Inte bara fred och rättvisa, tecken och under också

Kristna som engagerar sig för en bättre värld riskerar att kämpa i egen styrka och kraft, och på grund av att alla människor är syndare (Rom 3:10-18) är den mänskliga vägen kantad av misslyckanden, olyckor, missmod och trötthet. Bibeln säger att med Guds kraft förmår vi mer än med egen kraft (Fil 4:13). Och det kan ske på mer dramatiska sätt än att vi får lite extra energi som av en osynlig vitaminkick. Vårt största problem när vi arbetar för fred och rättvisa är att vi tenderar att inte kunna göra det omöjliga. Det är detta som utgör gränsen för vår verksamhet för en bättre värld. Men Jesus sa: ”För Gud är allting möjligt.” (Mark 10:27). I vilken kontext sa Han det? Jo, Han sa det angående att de rika ska sälja allt och ge pengarna till de fattiga.

Jesus och apostlarna ägnade sig inte bara åt människogärningar utan åt Gudsgärningar, saker som endast Gud kan göra. Samtidigt som de gav pengar till de fattiga (Joh 13:29) och undervisade om fred och rättvisa skulle jag säga att deras största förtjänst till de nödlidande var att de gjorde det omöjliga. De praktiserade power activism, engagemang i den Helige Andes kraft, och åstadkom mycket större resultat än om de endast ägnat sig åt människogärningar. Ett stort problem i kyrkan i Sverige idag är att vi inte låter Gud göra Gudsgärningar – det gäller all verksamhet, inte bara arbetet för fred och rättvisa. Om vi låter Gud göra det omöjliga och låta Honom sprida sitt Rike kommer världen bli en mycket lyckligare, fredligare, rättvisare och Jesuscentrerad plats.

Ta till exempel den blinda tiggaren Bartimeus (Mark 10:46-52). I likhet med många andra funktionshindrade i antiken hamnade han helt utanför arbetsmarkanden och ägnade livet åt att be om pengar. Men när Jesus kom till trakten ropade han ut för full hals ”Davids son, förbarma dig över mig!” Andra sa åt honom att vara tyst, men i ren desperation skrek han ännu högre. Och Jesus hörde hans rop, kallade honom till sig och frågade vad han ville. Bartimeus svarade att han ville kunna se igen. Jesus sa ”Din tro har frälst dig”, och därefter kunde Bartimeus se. Det var hans sista dag som tiggare. Han var inte dum nog att bara be om pengar när Jesus frågade honom vad han ville, han visste att den Gud som kan göra det omöjliga kan ta honom från fattigdomens fängelse på ett ögonblick.

Eller ta matundret i Matt 14:13-21 då en folkskara på tusentals personer som hade samlats för att bli botade av Jesus och lyssna på Hans undervisning åt sig mätta på fem bröd och två fiskar. Det står visserligen inte specifikt att människorna var fattiga, men med tanke på att Israel på den här tiden var fattigare än vad något land är idag så kan man utgå från att de flesta hade det knapert med ekonomin. Det är i varje fall ett fantastiskt exempel på hur Guds undergörande kraft kan mätta hunger där mänskliga resurser inte räcker till.

Det finns exempel på hur många menar sig har varit vittnen till liknande under, och i alla de fall som jag har hört talas om handlar det om att ge mat åt de fattiga. En katolsk församling i El Paso, Mexiko, som öppnat upp sig för den karismatiska förnyelsen anordnade 1972 under ledningen av nunnan Mary Virginia Clark en jullunch för fattiga människor som bodde på en soptipp. Clark hade fått ett profetiskt budskap där hon upplevde att Gud sa till henne: ”Jag behöver er hjälp till mitt fattiga folk. Men ni måste studera mitt ord noga och vara kunniga i det och ni måste gå i min helige Andes kraft och i min vishet in i det som jag förbereder för er.” Det kom 350 personer på festen, men de hade gjort i ordning mat till hälften så många och ville inte neka dessa hungriga människor en full portion. Lillemor Hallin skriver:

”Gruppen inledde med bön och människorna fick därefter mat… Det gick åt mer och mer mat. När alla ätit sig mätta fick de ta resterna med sig hem. De kom i flera omgångar och hämtade nya laster mat. En kvinna satt till exempel och skar på en skinka som aldrig tog slut. Detsamma gällde den övriga maten. När ingen kunde transportera hem mer gick man med den överblivna födan till tre olika barnhem.” (Läkedom i Kristus, Libris 2003, s. 190f., se även  Bertulocci, John: Viva Christo Rei, Catholic Charismatic Services, 1981.)

 

Behovet av Guds kraft i vårt engagemang blir extra tydligt när vi efterföljer Jesu bud om att vända andra kinden till och inte använda våld. Paulus var en fanatiker som ville utplåna församlingen genom att fängsla de kristna och se till att de blev avrättade (Gal 1:13). Om de kristna inte skulle använda våld, hur skulle de då kunna stoppa Paulus? Jo, genom att låta Gud gripa in. När Paulus är på väg mot Damaskus för att förfölja de kristna där ser han ett starkt ljus och slås till marken, och en röst säger hans namn och frågar varför han förföljer honom. Paulus frågar vem den talande är, varav rösten svarar: ”Jag är Jesus, den som du förföljer.” Jesus säger att han kommer att bli Hans vittne och därefter försvinner synen, i dubbel bemärkelse eftersom Paulus efter att ha hämtat sig från chocken upptäcker att han inte kan se! Kort därefter kommer en okänd man som vet vad Paulus heter, varifrån han kommer, var han bor och att Jesus har uppenbarat sig för honom, och när denne man (som är kristen och heter Ananias) lägger sina händer på Paulus ögon kan han se igen. (Apg 9:1-19). Paulus beslutar sig för att följa Jesus, han uppfylls av den Helige Ande och han går från att vara en våldsam kristendomshatare till apostel, allt på grund av att Gud gjorde några under.

Paulus omvändelse är inte bara ett exempel på power activism utan även power evangelism. Det finns en risk bland kristna aktivister att kraftigt nedtona evangelisation och mission, men vi måste inse att evigt liv är den största gåva vi kan ge, ett evigt gott liv är av ett mycket större värde än ett 80-årigt gott liv. Om vi hjälper och betjänar nödlidande människor med mat, värme och omtanke men av någon anledning nekar dem ett liv i evig lycka och evig gemenskap med Gud har vi inte älskat dem fullt ut, och vi har inte betjänat dem fullt ut. Det finns ingen motsättning mellan evangelisation och diakoni, därför måste vi ägna oss åt båda två, vi måste leda människor till frälsning så att de undkommer det inget biståndsprogram eller fredsprojekt i världen kan rädda dem från: nämligen ondska, lidande och död. Och de flesta gånger när någon kommer till tro i Nya Testamentet är det i anslutning till tecken och under, eftersom det är lättare för folk att tro att Gud finns när de ser att Han finns. Gud bekräftar sitt ord ”genom de tecken som åtföljer det” (Mark 16:20, Apg 14:3). Vi måste likt Paulus sprida de glada nyheterna om evigt liv genom Jesu död ”i ord och gärning, genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft.” (Rom 15:18-19). Vissa ägnar sig bara åt ord, andra bara åt gärning, andra bara åt Andens kraft. Vi behöver alla tre för att det ska bli en väckelse i Sverige där Jesus är Herre, där Anden har fri kontroll och där Guds folk passionerat betjänar och älskar en mörk och sårad värld. Detta är min vision och jag tänker ge allt för att se den fullbordad. Är ni med mig?

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 12 maj, 2011, in Frälsning mirakler och aktivism and tagged , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: