Bloggarkiv

Guds ord och sanningen

Den senaste tiden har Gud dragit min uppmärksamhet till det faktum att Jesus var fylld av nåd och sanning (Joh 1:14), med betoning på sanningsdelen av detta. Vi lever i en tid då sanningen av många anses vara relativ, vilket i sig är en märklig tanke då man måste omdefiniera vad sanning är för att kunna göra ett sådant påstående. Vi kristna frestas också att dras med i ett liknande tänk; framför allt kanske vi frestas att vara tysta och inte stå upp för sanningen därför att det är mer bekvämt, även fast vi är kallade att som Guds folk vara ”sanningens pelare och grundval” (1 Tim 3:15), samt ”hålla fast vid sanningen i kärlek” (Ef 4:15).

Jesus var fylld med både nåd och sanning – inte bara nåd och inte bara sanning. De två tillsammans är en oslagbar kombination! Ofta tenderar vi människor att luta över åt något av hållen (beroende på vår personlighet) och bli obalanserade, antingen till en flummig och billig nåd utan sanning (vanligare här i Sverige) eller till en hård och obarmhärtig sanning utan nåd. I mitt förra inlägg här på HelaPingsten delade jag en predikan om nåd, så jag ska inte lägga tonvikten där i detta inlägg. Jag kan bara säga att jag tror att vi i mycket har missförstått vad nåd faktiskt är i biblisk bemärkelse.

Jesus är Sanningen (Joh 14:6), det gudomliga Ordet som var i begynnelsen hos Gud och blev människa (Joh 1:1, 14). Jesus är alltså Guds Ord personifierat och förkroppsligat, vilket inte betyder att Jesus och Bibeln är samma sak, och Gud talar alltid sanning. Det är därför Jesus i nästan samma andetag både kan säga att ”sanningen ska göra er fria” och ”om nu Sonen [alltså han själv] gör er fria blir ni verkligen fria” (Joh 8:32, 36). Jesus är Sanningen. Och han är definitivt inte någon relativist. Då skulle han inte konstant börja sina meningar med ”amen, amen säger jag er…” (amen betyder sannerligen). Han gör anspråk på sanningen som du antingen kan ta emot och tro på eller förkasta. Alternativet ”min sanning är min sanning och din sanning är din sanning” finns inte hos Jesus (Micael skrev nyligen ett inlägg om detta och liknande självmotsägande påståenden). Om det nu dessutom är så att det är sanningen som gör oss fria – vilket vi alla innerst inne faktiskt vet (oärlighet leder aldrig till frihet) – så är det viktigt att vi lever i sanningen och står upp för den så att andra också kan få uppleva frihet. Det är därför vi predikar (vilket betyder proklamerar) Guds Ord och tror att det faktiskt ska göra något med människor. Read the rest of this entry

10 självmotsägande påståenden du omedelbart borde sluta säga + svar på invändningar

apple.jpg

Ursprungligen publicerat på Svenska apologetiksällskapets blogg.

Vår kultur är fylld med självmotsägande idéer och ideologier. Folk kastar ofta ur sig dessa i diskussioner och debatter som om de vore självklara sanningar. Även om det kan finnas tvivel och frågetecken om många saker, vet vi att dessa självmotsägande uttalanden är falska eftersom logiskt osammanhängande begrepp inte kan existera. Dessa uttalanden är lika icke-existerande som kvadratiska cirklar, ändliga evigheter och gifta ungkarlar.

Ett exempel på ett självnedbrytande uttalande som, tack och lov, inte används lika ofta är ”Detta uttalande är falskt”. Det kan inte vara sant enligt sin egen standard, och därför är det meningslöst och det finns ingen mening att ta det på allvar. Ett annat exempel är ”Inga ord som jag skriver har någon betydelse”. Om det var sant, behöver ingen bryr sig om det jag just skrev.

