Trump är mindre rolig när han krigar

donald-trump

USA har avfyrat 59 robotmissiler mot en syrisk flygbas på order av presidenten Donald Trump, som en hämndaktion mot den syriska regeringens användande av kemiska massförstörelsevapen som dödade upp emot 70 personer, däribland 20 barn. Ryssland, som är allierad med den syriska regimen, fördömer attacken och hotar att avsluta allt militärt samarbete med USA. Storbritannien, Israel, Saudiarabien och Frankrike stöder dock Trumps beslut.

Amerikanska myndigheter betonar att detta inte är början av en militär kampanj mot Assad-regimen. Men jag litar inte på det. Attacken representerar en 180-gradig vändning från Trump, som han gör utan att höra med kongressen eller allierade länder först. 2013 sa han åt Obama med stora bokstäver att absolut inte attackera Syrien:

Skärmavbild 2017-04-07 kl. 09.31.09

Uppgifter från Washington pekar på att Trumps snabba respons skedde efter att han har sett bilder på barn som dödades i den syriska gasattacken. Detta går i linje med tidigare uppgifter om att mycket av det Trump säger och gör har påverkats av det han sett på TV, i synnerhet Fox News (ni minns väl det han sa om ”Sverige igår”?). Någon enhetlig om det syriska folket har han ju inte – han har som bekant förbjudit alla syriska flyktingar att fly till USA. Read the rest of this entry

Kyrkans normer måste ifrågasättas

boxes

Det verkar som att kyrkan idag har ett bestämt mönster. Allt från när gudstjänsten ska sluta till vad som ska säljas vid kyrkkaffet. Det kanske var en god tanke från början men nu verkar det som att vi växlat huvudperson från Gud till oss.

Kyrkan har en tendens att skapa stereotypiska gudstjänstbesökare. Sådana som inte talar för mycket, inte beter sig alltför annorlunda och passar in i ramen för hur man ska vara.

Exempel finns redan i Gamla Testamentet, i Första Samuelsbokens första kapitel där vi läser om Hanna. Hanna var barnlös och blev ständigt trakasserad av hennes mans andra fru som hade många barn. En dag går hon till templet för att be.

“Eli lade märke till att hennes läppar rörde sig, men eftersom han inte hörde ett enda ljud förstod han inte att hon bad utan trodde att hon hade druckit sig full. Måste du komma hit drucken? frågade han. Se till att du blir nykter!” (1 Sam 1:12-14 )

Eli tjänstgjorde i templet och han såg hur människor kom och tillbad dag efter dag därför hade han redan kommit fram till en stereotyp. Hanna höll sig inte till stereotypen och därför tog Eli sig makten att kritisera hennes sätt. Read the rest of this entry

Vägen till lycka

Gästinlägg av Sarah Johansson.

sarah mörk.jpg

 Vård kan få en att klara av sin vardag, men jag tror att vi främst behöver trygghet och kärlek för att må bra på djupet.

Alla är mer eller mindre beroende av något idag. Vi kanske inte upplever att det är särskilt dåligt. Det kan vara omedvetet, för att fylla ett tomrum eller flera.

Det behöver inte bara vara alkohol, tobak, droger, spel, pornografi, snatteri och pengar. Jag tror man kan bli lika beroende av sociala medier, TV/serier/film, en hobby, sport, träning, aktivism, new age, utseende, materiella saker, mode, hälsokost, koffein, socker, skräpmat, musik, prestation i skolan eller på jobbet.

Kanske det enda man tänker på i vardagen är att få bekräftelse av andra människor. Eller efter att finna kärleken.

Många lider i det tysta av depression, tvångstankar, trauman, sorg, ensamhet, stress, kontrollbehov, självskadebeteenden, rädslor, fobier, ångest eller ätstörningar. Read the rest of this entry

Försoning

forsoning.jpeg

Idag vaknade jag till morgonandakten på P1. Prästen försökte förklara att vi behöver olika teologier om försoningen. Hon påpekade att varje synd verkligen inte behövde uppfattas som så allvarlig att Jesus måste dö på ett så fruktansvärt sätt, därför kunde man tänka sig olika behov av ”försoning” fast på olika nivåer.

