Dagen har skrivit rejält mycket om problemen i frikyrkan, och nog finns det rejält många att ta upp. Demingers kritik av frikyrkans brist på högkyrklighet (kan man sammanfatta det så?) har Siewert Öholm tagit till sig och gått över till svenska kyrkan, och Twittersamtalet #frikyrka som Sofia Mirjamsdotter satte igång genom att berätta om mycket dåliga erfarenheter från hennes barndoms pingstkyrka uppmärksammas i dagens Dagen likväl. Den ytlighet och dubbelmoral som möjliggjorde de förfärliga saker Sofia utsattes för finns verkligen kvar än idag.
Vad är frikyrkan egentligen, och vad ska den vara? Jag skulle vilja backa några steg och se tillbaka på den karismatiska frikyrkans ursprung (”frikyrkan” är ju ett gigantisk begrepp som rymmer samtliga svenska samfund utom ett, men eftersom det som till stor del diskuterats både i ”Deminger-debatten” och #frikyrka just är lågkyrkliga, karismatiska kyrkor håller jag mig till dem).
Den karismatiska rörelsen föddes i ett andligt bombnedslag på Azusa Street i Los Angeles. Tusentals upplevde för första gången något de hade läst om i Skriften men som deras församlingars teologi inte tillåtit – dopet i den Helige Ande. Azusa Street var en fristad för alla, det var en av de första amerikanska församlingar där alla hudfärger var välkomna, och den första församling som verkligen tog den Helige Ande på största allvar. Tungotalet flödade på alla möjliga språk – enligt församlingens tidning The Apostolic Faith talades bland annat norska, hindi, zulu, hebreiska och kinesiska av olärda människor som inte lärt sig de språken. Människor som var där skriver om dramatiska helanden från cancer, hudbölder och hur amputerade kroppsdelar växte tillbaka. Det mest dramatiska undret var Shekinah – ett moln som vilade i den gamla byggnaden, och som ibland blev till en eld som brann ovanpå taket och som gjorde att grannar ringde brandkåren. Guds härlighet som följde Israels folk i Egypten hade slagit ned på Azusa.
Gud var där – på riktigt! Och därför var det självklart för dessa första pingstvänner som så radikalt mött Guds Ande att låta Anden leda Gudstjänsten. Frank Bartleman skriver:
Inga ämnen eller teman för predikningarna offentliggjordes i förtid, inte heller vem som skulle tala. Ingen visste vad som skulle hända, vad Gud skulle göra. Allt var helt spontant, organiserat av Anden. Vi ville höra ord från Gud, oavsett vem Han talade genom. Vi “tog inte hänsyn till person”. De rika och välutbildade var likvärdiga med de fattiga och okunniga, och de hade en mycket svårare död att möta. Vi bekände bara Gud. Alla var jämlika. Inget kött må förhärligas i Hans närhet.
Alla såg likadana ut, och alla hade allt gemensamt i den meningen i vart fall att de höga var tvungna att komma ner. När folk kom till Azusa blev de ödmjuka, redo för välsignelse. Fodret placerades alltså för lammen, inte för giraffer. Alla kunde nå det. Vi befriades där från kyrklig hierarki och missbruk. Vi ville ha Gud. […]
Mötena började av sig själva, spontant, och innehöll vittnesbörd, lovsång och tillbedjan. Vittnesbörden jäktades aldrig av någon. Vi hade ju inget program att följa och vi var inte tvungna att hålla en viss tidsplan. Vår tid var Herrens. Vi hade äkta vittnesbörd, hjärtans upplevelser. Annars tycker man att ju kortare vittnesbörd desto bättre, men inte vi.
Ett dussin människor kunde stå upp samtidigt och skälva på grund av Guds mäktiga kraft. Vi behövde inte ha tillstånd från någon ledare. Och vi var fria från lagiskhet. Vi tystades av Gud när vi bad till Honom på mötena, vi koncentrerade oss på Honom. Alla lydde Gud, i ödmjukhet och saktmod. Vi var sannerligen varandra “tillgivna i broderlig kärlek”.
