Evangelisation som livsstil

Kanske har du hört tidigare att när Jesus säger ”Gå därför ut i hela världen…” (matt 28:19) så står själva ”gåut”:andet i presens particip i den grekiska grundtexten, och antyder något som är pågående. Det står alltså egentligen något i stil med ”När ni är gående…”. Att göra lärjungar (vilket innefattar mycket mer än evangelisation) är något som bör vara ständigt pågående i våra liv där vi går fram.

 Jag längtar efter att se att evangelisation blir en del av livet snarare än något som enbart avverkas genom en outreach en gång i veckan för att sedan glömmas bort. Att det inte blir någon skillnad på att ”gå ut på stan” i evangelisationssyfte och ”att gå ut på stan” för att uträtta ärenden eller hänga med vänner. Och att det är något som vi gör naturligt när vi kommer samman som gemenskap.

Jag tror att vi många gånger missar hur Jesus betonar ”teamet”. Att han samlar olika grupper människor omkring utrustade med olika gåvor och som har lätt att få kontakt med olika människor. Allra helst skulle jag vilja se fler församlingar som vågar vara missionella och strävar efter att leva ut evangeliet i ord och handlig närhelst de kommer samman.sig – de 70/72, de tolv och de tre, och hur han är noga med att sända ut sina lärjungar två och två. Apostlarna reser heller aldrig ensamma, utan i team om minst två. I en Kristustroende gemenskap, i vilken konstellation den än må vara, finns människor som Anden har

Det talas varmt om en-till-en evangelisation från många kyrkliga estrader – och visst fungerar den! Men jag är övertygad om att om hela församlingen skulle ta uppdraget att vittna om Jesus på allvar – inte som utspridda individer, utan som en kropp som i både konkreta handlingar ibland människor, men också i gudstjänstliv och fikabordsgemenskap stävar efter att vara en missionell enhet – då tror jag att fler människor skulle förstå vem Jesus är.