Bloggarkiv

Tre saker kristna Israelvänner behöver ta hänsyn till

rob-bye-103200.jpg

Så, du är Israelvän! Du är övertygad om att Guds plan för den sista tiden är att det judiska folket ska återvända till den återupprättade staten Israel med Jerusalem som huvudstad. Spännande! Av erfarenhet vet jag att det inte är en övertygelse du kommer överge i första taget. Men låt mig skicka med dig några saker jag tycker att du behöver tänka på.

1 Palestinier finns

Det är förstås inga nyheter för dig, men det jag önskar att du funderar på litegrann är: om Israel nu ska ta över hela Kanaans land för att Gud bestämt det, vad ska hända med palestinierna som bor där? Ska de bli medborgare? Ska de drivas ut? Vilket sätt är mest etiskt, utifrån biblisk moral? Och här kommer en knäckfråga: om Israel ska fortsätta vara mellanösterns enda demokrati, vad händer när palestinierna blir i majoritet i Israel? Ska den nuvarande situationen fortsätta, när Israel bestämmer över palestiniers liv på massa sätt genom ockupation och handelsrestriktioner men inte ger dem rösträtt? Vad tror du blir bäst? Vad är mest Kristuslikt? Read the rest of this entry

Netanyahu och hans ickelösning på konflikten

Benjamin_Netanyahu_2012I mina freds- och utvecklingsstudier läser jag nu en delkurs om konfliktlösning, och ska skriva ett PM på en konflikt som det verkligen är på tiden att lösa, nämligen Israel-Palestina. Något som gör min analys av läget lite enklare men förmodligen fredsprocessen svårare är det faktum att Benjamin Natanyahu och hans högerparti Likud oväntat vann tisdagens val i Israel. Detta därför att Netanyahu kort innan valet uttryckligen sa att han inte stödjer en tvåstatslösning och därmed kommer förhindra att en palestinsk stat bildas.

Detta är en tydlig kursändring från Netanyahus sida jämfört med hans tal på Bar Ilan-universitetet 2009 där han sa att hans vision är att en palestinsk stat ska uppstå vid sidan om Israel, om än demilitariserad. Nu säger han dock “You can’t carry out the things that were laid out in the Bar Ilan speech… when all you have on the other side is terror. There are no forces for peace, no partner for peace.” Ett ganska magstarkt sätt att uttrycka sig om Mahmoud Abbas, som tydligt stödjer tvåstatslösningen och tar avstånd från våld, men enligt Netanyahus övertygelse kommer det numera fredliga PLO kuppas av Hamas eller IS – eller både och – och föra krig mot Israel.

Den kristne bloggaren Tommy Dahlman tycker det är bra av Netanyahu att ta avstånd från tvåstatslösningen:

”Tyvärr är den övriga världens mantra om en [tvåstatslösning] en slags berusning som från det judiska perspektivet nästintill är omöjligt att ta på allvar… Genom att mer eller mindre dagligen använda begreppet tvåstatslösning som ett mantra tror många nationer, även kristna människor, att om Israel bara ger bort delar av landet kommer det att bli fred i Mellanöstern. Men det kommer inte att hända.  Araberna kommer aldrig att nöja sig med en tvåstatslösning eftersom det är hela Israel man är ute efter. Västbanken är bara ett avstamp för att sedan ta resten av Israel…

För den som vill hålla det skrivna ordet högt vet hur det framtida scenariot kommer att se ut. Jerusalem är enligt den Israelvänliga teologin ”lyftesstenen” som kommer att orsaka det tredje världskriget, därefter kommer domen. Någon tvåstatslösning ingår inte i dessa profetiska vyer. På den punkten ligger Benjamin Netanyahu närmast sanningen. ”

Well, majoriteten av israeler stöder en tvåstatslösning, och detsamma gäller palestinier. Det finns palestinier som vill ha hela landet (dit hör de flesta som är engagerade i Hamas) och det finns israeler som vill ha hela landet, eller åtminstone de existerande bosättningarna på Västbanken och som inte har större problem med fler bosättningar. Det är liksom detta som konflikten går ut på – två folkgrupper kräver ensamrätt på samma landområde. Om de hade krävt olika landområden hade det inte varit någon konflikt. Read the rest of this entry