Att Jesu död är fruktansvärd och djupt smärtsam att tänka på är verkligen samt. Samtidigt behöver vi betänka att det var faktiskt nödvändigt för vår frälsning att Jesus av kärlek till mänskligheten valde att lida i vårt ställe under Guds vrede. Paulus säger i 2 Kor 5:21 att Han blev ”gjord till ett med synden för vår skull”. Han bar vårt straff och befriade oss.

Vad säger då Bibeln, som är Guds Ord, om försoningen? Kortfattat:

  1. Vi människor är skapade av Gud till gudsgemenskap fullt ut. Adam och Evas syndafall skadade oss alla, utan undantag, så att vi därefter bär en skuld, skam och samvetsskada som inte kan läkas utan full försoning med den Levande, Treenige Guden (se Gen 1-3; Rom 1:18-32)
  2. Gud har uppenbarat vem Han är: Fader, Son och Helige Ande (se Matt 28:18-20; 2 Kor 13:13; Matt 3:13-17).  Read the rest of this entry

Epistel – en helg för kristna bloggare

Okej, i kontrast till det förra inlägget är det här inget aprilskämt dårå.

Epistel

I höst arrangeras Sveriges första samlingshelg för och med kristna bloggare. 28-29 oktober äger Epistel rum i Uppsala Missionskyrka, med fokus på skrivande, debattklimat och kristen enhet.

”Vi håller inte med varandra om en rad olika frågor, och vi kommer inte gå från en sådan helg eniga i allt. Det är förstås inte heller syftet”, säger Micael Grenholm som är initiativtagare till helgen.

Helgen syftar bland annat till att:

  • Tillbe Gud tillsammans och bygga syskonskap.
  • Komma fram till gemensamma etikettsregler för en bättre ton i både våra kommentarsfält och i debatten bloggarna emellan.
  • Utbyta och lära oss om tekniker för skrivande, delning på sociala medier etc. för att vi ska kunna få ut vårt budskap effektivare.

Read the rest of this entry

Hela Pingsten startar politiskt parti

1027px-christian_communism_logo-svg

Sedan snart ett år tillbaka har Hela Pingsten haft ett stort skribentteam på ca 15 personer som bidragit till diskussionen om hur vi främjar biblisk kristendom. Under en gemensam vision har vi från olika perspektiv velat visa att det inte bara är möjligt att förena karismatik och aktivism – utan nödvändigt. Dock har det funnits en känsla av att vi inte gått långt nog i vår strävan att förändra kyrkan och samhället. Blogginlägg, videoklipp och poddavsnitt tar en bara en del på vägen.

Därför har styrelsen för Hela Pingsten beslutat att starta ett politiskt parti inför riksdagsvalet 2018. Hela Partiet (HP) kommer vara Sveriges första kristna kommunistiska parti. Vi vill främja feminism, fri ut- och invandring, planekonomi, synkretism och demokratikritik. Därtill vill vi på daglig basis dela ut gratis pannkakor till alla Sveriges medborgare och ickemedborgare.

På sikt vill HP naturligtvis få internationellt inflytande genom att starta systerpartier i andra länder som med okonventionella metoder kan ta kontroll över regeringar och få inflytande över FN:s generalförsamling och säkerhetsråd. Där vill vi innan seklet är över installera en god, kristen ledare som kan motverka kapitalistisk girighet genom att installera chip i människors pannor och kontrollera all handel med en tresiffrig kod. Read the rest of this entry

Den tidiga kyrkan var pacifistisk

roman soldiers

Den katolske debattören Mikael Karlendal argumenterade i Dagen 17 mars för kristen vapenanvändning och militärtjänst. Han kallar detta för den ”traditionella kristna hållningen”. I själva verket var ickevåld och pacifism det dominerade synsättet i fornkyrkan, medan idén att kristna kan vara soldater inte vann inflytande förrän på 400-talet när statskyrkosystemen utvecklades.

Justinus Martyren skrev: ”Vi som tidigare mördade varandra låter inte bara bli att kriga mot våra fiender utan dör också med glädje när vi bekänner Kristus för att inte ljuga eller vilseleda våra domare.” Hans lärjunge Tatianus bekände: ”Jag önskar inte vara kung; jag är inte angelägen om att vara rik; jag förkastar militärkommando.”

