Helande på gatan (och McDonalds)

Många av Sveriges kyrkor praktiserar bara bön för helande på söndagsgudstjänsten och/eller i cellgrupperna. Men om Gud nu gett församlingen en så fantastisk gåva borde vi väl inte begränsa den till de redan frälsta (för hur gärna vi än vill inbilla oss att våra gudstjänster och cellgrupper är evangeliserande så är det otroligt många icketroende som aktivt undviker såna tråkiga ställen)? Har ni tänkt på att nästan alla helanden Jesus gjorde var antingen utomhus eller när Han var gäst hos någon? Visst ska vi be för helande i församlingen också (Jak 5), men det får aldrig begränsas dit, det vore bara egoistiskt.

Inom Vineyard har man undervisat om Healing on the Streets (HOTS) ett antal år, en praktisk outreach-modell som bygger John Wimbers teologi om kraftevangelisation. HOTS har sitt ursprung i Causeway Coast Vineyard på Nordirland, och som jag skrev i min förra bloggpost hade Vineyardlägret här i Sverige besök av dem i år. Deras HOTS-evangelist Mark Marx tog ut oss på gatan, och vi såg många helanden. En kille bad för två pensionärer med svåra smärtor som blev helt bra. Min kompis Daniel gick och köpte glass, bad för tjejen som sålde glass som sa att hon hade jätteont i nacken, och smärtan försvann helt och hållet. ”Skojar ni med mig? Det här är ju helt sjukt!”

I förrgår när lägret var över åkte jag med Daniel och vår kompis Alex till McDonalds för att äta mat (deras restaurangval, mind you). Både Daniel och Alex upplever att vi ska be för tjejen i kassan. Hon säger att det får vi gärna, hon hade nåt exem i armarna som hon plågades av, så hon skulle komma till oss när hon hade rast. När hon sen kom hade hon råkat skära sig i fingret nån minut innan. Jackpot!

Vi bad för armarna först och hon kände nån slags kall ström gå igenom dem när vi bad. Sen sa hon ”Kan ni inte be för fingret också, det gör verkligen jätteont!” Okej, all smärta gå i Jesu Namn. Och all smärta försvann, helt och hållet. Hon blev otroligt glad.

Vi fortsatte äta våra minimorötter och ser en dam vid bordet bredvid som har kryckor. Vi går fram och frågar om vi kan be, och det kan vi. Hon hade svår ryggsmärta, smärta i benen och skakade mycket. Vi fick be flera gånger för henne, och efter fjärde gången märktes en radikal skillnad. Hon kunde gå mycket snabbare, skakade mycket mindre, smärtan i benen vat nästan borta och smärtan i ryggen var radikalt förbättrad. Hon sa att den gått ner från 100 till 15 procent. Efter detta trodde vi att vi skulle gå hem, men vi träffade massa syrianer som vi fick be för, bland annat en gammal kvinna som hade väldiga bensmärtor men som blev helad, och så bad vi för fred i Syrien.

Nästa dag, igår alltså, åt vi på Max. Vi kände inte för att be för nån i kassan den här gången, däremot hade Alex ont i ryggen så vi bad för honom och all smärta försvann. Han blev jätteglad! Sen åkte vi till piren och gick fram till folk och frågade om vi fick be för dem. Bland annat träffade vi dessa tre killar som alla blev helade och tokförvånade:

Det är lätt att be för sjuka helt enkelt, även på gatan, även i Sverige. Alla säger inte ja och alla blir inte helade, men en hel del säger ja och en hel del blir helade. Det spelar ingen roll om du gjort det tidigare, det här var första gången för Alex och hittills har 100% av de han bett för blivit helade. Jag och Daniel har mer erfarenhet inte minst via Pannkakskyrkan och sett många uteblivna helanden också, vilket förstås är tråkigt, men även rätt dramatiska saker som när Daniel bad för en skelögd kille i Karlstad som kunde läsa sms för första gången i sitt liv efter hans ögon rätades ut.

Så om du vill sprida Guds Rike, ta med en kompis och gå till McDonalds. Det är inte svårare än så. Det ska inte vara svårare än så. Bota sjuka, väck upp döda, köp mat till de fattiga och predika evangeliet. Halleluja amen.