Skillnaderna mellan Israelkritik, ersättningsteologi och antisemitism

640px-Flag-of-Israel-1-Zachi-Evenor

Idag har den palestinska prästen Mitri Raheb hållt en kontroversiell predikan i domkyrkan här i stan. Kontroversiell redan innan den hölls, eftersom prästerna Annika Borg och Johanna Andersson skrivit på DN debatt att Raheb sprider hatpropaganda mot Israel, demonisering av judendomen och ersättningsteologi. Biskop Hans-Erik Nordin tar Raheb i försvar och menar att han har svartmålats av Borg och Andersson, och inte alls predikar hat eller ersättningsteologi.

Jag kan alldeles för lite om Raheb och hans förkunnelse för att kunna uttala mig om honom (det han har sagt om palestiniers vs ashkenaziska judars DNA som Borg och Andersson refererar till tycker jag är riktigt obehagligt och oacceptabelt) men jag vill ge en kort teologisk kommentar till hur ”ersättningsteologi” används i debatten. Borg och Andersson skriver:

”ersättningsteologi [är] en teologi som proklamerar att judendomen är obsolet och har ersatts av kristendomen. Denna teologi utmålar att judendomen inte längre har ett existensberättigande. Det är kristendomen som är arvtagare till Guds löften om utvaldhet, beskydd och landet. Gamla testamentets och Nya testamentets skrifter används mot judarna. Efter Jesus finns inget mer att tillägga och judarna som väntar på Messias omfattar därför föreställningar som är meningslösa. Genom historien har denna teologi skapat en skala från fientlighet mot judar till ren antisemitism.”

All ersättningsteologi är av ondo med andra ord, det leder till alltifrån fientlighet mot judar till antisemitism (och spannet däremellan är förstås inte så brett). Det är dock ganska många som faller i detta fack.

Om vi tar alla ateister till exempel, så skulle de säga att judarnas väntan på Messias är meningslös, att judarna inte är arvtagare till Guds löften om utvaldhet, beskydd och landet, och även om de förhoppningsvis inte skulle säga att judendomen saknar existensberättigande i den mening att ingen ska få tro på judendomen, så menar nog alla ateister att judendomen är en felaktig livsåskådning. Read the rest of this entry

Israel är inte felfria: min debattartikel till Världen idag

För några veckor sedan skickade jag in denna text till Världen idag, en kristen tidning som är väldigt tydligt proisraelisk. Även om de fem senaste debattartiklarna är skrivna av fyra kristdemokrater samt Israels ambassadör hade jag hoppats att de skulle våga ta in ett mer anabaptistiskt perspektiv (de har faktiskt tagit in en debattartikel av mig på samma tema för ett år sedan), men jag har inte hört något från dem så jag publicerar debattartikeln här istället. Sen om den dyker upp i framtiden vore det ju bara toppen.

Israel är inte felfria

Om en terrorist eller någon milis i Afrika hade bombat en skola så att 150 skadats och 16 dött, varav ett spädbarn, så är jag säker på att alla kristna unisont skulle ta avstånd från handlingen. Men nu när det är Israel som utfört dådet så tvingar många kristna sig själva att ivrigt försvara attackens nödvändighet, anklaga media för partiskhet och komma med standardursäkter som ”Israel har rätt att försvara sig” och ”Hamas använder civila som mänskliga sköldar”, ursäkter som dock funkar väldigt dåligt när det rör sig om en FN-skola som förstås inte hade något med Hamas att göra.

Jag har samtalat med många kristna den senaste tiden som är kritiska till det ensidiga Israelhyllandet och bagatelliserandet av palestinska liv som råder inom delar av frikyrkligheten. Vi läser i Bibeln om en Messias som vägrade delta i kampen för en självständig judisk stat fri från Romarriket, som sa att vi ska älska våra fiender, som aldrig sa i sina tal om tidens slut att judarna måste återta hela Kanaans land men däremot sa att vi ska vara barmhärtiga samariter som mättar de hungriga, klär de nakna och botar de sjuka.

