Kristi mirakulösa himmelsfärd

Kristi himmelsfärd är om möjligt en ännu mer bortglömd och ofirad helg än pingsten. Många känner bara till den som det kristna jippot som innebär klämdag. Inte ens i kyrkan är helgen särskilt uppmärksammad.

Men faktum är att Kristi him innebär en mängd teologiska aspekter som vi bör reflektera och be över idag. Låt mig ta upp några.

Även om den bör uppmärksammas mer är det förvisso sant att det inte är en lika stor händelse som jul, påsk eller pingst. Det kan ses som en förberedelse för pingsten, och vi bör alla göra oss beredda på en Andens förnyelse med start på Kristi him. Innan Jesus lämnade dem sa han till lärjungarna ”jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden” (Luk 24:49). Därefter samlades de i Övre salen för att be och invänta Anden (Apg 1:12-14). Kristi himmelsfärd var en förutsättning för Andens utgjutande, Jesus sa innan sin korsfästelse ”Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er.” (Joh 16:7).

I och med inväntan på pingsten är det också en förberedelse inför ett missionsuppdrag som Anden ska ge dem kraft att utföra. Det sista Jesus sa precis innan sin himmelsfärd var: ”Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” (Apg 1:8). Denna kraft uttrycker sig i många, stora tecken och under, samt i en överflödande kärlek som gör att alla har allt gemensamt och klyftan mellan rik och fattig utsuddas helt. När människor ser mirakler och den kärlek Gud utgjutit i våra hjärtan har de lättare att komma till tro och bli frälsta (Rom 15:18-19).

Kristi himmelsfärd är också, precis som Hans uppståndelse, ett mirakel som vittnar om det eviga livet. Efter att ha uppstått dog Han aldrig mer utan leviterade (svävade) levande upp i Himlen, dels för att vara närvarande med alla kristna samtidigt (Matt 18:20) och dels för att visa hur alla som följer Honom kommer uppleva samma sak: ”Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren.” (1 Tess 4:16-17). En dag får även vi ryckas upp för att ta emot det eviga livet.

Därmed är det en påminnelse om domens dag. ”Medan de såg mot himlen dit han for upp, se, då stod två män i vita kläder hos dem. Och de sade: ”Ni män från Galileen, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen.” ” (Apg 1:10-11). Kristus kommer tillbaka snart, det är dags att vi inser det. Och det gör att vi inte kan leva på samma sätt som om Han inte skulle göra det. I en cellgrupp jag var med i spekulerade vi i vad vi skulle göra om vi med hundra procents sannolikhet visste att Jesus kom tillbaka på en vecka. ”Sälja allt jag äger, ringa alla min vänner och vittna, evangelisera på bussen…” Varför gör vi inte det idag? Vad har vi att förlora? Domedagen är en uppmaning till ett radikalare kristet liv idag. Det, och mycket annat, påminner Kristi himmelsfärd oss om.