Category Archives: Gästskribent

Mer pengar! Mindre Gud!

Gästinlägg av Maria Kero, ursprungligen publicerad på hennes blogg.

618e9cb6816a733ef1773265efea788b

”Det är ju inte pengar som är problemet, det är ju kärleken till pengar..”

Har du hört den kommentaren någon gång? Hänvisat till Paulus brev till en församling (1 tim 6:10) rättfärdiggör man gång på gång antalet kronor som ramlar in på kontot, inredningen som man satsar på och den sprillans nya bilen som står på garageuppfarten…. ”För Paulus skriver inte att det är själva pengarna som är problemet, utan kärleken till den. Och jag älskar inte pengar.”

Nähä?

Kanske är det först när vi börjar dra ner på antalet prylar, får ekonomiska bekymmer eller försöker förhålla oss till en enklare livsstil som vi förstår hur mycket kärlek vi lägger i de skatter som vi samlar på jorden. För vem är vi utan det vi har? Nobody. När kompisen har köpt en ny klänning och du har samma som förra året. När vandringsryggsäckarna har fått en snyggare design och du går runt med den som har hål. Och när mobilen i handen känns ålderdomlig jämfört med alla fantastiska funktioner i de som kommit ut. Read the rest of this entry

Mikael Skogsén: Profetia, helande och frälsning på en restaurang!

10426710_868801113142893_4682015841573529882_nMikael Skogsén, pastor i IHOP Sweden i Örebro, har en stark profetisk gåva och en enorm frimodighet. På Facebook berättar han om hus Jesus förvandlade liv när han och en vän åt på en vanlig restaurang i Örebro:

När vi hade ätit så magen stod i alla fyra hörnen ropade jag på mannen och sa: ”Min vän, vilken fantastisk mat och vilken fantastisk service. Du är en speciell man, som jag vet att Jesus kommer att välsigna.” –  ”Trevligt, trevligt”, sa mannen.

”Sätt dig här så får vi välsigna dig.” Så mannen sätter sig ner och jag tittar på honom. ”Du är en bra ägare till detta ställe!” – ”Känner du mig?” frågade mannen. ”Nej, det gör jag inte men jag känner att Jesus vill säga lite saker till dig och din blivande hustru.” Nu höll mannen upp i sin andning och tittade på mig.

”Ja, du ska gifta dig, du är väldigt nervös för att du ska åka ner till Tyskland och träffa henne. Jesus säger att det kommer att gå så bra. Du kommer att bli så älskad av henne och ni kommer att bli så lyckliga.” När jag tittar på mannen, där vi sitter och håller varandra i händerna och tårarna ringer neröver mannens kinder och säger: ”Ja det är så rätt, så rätt det du säger.” Read the rest of this entry

Vi är alla tiggare



Vi är alla tiggare. Nakna och fattiga föds vi in i den här världen, och ingenting får vi ta med oss dit vi går.

Jag är nyfödd och skriker och ber desperat andra att ta hand om mig. Mina föräldrar gör det, för att det är djupt nedlagt i människan att vilja fylla andras behov, särskilt barns. Jag föds som tiggare, beroende av andras nåd.

Jag är 19 år gammal och glömmer min plånbok på biblioteket i studentstaden där jag inte hade lärt känna en kotte, förutom mitt ex som jag inte vågade ringa och be om hjälp. Jag knackar på hos en kompis till en kompis som var ungdomspastor i Pingstkyrkan och som bjuder mig på te och lånar mig pengar till nytt tågkort så jag kan ta mig hem och tillbaka dagen därpå när biblioteket är öppet och jag får tillbaka min plånbok. En tiggare, beroende av andras nåd.