Sen möts vi av en frikyrklighet som vill att vi ska ivrigt stödja Operation Protective Edge, sprida IDF:s inte särskilt opartiska beskrivningar av konflikten på Facebook samt skylla hela kriget och alla dödade civila på Hamas, annars är vi antisemiter som förbannar Israel.

Read the rest of this entry

Älska terroristerna!

Shane Claiborne skriver i sin fantastiska bok Den oemotståndliga revolutionen om hur han talade i en kyrka om vikten av förlåtelse och hur det kristna budskapet handlar om att vi ska visa människor nåd och kärlek precis som Gud har visat oss detta. Föreläsningen avslutades med ett bildspel till tonerna av Amazing Grace, och den avslutande bilden föreställde Timothy McVeigh, killen som dödade 168 civila i Oklahoma i protest mot att den amerikanska federala regeringen dödade civila. Efter föreläsningen blev Claiborne tillrättavisad för att ha visat bilden på Timothy. Nåden räckte tydligen inte till för honom.

Claiborne, som är pacifist, stod naturligtvis inte bakom Timothys handlingar, utan hans poäng var att alla omfattas av Guds nåd. Rövaren på korset var också en terrorist. Paulus dödade civila kristna. Men båda blev frälsta, de var inte bortom räddning. Vi ska inte belöna ont med gott utan besegra det onda med det goda (Rom 12:21). Vi ska älska, be för och välsigna terroristerna (Luk 6:27-28).

Detta är dock inte det världen predikar. Sedan den tragiska attacken på World Trade Center 2001 har kriget mot terrorismen blivit en av västvärldens högsta prioriteter, och terrorister beskrivs ofta av västerländska regeringar som onda, morallösa monster så att regeringarnas militära operationer mot dem kan vinna stöd hos medborgarna. Begreppet används ytterst sällan om stater, vilket gör att USA kan döda 200 000 civila med atombomber i Japan och 126 000 civila i Irak utan att bli betraktad som en terroristorganisation.

Read the rest of this entry

Varför Israel inte har evig, gudomlig rätt till Gaza och Västbanken

Vad Bibeln egentligen säger

Vad Bibeln egentligen säger

Gazakriget fortgår, människor dör som flugor och tre fjärdedelar av dem har två saker gemensamt: de är civila och de är palestinier. Här i Sverige pågår parallellt med detta ett informationskrig och en intensiv debatt om huruvida vems skulden för alla civila dödsoffer. Nu under eftermiddagen har Livets Ord haft Israelmöte med Israels ambassdör, vilket jag har kommenterat på Twitter, i Dagen har Diakonia kritiserats två dagar i rad för att inte ta avstånd från Hamas trots att de gjort det flera gånger om. Det finns så mycket att säga om detta men jag tänkte prata istället om elefanten i rummet, teologin som väldigt många kristna Israelvänner står för men inte så gärna pratar om under denna konflikt:

Läran att staten Israel måste ta över Gaza och Västbanken för att Jesus ska komma tillbaka.

Den här läran, som ofta kallas kristen sionism, har förespråkats på många kristna bloggar, i kyrkor och i kristna proisraeliska organisationer. Kristna som tror på den här läran motsätter sig ofta en tvåstatslösning och delningen av Jerusalem medan man inte är särskilt kritisk till bosättningspolitiken. Orsaken är att man tror att Israel måste ta över Gaza och Västbanken som ett led i ett profetiskt och eskatologiskt skeende.

Denna teologi är inte bara farlig, men den är obiblisk. I ett bibelstudium som jag kallar för Kanaan eller Israel? går jag igenom vad Bibeln säger om Israels land och hur löftet om landet som gavs till det judiska folket i Gamla Testamentet påverkas av Messias ankomst. Bibelstudiet består av tre youtubeklipp på en halvtimme vardera: den första delen är en introduktion och sedan ett bibelstudium om landet från Gamla Testamentet, den andra delen går igenom vad Nya Testamentet säger om Guds förbundsfolk och landets roll, och den tredje delen diskuterar olika ”proof texts” som kristna sionister använder för att belägga sin tes.

