Faran med att inte påstå sig ha sanningen

Kyrkans roll?

Inom senare år har många i kyrkan, särskilt Svenska kyrkan, betonat att man inte har sanningen, man söker den. Det var till och med titeln på en bok av KG Hammar som kom för några år sen. Man är noga med att poängtera att kyrkan inte har alla svaren på livets stora frågor utan är ett forum där man tillsammans med andra kan söka och samtala om dessa svar. Allt det här är nåt sorts steg i att vara ”seeker friendly”, många ickekristna har kritiserat kyrkan för att påstå sig ha sanningen, och detta har kyrkan tagit till sig och tagit bort det påståendet för att fler ska lockas till kyrkbänkarna.

Sammankomst 2010 talade Magnus Malm om faran med detta. Han berättade om en serieruta han sett där en skock får står samlade kring en herde som säger: ”Don’t look at me, I’m lost too!” Han sa: ”Visst, kyrkan äger inte sanningen, men kyrkan vittnar om den.” Vårt uppdrag är att vittna om vad vi sett och hört från Gud, som är den som äger sanningen. Bibeln innehåller inte all världens kunskap, men det som står i den är sant. Kyrkan har inte svaren på hur många insekter det finns eller när det första huset i Kina byggdes, kyrkan är inte intresserad av sånt, eftersom den har en större del av sanningen, som fortfarande är lika sann, att vittna om. Att Jesus är Gud och har dött för våra synder och återuppstått är inte något relativt eller kompromissbart, det är rätt och slätt sant. Och om kyrkan inte vittnar om denna sanning har den misslyckats med sitt uppdrag.

”Problemet”, fortsatte Magnus, ”är inte att kyrkan är Gudsupptagen utan att den är självupptagen”. Vi tror ofta att det är för att vi har för mycket fokus på Gud och att vi gör för stor grej av att få ha tagit del av Hans sanning som orsakar tomma kyrkbänkar, men det är precis tvärtom. För att återigen citera Magnus: ”1000-tals ungdomar strömmar till Taizé. Varför då? Vad händer där? Inget mer än att några munkar sitter och tillber Gud.” En betonande av att man kanske inte har rätt och att man kanske är en onödig instutition lockar ingen till kyrkan (behöver det ens skrivas?). Se ut i världen – det som lockar människor är det som har tvärsäkra övertygelser, som påstår sig ha sanningen, vare sig det gäller politik, kultur eller religion. Det är klart att folk vill hålla på med det de tror är sant och gott och rätt. Bibeln vittnar om att Evangeliet är just sant och gott och rätt. Detta är inget vi ska smussla undan utan frimodigt och med glädje predika för alla folk.

6 kommentarer

  1. Intressant inlägg, jag håller med om mycket. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att inte ljuga och att påstå sig ha sanningen skulle jag se som lögn då jag tror att detta bara är möjligt för Gud. Samtidigt håller jag med dig om att det är viktigt att vittna om att Jesus är sanningen, vägen och livet. Vi kanske inte kan veta att det är sant men vi kan förlita oss på att det är det och detta är det enda som det är värt att förlita sig på. (Kanske skillnaden på tro och vetande?)

    Det jag främst reagerar på är ditt eller Malms uttalande mot slutet: ”Se ut i världen – det som lockar människor är det som har tvärsäkra övertygelser, som påstår sig ha sanningen, vare sig det gäller politik, kultur eller religion.” Är det den sortens engagemang vi vill stimulera? Mina tankar förs till extremistiska grupper och målen helgar medlen attityd. Att komma med allt för enkla sanningar kan också vara riskabelt. Är väl egentligen ingen gyllene medelvägens förespråkare* men tänker mig att en ärlig Gudsrelation kräver ett visst mått av tvivel. Jag tror att det är en sådan Gudsrelation i vilken trons nådegåva verkligen kan frodas. Jag lämnar det som en öppen fråga.

    Ha det gott

    * Det finns en viktig skillnad mellan fanatism och hängivenhet. Även om man är ärlig med vad man tror på kan man respektera andra synsätt och fortfarande vara ärlig

    Gilla

    1. Det var mitt citat, inte Malms. Samtidigt vill jag poängtera att Malm sa att vi inte äger sanningen utan att vi vittnar om den. Det är bara Gud som äger sanningen, javisst, men Han har uppenbarat delar av den för oss.

      Gilla

  2. Både och..

    Jag lämnade en hård sekterisk gruppering för ett antal år sedan och levde i fruktan för mina forna ledare en viss tid, början till befrielse kom när jag fick reda på att ingen människa har hela sanningen, människor är människor helt enkelt med sina brister och fel. Idag tror jag att en viss kyrka mycket möjligt kan vara framträdande och duktig på vissa saker exempelvis mission och arbete bland fattiga, men som allt männskligt kan man inte vara bäst på allt, rent av kan man ha fel på vissa punkter i sin tros utövning, för det är trots allt männskligt att ha fel och brister.

    MEN att helt avsäga sig sannings anspråk går väl inte en del i bibeln går att testa utifrån männskligt förstånd exempelvis bättre att leva ett nyktert skötsamt liv, bättre att leva i trohet än lössläpthet osv.

    Gilla

  3. ”Jag har sanningen, därför söker jag den” har jag för mig att någon kyrkofader sa någon gång. Tycker det är väldigt bra formulerat.

    Gilla

  4. Att inte vara färdig med sanningen behöver inte innebära att man har farit vilse. Erfarenheten har fört oss en bit på väg och medan vi vandrar på vägen går en följeslagare vid vår sida och tolkar Skriften för oss. Vi trodde att vi hört allt, men så var det inte, men våra hjärtan brann där på vägen och vi gjorde nya upplevelser.

    Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s