”Jag har blivit mirakulöst helad”

Jag filmade människor som menade sig ha blivit helade på konferensen i Malmö jag besökte för några veckor sedan. Observera att detta rör sig om subjektiva uppleveler av helanden, jag har inte tillgång till läkarutlåtanden som kan bekräfta dem. Men att folk tycker sig ha blivit bättre är ju alltid trevligt:

Ett vittnesbörd som dock är väldigt svårt att slå ifrån sig är det från Kerstin Svensson i Vännäs. Hon säger att hon har blivit fullständigt frisk från astma och allvarliga matallergier. Flera jag känner bekräftar att hon haft dessa problem. Jag talade med henne i telefon i en halvtimme och följande är ett utdrag från vad hon sa:

Jag har blivit mirakulöst helad. Jag har blivit helad flera gånger i mitt liv men det här var väldigt speciellt. Jag har haft astma och allergier i åtta år. […] Jag kunde inte äta någon frukt. Litegrann banan bara. Jag kunde inte äta några bär annat än blåbär, men det fick jag ransonera väldigt mycket också. Ingen fisk, inga nötter, ingenting sånt – absolut inte. Jag hade väldigt lätt att få astma, jag hade ganska hög dos, dagligdags. Och jag hade allergimedicin och hostmedicin och allt vad jag nu har haft.

Nu kan jag äta allt, och jag äter nötter – jag trycker i mig dem – jag äter all frukt och jag äter fisk. Jag äter allt, och jag har plockat bort allergimedicinen, allting är borta.

Jag har ju haft en väldigt sträng diet, jag har ju fått hålla mig inom min ram. Det hände på sommaren att jag fått vara inne när det är riktigt mycket pollen ute, för att jag var för sjuk för att vara ute. Det är inte roligt att bli något mera sjuk utan då måste jag hålla mig inne. Det har definitivt inte varit roligt. Men nu är jag fullständigt frisk.

Helandet skedde den första dagen på Helandeskolan, andra lektion… då lade jag handen framme på bröstet på mig själv, och så när vi bad så visste jag att Gud rörde vid mig. Jag visste det, det var markant. Jag var vidrörd. Sedan så skulle vi äta, och jag reagerade även på vissa kryddor, däribland curry. När jag ska äta skrapar jag först bort curryn så att jag skulle kunna ta några kycklingbitar, ris och grönsaker – jag är ju van vid att göra så. Men jag tänkte: ”Jag känner mig faktiskt inte knottrig i munnen utav det”, jag kände inte det där i halsen. Så jag tänkte: ”Jag kan nog äta det här.” Då bedömde jag där, hur mycket ska jag ta, kommer det någon reaktion sen, eller? Men det gjorde ju inte det.

Och jag sov hela natten, vilket jag inte skulle ha gjort om jag fick i mig något felaktigt. Jag visste där att det var bra. Vi bodde på Ibis hotell, och när vi var på väg ner till frukosten, på morgonen där, så tänkte jag: ”Jag tog emot någonting igår. Det hände någonting eftersom jag inte har reagerat. Jag tog emot Guds kraft, då ska jag testa någonting idag.” Jag hade sett tidigare en fruktskål där hotellet hade en fruktsallad, och förut tittade jag på alla läckra färger och sedan gick jag därifrån, så var mitt liv förut. Men nu tog jag en skål, och så tog jag frukten, och så åt jag. Håkan, min man, bara tittade på mig. ”Jag ska kunna äta det här”, sa jag, ”är jag helad så är jag helad, och då kan jag äta det här.” Så jag åt det, och det hände ingenting.

Jag skulle aldrig ha kunnat äta upp all den frukten. Jag har bara kunnat smaka en jordgubbe tidigare i sommar, det var liksom sommarens höjdpunkt. Men jag åt upp den där frukten och allt var bra.

[…] Nästa lektion så bad jag: ”Jesus, låt det vara fisk idag till lunch så jag får prova. Låt det vara fisk.” Och det var ju det då. Och min man stirrade på mig, men jag åt fisk, och jag åt fisk, och jag åt fisk. Jag kände ingenting inne i munnen, det svällde inte eller någonting, och fisk var superfarligt, fisk innebar för mig döden. Jag hade aldrig kunnat stoppa i mig den fisken om jag inte var helad, det finns inte på kartan, inte ens tugga alltså, det finns inte. Om jag bara fick in det i mun så var jag tvungen att spotta ut det fort och ta medicin, jag hade aldrig klarat en portion.

Men jag kunde äta upp fisken och då sa jag till min man: ”Nu ska jag över på Coop, och så ska jag handla frukt och nötter!” – ”Nej, nej! Ta det lugnt!” sa han då, ”Vad gör du för någonting?” – ”Jag ska dit och handla”, sa jag, så jag handlade en stor persika som var riktigt god och en påse med nötmix – torkad frukt och nötter. Och jag bara tryckte i mig alltså. Jag kunde äta, jag kunde äta, jag kunde äta. Och då började jag ringa runt, då visste jag att det hade hänt.

Sedan när jag kom hem så har jag slutat med medicin, jag behöver den inte. Jag äter jordnötter var eviga dag, och jordnötter var något som var superfarligt, jag kunde inte vara i samma rum som jordnötter, det fanns inte en chans. Förr fick jag sitta i korsdrag, det har jag varit med om, jag fick sitta i fönstret för att få luft. Jag kunde inte vara i samma rum som en tillagad fisk där det kommer varma ångor från fisk – jag kunde inte vara där. Jag klarade inte av det. Och all frukt som jag har ätit, jag har en hel fruktskål här och jag bara äter! Jag funderar på morgonen när jag kliver upp ”Vad kan jag äta nu?” Och då äter jag ägg, det kunde jag inte äta förut heller, jag börjar frukosten med ägg och kaviar, och så äter jag frukt och nötter. Jag måste få i mig allt det där som jag absolut inte kunde äta förut! Det äter jag, och jag äter med fröjd.

Jag är så innerligt tacksam så det går inte med ord uttrycka. Det är ett jättemirakel i mitt liv. Jag har väl tänkt någon gång ”om man blir helad från astma, hur vet man det, hur vågar man äta igen?” Så har jag tänkt, men jag behövde aldrig tänka, jag förstod att något hade hänt i mitt inre, jag förstod det.