Många frikyrkokristna har fått sionismen serverad i sina kyrkor och accepterat den som biblisk och sann, trots att den går emot vad Bibeln säger och trots att idén om att judarna måste återvända till hela Kanaans land innan Jesu återkomst inte dök upp förrän på 1600-talet, och inte fick spridning förrän på tidigt 1900-tal med Scofields poplära studiebibel. Dock börjar fler och fler ifrågasätta sionismen och det oreserverade Israelstöd som blundar för palestiniers lidande, som tyvärr alltför ofta stuckit fram i den karismatiska frikyrkomiljön. Jag hoppas mitt bibelstudium ska vägleda kristna in i sanningen så att vi söker fred och rättvisa i det Heliga Landet istället för att blunda för konsekvenserna av ockupationen och bosättningspolitiken för att istället ivrigt sprida den israeliska arméns propaganda.

Varför vill kristna inte lyssna på vad människorättsorganisationer säger om Gaza?

Gazakonflikten är för många kristna en teologisk fråga, jag har de senaste dagarna diskuterat med mängder av syskon som ”hejar” på Israel och försvarar det IDF, Israels krigsmakt, gör på grund av att de utifrån Bibeln menar att judarna är Guds utvalda folk. Sen att Bibeln inte säger att Guds utvalda folk är felfria utan tvärtom kritiserar dem om och om och om och om igen i både Gamla och Nya Testamentet för att begå synd och göra onda handlingar spelar mindre roll. Många av dessa kristna har också en teologi i botten som säger att Gaza och Västbanken ska tillhöra Israel för att Jesus ska komma tillbaka, ockupationen ska övergå till annektering, vilket gör att saker som bosättningspolitiken och bombningarna av Gaza inte är något man protesterar särskilt mycket mot.

Jag tänkte diskutera denna teologi i ett videoklipp som jag hoppas kunna publiceras på onsdag. Men redan nu tänkte jag kommentera de politiska teorierna och påståendena som dessa kristna ofrånkomligen argumenterar för, teorier som de inte får från Bibeln utan ofta från proisraeliska medier, i synnerhet Israels armé. Jag kan inte räkna alla de gånger jag sett kristna sprida tecknade bilder från IDF:

Embedded image permalink

Samma personer som delar detta anklagar media för att vara partiskt. Så jag gjorde en meme som visade på inkonsekvensen i detta:

So youre saying that the media is biased

IDF är förstås extremt partiska, de är ju en av de stridande parterna. Och den bild de förmedlar verkar gå hem hos många kristna, väldigt många syskon påpekar för mig att Hamas ju är onda och Israel är goda, Hamas använder mänskliga sköldar medan Israel skyddar sin befolkning, Hamas riktar in sig på civila medan Israel gör allt för att undvika civila. Och med en sådan världsbild är det förstås orimligt att inte ”heja” på Israel så mycket man kan. Problemet är bara att en sådan idealistisk bild av Israel stämmer varken med Bibeln eller dagens verklighet.

Read the rest of this entry

Hur är man objektiv när det gäller Israel och Palestina?

Antalet dödade barn i Mellanösternkonflikten, 2014

Antalet dödade barn i Mellanösternkonflikten, 2014

Jesus älskar alla barnen, både palestinier och israeler, muslimer och judar, och den pågående konflikten i Gaza gör så ont i mig. Att hundratals barn har dött och tusentals har skadats är en förfärlig humanitär katastrof. Och mängder av mina kristna vänner försvarar detta ivrigt på sociala medier.

Ett riktigt lågvattenmärke är Tommy Dahlmans blogginlägg på Världen idag där han på fullaste allvar argumenterar för att Israel inte gjort något fel. Han kritiserar ”teologer” som säger att vi ska välsigna Israel men inte försvara allt de gör, och kontrar med ”Ingen av dessa teologer som jag har lyssnat till berättar för oss på vilket sätt det kan vara obalanserat att ge Israels sitt oreserverade stöd ej heller kan de förklara på vilka områden vi inte kan försvara Israels handlingar.” ”För mig är det fullständigt omöjligt… att Israel skulle äga någon form av skuld för dessa Hamasbeskjutningar.”