Låter det inte underbart? Man var totalt beroende av den Helige Ande. Man befriades från kyrkliga hierarkier och missbruk. Alla var enade. Det fanns ingen lagiskhet. Ingen tidsplan. Hur i all världen hamnade Pingströrelsen i just hierarkier, missbruk och lagiskhet som #frikyrka berättar om? Vad det än beror på så är det synd och emot det som den Helige Ande så suveränt skapade hos oss. Azusa kännetecknades av extrem lågkyrklighet utan något som helst program (något som uppfattades som tillfälligt men underbart) – men inte gjorde det att man saknade vördnad, Gudsfruktan och stadga som Deminger fruktar. Man hade varken orgel eller elgitarr (sångerna sjöngs a capella spontant efter Andens ingivelse). Man var nämligen totalt ointresserad av formerna. ”Vi ville ha Gud”, som Bartleman skriver.
Omedelbart började man sända ut missionärer, ofta utifrån vilket språk man talade när man talade i tungor (de som talade zwahili åkte till Tanzania etc). Väckelsen kom snabbt till Sverige och blev riktigt stor här, Filadelfia Stockholm var länge världens största pingstförsamling, och fortfarande kan man finna pingstkyrkor ute i den minsta håla. Pingstundret växte blixtsnabbt. Det betraktas som en av de absolut snabbast växande religiösa rörelserna genom tiderna – och det fortsätter växa idag i Asien, Latinamerika, Afrika och Mellanöstern. Och om man också räknar in alla karismatiker inom andra rörelser än pingst uppgår antalet karismatiker världen över till en halv miljard människor. 1905 var den siffran nära noll.
När alla svenska pingstförsamlingar planterades i början av 1900-talet tänkte man sig inte att man nu skulle starta en light-variant av Azusa, man hade inte föreställningen att Azusa var ett extraordinärt undantag för hur en Andefylld församling ser ut. Nej, Azusa hade ju återuppväckt Apostlagärningarna! De Pingstsamfund som sedan uppstod i USA kallade sig för Assemblies of God, Church of God etc – för man hade ju återuppväckt originalet. Det är så här kyrkan såg ut i Skriften. Varför satsa på något annat? Varje Pingstförsamling förväntades som namnet antyder återvända till Pingsten – kyrkans födelse. Samma sak gäller förstås alla församlingar som har rötter i Azusa Street men som inte är Pingstförsamlingar – de står i en tradition som vill återvända till urkyrkan!
Detta har också varit mitt budskap sen jag startade denna blogg – vi måste be och arbeta för en väckelse likt den i Apostlagärningarna – med församlingstillväxt och radikal evangelisation, med under och tecken, med ekonomisk utjämning och fiendekärlek. Vi måste uppväcka Hela Pingsten och inte uppfatta karismatiken och aktivismen som konkurrenter utan som beroende av varandra. Det är vägen framåt, det är den karismatiska frikyrkans mål och mening. Den är född i väckelse och den är sjuk utan väckelse. Varje karismatisk församling som gått miste om elden från Azusa har misslyckats. Men det går att åtgärda.
Fler röster i frikyrkodebatten: Roine Swensson, Sven-Gunnar Hultman.
Hela Pingsten 
Deminger, som då hette Olsson, gick på samma teologiska översiktskurs som Din pappa
GillaGilla
Men pingstväckelsen har ju i stort sett gått över. Vad ska man då med pingstkyrkan till? Är det inte det som är problemet?
GillaGilla
Hej Samuel! Kyrkans normaltillstånd är väckelse, för kyrkans normaltillstånd är enligt Apg att växa, uppleve många under och tecken och arbeta radikalt för fred och rättvisa. När vi säger att kyrkan ”väcks” menar vi att den vaknar upp till Apg igen. Därför måste pingströrelsen och alla andra kyrkor i Sverige som inte upplever väckelse gå ner på sina knän och passionerat be att de ska återvända till Apg igen, och därefter gå ut och göra Gudsrikets gärningar – hela de sjuka, väcka de döda, dela allt med de fattiga och sprida Evangeliet. Då gör kyrkan det den ska. Jag har skrivit mer om en väckelse som i Apostlagärningarna här: https://helapingsten.wordpress.com/2011/08/09/liv-kraft-och-karlek-vackelse-a-apg/
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Hej!
Det jag vet om kyrkans historia är att det väckelserna är cykliska. Något vi även kan se i Bibeln och gamla testamentet. Det kommer en tid uppbyggnad en tid av förvaltning och en tid för förfall och sen kommer en ny väckelse. Kyrkans strukturer är därför viktigt: Vi behöver förvalta det som de som gått före oss har lämnat efter sig. Så att vi likt Josia när han hittade bokrullen från kan minnas det Gud gjorde och vilja att Gud ska göra samma sak i vår tid: vi faller ner på våra knän och ber om Guds ingripande.