Jag är 22 år gammal och ligger på min säng och gråter. Gråter för att han jag höll av mest av allt inte ville ha mig, inte den gången. Vänner tröstar så gott de kan, lyssnar på mitt oändliga ältande, dricker te med mig, går och simmar med mig för att få mig att tänka på något annat, kramar mig, ringer och kollar läget. En vän från Rumänien som tigger på dagarna bor hos oss några dagar, kramar mig, tar hand om min disk och ger av sin kärlek och omsorg. Jag är en tiggare, beroende av andras nåd.  Read the rest of this entry

Om global nästakärlek

emma andersson

”Älska din nästa som dig själv.”

Jag tror att de flesta människor tycker att ovanstående citat är fint och så, att om människor levde så skulle vi ha en fantastiskt mycket bättre värld, om vi faktiskt lärde oss att älska varandra. Däremot tror jag ibland att vi gör budet om nästakärlek mycket mindre än vad Gud vill.

I höstas pågick en politisk debatt i Danmark kring frågan ”Vem är min nästa?” En minister drog förminskandet av nästakärleken till sin extrem när hon menade att syriska flyktingar inte skulle vara hennes nästa, och att Jesu bud endast skulle innebära att vi ska vara lite extra snälla vid våra familjemedlemmar. Detta är dock tvärt emot Jesu undervisning, och Jesus är enormt tydlig med att kärleksbudet inte bara kan gälla dem vi lever tillsammans med (”Ska ni ha tack för att ni älskar dem som älskar er? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek.”).

Jesus berättar en liknelse om en man som är på vandring. Mannen blir överfallen, rånad och misshandlad, och lämnad åt sitt öde. Människor med andligt anseende och socialt kapital går förbi honom, men en samarier, vilka judarna inte hade mycket till övers för i övrigt, tar sig an honom. Jesus lyfter inte upp de skenheliga  som föredömen, utan samariern, och ger gång på gång kängor till den religiösa eliten och hävdar att ”horor och syndare ska komma före er till Guds rike.”

Read the rest of this entry

Älskar du mig?

Gästinlägg av EFS grundare C.O. Rosenius via corosenius.blogspot.se6935_7_030_00000541_0

”Älskar du mej?” (Joh. 21:6) 

Det är Herren själv, som här talar — Han som ska döma på den yttersta dagen, Han, till vilken du ber i bönen. O, vi skulle dock, om det gällde, krypa på våra knän till Jerusalem för att få höra Honom själv säga, vad Han allraförst frågar efter. Nu frågar Han allraförst efter din kärlek.

Dröj ännu med ditt svar, till dess du väl fattat hans mening. Märk: hans första fråga är: Älskar du mig? —. inte: tjänar du mej? lyder du mej? bekänner du mej? utan: älskar du?

För det andra säger Han inte: älskar du mitt, utan: mej. Han säger inte: älskar du mina krafter och gåvor? utan: älskar du mej — mej, såsom själv en gåva till dej, mej, såsom själv, i min person, hela din tröst och salighet?

Read the rest of this entry

De föraktade tiggarna

Fest med rumäner

Gästinlägg av Anders Eriksson.

Vi ser dem sitta på marken utanför affärerna
och tigga pengar.

 

De flesta av oss går förbi tiggarens utsträckta
hand, både när vi går in i affären och när vi
går ut från affären.
Många människor tänker och säger ibland
högt till dessa stackars tiggare att de ska
åka hem till sitt land.
Många människor låtsas inte se tiggaren
som de går förbi på gatan eller vid ingången
till affären.

 

Tack och lov så finns det människor som
ser tiggarna och stannar upp och ger dem
en slant, lite pengar, fem kronor, tio kronor
mer eller mindre men det som är viktigast är
att vi ser dessa stackars människor och känner
medlidande med dem och sträcker ut en hand
för att hjälpa av barmhärtighet.
Jag blir så lycklig varje gång en medmänniska
stannar upp vid en tiggare och pratar med
honom eller henne och tiggaren ler med hela
ansiktet.Om denna människa dessutom ger
den föraktade tiggaren pengar och tiggaren
ler och säger: ”Tack!” så blir min glädje ännu
större.

