Middag med Jesus – Nattvarden som en riktig måltid

Rickard Cruz

Rickard Cruz

För några veckor sen provade jag nya super-Skype, google hangouts, och gjorde en intervju med coola Rickard Cruz. Rickard brinner för husförsamlingar och är drivande i Helsingborgs husförsamlingsnätverk och vill liksom jag se enkla, organiska församlingar som fokuserar mer på lärjungaskap och mindre på byggnadsplanering och mänskliga traditioner. Rickard och jag är helt överens om att vi ska återgå till den bibliska kyrkan med dess karismatiska, radikala och enkla husförsamlingar. Och därför tycker Rickard att vi ska äta riktig mat när vi firar Herrens måltid.

Om detta har Rickard nyligen skrivit en bok som heter Middag med Jesus. Den finns inte publicerad än då han letar förläggare, men jag passade på att ställa lite frågor om hans tes. Att dagens liturgiska eukaristifirande som firas i sakramentala kyrkor inte är samma sak som den urkyrkliga nattvarden är svårt att argumentera emot – på Bibelns tid användes inga oblat, man hade gudstjänst i hemmen och satt därmed förmodligen kring köksbordet och åt. Dock trodde jag att även då var det bara bröd och vin som intogs.

Rickard pekar dock på att under den allra första nattvarden – den i övre salen på skärtorsdagen – fanns ju mer än bröd och vin. Brödet inledde måltiden, och vinet avslutade den. När Jesus därför lyfter fram dessa två ringar Han in hela måltiden, som även inkluderade lammkött (Luk 22:14-20). På samma sätt betonar Paulus att bägaren delades efter måltiden (1 Kor 11:25). Kyrkohistoriskt vet vi att de fornkyrkliga församlingarna firade agapemåltid i anslutning till varje gudstjänst, där kärleken till varandra betonades (agape=kärlek) och de fattiga fick äta sig mätta. Rickard, och flera kyrkohistoriker med honom, menar att eukaristin och agapemåltiden ursprungligen var samma måltid men att de började separeras nån gång på 100- eller 200-talet.

När jag hör Rickard kommer jag och tänka på Broder Yuns fantastiska självbiografi Den himmelske mannen, där han beskriver hur han återser sin familj efter att ha varit inspärrad i fängelse i två månader och utsatts för tortyr. Han ber en familjemedlem att köpa bröd och juice och medan hans mor håller hans kraftlösa kropp i sina armar firar de Herrens heliga måltid. Jag tycker det är tråkigt att vissa högkyrkliga blivit ingrediensfundamentalister när det gäller nattvarden, och hävdar att det måste vara dryck från vindruvor eller till och med att det måste vara alkohol för att vara ”riktig” nattvard (samtidigt som de ofta inte har problem med att oblatens ingredienser är väldigt annorlunda det bröd som man åt i Israel för 2000 år sedan). Det viktiga är gemenskapen, Jesu närvaro och åminnelsen av Hans död, inte ingredienser.

I en tid när tiggare blir utfrysta, sparkade på och diskriminerade bör kyrkan självklart erbjuda dem och andra fattiga gäster mer än kaffe och bullar, som mest bara förstör deras hälsa. Jag röstar verkligen ja till riktiga måltider i kyrkan med Jesus i centrum. Herrens måltid är tänkt för små gemenskaper som möts i hemmen, inte stora massmöten där hundratals möt och var och en får bara en liten tugga och en liten klunk. Vi behöver återuppväcka den fornkyrkliga agapemåltiden och ta ner nattvarden på jorden, göra den till den enkla, vardagliga, heliga måltid den en gång var.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 19 maj, 2014, in Kyrka och teologi and tagged , , , . Bookmark the permalink. 15 kommentarer.

  1. Håller dig/er helt. Tror faktiskt att du skulle ha gillat vissa aspekter av kväkarnas sammankomster. Vi hade nattvard med Ramlösa och hembakat bröd minns jag. Vi bakade tillsammans tillochmed.

    Gilla

  2. Härligt, och i min hemstad till på köpet, ska kolla in näteverket 🙂 ja riktiga måltider är sannerligen bättre än kaffe och bullar.