Följande 10 uttalanden används mycket mer, särskilt i diskussioner om Gud, religion, metafysik och filosofi. Du kan mycket väl upptäcka att du själv har använt vissa av dem och har tagit för givet att de är uppenbara fakta, trots att de i själva verket säger emot sig själva. I så fall rekommenderar jag starkt att du helt enkelt slutar använda dem. Read the rest of this entry

Allt som är sant väger inte lika tungt

katesbaby-10.jpg

Teologer och mer eller mindre glada amatörer debatterar outtröttligt vad som är sann doktrin, vad Jesus egentligen menade och på vilket sätt vi människor bör leva. Ofta hamnar dessa debatter långt utanför det som är bibelns avsikt; att lära känna Guds hjärta och utifrån det få kraft till att leva radikala liv. Vi offrar istället våra syskon på den korrekta teologins altare och glömmer den djupaste sanningen och riktlinjen för våra liv, det som går som en röd tråd genom hela bibeln.

Att älska Gud och älska sin nästa som sig själv.

För alla sanningar väger inte lika tungt. 

Exempelvis lyfter köttälskare ofta fram vissa verser ur NT för att motivera sitt allätande, som kontrast till lagens strikta matregler. Detta kan vi konstatera är en biblisk sanning: Gud har aldrig förbjudit oss att äta animalieprodukter.

Men när vi lever i ett samhälle där vår livsstil är oförenlig med budet att älska sin nästa som sig själv måste vi konstatera att ”ät vad du vill” inte kan väga lika tungt eller tyngre än ”älska din nästa”. Att älska din nästa bör därför i vår tid ta sitt uttryck i att du förändrar din livsstil – att du gör något aktivt för att äta och konsumera hållbart. Det är inte moraliskt riktigt att leva rikt på bekostnad av andra. 

Read the rest of this entry

Vad är sanning?

what_is

Quod Est Veritas?

Svettpärlor tränger fram genom porerna på den nötta huden av en krigare. Dem förstör fräschhetskänslan av nytvättade kläder och även kroppen som hade smorts med de där dyra väldoftande oljorna efter morgonbadet. Det är inte värmens fel utan adrenalinet som obarmhärtigt pulsar ut i kroppen likt slagen av timpani-pukorna i Richard Strauss  “Sonnenaufgang”. Blodådrorna vid tinningen har svällt upp och förvandlats till förvridna mörkblå daggmaskar. Det var ju inte sådana här problem som han skulle ha att göra med, tänkte han tillsammans med alla andra tankar som slogs för att få hans totala uppmärksamhet. Framför sig har han den där märkliga mannen i trettioårsåldern. Han observerar att mannen har märken i ansiktet efter slag och blekheten vittnar om en turbulent natt.

Det börjar bli svårt att svälja, gommen känns torr. Tanken på att vinet och frukterna på silverfatet väntar på honom i skuggan i palatsträdgården gör honom ännu mer frustrerad. Igår morse låg han vid samma tidpunkt på den nya divanen från Florens. Tjänarna hade burit ut och ställt även den i trädgården för mer än två timmar sedan. Han suckar djupt och kvicknar till ur dagdrömmandet med ett litet ryck då folkmassan utanför börjat skrika slagord igen. Den där mannen som folket verkar ha retat upp sig på så förfärligt står fortfarande kvar på precis samma plats, som en lydig hund – tänkte han. Men blicken han gav var allt annat än lydig. Han kände igen den, han hade sett den förr – men var. Hjärtat slog fortfarande hårt och intensivt från insidan av den vältränade bröstkorgen så att det syntes på utsidan av kläderna. Hans ärr som gick längs vänstra sidan av bröstet värkte i samband med den tunga hjärtklappningen. Det var då han mindes. Ett fälttåg för många år sedan i Germania, den tiden innan han blivit befordrad till Praefectus urbis. Framför sig hade han en germansk hövding på knä som visste att han snart skulle komma att avrättas. Hans bundsförvanter låg i hundratal runt omkring honom, nedhuggna i leran. Även fast han förlorat nästintill allt, och snart även sitt liv så var det som att han med sin blick talade om att han ändå hade vunnit. Till och med då gladiuset trängde in i hans kropp och livet började lämna honom så höll han kvar blicken tills dess att han sjönk ihop.