Read the rest of this entry

Var säger Bibeln att vi ska vara främlingsfientliga?

var står det

Gästinlägg av Anna Witt.

Ligger i sängen och surfar runt bland vänner och bekanta och ickevänner på Facebook. Jag kan inte låta bli att förundras över xxxxxxx delande av ”högerextrema” och nationalistiska ”nyheter”. Ofta handlar dessa om ”de där som…”

VI och DE inslagen är tydliga. Och vi drabbas alltid av de – i nyhetsinslagen. Ofta är dessa nyheter gamla – att kolla datum är inte av intresse – och fulla av överdrifter och osanningar. Dumheter staplas på varandra. Och xxxxx förfasar sig och går över till SD. Sedan finns ju läsare av Storkens nyheter. Satiriska överdrifter som sväljs utan besinning.

Att gemene man läser och blir sympatisör, det kan jag leva med. Det hör till tidens anda att inte reflektera och förstå sin tid, gentemot historisk.

Dock ryter många faktiskt ifrån och blir motkraft. Dessa blir ofta kallade för vänster——– eller kommunister. Ofta hotade av högerextrem pöbel. Men även idiotförklarade och förminskade av xxxxxxx. Read the rest of this entry

Att bli förvandlad i Guds närhet

IMG_0703Gästinlägg av Désirée Kjellin.

Det händer något när man blir drabbad, drabbad av Guds kärlek. Man blir aldrig mer den samme.

Det kan vara både på gott och ont.

Gott för dig själv men kanske ont för de som finns runt om dig. De som inte längre känner igen dig. Du är inte längre den du var. Du blir förvandlad.

Jag liknar det som en fjäril. Först larv, sedan puppa och sedan den vackra fjärilen. För det händer något med dig. Du blir förvandlad.

Du ser på dig själv och på din omgivning med helt nya ögon. Ögon som ser storheten och det vackra i skapelsen.

Det är som om du fått nya glasögon, glasögon som gör att allt blir klart, färgerna, detaljerna de små små detaljerna som du inte förut lagt märke till. Inte på samma sätt i alla fall.

Med andra ögon ser du på dina medmänniskor. Du ser på dem med kärlek. Även om du tycker att en del är jobbiga så kan du ändå se på dem med kärlek och förstå att det ligger något annat bakom varför de är påfrestande. Du älskar dem ändå. För plötsligt inser du att du är inte bättre själv! Inte det minsta!

Det sker över en natt, förvandlingen.

Du begriper det inte själv. Helt plötsligt känns allting annorlunda. Read the rest of this entry

Desirée Kjellin: Att bli räddad

Ett otroligt starkt gästinlägg av min vän Desirée Kjellin

Desirée Kjellin

Desirée Kjellin

En dag satt Han bara där. På min sängkant satt Han. Han la sin kupade hand på min kind och sa:

”Jag vet allt om dig, och jag älskar dig så mycket!”

Då visste jag inte vem Han var.

I mitt förvirrade tillstånd trodde jag att det var min döde far som satt där. Så djupt involverad i New age och österländskt tänkande som jag då var.

Många ”andar” hade jag mött, många demoner hade jag haft i min närhet. Att det nu var ännu en ”andevarelse” där gjorde mig inte förvånad.

Men känslan var däremot en helt annan. Jag blev fylld av värme, kärlek och glädje när han berörde min kind.

Utan att jag ropat Hans namn kom Han.

Read the rest of this entry

Vem är ”vi” i en värld av jämlikar?

Sen två veckor tillbaka har mitt kollektiv tagit emot några rumänska gäster. Min kollektivbroder Johannes Widlund har skrivit följande vackra text, ursprungligen publicerad på hans egen blogg.

IMG_20150416_203925

Hon diskar mina tallrikar, men jag borde diska hennes. Hon skurar mitt bord och jag undrar varför jag har ett men inte hon. Hon tvättar de få kläder hon har men måste be om hjälp för att kunna sätta på tvättmaskinen. Fyra barn, jag undrar hur dom har det, ett hav bort. Jag undrar, hennes barn, även det i magen, hur blir det för dem?