    Gilla

  3. Håller med! Har alltid känt att Nattvardsmåltiden borde vara mer som en måltid, så som man kan läsa om den i Bibeln. Där får man ju veta att det var en Måltid!

    Gilla

    • SÅ Gerdvall

      De läskunniga har alltid känt till att måltiden var en judisk påskmåltid, det som idag kallas Sedermåltid. Det hebr. ordet seder betyder ordning. Alla lydiga Guds barn äter påskmåltiden den 14:e Nisan (Aviv) som är det datum man skall äta den enligt bibeln. Som messiastroende firar vi den till minne både av Israels folks uttåg från Egypten och Messias död som är uppfyllelsen av Egyptens påskalamm.
      De olydiga Gudsbarnen firar påsk på avgudens Ishtars dag, den dag man bestämde på kyrkomötet i Nicea år 325. Så gör kyrkorna i Sverige fortfarande.
      I engelskan finns det två ord för påsk: Den som har med avguden att göra Easter och den som har med bibeln att göra, Passover, men man firar Passover på avguden Ishtars stora dag. Fin och gudfruktig tradition. Eller?

      Gilla

      • Nattvarden äts inte bara på påsken… Den delar vi minst varje vecka..

        Gilla

        • SÅ Gerdvall

          Ja, så gör man nu, men det är inte säkert att de som var med Jeshua gjorde det mer än på påsken då de åt påskmåltiden. Jeshua sade: Var gång ni äter av detta bröd och dricker av bägaren, förkunnar ni min död till dess jag kommer. Hur ofta åt man osyrat bröd? En gång per år. Påsken i Bibeln handlar bara om att äta påskalammet, 3 Mos 23:5. Jeshua är den profetiska uppfyllelsen av Påsken, han är Påskalammet.

          Påskmåltiden är alltså enligt Jeshuas egna ord en minnesmåltid av hans död, inte av hans uppståndelse. Här har den kristna läran nämligen gått fel. Påsk i Bibeln ÄR ätandet av påskalammet, uppståndelsen sker tre dagar efter påsk på en högtid som kallas Förstlingsskördens högtid (Omer reshit), 3 Mos 23:9-14.
          Så går det när kyrkofäderna skall tillverka nya högtider. 😦

          Du är så noga med att följa Bibeln, Micael. Varför följer du inte Bibeln när det gäller påsken?

          Gilla

          • SÅ, det verkar ändå som att de första lärjungarna inte begränsade Herrens måltid till påsken. I Jerusalem bröt de brödet dagligen (Apg2) och när Paulus skriver till församlingen i Korint om Herrens måltid nämner han ingenting om själva påskhögtiden och det finns ingenting som tyder på att det skulle vara en årlig middag han talar om (1 Kor 11).

            Gilla

            • SÅ Gerdvall

              Richard, när det gäller Apg 2 så handlar det inte om en kristen nattvard utan om gemensamma måltider. Att ”bryta bröd” i biblisk kontext betyder inget annat än att äta.

              1 Kor 11:19-22 skildrar uppenbarligen en måltidsgemenskap som spårat ur så att man inte kan hålla en ”Herrens måltid”. Från vers 23 beskriver sedan Paulus den sista påskmåltiden som Jesus var med på. Men du har en poäng och det är att man kan tolka texten att detta inte begränsades enbart till själva påskmåltiden, utan vid ”måltidens gudstjänst” så påminde man sig om det bröd och den bägare vin (den man drack efter måltiden) som Jesus uppmärksammade under hans sista påskmåltid.
              För den som vill fördjupa sig i detta med måltidens gudstjänst kan jag varmt rekommendera Tony Larssons bok ”Gudstjänstens rötter”.
              http://shop.textalk.se/se/article.php?id=7969&art=12413582

              ”Om författaren
              Tony Larsson är teolog på Stiftelsen Svenska Folkbibeln och blivande präst i Svenska kyrkan. Han har sin bakgrund i frikyrkan och har bott en period i Jerusalem där han fått ett varmt intresse för kristendomens judiska ursprung. Gudstjänstens rötter är hans första bok, en omarbetning av hans masteruppsats Den kristna gudstjänstens rötter som lades fram 2012 vid Göteborgs universitet.”