Åter igen påminde folkmassans aggressivt eskalerande slagord att han måste agera. Han hade redan fått varningar från Rom, skulle det ske fler upplopp så var hans position i fara, tanken om att behöva bli legionär igen fick det att knyta sig i magen. Huvudet kändes som att det skulle implodera av spänningarna. Mannen, han med den där blicken, heter tydligen Jesus och är en alldeles vanlig jude. Massan av människor utanför skanderar att han ska avrättas då han kallar sig för kung. Han är sannerligen provocerande med sina konstiga motfrågor och märkliga svar, men mer än så är det inte, han har inte gjort något som han kan dömas för. Read the rest of this entry

Myten om den neutrala världsbilden

pexels-photo

Har du någon gång hört folk säga något i stil med: ”Jaha, du tror på Gud, själv tror jag inte på något”? Denna typ av kommentar gör att vi som är kristna lätt får känslan av att vi har lagt till något extraordinärt till verkligheten och därför har en bevisbörda att leva upp till. ”Om du tror på en gud så är det DU som måste kunna bevisa att han finns!” Men är det verkligen så? 

Jag ska nu göra ett försök att reda ut hur det här med VÄRLDSBILDER fungerar och vad som är deras betydelse. I apologetikens värld är frågan om världsbilder något som är grundläggande för att förstå en mängd andra saker som har med sanning att göra. Jag vill börja med ett påstående: Alla människor lever en sanning. Vad vi tror om världen och hur vi tolkar den, påverkar hur vi lever våra liv och vilka val vi gör.

En som kallar sig kristen kan ha en uppsättning idéer om Gud men sen leva som att det inte finns någon Gud och att det istället är en själv som är herre över sitt liv. På samma sätt kan en som inte kallar sig kristen eller tror på någon högre makt ändå leva som om en viss idé är sann som egentligen hör till paketet Teism (Kristendom, judendom, islam). Det kan handla om att man lever som om det finns något som är rätt och fel rent objektivt. Read the rest of this entry

Är sanningen relevant?

Hej, jag heter Marie och är en av de nya bloggarna här på Hela Pingsten. Jag kommer skriva om lite av varje, men ofta kommer det nog handla om Apologetik. ”Vad är det?” kanske du undrar då! Sammanfattningsvis kan man säga att det handlar om vad man som kristen har för skäl att vara just kristen. Varför kan vi tro att det är sant? Precis som Paulus tycker jag att vi som kristna är de mest ömkansvärda bland människor om det vi tror på inte har någonting med verkligheten att göra. Till exempel om Jesus faktiskt aldrig har uppstått. Hur mysigt vi än har det i kyrkan och hur fina de kristna värderingarna än är. Om den kristna tron inte håller att ifrågasättas måste vi lämna den.

Idag tänkte jag tänka lite högt kring frågan om sanning. Kan det finnas en sådan? Spelar den någon roll? Och då menar jag inte en sanning i subjektiv mening där var och en väljer sin egen sanning. Utan Sanningen med stort S, en objektiv sanning som finns där oavsett hur vi människor upplever den eller vad vi tycker om den. En sanning kring alla de stora frågorna om vad som orsakade universum, om det finns en Gud, vilka vi människor är, meningen med livet, om det finns en objektiv moral och alla andra stora frågor där vetenskapen inte riktigt räcker ända fram. Read the rest of this entry

”…och sanningen skall göra er fria”

img_0087  Inför min bokrelease försökte någon att stoppa min bok genom att skrämma mig till tystnad. Det lyckades till en viss del. Men bara en väldigt liten och egentligen väldigt betydelselös del. Allt det viktiga är kvar i boken; hur jag lyckades överleva en fruktansvärd barn-och ungdomstid, hur jag överlevde en tid i nyandlighet och som ”häxa” och det viktigaste av allt: när jag mötte Jesus och hur det förändrade mig fullständigt, inifrån och ut.

Att den lilla andra delen inte kom med gör ingenting.

Det är några som fortfarande är arga på mig för att jag talar om faran med New age och vad det kan leda till. När jag berättar vad som hände mig blir de upprörda. De kan dock inte ta ifrån mig det jag upplevde och upplever. Det är sanningen som jag levererar, det som hände mig. Det kan ingen ta ifrån mig.

En del upprörs över att jag  menar att Jesus inte hör ihop och inte ska blandas med yoga, mindfulness och annan österländsk andlighet. De menar att de sistnämnda inte är religion utan ”något annat” vad nu det kan innebära. Read the rest of this entry

Är det skillnad på ”troende” och ”lärjunge”?

Jag vill påstå att det är det. Som ”troende” försöker du följa Gud, men böner och överlåtelse skuggas av obeslutsamhet. Böner som: ”Herre, sänd din kraft, jag är så svag,  kom och befria mig” bekräftar tvivlet Guds kraft, på att det är Gud som ska göra det och inte den troende själv.

”Troende” söker ständigt bekräftelse och en försäkran om att inget ska gå fel om de ska stå upp för Jesus. Först när de vet att ”kusten är klar” och inget ska drabba dem innan första steget kan tas. När kallelsen kommer behövs ofta bekräftelse och uppmuntran från pastor, fru, chef, svärmor mfl. för att kolla av så det är ok för dem.

”Lärjungar” handlar annorlunda. De följer först och främs Jesus. De ber Gud om andlig ”dynamit” och när sen kommer går de bara och gör det Gud vill. De frågar inte om lov, ja de är rädda ibland, men med en sann visshet att Universums Härskare är på deras sida, går de ut och strider för Hans rike. Men bara efter Hans kallelse, inte efter någon människas vilja, tyckande eller bekräftelse.

En andligt förlamad församling eller ”troende” är ett dåligt vittne för den levande uppståndne Jesus! En församling är tänkt att vara ett andligt träningsläger och inte en sociala klubb för lustigheter och underhållning, där människor ger läpparnas bekännelse till Jesus Kristus, medan man inte utför Hans befallningar.

Många troende har blivit ”prediko-immuna”. De har lyssnat på tusentals predikningar och slår dövörat till och slumrar in. Deras kroppar är på plats i kyrkbänken, men deras tankar och hjärtan är långt borta. De har blivit inställda på att lyssna på tal i stället för att ge gensvar på evangeliets kraft och bli förändrade! Därmed går det viktigaste förlorat: Lydnad inför Guds ord, att bli Ordets görare och inte bara Ordets hörare! 

”Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste”. (Jak.1:22)

Ofta är det stor skillnad på vad man visar upp i kyrkan varje söndag och det verkliga livet hemma och på jobbet senare i veckan. Det är inte sunt att bete sig fromt på söndagarna och sedan ha ett annat liv när du gått ut genom kyrkporten. Då är det inte på riktigt. Hela ditt liv ska vittna om Jesus, alla dagar, alla stunder, alltid!

Kyrkan ska vara en plats där du låter Gud förändra dig från mörker till ljus och från död till gemenskap. Där ska du bli tränad till att bli lärjunge. 

Vakna upp! Låt dig förändras i Guds närhet! Låt dig transformeras från en passiv troende till en aktiv och brinnande lärjunge som inte kan hålla tyst om Gud, Jesus, helig Ande och det underbara Evangelium! Gud älskar dig! Han vill att du ska bli en helhjärtad lärjunge , inte bara troende!

Varje kristen på jorden har ett val att göra varje morgon av sitt liv. Om du är en ”lärjunge”eller en ”troende” beror på det val du gör.

Frestelsen är att ta det lugnt i vår bekväma stol och fortsätta leva ett halvhjärtat kristet liv, ge Gud läpparnas bekännelse men inte vara villiga att verkligen helhjärtat följa Honom.

Beslutet du varje morgon måste ta är om du uppriktigt vill följa Jesus, beräkna kostnaden av att ta Hans kors och gå efter Hans vilja.

Du kommer med all sannolikhet att möta stora prövningar och ständiga angrepp, men jag lovar dig, du kommer aldrig att ångra dig!

Var välsignad! / Désirée 

Gud talade under bön i moské

Funnen av Gud

Funnen av Gud

En mycket bra bok jag nu läser är Funnen av Gud som IBRA, en av Sveriges bästa missionsorganisationer som jag verkligen rekommenderar er att stödja, gett ut. Boken är fylld med berättelser om hur människor fått ta emot frälsningens underbara gåva genom Ibras mediearbete. Här kommer ett exempel:

Abdessalem var runt 18 år gammal när den där gnagande känslan först infann sig. Han kände att det våt något i hans liv och gudstro som saknades.

