Vad predikar vi – och hur predikar vi det?

I CH Jaktlunds sammanfattning av Världspingstkonferensen betonar han en stor skillnad mellan nord och syd när det gällde predikningar om mission. Syskonen från tredje världen sa att grunden i att effektivt nå ut till folk är att vara Bibelcentrerad. Detta var dock inget nytt för västvärldens pingstledare, vad de funderade över är inte vad vi predikar utan hur vi ska predika det. Hur håller vi oss till Ordet och bevarar budskapet samtidigt som vi gör det förklarligt, som klyschan går, ”i vår kultur och vår tid”? Det var detta många Bibelstudier och föreläsningar som västerlänningar höll i handlade om, något som dock lämnade de afrikanska, asiatiska och sydamerikanska pingstledarna rätt oförstående och oberörda. Som Jaktlund skriver: ”varför fundera kring metod och hur man når fram med evangeliet när människor strömmar till kyrkorna i sådan mängd att man knappt hinner med? Allt tycks fungera, bara fortsätta.”

Det har talats mycket på senaste tiden om huruvida vi har något att lära av syd eller om det är omöjligt att kopiera in deras väckelse här. Jag tror att det i hög grad handlar om att vi är radikala och Bibliska. För några veckor sen kom en afrikansk profet till Uppsala. Han brukar samla tusentals människor till sina fem timmar långa predikningar. Jag vet inte hur många som kom på Gudstjänsterna, det jag vet var att på mötet för ledare och pastorer som han höll i var det färre än tio svenskar (och några kom först när han hade talat tre timar redan). Det tyder på en andlig lättja snarare än dålig kulturanpassning (eller så ansåg folk att han predikade en irrlära av något slag, jag vet knappt något om honom så jag ska inte uttala mig nåt om det).

Bibeln slår fast att vi ska göra Evangeliet förståeligt för vår kultur i viss mån. Paulus skriver:

1 kor 9:19 Eftersom jag är fri och oberoende av alla, har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler. 20 För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som står under lagen har jag, som inte själv står under lagen, blivit som den som står under lagen för att vinna dem som står under lagen. 21 För dem som är utan lag har jag blivit som den som är utan lag, för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Gudslag utan lever i Kristi lag. 22 För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att jag i varje fall skall frälsa några. 23 Allt gör jag för evangeliets skull, för att jag själv skall få del av det.

Likaså kan man se tydliga skillnader mellan Paulus predikningar till judarna i Apg 13:16-41 och grekerna i 17:22-31, till de förra talar han om hur profeterna talade om Jesus och hur bara Han kan befria Israel från domen de förtjänar på grund av sina brott mot Lagen, till de senare talar han om hur värdelösa avgudar är och att den ende Guden som har skapat dem är villiga att ge dem evigt liv. Samma budskap, men i olika språkdräkt för olika människors situationer och kulturer.

Grundproblemet tror jag är att vi i västvärldens kyrkor diskuterar för mycket om hur vi ska anpassa Evangeliet, och när vi väl sätter orden i handling låter vi kulturanpassningen ibland gå för långt, dvs. att vi förändrar Evangeliet, inte bara klär det i en annan språkdräkt. Daniel Lundgrens dräpande kritik av evangelisationssatsningen Ditt viktigaste val är något överdriven men fortfarande ett tacksamt tydliggörande av att här har man gått något överstyr i sin ”sökarvänlighet” och flera gånger säger att saker står i Bibeln som faktiskt står i motsats till vad som står där (t.ex. skriver de Att lyssna till sitt hjärta och förstå vad det betyder kallar Bibeln för vishet” – Daniel pekar då på Ords 28:26).

Pingstkyrkorna i tredje världen har radikal, Bibliskt förkunnelse om omvändelse, syndernas förlåtelse och evigt liv, och de har inga problem med att anpassa det till sin kultur, de har levt i den hela sina liv. Vi har visserligen en kultur som kännetecknas av snabba förändringar, men allvarligt talat tror jag vi överdriver sökandet efter hur man ska anpassa Evangeliet. Tredje världen förändras också, många gånger i ännu högre grad än västvärlden. Jag tror inte att anpassningen av förmedlandet av Evangeliet är mycket svårare än att förklara det med enkla ord som går att förstå (nutidsvästerlänningen läser ju inte Bibeln längre som förra generationen), visa vår tro i handling både när det gäller bön för sjuka och hjälp till de fattiga, i viss mån förtydliga Guds löfte att befria världen från alla möjliga kriser – men inte betona att vi är hyggliga människor som inte ska känna skam i den grad kyrkan gör idag samtidigt som man är nära knäpptyst om syndernas förlåtelse. Jag hör väldigt lite prat om evigt liv i den västliga förkunnelsen, man pratar mer om att Gud är en vän som hjälper en i vardagslivets bekymmer. Det är varken Bibliskt eller ett riktigt svar på den västliga människans problem – jag är bergssäker på att folk uppskattar evigt liv mer än ännu en stressdämpare i rusningen för världslig rikedom.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Youtubing at Holy Spirit Activism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 31 augusti, 2010, in Evangelisation och mission, Kyrka och teologi and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink. 1 kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: