John Wimber var en expert på församlingstillväxt, framför allt på grund av hans praktiska erfarenhet: han hade fört hundratals till Kristus. Han började undervisa på Fuller Seminary om att ett av de effektivaste sätten att berätta om budskapet om evigt liv i Jesus är att låta Jesus själv visa att Han lever genom att Han gör ett under. Denna evangelisationsmetod användes väldigt flitigt av Jesus själv och av apostlarna.
John grundade Vineyardrörelsen som växte väldigt snabbt på grund av att Gud gjorde så många under. Johns vision vara att ”utrusta de heliga” (Ef 4:12) och se till att alla kristna evangeliserar i den Helige Andes kraft. Idag är det inte fallet i Sverige idag. Det är väldigt lite prat om evangelisation i den Helige Andes kraft, ”power evangelism”, utanför Vineyardkretsar, och tvärtom finns de det som hävdar att det inte alls är effektivt att evangelisera på det sättet. Jag har redan börjat skriva om power evangelism här och tänker fortsätta med det tills era öron trillar av och/eller när ni går ut och gör detta, inte bara tror på det. Alla kristna är kallade till att döpas i den Helige Anden och att vinna fler människor till det eviga livet.
Vi läser i evangelierna om hur stora skaror samlades kring Jesus för att Han botade de sjuka, och när många samlades för detta tog Han tillfället i akt och predikade om Guds Rike för dem, se t.ex. Matt 4:23, 12:15, Mark 7:56 och Luk 6:17-19. Det finns många exempel på när människor kom till tro för att de sett Jesus göra ett under: En blindfödd man började följa Honom efter att ha blivit helad i Joh 9, Natanael och Sackaios började följa Honom efter att Han profeterat in i deras liv, många kom till tro efter att Jesus hade uppväckt Lasarus från de döda, etc.
Jag har några gånger hört invändningen: ”Under kan inte vara en bra evangelisationsmetod, för Jesus gjorde massa under men till slut var det bara 120 personer som var kristna. Det finns massvis med folk som inte tror när de ser ett under, eller som tror ett tag men lämnar tron när de möter hård undervisning som i Joh 6.” Dessa brukar istället argumentera för att det är effektivare att evangelisera med kärlek och goda gärningar eller att evangelisera i sanning med raka och klara budskap som håller sig till Guds Ord. Jag har tre invändningar mot detta:
- Evangelisation i Andens kraft ska inte sättas som motsättning till att evangelisera i kärlek och sanning, alla tre ingredienserna är viktiga och apostlarna använde sig av alla tre (Rom 15:18-19). Att exkludera under när man spride Evangeliet är obibliskt, och ren logik säger att det är enklare att argumentera för att Gud finns om Han får visa att Han finns.
- Med samma argumentation som här används kan man komma till slutsatsen att det inte är effektivt att evangelisera i kärlek, eftersom Jesus gjorde det och ändå misslyckades, eller att det inte är någon idé att predika Guds Ord som Jesus för det var ändå så få som lyssnade på det. Den poäng man gör är i princip att Jesus var en dålig evangelist och att Han gjorde fel när Han kombinerade predikandet av evangeliet med under och tecken, men vilka är vi att säga att Jesus som är syndfri gjorde ett dåligt jobb?
- Siffran 120 i Apg 1 verkar inte vara maxantalet lärjungar, enligt 1 Kor 15 såg över 500 människor Jesus som uppstånden från de döda. Även om det var en nedgång i lärjungaskaran vid Jesu korsfästelse blev de flesta lärjungar, vars omvändelse vi känner till, kristna när de såg Jesus utföra under. Därtill är det mycket tydligt att kyrkans väldiga tillväxt i Apostlagärningarna berodde på evangelisation i Andens kraft såväl som i kärlek och sanning, när de ville får frimodighet att predika Evangeliet bad de om att Gud skulle göra under (Apg 4:29-30).

Till dina punkter på slutet av ditt inlägg kan man ju också argumentera att det säkert var så att många av de som kom till tro i den tidiga kyrkan i Jerusalem hade hört och sett vad Jesus gjorde, inklusive hans under. Helt säkert fanns det personer bland dessa som hade följt Jesus för en tid efter att de upplevt eller sett något av Jesu underverk som vid Jesu död tappade modet men som sedan gensvarade på Apostlarnas förkunnelse om Jesu uppståndelse. Lite som en tvåstegsraket. De hörde Jesus tala och upplevde underverk, började följa Jesus men tappade modet i och med hans död, men gensvarade positivt då det fick höra nyheten om konungens uppståndelse.
GillaGilla
Ja, Petrus säger till dem: ”Jesus från Nasaret var en man som Gud bekände sig till inför er genom kraftgäringar, under och tecken, som Gud genom honom utförde mitt ibland er, så som ni själva vet.” (Apg 2:22). De kände alltså till miraklerna, men i sig själva räckte de inte, förkunnelsen av Evangeliet fullbordade omvändelsebeslutet.
GillaGilla