Om vi bara får gå i skolan så slipper ni oss tiggare snart, vädjar 15åringen på DN debatt. Oss stackare. “We fear the arrival of people that we have drawn here with the wealth we stole from them” skrev krönikören i the Guardian angående den brittiska rädslan över att få möta de människor som tillverkar deras Earl Grey. Vi ska kasta ut, skicka hem. Vem är vi? Är vi fortfarande män i snorkiga mustascher och plommonstop, tittande genom välputsade monoklar ut över de arma stackare som behöver vår hjälp?

Hon diskar mina tallrikar och sopar mitt golv.

I höstas var min isbrytare att berätta att jag minsann fick nöja mig med att bo i gästrummet under ett par månader. För att komma dit var jag tvungen att gå ute på balkongen. Lite kallt och trångt var det också, för alla mina kläder var tvungna att få plats, i sina bananlådor från någon exotisk kontinent. Read the rest of this entry

Uppståndelsen händer medan vi väntar

Gästinlägg av Sunniva Rettinger.

St-Mary-Magdalene

Lukasevangeliet 23:55-56

Herre, Du låg i graven idag. Hela natten, hela dagen, och hela kommande natt. Vad Du gjorde vet jag inte. Petrus sa senare att Du predikade för andarna.

Vad gör vi? Vi väntar. Vi råkar veta hemligheten, som inte Dina lärjungar visste. Fast de visste, för Du hade sagt det. Men de hade glömt det. ”Sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet.” Vi glömmer nog också, bland målade ägg, färgglada fjädrar, godis… Glömmer vad som händer, egentligen.

Vad händer när vi väntar? Du hade tidigare gett två möjligheter. Du talade om mannen, förvaltaren, som slår sina medtjänare när hans herre är bortrest. Du talade om tjänaren som gräver ned sitt pund i rädsla för sin herre. Du talade om flickorna som inte skaffar olja till sina lampor. De som glömmer vad som händer, egentligen. Read the rest of this entry

Att vara som ett barn

Gästinlägg av min vän Désirée Kjellin

Désirée Kjellin

Désirée Kjellin

Den kristna tron är så enkel. Så fulländad i sin enkelhet.

Allt går ut på att vi ska var som ett barn. Ja, det är till och med en förutsättning för att komma in i Guds rike!

Att vara som ett barn!

Under många år har jag varit fånge. Fången i en hierarki byggd på mänskliga traditioner och inte på Jesus Kristus.

Jag har trott att jag inte kunde prata med Gud, att jag inte hörde hans röst, att jag inget kunde. Det var de som varit frälsta länge, helst ända från barnsben, som visste och kunde.

Jag fick veta att jag var beroende av andras böner som beskydd, annars skulle jag stå ensam, övergiven och ett lätt byte för satan. På ett visst sätt skulle jag vara. Vara inordnad.

Read the rest of this entry

Utvald av Himlen!

Gästinlägg av Sanna Stiveus.

sun-rays-182170_640

har ni tänkt på hur ofta man typ önskar att alla dessa superhjältfilmer var verklighet! Ett desperat försök att fly till en fantasivärld där en bättre variation av en själv gör allt det man inte vågar. tex att be för killen med kryckor som du sett några gånger i stan, eller berätta för den ledsna damen i butiken tvärs över gatan, att Gud älskar henne. eller att starta den där kristna skolgruppen på din skola som du tänkt på så länge…..japp. been there…done that!

så många gånger har man velat se Gud beröra människor, men man vågar helt enkelt inte. under så många år hade jag en brinnande längtan att få se människor bli helade och berörda av guds kärlek. visst jag såg en del bli frälsta, jag många bli berörda av gud genom uppmuntrande ord. Men det var mest människor inom kyrkans väggar, och dom som blev frälsta var människor som kom fram till mig faktiskt. Det kändes som om jag gick runt med en eld på insidan som jag var för rädd för att släppa lös.

så vart kommer denna rädsla ifrån? och varför känns det alltid som den vinner över mod? jag tror jag faktiskt på senaste tiden fått svar på dessa frågor och jag tror detta kommer hjälpa dig att lära känna hjälten inom dig! att kunna vara den du var tänkt att vara! den som Gud kallade dig till! för vet du va! det är det allt handlar om, det handlar om vem du är!