– Jag hade bett i flera år, men inget hände, berättar han.

Eftersom han var muslim gick han varje fredag till moskén för att delta i den traditionella fredagsbönen. Rättrogna muslimer böjer knä inför Allah fem gånger om dagen, men det är oftast bara en gång i veckan som man besöker en moské. Abdessalem fick höra att det skulle medföra större välsignelse om man vid flera av bönetillfällena gick till moskén och där förrättade sin bön, då det visade på större hängivenhet.

– Jag började gå en gång om dagen, och tillbringade så småningom allt fler av dagens fem bönestunder i moskén. Men trots mina strävanden upplevde jag ingen skillnad.

Hur hade han möjlighet att tillbringa så mycket tid i moskén? Abdessalem förklarar att om man bara är tillräckligt hungrig efter att få möta Gud, då finner man den tiden. Han började stanna kvar i moskén mellan de två sista bönetillfällena – det fjärde och femte – varje kväll. Han studerade Koranen och gjorde goda gärningar. Efter en tid började han misströsta.

– Jag började säga till Allah i mina böner: Om det är något som är fel, visa mig! Men tystnaden var kompakt.

En dag i början av april 1991, under em av hans dagliga bönestunder, hörde han plötsligt en klar röst tala till honom:

Detta är inte den sanna vägen.

Han visste inte varifrån ljudet kom, det var inte någon annan i närheten.

Read the rest of this entry

Det går visst att veta vad Gud vill!

Min gode vän Martin höll en predikan i min församling för ett tag sen om vem Gud är – att Han är mäktig, kärleksfull och omsorgstagande. Det slog mig att rubriken på hans predikan inte är självklar för alla. Många menar att det knappt går att veta vem Gud är, inte ens Bibeln kan berätta det för oss. Den innehåller bara en massa ”Gudsbilder” som är ofullkomliga och stundtals säger emot varandra. Att vi har en bild av Gud håller nog alla med om men här är poängen att ingen Gudsbild är helt sann, alla har brister – det finns inget rätt och fel. Detta gör att om någon menar sig veta hur Gud är och säger ”men Gud vill ju det här!” så tillrättavisar man denne med att förklara att ingen har sanningen, att när vi tror oss veta vem Gud är och vad Han vill är det bara en personlig bild av detta, ingen objektiv sanning. Slutsatsen blir att vi egentligen inte kan veta vad vi ber om när vi ber ”Ske Din vilja”. Det finns inget rätt och fel eller svart och vitt. Därmed blir man väldigt skeptisk till Bibeltolkningar som menar sig vara sanna samt profetior.

Hur hamnade det här tänker i kyrkan när det är helt och hållet obibliskt? Svaret är förstås att kyrkan är så sekulariserad och förvärldsligad att den importerat postmodern relativistisk teori och håller den för sann oavsett vad Bibeln säger (och eftersom den hävdar att Bibeln inte går att använda för att komma fram till sanningen och vad som är rätt gör det ju inte så mycket). För er som däremot vill gå den Bibliska vägen, följa Guds vilja till punkt och pricka och veta vad denna vilja innebär, kommer här ett Bibelstudium av en text som går emot tankesättet som jag beskrivit ovan:

Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt – om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. (1 Kor 2:6-8)

Read the rest of this entry

Faran med att inte påstå sig ha sanningen

Kyrkans roll?

Inom senare år har många i kyrkan, särskilt Svenska kyrkan, betonat att man inte har sanningen, man söker den. Det var till och med titeln på en bok av KG Hammar som kom för några år sen. Man är noga med att poängtera att kyrkan inte har alla svaren på livets stora frågor utan är ett forum där man tillsammans med andra kan söka och samtala om dessa svar. Allt det här är nåt sorts steg i att vara ”seeker friendly”, många ickekristna har kritiserat kyrkan för att påstå sig ha sanningen, och detta har kyrkan tagit till sig och tagit bort det påståendet för att fler ska lockas till kyrkbänkarna.

Read the rest of this entry