Ur det perspektivet skulle Pingskyrkan ha en funktion, att förvalta sin egen väckelse-Tradition för kommande väckelser, men är inte det en motsättning mot själva idén med pingströrelsen?
GillaGilla
Hej igen!
I vissa delar av kyrkohistorien ser man ”cykler”, i andra inte. I Kina har väckelsen konstant pågått så länge att det är svårt att kalla den för väckelse – den är vaken hela tiden. Det har den varit sedan 40-talet. De vet inget annat än att vara som urkyrkan. Och det är som urkyrkan vi ska vara.
Så jag tror man ska vara väldigt försiktig med att göra en teologisk poäng av de väckelsecykler vi har sett i Västvärlden de senaste 300 åren och tänka att det är så det ”ska” se ut. För en sak vet jag, det kyrkan faktiskt ska se ut som är Apostlagärningarna. Och där bryter Guds Rike fram utan att avstanna. Det finns ingen tid ”för förfall”, när det sker är det en olyckshändelse som vi snabbt bör be och arbeta bort så att väckelsen återupptas. När få kommer till tro, när få under sker och när kristna inte lever helgade liv beror det inte på att Gud tryckt på pausknappen för att invänta nästa väckelse utan på att kyrkan inte sköter sitt jobb. Kyrkan ska alltid växa, uppleva många under och leva radikala liv. Det finns ingen Biblisk kyrka som ser ut på något annat sätt.
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Så vi ska bara strunta i all visdom och erfarenhet av väckelser genom hela Kyrkans 2000-åriga historia? Varför bry sig om Kina och Asuza street när vi har apostlagärningarna?
Herrens frid!
GillaGilla
Absolut inte! Det är inte det jag säger. Men om jag förstått dig rätt anser du att vi i kyrkohistorien ser att det sker cykler av väckelse respektive förvaltning av dessa, och att det är det ”naturliga” så att säga och i sin ordning. Jag menar att dels är detta inte ett enhetligt kyrkohistoriskt mönster (exempelvis Kina bryter mot det) och att det inte är i sin ordning när väckelsen upphör utan att kyrkan då frångår sitt normaltillstånd.
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Ja här är vi inte överens! Jag ser det tydligt som en biblisk tanke att vägen till väckelse går från död till Liv. Vi dör och uppstår med Kristus. Den gamla väckelsen och det Gud har gjort innan måste vi tillåta dö för att han ska låta ett nytt liv komma. Väckelsen i Kina är naturligtvis fantastisk och det ska tacka Gud för, men även den kommer en dag att klinga av och dö ut och Gud kommer att göra något nytt i Kina precis som han alltid kommer att göra.
GillaGilla
Problemet med att dra paraleller mellan att vi dör och uppstår med Kristus och hur väckelser kommer och går är att när vi dör och uppstår med Kristus dör vi bort från det onda – från synden, köttet, Världen etc. När väckelsen dör så dör något gott. Det är gott och enligt Guds vilja när många kommer till tro, när många under sker och när kyrkan helgas till liv i goda gärningar. Det är det som tillhör Guds Rike. När det försvinner så sker det mot Guds vilja, och Han vill förstås att väckelsen återupptas igen så att Riket fortsätter spridas. Om väckelsen i Kina en dag tar slut beror det på sekularisering och förfall, inte för att det är Guds vilja.
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Men vad är det onda om inte det som en gång varit gott men som har förvissnat och förvanskats?
GillaGilla
Gud välsigne dig med!
GillaGilla
För att de ska bli väckelse bland de kristna som har varit vakna så de kan börja arbeta som skördemän, måste det till BÖN. Varför finns det nästan aldrig böne-möten i frikyrkorna då man huvudsakligen BER. Inte talar om problem, utan BER?
Och var välkomna till invandrarkyrkorna i Sverige!
I den jag går i, läser man mycket, mycket mer ur den heliga skriften, som de kallar bibeln, under mötena och man har böne-natt en gång i månaden då man huvudsakligen ber, och hur hur man vill från kl 24 :00till kl 06:00 För sina eller andras böneämen som har lagts i en bönelåda. Så man behöver inte prata om problemen, utan prisa Herren för bönesvar istället. Förböns-ämnena är huvudsakligen för släkten och vänner, och dessa får reda på att de är föremål för bön när de har något bekymmer. På så sätt blir de medvetna om att Gud bryr sig. Och ofta börjar de sedan ringa den som ber, när de behöver förbön och på så sätt kommer de till tro!
Att bryta förbannelser (=negativa uttalanden) och förgöra häxeri-verk är själklart och inget konstigt, liksom att med vanlig röst, säga till en plågo-ande att lämna någon, i Jesu namn.
GillaGilla
Amen! Det borde vara obligatoriskt bland kyrkans ledare att ta både invandrarkyrkorna och väckelsekyrkorna i syd som föredöme.
GillaGilla
Har du tänkt på att Maria var vår första surrogatmamma i en ärkepatriarkal miljö?
Tant Elin
GillaGilla
Micael – Jätteintressant att läsa det du skriver i länken ovan! Vill bara tilläggaatt sådant händer i den (invandrar-kyrkan) jag går till också! Här i Sverige.
Folket umgås med sina släktingar, får reda på deras problem, lovar att be för det som är aktuellt, och TALAR OM för dom att ”min Gud är mäktig, jag ska be i Jesu namn för det”, för den häpne släktingen..
Släktingen är skeptiskt till en början, men efter ett tag medger dom att ”det måste vara din Gud” och den vägen kommer många till tro. Förbönsämnen läggs i en låda och man delger INTE församlingen böneämnena, då Gud kan läsa, på alla språk till och med. Däremot får man ofta, ofta höra om bönesvaren.Framförallt ser man förvandligen i ögonen hos de släktingar/vänner som sedan kommer.
Många muslimer dyker upp. De får falltid förbön och upplever då Guds kraft, blir ofta befriade från något, till ex häxeri eller dyligt som bara Jesus kan befria ifrån (Jesus kom ju för att förgöra djävulens handlingar), och DÄRFÖR öppnar dom sina hjärtan för Jesus och kommer till tro.Förebedjaren brukar alltid ”förgöra satans verk” i personens liv i Jesu namn. Jag tror att detta är en stor hemlighet.
Jag har varit med i svenska bönesamlingar där mesta tiden går åt att tala om problem, och minimalt att bedja. Och när man bett för deras släkt, till ex, så får inte dessa veta det en gång, ”för de skulle aldrig tro ändå”!!!!!! Och i svenska frikyrkor behöver man inte ha med sig sin bibel, De få bibelverserna som citeras, kan ses på en bildskärm.
Ensläkting till mig sov varit missionär i sina yngre dagar, föredrar svenska kyrkan numera. DÄRFÖR att man läser mer av Guds ORD.
GillaGilla
Ty Guds ORD är levande och verksamt. Hebr.4:12
Det är inte predikantens egna ord.
GillaGilla
Det är väl jätte bra att Siwert Öholm har lämmnat Pingst. För en människa som vill leva med GUD på ett seriöst sätt är det en omöjlighet att vara kvar inom dagens pingströrelse.
Själv var jag med i Alingsås och där var det hur världsligt som helst. Glad att att jag klarade mig ur den sekten utan att förlora min tro på GUD.
GillaGilla
Hej Greta! Nu lämnade Öholm inte Pingst utan Missionskyrkan vad jag förstår. Sen är något som verkligen kännetecknar Pingst en väldigt stor variation mellan församlingarna. Där finns världsliga församlingar tillsammans med brinnande församlingar, till de senare hör bland annat Gävle Pingstkyrka.
Gud välsigne dig!
Micael
GillaGilla
Väckelsen må ha varit cyklisk, som sagts i tråden. Men navet för denna cykel har skiftat. Ofta som en motreaktion mot en gammal hoprostad cykel med rasslande kedja och kärvande växlar. Luther kom som en motreaktion mot katolska kyrkan, baptismen (i Sverige) som en reaktion mot den lutherska stats- och maktkyrkan, andra samfund, som pingst och Örebromissionen som en reaktion mot förstelnade pionjärfrikyrkor, sedn Livets Ord och senare Vineyard som en reaktion mot dessa…
Vad vi ser idag, med en mer marginaliserad kristenhet överhuvudtaget och en viss trötthet bland alla frikyrkorörelser, även de som tidigare varit dynamiska och levande, är en återgång till Svenska kyrkan just för att den står för en viss ”stadighet” – samtidigt som den faktiskt inte är samma maktkyrka som den var för trettio år sedan.
Jag tror att uppslutningen bakom Svenska kyrkan kommer att fortsätta, medan frikyrkosamfunden sakta men säkert tynar bort. Det är inte samma sak som en väckelse. Men det är ett paradigmskifte och en följd av en a-religiös tid i ett närmast kristofobiskt Sverige, där ”väckelsens” tid är slut.