Read the rest of this entry

Alla kristna är missionärer!

Sören, jag och Hans missionerar på Fyristorg i Uppsala!

Sören, jag och Hans missionerar på Fyristorg i Uppsala!

Gästinlägg av min pastor Hans Sundberg, tidigare publicerad på hans egen blogg.

”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.” Joh 15:16

Vi har i tidigare bloggar läst ovanstående ord från Jesus. Vi har konstaterat att det är Jesus Messias som utvalt oss. Det är inte vi som valt Jesus.

Vidare har vi sett att Jesus ”bestämt” att vi ska komma ut. Det vill säga: vi är pionjärer, vi är nybyggare och söker hitta platser och sammanhang där evangeliet kan ta gestalt. I vilket församlingen kan uppstå, inte som en statisk företeelse utan som en dynamisk expansiv organism.

Idag ligger bloggens huvudbudskap på nästa rad i Jesusorden. Jesus har själv bestämt att vi ska ”gå ut”. I utkorelsen ligger alltså ett inneboende utsändande. Vart är ni sända? Svaret är lika klargörande: jo, ni är sända in ”i världen”.

Var är världen?

”Världen” är det grekiska ordet ”kosmos”. Det betyder allt från den ordnade världen till den ”värld” som vi, som kristna, inte tillhör. Den är geografisk och då betyder det allt ifrån mitt plats i tillvaron till ”jordens yttersta gräns”. För människorna på Johannes tid i hans kulturkrets tid var jordens centrum Rom och därifrån gick dess vägar till tillvarons ytterområden. ”Denna världens härskare” är namnet på Jesu yttersta fiende, Satan.

Read the rest of this entry

Jesus är bättre

Gästinlägg av Street Aid-evangelisten Simon Johansson, hämtat från hans fantastiska blogg Fool for Jesus:

jesus rocks

För ett tag sedan läste jag Hebreerbrevet. Det är ett brev som jag verkligen gillar, och en av de få böcker i Bibeln man inte riktigt vet vem som har skrivit. Det handlar om att Jesus är bäst – bättre än profeterna, bättre än änglarna, bättre än Moses, bättre än Lagen, bättre än prästerna, bättre än Templet, bättre än Jerusalem, bättre än Sabbaten (judarnas heliga vilodag).

Författaren försöker få läsarna att förstå detta, och att inte vända sig tillbaka till de gamla traditionerna, att inte börja kompromissa med det rena evangeliet – nämligen att Jesus är allt de behöver. De behöver inte Jesus plus prästerna eller Jesus plus en helig byggnad… Jesus räcker!

Ett högst relevant budskap även idag. Genom kyrkans historia har man gång på gång lagt sig till med gammaltestamentliga vanor som egentligen inte behövs längre. Och än värre: vanor som tar fokus bort från det väsentliga – vem Jesus är, vad han gjort och vad det betyder för oss idag.

Templet har ersatts med kyrkan (i bemärkelsen en byggnad), Sabbaten med söndagen, prästerna med ”kristna” präster och pastorer. Det är farligt när dessa saker blir vad det innebär att vara kristen, när sakramentalism och former blir vad man hakar upp sin tro på. Då kan man helt plötsligt vara kristen utan att vara kristen och kristendomen ter sig som vilken annan religion som helst, med heliga platser, heliga byggnader/tempel, heliga dagar/högtider och speciella heliga män/kvinnor. Read the rest of this entry