“Jesus ord om kärlek till fienden är nyckeln till Guds hjärta”  -Intervju med musikern Simon Ådahl

“Älska era fiender och be för dem som hatar er”, säger Jesus i Bergspredikan (Matteus 5:44) men vad innebär kärlek till fienden och förlåtelse för oss? Varför är det så viktigt för oss? Hur ska vi kunna både förlåta andra och samtidigt inte låta oss tryckas ner? 

När man som kristen pratar om vikten att förlåta  kan många, speciellt icke troende, bli väldigt upprörda. Många av dem menar att vissa saker ska man inte förlåta, att förlåta är samma sak som att säga att de hemska handlingar vissa människor gör mot en är samma sak som att säga att det de har gjort mot en är okej. Och visst är det lätt att tänka så. Men kan man se det på något annat sätt?

 Någon som själv har förlåtit en hemsk handling mot sig är den kristna musikern Simon Ådahl. Han förlät en man som länge hotat och förföljt honom och hans familj. Jag ringde upp honom och pratade med honom om hans egen resa till förlåtelse, hur det hjälpt honom och varför det är så viktigt att förlåta.

Vill du börja med att berätta om din egen resa till försoning?

– Jag är uppvuxen i en kristen familj men som vuxen valde jag att lämna alla kyrkliga sammanhang, tron på Gud fanns kvar men jag var bitter på honom. I denna veva blev jag ovän med en man i min närhet. Allt blev bara värre och en dag sa jag till Gud: “jag vill inte ha med dig Gud att göra, men du kan väl fimpa den där mannen åt mig, se till att han försvinner från jordens yta?”

Men allt blev bara värre. Till slut blev det så att jag och den här mannen mötte varandra i en rättegång, som jag vann. Då blev det ännu värre för mig och min fru Maria, den här mannen började hota och förfölja Oss. Vi fick nattliga telefonsamtal, det hände saker med bilen och en massa andra obehagliga saker. Maria vågade tillslut inte åka ner till stan själv av rädsla att träffa på mannen. Polisen kunde inte hjälpa oss eftersom det inte fanns några bevis.

Julen 2001 beslöt vi oss för att åka ner till Teneriffa och fira jul för att komma bort från den obehagliga mannen. Vi åkte ner dit och hade trevliga dagar trots att Maria längtade hem, hon saknade att inte få fira jul med sin familj.Men jag trivdes, jag tänkte att jag skulle kunna bo på Teneriffa och jobba som musiker på någon bar där.

En natt vaknade jag av att Maria skrek, jag blev klarvaken. “Vad är det?” frågade jag. “Det är en främmande man här i rummet”, svarade hon. Jag flög upp ur sängen, jag trodde att det var mannen som trakasserat oss som följt efter oss till Teneriffa och tagit sig in till vårt hotellrum. Jag började leta i rummet men hittade ingen.

Till slut sa jag: “Du har bara drömt Maria. Nu sover vi”. Men Maria kunde inte sova och frågade efter en stund “Vad är en apostel?” Jag blev förvånad av frågan. Maria är inte uppväxt i en kristen familj och hade aldrig trott på Gud så varför frågade hon en sådan här sak? 

Efter att jag förklarat vad det var ställde hon en följdfråga. “Finns det någon apostel som heter Matteus?” “Ja, han var enligt bibeln en av Jesus apostlar.

Efter att ha legat och funderat en stund frågade henne  “varför undrar du det?” “Han sa att han hette det” “Vem? “Mannen vid min säng, han sa att han var aposteln Matteus och att jag skulle säga till dig att du skulle läsa hans bok,” finns det en bok som Matteus skrivit?” jag var väldigt förvånad över min frus alla frågor“ Ja, i bibeln finns det, den kallas Matteus evangelium, som alltså är Matteus bok.

“Bra då ska du läsa den” sa hon och somnade om.

Men jag hade blivit klarvaken jag låg och funderade på saker i bibeln där det hänt att de levande hade sett hur de döda uppenbarar sig. jag tänkte att det borde ju kunna gälla mig också Att Gud skickat Matteus kanske var ett sätt för Gud att be om ursäkt för att han gjort bort sig, jag tyckte att han  hade gjort bort sig för mig. När vi kom hem till Sverige tog jag genast fram min bibel och började att läsa Matteus evangelium och  kom tillslut fram till Matteus 5:44 där det står “Älska era fiender och be för dem som hatar er”.

Jag förstod genast att det Jesus ville säga genom att skicka Matteus var att jag skulle läsa bibelordet och förlåta den man som trakasserat min mig och min  familj. Jag blev så arg att jag kokade och skrek till Gud “ Hur kan du uppmana mig att förlåta den mannen? Skicka Paulus nästa gång så kanske jag lyssnar!”  

Efter att ha stått och varit arg ett tag och känslorna hade svalnat  och tankarna började att klarna. tänkte att jag  kanske ändå skulle ge det en chans. Jag började att be för honom en minut om dagen. Min mun bad om att han skulle få ett bra liv men jag tänkte samtidigt tvärt emot, jag sa “Välsigna honom med ett bra jobb” men tänkte samtidigt “hoppas att han blir arbetslös.” 