Irenaeus av Lyon instämde: ”Men det som predikades av apostlarna, som tågade från Jerusalem över hela jorden, förändrade så mycket att dessa [nationer] smidde svärden och krigslansarna till plogbillar och till vingårdsknivar för att skörda säden, det vill säga, till redskap som används till fredliga syften, och att de nu vägrar att strida, utan när de blir slagna vänder de andra kinden till.”

Tertullianus skrev: ”Det gudomliga baneret och det mänskliga baneret går inte ihop, inte heller Kristi fana och djävulens fana. Endast utan svärd kan den kristne föra krig: ty Herren har avskaffat svärdet.” Den Apostoliska Traditionen från 200-talet säger: ”Den som är soldat och står under befäl får inte döda någon. Om han får order att döda, skall han inte utföra den, och han får inte avlägga soldated. Om han inte är beredd till detta, skall han avvisas [från dop].” Read the rest of this entry

Micaels andliga resa

Nytt avsnitt av Jesusfolket! I november 2014 intervjuades Micael i Valsätrakyrkan i Uppsala på temat ”min andliga resa”. Han fick berätta om hur han kom till tro på Jesus, om mirakler han har erfarit och om varför han började engagera sig för fred och rättvisa.

Ladda ner MP3-filen här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Dags att omfamna förkrosselse

Jag har tänkt mycket på förkrosselse det senaste. På misslyckanden, synd och hur sådant ska hanteras. På hur jag vill förhålla mig till Gud. Till mig själv.

Världen har ett svar som verkar så lockande ibland. Att helt enkelt justera sin standard efter sin förmåga. Lyckas jag inte hålla mig från att ljuga så kan jag antingen få mig själv att må lite bättre genom att intala mig att så många andra också ljuger, vissa utan att blinka, minsann. Eller så kan jag göra en omskrivning, ‘vit lögn’ är en historisk favorit, ‘alternativa fakta’ är trendigt nu.

När jag hade en period av tvivel för ett antal år sedan kändes det som ett så oerhört attraktivt sätt att leva på. Istället för att förhålla sig till, ja till och med underordna sig en moralisk lag, en perfekt Gud, kunde jag helt enkelt jämföra med det som passade mig bäst. Det var inte så att jag hade planer på att helt lägga bort mina värderingar, verkligen inte, men kanske åtminstone kunna skarva med dem lite. Göra undantag på kvällar och helger. Spegla mig i ljuset av lite mer misslyckade personer än Jesus. Ta mitt aldrig färdigställda hörnskåp från slöjden i nionde klass och jämföra med de klasskamrater som inte lyckades göra smörkniven i sjuan.

För jag hade bara på djupet förstått en del av det kristna svaret på frågan om misslyckanden, synd och hur sådant ska hanteras. Delen om en absolut och hög standard som vi är kallade att hålla och speglas genom. Jag hade förstått att jag inte nådde upp, räckte till. På så vis har jag också ofta haft nära till förkrosselse. Bara i kyrkan får det ordet även ha en positiv betydelse. Att förutsättningslöst klä av sig alla föreställningar om sin egen förträfflighet och fullständigt ödmjuka sig i sårbarhet inför Gud. Read the rest of this entry

Därför slutade jag som kristen bära kors

kors-6

Ska samhället kunna diktera vilka kläder och symboler vi är tillåtna att bära? Är det vårt yttre som bestämmer vem vi tillhör, vilka vi är? Kan ett korshalsband i guld bli en fasad vi gömmer oss bakom?

Jag har varit kristen hela livet och därmed burit kors hela livet. Som barn och tonåring gjorde jag hela frikyrkogrejen: Jag var på konferenser och läger, engagerade mig i ungdomsarbetet i min stad och gjorde mitt bästa för att leva föredömligt. Jag var en skötsam, engagerad tonårstjej med goda intentioner och ett korshalsband i guld. Jag såg kristen ut men mitt hjärta var dött. Kallt. Förstelnat. Jag kämpade med beroenden, kunde inte förlåta och var livrädd för vad folk tyckte om mig. Dessutom hade jag stora problem med att älska Gud. Hur klarade man av att älska honom? Jag såg att somliga uppriktigt gjorde det – själv kände jag mig som världens hycklare när jag i lovsången sjöng ”Jesus jag älskar dig” och ”jag ger dig mitt liv”. Jag ville mena det jag sjöng men kunde inte. Inte på riktigt.

