Då har jag blivit kallad för terroristsympatisör och antisemit för att jag skrev krönikan om att det är fel att låta barn svälta i Gaza. Och det är inte ens anonyma nättroll som skrivit detta om mig utan andra kristna som jag känner – en av dem har jag bett och tillbett tillsammans med i samma församling i många år. Han kallar mig nu ”antisemitisk godhetsknarkare”. Efter att jag skrev att det är fel av Israels regering att vägra släppa in mat till svältande barn i Gaza på över två månader.
Vilket sunt debattklimat vi har, hörni.
”Argumenten” för att jag skulle sympatisera med terrororganisationen Hamas eller hata judar för att jag kritiserar att Israels regering orsakar svält går ut på att hävda att jag minsann aldrig kritiserar Hamas eller uppmärksammar andra konflikter där krigsbrott äger rum. Vilket i mitt fall slår otroligt slint – just jag har uppmärksammat konflikter och katastrofer över hela världen i över ett årtionde här på Hela Pingsten, såsom krigen och kriserna i Kongo, Afghanistan och Iran dit Sverige utvisar kristna, Pakistan, Nepal, Indien, Centralafrikanska Republiken, Yemen, Ukraina, med mera.
När jag tog min examen i freds- och utvecklingsstudier gjorde jag ett uppsatsarbete om Hamas där jag studerade hur det utvecklades till en terrororganisation och hur de systematiskt bryter mot mänskliga rättigheter, och jag har uttryckligen fördömt deras vedervärdiga handlingar hundratals gånger offentligt.
Men det brydde sig förstås inte dessa kristna bröder om, de tänkte inte på att just jag råkar vara en person som har uppmärksammat krigsbrott över nästan hela världen i över ett årtionde utan de använde ett standardargument som de säkerligen använt många gånger tidigare för att tysta dem som är upprörda över de krigsbrott som just Israel begår. Eftersom de vet att många känner stor empati och medlidande med de som lider i Gaza vill de vända empatin mot dem och hävda att de i själva verket stödjer terrorism och antisemitism genom att vara upprörda över hur Israels regering låter människor svälta – för terrorsympatisör och antisemit vill de ju inte vara.
Naturligtvis är anledningen till att de som vill försvara att Israels regering låter barn svälta ihjäl använder så extrem retorik att deras position egentligen är moraliskt oförsvarbar. Men det värsta är att det funkar. Jag vet att det finns många i kyrkliga sammanhang som både är starkt emot Hamas terrorism och omänskliga behandling av civila samtidigt som de också är upprörda över de krigsbrott och övergrepp som Benjamin Netanyahus högerextrema regering ägnar sig åt i Gaza. Men det senare vågar flera av dem inte yttra offentligt av rädsla att bli just felaktigt stämplade som antisemiter eller terroristsympatisörer av sina kristna syskon i tron.
Särskilt eftersom många av dem till skillnad från mig faktiskt inte kommenterar krig och konflikter ute i världen särskilt ofta, och då träffar kritiken att de bara bryr sig om Gaza för att de har dubbla måttstockar för Israel ännu hårdare – trots att det inte stämmer. Det är trots allt fler barn som dött i Gaza på fyra år än i alla andra konflikter i hela världen – det krävs inga dubbla måttstockar för att ryta ifrån att både Hamas och Israels regering gör oacceptabla saker i Gaza.
Det här handlar inte om att det skulle vara mer synd om oss än dem som lider i krigets fasor, naturligtvis inte. Det här handlar om att de lidande i Gaza indirekt drabbas av att människor som egentligen vill uppmärksamma vad de går igenom håller tyst av rädsla för att bli stämplad som något avskyvärt.
Den senaste veckan har kristna som stöttar Israels krig i Gaza sagt och skrivit till mig:
– Att inga barn har dött i Gaza.
– Att det inte finns någon svält i Gaza.
– Att det finns svält i Gaza, men man får inte prata om det för då gör man precis det Hamas vill.
– Att det finns svält i Gaza, men Israel har inte stoppat införseln av mat dit i över två månader.
– Att Israel har stoppat införseln av mat till Gaza i över två månader vilket har lett till svält, men det är ändå helt och hållet Hamas fel.
– Att Israel har stoppat införseln av mat till Gaza och det är helt rätt gjort då Israel inte har något ansvar att mätta civilbefolkningen i Gaza även efter att Israels armé har förstört 70 procent av all Gazas jordbruksmark.
– Att palestinier som svälter får ”skörda vad de har sått”.
– Att Gud vill att det palestinska folket ska utrotas på samma sätt som folkslag utrotades på Gamla Testamentets tid.
Samtidigt som de säger och skriver allt detta lider barn av allvarlig hunger och undernäring i Gaza. Bilderna ovan är tagna av BBC och nyhetsbyrån AP och visar fem månader gamla Siwar samt tvååriga Mayar som båda är kraftigt undernärda på grund av matbristen i Gaza.
Vad skulle Jesus göra i den situationen?
Naturligtvis sägs liknande galenskaper på andra sidan också, häromdagen uppmärksammade jag hur en svensk komiker som flera gånger medverkat i Sveriges Radio skrev att hon stöttade Hamas och att hon önskade att de hade dödat Israels representant i Eurovision. Ordföranden för Enhetsfront för Palestina romantiserade nyligen Hamas terrordåd på en demonstration när hon sa: ”Varenda en av oss här står bakom 7 oktober. Alla vi är 7 oktober.”
I min egen frikyrkliga miljö är sådan romantisering av islamistisk terror lyckligtvis ovanligt, men som exemplen ovan visar förekommer i stället en hel del förnekande av palestinskt lidande, vägran att kritisera Israels regering ens för uppenbara krigsbrott samt ibland ren folkmordsretorik riktat mot palestinier. Det här är ett problem som frikyrkorna behöver ta på stort allvar.
Här kan du stödja det livräddande arbetet för barn som Unicef bedriver i Gaza! Swish: 902 00 17
Hela Pingsten 