På samma sätt har många av mina kristna vänner de senaste veckorna argumenterat för att hela konflikten är Hamas fel, att alla civila som dör är Hamas fel, att om Hamas lägger ner vapnen blir det fred men om Israel lägger ner sina vapen blir det folkmord på judar, och så vidare. Och många är nog genuint övertygade om detta. Men det stämmer förstås inte riktigt, Israel bryter mot internationell humanitär rätt, enligt Human Rights Watch använder de övervåld, enligt FN begår de troligtvis krigsbrott och Hamas attacker, hur hemska och oförsvarbara de än är, skadar eller dödar knappt någon alls sedan Israel började använda missilförsvaret Iron Dome.

Men detta skjuter många ifrån sig, man litar inte på organ som FN, Röda Korset eller Human Rights Watch och anklagar dem ibland för att vara antisemitiska. När dessa tunga aktörer anklagar Israel för att bryta mot internationell humanitär rätt och behandla palestinier orättvist är det dem det är fel på, inte Israel. Jag skrev på min engelska blogg för några dagar sedan om hur detta fenomen bygger på riktigt dålig teologi. I Gamla Testamentet är det väldigt tydligt att Guds egendomsfolk är syndigt, olydigt och gör fel många gånger, även Israels barn behandlar varandra och andra orättvist och oetiskt. Och det är väl naturligt, för alla människor är ju syndare (Rom 3:23).

Read the rest of this entry

Mot nationalstater, men för Palestina?

image

Så mina inlägg om antinationalism och Guds gränslösa Rike har väckt lite reaktioner, inte minst från kristna Sverigedemokrater som bland annat påstår att jag är en kulturmarxist som försöker införa en global diktatur som leds av antikrist. Andra tolkar mina inlägg om Israel, löfteslandet och konflikten i Mellanöstern som att jag är för en palestinsk nationalstat i Mellanöstern och frågar sig hur i all världen det går ihop med antinationalism?

Jag vill se Guds Rike spridas på jorden. Såväl pingstdagen (Apg 2:1-4) som Johannes uppenbarelse (Upp 7:9) visar tydligt att Guds Rike är mångspråkigt och fyllt av olika stammar och språk, Guds Rike känner inga gränser utan här är alla ett i Kristus. När vi blir födda på nytt tillhör vi världens största familj, vi blir medborgare i Himlen (Fil 3:20) och vår hemstad är det Nya Jerusalem (Upp 21:10). Vi som tror på Messias ingår i Guds förbundsfolk och vandrar mot det himmelska löfteslandet. Hebreerbrevet uttrycker det strålande:

I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.  I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte.  Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat. […]

I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden.  De som talar så visar därmed att de söker ett hemland.  Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit.  Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem. (Hebr 11:8-10, 13-16)

Det utlovade landet är alltså enligt Hebreerbrevets författare Himlen, med det Nya Jerusalem som huvudstad, och där är vi kristna medborgare. Vi är gäster och främlingar på jorden. Vi lever i exil i Babylon. Och som Jeremia säger ska vi önska vår stads bästa (Jer 29:7), men vi längtar ständigt hem till det himmelska Sion.

Read the rest of this entry

Därför, Ulf Ekman, behövs protestantismen

Ulf Ekman. Foto: Josefin Casteryd/Dagen

Ulf Ekman. Foto: Josefin Casteryd/Dagen

Jag blev väldigt förvånad igår när det visade sig att Ulf Ekman blivit katolik, men samtidigt föll mycket på plats. Jag skrev för tre månader sen om att det som skiljer Ulfs ekumeniska relationer till katoliker från andra protestantiska ledare är att han inte bara välsignar dem och behandlar dem som syskon i tron, utan han försvarar aktivt deras läror om alltifrån barndop till Maria och påveämbetet. Att gå så långt utan att själv bli katolik blir konstigt, och uppenbarligen tänkte Ulf likadant.

Generellt tycker jag att Ulfs teologiska utveckling varit väldigt positiv, inte bara när det gäller ekumeniken utan hans nyansering överhuvudtaget. Jag har länge varit mycket kritisk till Livets Ord på grund av den osunda syn på pengar och på konflikten i Israel/Palestina som varit rådande där. Efter att jag bloggat om Ulf där i december tog han faktiskt kontakt med mig och ville fika, vi fick prata en stund med varandra och jag frågade honom vad han anser om fred och rättvisa. Och jodå, han gillar både och, även om han fortfarande tycker att man kan använda våld och vara rik som kristen. Men den extrema framgångsteologi som hördes på 80-talet står han inte längre för, och även i Mellanösternkonflikten tror jag att han börjar inse att staten Israel ibland kanske gör lite dumma saker.

Då när vi fikade pratade vi förstås om katolska kyrkan, vi var överens om att det finns mycket bra folk där inte minst bland de karismatiska katolikerna, vi var överens om att Aletheias katolikskräck och anti-Livets-Ordism är pinsam, vi var överens om att katolikers seriositet när det gäller exempelvis att verifiera mirakler är beundransvärd. Men inte trodde jag att han faktiskt var katolik. I efterhand blir det dock ganska tydligt – han citerade katolska kyrkans katekes som ett rinnande vatten.

Read the rest of this entry

Ursprungsmärk israeliska varor!

Foto: Paul Jeffrey/ACT Alliance

Foto: Paul Jeffrey/ACT Alliance

Nyligen startade Svenska kyrkan en kampanj om att ursprungsmärka israeliska varor. Syftet är att ”vi som konsumenter tryggt ska kunna köpa varor som är från Israel utan att riskera köpa varor som kommer från ockuperad mark”. Detta har fått många, inte minst kristna, att bli rasande. Göteborgsposten, samfundet Sverige-Israel och så förstås bloggen Stoppa bojkott mot Israel uttrycker massiv kritik mot en ursprungsmärkning. Om en vara kommer från Västbanken måste det vara en hemlighet, det är absolut inget konsumenter ska ha reda på!

För det är det Svenska kyrkans kampanj handlar om, ursprungsmärkning. Ingen generell bojkott av alla israeliska varor, utan av de som producerats på ockuperad palestinsk mark för att sedan ge vinst åt israeler istället för åt palestinier. Så därför är det ett ganska uddlöst argument när exempelvis Mats Tunehag radar upp hur mediciner och elektronik utvecklas i Israel för att vilja markera hur svårt det är att bojkotta Israel. Det finns förvisso andra som vill bojkotta allt från Israel, men Svenska kyrkans kampanj går ut på att motverka att israeliska bosättare profiterar på palestinska resurser och mark.

Ett ännu mer uddlöst argument som både GP och Sverige-Israel använder sig av är ”Varför tar inte Svenska kyrkan och bojkottar Kina och Nordkorea?” Som om jag skulle stå och misshandla en kille på gatan och när folk försöker stoppa mig säga ”Varför tar ni inte och stoppar masslakten i Sydsudan och Centralafrikanska republiken istället?” Att bara peka ut andra aktörer som gör hemskheter, även om de skulle vara värre, rättfärdiggör inte på något sätt beteendet av den aktör man försvarar. Tvärtom, man erkänner underförstått att aktören man försvarar gör saker som är omoraliska och försöker dölja det genom att peka på värre aktörer.

Read the rest of this entry

Startar bloggserie om Israel och kristen sionism

Fredsduva

Fredsduva

Idag börjar jag en ny bloggserie på min engelska sida Holy Spirit Activism. Serien heter The Promised Land och kommer inkludera följande:

  1. Den kristna sionismens ursprung
  2. ”Men in Black”-teorin (om varför alla i fornkyrkan lyckades ”glömma bort” sionismen och bli ersättningsteologer)
  3. Ersättningsteologi = antisemitism?
  4. Guds egendomsfolk
  5. Hur evigt är löftet om landet?
  6. Romarbrevet 11
  7. Lag vs Evangelium
  8. Bosättningarna
  9. Problemen med en enstatslösning

Första inlägget, Den kristna sionismens ursprung, publicerades idag och kan hittas här!

Trosrörelsens plus och minus

Det har som vanligt blivit stor debatt på Stefan Swärds blogg, denna gång om trosrörelsen och trosförkunnelse. Swärd skrev ganska positivt om denna i en ledare i Världen idag (som till ganska stor del kan beskrivas som trosrörelsens nyhetstidning) och det gör en hel del upprörda, för de tycker att Livets Ord med tillhörande församlingar inte är sunda och inte gör upp med sitt bitvis ganska smutsiga förflutna. Swärd är inte helt okritisk till trosrörelsen men betonar att de förändrats och att det finns en hel del gott där.