En dryg månad innan min artonsårsdag hände något märkligt, något som förändrade mitt liv totalt. Jag mötte den Gud jag pratat om hela mitt liv. Den Gud jag med mitt korshalsband velat representera. Det var inte ett fridfullt möte á la frikyrkoskidläger* med mysig stämning, tända ljus och en söt liten tår som långsamt rinner nedför kinden. Det var ett vilt möte med Guds råa kärlek och kraft på ett sätt som skakade mig till ande, själ och kropp. Det förändrade allt.

Read the rest of this entry

I alkohol finns inget ljus

img_8615.jpg

Alkoholen. Det finns tusen olika sätt att beskriva den och vad den gör. Den lockar och smickrar samtidigt som den sårar och trasar sönder. Som ormen i paradiset kommer den med vackra löften, men skickar dig istället rakt ner i avgrunden, till döden. Död i form av olyckor, trasiga relationer, övertramp och ångest.

Den viskar i ditt öra att ”dricker du mig så kommer du få mycket roligare. Konsumera mig så ska jag lätta på dina smärtor. Älska mig så ska jag få dig att glömma förra helgens misstag.”

Men den bedrar. Den är gjord för att vi ska vilja ha mer. Den är ett gift som förvrider vårt inre och tar fram våra mörkaste sidor. En kväll som börjar med skratt och musik slutar i en morgon där du vrider dig i ångestplågor medans minnena från natten börjar uppenbara sig. Read the rest of this entry

Människor som ser den andliga verkligheten

Bloggdesign av David Wellstam

Bloggdesign av David Wellstam

Min vän David Wellstam håller just nu på med en bloggserie om seers eller siarprofeter: människor som på ett tydligare sätt än många andra kan se änglar, demoner och andliga skeenden runt omkring sig. Det är en gåva som är väldigt missförstådd av både ickekristna och kristna, och flera av dem som har gåvan vet inte hur de ska hantera den eller berätta för andra om den. Att David och de andra ”seers” som har bidragit till serien lyfter på locket och redogör för den bibliska beskrivningen av siarprofeter, svarar på invändningar och delar egna fantastiska vittnesbörd tror jag är oerhört viktigt.

Jag rekommenderar er verkligen att läsa hela serien själva, men i detta inlägg tänkte jag erbjuda lite highlights från Davids undervisning och vittnesbörden som ”Philippa”, Kajsa och Karin delar om sina gåvor.

Från del 1 – Introduktion

Ordet ”siare” (eng: seers) i våra biblar kommer från de två hebreiska orden ro’eh (att se) och chozeh (profetisk vision).* Vi ser i andra versen ovan att Israels folk med tiden slopade distinktionen mellan siare och profet och kallade dem båda för profet. Siare och profet ligger nära varandra, och deras tjänst överlappar i mycket. Siarprofeten är en profet med betoning på det visuella. Jag återger James Golls lista med 12 olika profettjänster här, där siarprofeten är en av dem (kallas dreamers and visionaries där).

Min definition:

”En seer är församlingens profetiska ögon och mottar främst visuell kommunikation från Gud och ges himmelska uppenbarelser och erfarenheter.”

Read the rest of this entry

Tomrummet som endast Jesus kunde fylla

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Nyfrälsta Natalie berättar om hur hon sökte frid, mening och frihet från psykisk ohälsa i en rad olika former av nyandlighet, men att det hon sökte endast fanns hos Jesus. Som C.S. Lewis skrev: i oss finns ett Gudsformat hål. Att vi alla längtar efter något som denna värld inte kan tillfredsställa, visar att vi är skapade för en annan värld.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Vad är sanning?

what_is

Quod Est Veritas?

