara de som talar minst om Gud och Jesus. Det som slog mig som riktigt sjukt dock var att Lucia under föreställningen framställdes som ”en prinsessa som bodde i ett slott inne i skogen som en gång om året kom fram och visar sig med ljus i håret”.

Nu är det förstås inte meningen att denna mytologiska Luciabeskrivning ska uppfattas som historisk, men likväl är det absurt att en skola förordar att en historisk person ska framställas som ett sagoväsen fullständigt frikopplad från sin egen religiösa tradition. Det blir som att porträttera Martin Luther King som ett samiskt bergstroll eller Muhammed som en kinesisk drake. Och som min vän Peter Berndtsson påpekade: ”Om en rektor tror att det är en bra idé att ljuga för barnen om hur seder och traditioner uppstått, har någon verkligen misstolkat skolans bildningsuppdrag…”

That got me thinking. När jag ser tillbaka på min egen skolgång inser jag att skolan febrilt ljugit för mig i en strävan efter att upprätthålla sitt sekulära och religionsneutrala mandat. Lögnerna har i grund och botten berott på två saker: att en agnostisk utgångspunkt förväxlats med en ateistisk, samt att konsekvenserna av en ateistisk världsbild förnekats eller förvrängts. Låt mig förklara vad jag menar. Read the rest of this entry →