              Gilla

              • Jag håller med om att brödsbrytelse på NTs tid var synonymt med att äta tillsammans. Jag tror att det var precis det Jesus menade när han sa: var gång ni bryter detta bröd… Alltså, varje gång ni äter tillsammans gör det till minne av mig. Jag har dock all respekt för att du har en annan syn på detta även om jag tror att vi egentligen tänker ganska lika. I min bok ägnar jag ganska mycket utrymme till den judiska påskmåltiden och dess olika delar som den profetiska bakgrunden och ursprunget för Herrens måltid. Tony Larssons bok är bra. Jag har tagit en del hjälp av den i mitt eget skrivande.

                Gilla

                • SÅ Gerdvall

                  Bra Richard du är på rätt spår. Dock reserverar jag mig bestämt mot att ”detta bröd” skulle betyda varje gång ni äter tillsammans. Om du studerat den judiska sedermåltiden så vet du att ”detta bröd” syftar på det osyrade brödet som åts under det osyrade brödens högtid.
                  Jag ser det inte som något problematiskt om Jesus menade att varje gång de åt påskmåltiden skulle de lyfta fram ett bröd (det mellersta i dagens seder) och den tredje bägaren efter måltiden, alltså en gång per år, men att lärjungarna gjorde något mer av detta och lade in det i församlingens agapemåltid.
                  Men att ytterligare fjärma det från sitt ursprung som man gjort i kyrkan rent generellt har gjort det till något som tappat all kontakt med ursprunget. Kommer man sedan till den katolsk/ortodoxa eukaristi-läran så har det blivit hedniskt med sin oblatskiva insatt i sol-monstransen. Det är ren hednisk soldyrkan som klätts i kristna termer.

                  Jag vet inget om dig Richard, men du och Micael är inne på rätt spår när ni söker er tillbaka till den enkla gemenskapen runt matmordet. Här kommer den judiska sabbbatsmåltiden in som hand i handske. Men det fordrar att man gör upp med villoläran att sabbaten inte längre gäller de troende. Sabbaten har getts till mänskligheten redan vid skapelsen. Sabbaten är given till människan, sa Jesus. Men detta är en av den konstantinska kristendomens identitetsmarkörer som markerar att man tagit avstånd från judar och judendom. Men det är lika bra att ändra sig nu, för ändra sig blir man tvungen till. 🙂
                  Var välsignade alla HaShems älskade!

                  Gilla

                  • SÅ Gerdvall

                    Oupps! Det blev en felstaving, rolig i och för sig men totalt fel. Jag skrev: ”när ni söker er tillbaka till den enkla gemenskapen runt matmordet.”

                    Maten är förhoppningsvis redan död (om det är kött) och behöver inte mördas. Skall förstås vara ”matbordet”.

                    Gilla

  4. Hmmm, ska vi gå på urkyrkans syn så borde vi fira nattvarden som Katolikerna gör, i stort sätt eller i alla fall teologiskt…att Jesus de facto är närvarande i brödet och vinet. Det var så urkyrkan gjorde och tänkte.
    Vad är det som hindrar att vi i ett sådant läge erbjuder våra fattigare bröder och systrar mat och middag i kyrkan samtidigt som vi högtidligt och vördnadsfullt firar Jesus närvaro i bröd och vin i nattvarden.

    För info, jag är inte katolik ;).

    Gilla

  5. SÅ Gerdvall

    Andreas, du har fel när det gäller ”närvaron”. Din beskrivning av den katolska mässan är dessutom inte korrekt och även om den vore det så är det totalt fel. Närvaron när man firar Herrens måltid är en andlig närvaro av Jesus ande. Fysisk närvaro typ eukaristi-mässan grundar sig på en köttslig obiblisk förståelse av bibeltexterna. Andliga ting kan bara förstås av de som är andligt sinnade. Därmed har jag inte påstått att jag förstår allt. 🙂
    Gud välsigne dig!

    Gilla

    • Klaus Seigel

      Ja, det är väl sant. Det beskrivs inte som att Jesus skar sig exv i handen och kramade lite av sitt blod ner i vinet etc… Inte ens den alla första nattvarden var så konkret blodig och köttslig. Däremot inte sagt att nattvarden enbart var och är symbolisk.

      Gilla

  1. Pingback: Bokrecension: Middag med Jesus av Rickard Cruz | Hela Pingsten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: