Nationaldagen är en religiös högtid – men inte kristen

Idag skriver jag i Sändaren om hur nationaldagen utvecklades till en större högtid än pingsten i Sverige och hur pingstens internationella budskap lätt överskuggas i vår tid:

”Nationalism agerade som ett substitut för religion genom att ge individer en plats i en evig gemenskap. Inte som kristna inom kristendomen, utan som fransmän i Frankrike, eller tyskar i Tyskland. Det etablerades sånger och flaggor, hjältar och hjältinnor, samt heliga stunder och platser för att säkra tillgivenhet till denna nya tro.”

Så skriver historikern John Hirst i sin bok om Europas historia. Och han är inte ensam om att göra en koppling mellan nationalism och religion – de allra flesta historiker är överens om att nationalismens framväxt på 1800-talet hängde samman med kristendomens tillbakagång och att användandet av religiös symbolik var en nyckel till dess framgång.

Se bara på USA, där skolbarn varje morgon svär tro och huldhet till den amerikanska flaggan, där man mytiskt kallar de rebeller som grundade landet för ”The Founding Fathers” och där Konstitutionen betraktas som ofelbar skrift som inte kan ändras. Eller se på Frankrike, där firandet av Republiken och dess revolution i århundraden har sammankopplats med laïcité, en sekulär ideologi som tar avstånd från kristendomen samtidigt som dess språk och ritualer i olika grad appliceras på nationen.

Nationalismens religiösa form leder dock inte automatiskt till att kristna tar avstånd från den – många gånger leder det tvärtom till att de tvärtom omfamnar den än mer entusiastiskt! I Ryssland har företrädare för den rysk-ortodoxa kyrkan beskrivit invasionen av Ukraina som ett ”heligt krig” samt krävt att bön för Rysslands seger ska vara obligatoriskt i alla landets kyrkor – samtidigt som Ukraina också är ett ortodoxt land! (…)

Firandet av nationaldagen fortsatte dock länge att vara ljumt i Sverige men har ökat i rask takt efter att 6 juni gjordes till helgdag 2005. Symboliskt nog togs denna helgdag från pingsten, vilket råkar vara min egen favorithögtid. Medan nationaldagen högtidlighåller myten om Svea Rikes födelse firar vi på pingsten kyrkans födelse. Medan nationaldagen fokuserar på det som anses vara svenskt fokuserar pingsten på ett språkmirakel vars syfte är att föra ut budskapet om Jesus till alla folk. Medan nationaldagen hyllar landet och staten hyllar pingsten Jesus och den Helige Anden.

Vi befinner oss dessutom i en märklig tid när många kristna firar nationens påstådda födelse långt mycket mer än kyrkans faktiska födelse, där Sverige hyllas med sång och ballonger medan pingsten ofta passerar tyst förbi annat än med lite extra fokus på Anden under söndagsgudstjänsten. Pingstens internationalistiska budskap undanskyms av fokuset på en av världens 193 länder.

Läs resten av krönikan här!

Vad tänker du?