I början var jag så  arg när jag bad att jag var genomsvettig efteråt. men jag fortsatte ändå att be för honom  då jag visste att förlåtelse var ett val och inte en känsla. efter att ha bett för honom i tre månader började  jag kunna göra det utan att känna mig arg eller tänka hemska saker om honom  jag kunde genuint önska att han fick ett bra liv.

Efter fem månader mötte jag denna man på stan. Han stod och grät så att han skakade och plötsligt kom han fram och la armarna om mig jag kramade om honom och kände ingen som helst ilska utan bara kärlek för honom vi stod och höll om varandra en stund och plötsligt sa jag: “Vill du komma hem till oss på middag” Han tackade ja.

Han kom hem till mig och Maria en kväll och vi hade det väldigt trevligt ihop. Maria som aldrig trott på Gud beslutade sig efter detta att ge sitt liv till Jesus, hon menade att detta som hänt inte kunde vara annat en ett tecken från Gud. Nådegåvorna började växa i mig i och med det här jag som hade bestämt mig för att aldrig mer sätta min fot i en kyrka började få tillbaka tilliten till Gud.

Nådegåvorna växte i mig mer och mer. Och fem år senare kom jag ut som heltidsevangelist. Trots att jag under hela min barndom gått till kyrkan varje söndag och bett så hade jag aldrig känt mig så nära herren som efter den här händelsen. Det är många som läser Matteus 5.44 men få förstår att det är nyckeln in till Gud. Det var först när jag ödmjukade mig som jag fick möta herren på riktigt.

Det kan ju vara svårt att ta steget att vilja förlåta, vad kan man göra för att komma över tröskeln?  

-Jag brukar säga till personer jag möter och  som är i denna situation att gå hem och   skriva ner namnen på de som de tycker har behandlat dem fel. Varje kväll innan de somnar ska de lägga handen på lappen och be Gud välsigna dessa människor

-Ett  exempel på någon som fått lön av Gud efter att välsignat sina ovänner var en kvinna som jag mötte i Göteborg, jag sa åt henne att gå hem och göra just det jag berättade om. Jag sa att inom fem dagar skulle hon få bönesvar. Hon gjorde detta. Hon började med att skriva ner ett namn, och ännu ett och ännu ett och tillslut var hela  pappret nerklottrat av namn på personer hon hade behov av att förlåta. Detta trots att hon sa till mig att hon hade förlåtit alla. Kvinnan sa till Gud att hon förlät dessa personer vars namn stod på pappret.

Hon ringde mig efter några dagar och sa  “Wow, vet du Simon? jag har fått fler bönesvar! Banken ringde och sa att jag fått mitt lån beviljat och jag har fått min drömlägenhet.” Hon fortsatte att  stapla upp massor  av saker som hon fått som bönesvar från Gud. Och när vi räknade kom vi fram till att det hade hänt precis fem dagar efter att hon bestämt sig för att hon ville förlåta. 

Vad handlar förlåtelse om förutom att komma närmare Gud?

– Om att komma ur sitt eget fängelse av bitterhet och hat. Vi människor har så väldigt lätt för att ta på oss  den varma och sköna offerkoftan, det tyckte jag också att det var. Vi vill vill hitta anledningar till att tycka synd om oss själva. Det kan handla om att man inte går till  jobbet pga konflikt med en kollega, eller att man  bedövar sin ilska  med  alkohol och droger och hittar anledningar att fortsätta missbruka för att man är bitter på någon annan. Genom det vill vi också visa andra hur synd det är om oss och så skapar  bitterheten en ond cirkel. Självömkan är ett gift. 

Simon pekar också på vikten att förlåta sig själv för de saker man gjort som gjort andra illa för att inte fastna i bitterhet. 

– Förlåtelse fungerar som 12 stegsprogrammet  för att komma ur sitt missbruk måste man säga förlåt till andra som man gjort illa till följd av  sitt missbruk. Men  man måste även förlåta sig för vad man gjort. För gör man inte det kommer man att vara kvar i sitt fängelse  och självmedicinera ännu mer. Så fungerar med all form av förlåtelse man måste försonas med sig själv för att må bra.

När man pratar med icke troende om förlåtelse blir de ofta upprörda för de menar att om man förlåter så godtar man det den personen gjort mot en. Vad säger du om det?

– Så är det inte man kan säga till någon att man förlåter personen som människa men samtidigt vara tydlig med att den handlingen personen gjorde var fel. Och att man vill att människan ska förstå det och inte göra om det.  

I bibeln står det att läsa att vi ska “vända andra kinden till”(Matteus 5:39) men hur ska man  kunna göra det utan att  låta sig tryckas ner av andra? 

-Ja, Jesus pratar om att vända andra kinden till, men det står också i bibeln om rättfärdighet, att man inte ska respektera vad som helst. Det visar Jesus själv på fler ställen i bibeln tex när han rensar templet. (Markus 11:15-19). Man ska inte vara någon dörrmatta. Det är Jesus tydlig med.