När jag flyttade till Uppsala för fyra år sen var jag väldigt kritisk till Livets Ord. De två främsta skälen till det var framgångsteologin och den kristna sionismen, och därtill hade jag hört talas om dess forna osunda karismatiska teologi och praxis som skadat många. Överdrivet fokus på demoner, skuldbeläggande vid uteblivna mirakler, krigstungor etc.

Men de har förändrats som sagt, karismatiken är sundare nu inte minst tack vare ekumeniska kontakter och mer teologiskt tänkande kring det hela. Joachim Elsander som var mycket involverad i trosrörelsen under tidigt 90-tal skriver att han blev väldigt bränd på karismatik men räddades av George Elton Ladds undervisning om Guds Rike och John Wimbers tillämpande av denna, då både stark teologisk grund och sund praktik saknades i dåtidens trosrörelse. Wimber har i min mening påverkat de flesta svenska kyrkors karismatik, medvetet eller omedevetet, och även Livets Ord har förändrats till det bättre. Read the rest of this entry

Predikan om Guds Rike

Som sagt fick jag tala i bönetältet på Frizon, och min goda vän Frida var snäll att filma hela alltet. Jag inledde med att prata om hur Guds Rike är beroende av att Gud gör mirakler – annars utgör kyrkan bara människors rike – och gav exempel på när min kompis Elias var med om ett stort mirakel som ledde en man till tro. Därefter talade jag om hur miraklerna visar att Guds vilja sker på jorden såsom i Himlen, och att denna vilja också vill ha fred och rättvisa. Men vad innebär fred och rättvisa? De flesta tycker det låter som bra grejer, men vad innebär det i praktiken? Det här var vad jag ville betona:

  • Det måste innebära ekonomisk utjämning, eftersom Gud vill att det ska bli lika för alla (2 Kor 8:13-14)
  • Det måste innebära ständigt motstånd till krig, ockupation och förtryck, även i Palestina.
  • Det måste innebära gästfrihet gentemot flyktingar och en vägran att utvisa människor till fattigdom.
  • Det måste innebära ett stopp på konsumtionshetsen och medveten konsumtion av miljövänliga, rättvist handlade varor.
  • Det måste innebära att sluta köpa onödiga saker och mycket mindre köttätande av miljöskäl.

Kolonial retorik om palestinier

image

Svar till Alf Lindgrens och Roar Sörensens debattartiklar i Världen idag publicerade den 22 mars.  

I sina svar på min debattartikel om konflikten i Mellanöstern verkar det som att både Alf Lindgren och Roar Sörensen betraktar israeler som närmast ofelbara, så att när de möter kraftig kritik från i princip hela omvärlden så är det för att omvärlden inte fattar någonting. Palestinier, eller ”araber” som de skriver, ses däremot som aggressiva krigsmakare och potentiella terrorister, som tänker utplåna staten Israel så fort de får chansen. Sanningen är förstås mycket mer nyanserad. Det finns fredsvänner och krigsmakare på båda sidor, det går inte att dra alla över en kam.

Naturligtvis är palestinska terrorister ett oerhört allvarligt problem, men istället för att demonisera dem måste vi förstå att terroristgrupper alltid uppstår på grund av allvarligt förtryck. Det försvarar inte, men förklarar, deras extrema handlingar. Israelvänner talar ofta om Israels rätt att existera men inte om Palestinas rätt att existera, en rätt Israel har förhindrat palestinierna trots att en majoritet vill ha en egen stat.

Detta odemokratiska beteende kombineras med att Israel snor åt sig vatten och naturresurser så att israeler är mycket rikare än palestinier och lever gott på de senares bekostnad. Israels vattenkonsumtion ligger på 242 liter per person och dag medan den siffran i de palestinska områdena är 73 liter, under WHO:s rekommenderade nivå på 100. Israels BNP per capita är 31 000 USD medan de palestinska områdena ligger på 1 500.
Read the rest of this entry