Svettpärlor tränger fram genom porerna på den nötta huden av en krigare. Dem förstör fräschhetskänslan av nytvättade kläder och även kroppen som hade smorts med de där dyra väldoftande oljorna efter morgonbadet. Det är inte värmens fel utan adrenalinet som obarmhärtigt pulsar ut i kroppen likt slagen av timpani-pukorna i Richard Strauss  “Sonnenaufgang”. Blodådrorna vid tinningen har svällt upp och förvandlats till förvridna mörkblå daggmaskar. Det var ju inte sådana här problem som han skulle ha att göra med, tänkte han tillsammans med alla andra tankar som slogs för att få hans totala uppmärksamhet. Framför sig har han den där märkliga mannen i trettioårsåldern. Han observerar att mannen har märken i ansiktet efter slag och blekheten vittnar om en turbulent natt.

Det börjar bli svårt att svälja, gommen känns torr. Tanken på att vinet och frukterna på silverfatet väntar på honom i skuggan i palatsträdgården gör honom ännu mer frustrerad. Igår morse låg han vid samma tidpunkt på den nya divanen från Florens. Tjänarna hade burit ut och ställt även den i trädgården för mer än två timmar sedan. Han suckar djupt och kvicknar till ur dagdrömmandet med ett litet ryck då folkmassan utanför börjat skrika slagord igen. Den där mannen som folket verkar ha retat upp sig på så förfärligt står fortfarande kvar på precis samma plats, som en lydig hund – tänkte han. Men blicken han gav var allt annat än lydig. Han kände igen den, han hade sett den förr – men var. Hjärtat slog fortfarande hårt och intensivt från insidan av den vältränade bröstkorgen så att det syntes på utsidan av kläderna. Hans ärr som gick längs vänstra sidan av bröstet värkte i samband med den tunga hjärtklappningen. Det var då han mindes. Ett fälttåg för många år sedan i Germania, den tiden innan han blivit befordrad till Praefectus urbis. Framför sig hade han en germansk hövding på knä som visste att han snart skulle komma att avrättas. Hans bundsförvanter låg i hundratal runt omkring honom, nedhuggna i leran. Även fast han förlorat nästintill allt, och snart även sitt liv så var det som att han med sin blick talade om att han ändå hade vunnit. Till och med då gladiuset trängde in i hans kropp och livet började lämna honom så höll han kvar blicken tills dess att han sjönk ihop.

Åter igen påminde folkmassans aggressivt eskalerande slagord att han måste agera. Han hade redan fått varningar från Rom, skulle det ske fler upplopp så var hans position i fara, tanken om att behöva bli legionär igen fick det att knyta sig i magen. Huvudet kändes som att det skulle implodera av spänningarna. Mannen, han med den där blicken, heter tydligen Jesus och är en alldeles vanlig jude. Massan av människor utanför skanderar att han ska avrättas då han kallar sig för kung. Han är sannerligen provocerande med sina konstiga motfrågor och märkliga svar, men mer än så är det inte, han har inte gjort något som han kan dömas för. Read the rest of this entry

Kan man leva som apostlarna?

Jag var en Söndagskristen.
Jag var trött på att sitta i en kyrkobyggnad varje Söndag. Jag var trött på att lyssna på predikan efter predikan. Trött på att se människor på scenen vara använda av Gud, men aldrig jag. När jag läste i apostlagärningarna kändes det alltid som att det var något som saknades, mitt liv såg inte alls ut som Paulus, Petrus eller Stefanus, inte ens nära. Ändå var det just detta livet Jesus kallade oss till precis innan han lämnade jorden.

Något saknades i mitt liv. Men inte bara i mitt liv, utan de flesta kristna som jag kände var på samma nivå som mig. Vart gick det snett? Hur kom det sig att alla pratade om att leva som Bibeln lär, fast de flesta inte ens var i närheten av livet apostlarna levde? Kanske var det bara jag som tog Bibeln på för stort allvar? Jag var förvirrad. Besviken. Uppgiven. Det fanns ingen som kunde visa mig rent praktiskt hur man levde det livet. Den enda hjälp jag hade var en predikan varje Söndag som var bortglömd redan på Måndag.

Detta var mitt liv för 5 år sedan. Jag var 20 år och säker på att Gud hade en större plan med mitt liv än detta. I min jakt efter äventyr med Gud började jag söka på internet efter människor som var inne på samma spår. Där fann jag bland annat Francis Chan och Simon Ådahl. Min längtan växte sig starkare.

Vändpunkten kom när jag hittade videon Miracles in Sweden.

Read the rest of this entry