GillaGilla
Hej Peder! Det är inte min erfarenhet. Jag ser inte alls en exodus från frikyrkor till Svenska kyrkan, det är några få gubbar som högljutt deklarerar att de tar det steget men samtidigt finns det massa kristna som går åt andra hållet. Svenska kyrkan är ju inte alls särskilt stadig utan rasar utför stupet minst lika snabbt som frikyrkorna, dels när det gäller medlemsantal men framför allt teologiskt. Det är frikyrkorna, framför allt de evangelikala, som står för stadighet och trygghet i en tid när präster inte behöver tro på Gud eller kan praktisera hinduism i kyrkolokalerna. Och sedan är väckelsens tid aldrig någonsin slut. Gud kan närsomhelst sända Azusa Street till Sverige.
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Jag har fått den uppfattningen att väckelsen ofte gått han i hand med försammlingars sociala engagemang. Det fanns månniskor som stod upp mot socala orättvisor som tog ställning för svaga grupper i samhället. Tyvär så är det nog så att frikyrkorörelsen lämnat den arenan
GillaGilla
Amen! Det är precis mitt budskap med den här bloggen. Jag har skrivit mer om detta här: https://helapingsten.wordpress.com/2012/01/30/rikedom-hindrar-vackelse/
GillaGilla
Tack Mikael. Tänkte ochså nämna den rasism som finns i frikykorörelsen.Har ofta stött på en stark avoghet mot främst muslimer.Moskebyggen och böneutrop är ett hot mot Sverige sägs det Personligen är jag inte det minsta störd av vare sig moskeer eller böneutrop.Jag hadde ett samtal med en kristen broder idag som menade att det var varje kristens plikt att kämpa mot nämnda företeelser.Tyvär blir det ganska hatiskt när han för fram sina argument mot moskeer mm. Dessvärre är han inte ensam om sina åsikter.Vad har du för åsikt ?
GillaGilla
Hej Stefan! Den företeelse du tar upp är en förfärlig kränkning mot de mänskliga rättigheterna, och det är alarmerande att många kristna stöder detta människorättsbrott. I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna kan vi ju läsa i artikel 18:
Everyone has the right to freedom of thought, conscience and religion; this right includes freedom to change his religion or belief, and freedom, either alone or in community with others and in public or private, to manifest his religion or belief in teaching, practice, worship and observance.
Kyrkan har en mörk historia av att strida mot religionsfriheten och tvinga människor att tillhöra en viss form av kristendom, något som inte bara drabbade de som tillhörde andra religioner utan också många av dagens frikyrkor. Det är djupt tragiskt att främlingsfientliga kristna vill återuppväcka detta.
Situationen är ganska obehaglig. Facebookgruppen Nej tack till moskéer i Sverige, som inte bara uppmanar till människorättsbrott utan ofta länkar till nynazistiska hemsidor och bokförlag, har 70 000 likes. Naturligtvis finns möjligheten att många inte förstår att de som står bakom sidan är nynazister, liksom det finns en möjlighet att många skaffar flera konton för att verka många, men det är fortfarande tydligt att vi har ett allvarligt problem, både innanför och utanför kyrkan.
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Att inte vilja att islam sprids har väl inget med raser att göra! För övrigt finns det både blonda och svarta muslimer liksom det finns blonda och svarta kristna!
Och de som är födda muslimer kan inte rå för det, precis som ni som läser detta inte kan rå för att ni föddes i den familj ni föddes. Man måste skilja mellan individer och en religion.
Bättre att strunta i andra religioner och istället erbjuda sig att bedja i Jesu namn för folk man möter i vardagen och som berättar om sina problem.
GillaGilla
Min tanke är att ska vi få en väckelse så behövs den först bland oss s. k kristna. I våra försammlingar frodas rasism pennigbegär självgodhet mm mm.Få om ens ngn verkar ha kraften ,möjligheten att väcka de troende .Inte för inte ställs frågan :Ska människosonen finna någon tro när han kommer tillbaka ? Vi behöver ett nationellt uppror för att skaka av oss det som hindrar oss att leva i sanning .Varje kristen måste se på sig själv oóch fråga Vil jag verkligen följa Jesus ? Kärleken till pengar och statusprylar är som en galoperande cancer i den kristna kroppen .Mammon har verkligen fått fotfäste bland de troende framgångteologin sprider egoismens läror bland de kristna.
GillaGilla