Bloggarkiv

Equmeniakyrkan behöver det nya vinet

Ytterst få församlingar i Sverige har upplevt hur deltagande och engagemang ökat. Svenska Kyrkan har drabbats hårdast och förlorat hälften av sina gudstjänstbesökare de senaste två årtiondena. Också Equmeniakyrkan har drabbats. I denna situation har ett antal kyrkor och rörelser setts som möjliga inspirationskällor och förhoppningar har knutits till dem. En del rörelser har varit karismatiska och andra inte. När exempelvis Brommadialogen startades “trodde vi att en väckelse hängde i luften och var oerhört optimistiska – eller rättare sagt naiva” har Harry Månsus skrivit.

Sune Fahlgren vill (Sändaren 10 maj) starta en diskussion om vissa rörelser som alla finns inom det forskare kallar den neokarismatiska eller neopentekostala vågen. (Han kallar dem “nypingstiga”.) Vi är dock kritiska till hans sätt att inleda den diskussionen. Vi är inte främmande för att pröva och kritisera teologi och praxis inom karismatiska sammanhang. På våra bloggar (här och itpastorn.nu) finns åtskilliga exempel på just det, men en sådan prövning måste bygga på en bättre analys än den Fahlgren presterat.

Brist på nyanser

Fahlgren klumpar ihop trosrörelsen, Vineyard, Torontovälsignelsen och Karisma Center trots att de har olika historia och teologier. De beskrivs som passé, utan någon kvarvarande effekt, men både Vineyard och Catch the Fire som utgår från Toronto har expanderat väldigt mycket de senaste 20 åren. Också Vineyard i Norden har haft några svåra år, men har åter börjat växa de senaste åren. Fahlgrens text fungerar dessutom som en märklig dubbel bestraffning av just Vineyard. När rörelsen startade i Sverige kritiserades de hårt för det, nu får de kritik för att inte ha lyckats bättre!

Bestående frukt finns

Fahlgren hävdar dessutom att inte många “speciella ‘övernaturliga’ fenomen” finns kvar men däremot sår och bitterhet. Människor som farit illa ska naturligtvis inte på något sätt negligeras, men att mirakler knappt sker i dessa rörelser idag är ett falskt påstående. Ett exempel är hur en ung tjej i Vineyard Norge deltog i undervisning om helande och på bussen samma kväll fick be för en väns nyfödda barn, som inför deras ögon blev helad från kluven gomspalt, samt en mängd följdsjukdomar. Tvärtom vad Fahlgren säger har det sätt att utöva personlig förbön som härstammar från Vineyard blivit vanligt inom många sammanhang och det finns gott om vittnesbörd om hur Gud verkar.

Read the rest of this entry

Viktig men sned granskning i Kalla fakta

Debattartikel i Dagen idag.

”Hennes hörsel har helt och hållet blivit återställd … Jag är helt oförmögen att förklara detta fenomen … Jag kan inte komma på någon rationell förklaring till varför hennes hörsel blivit normal, då hon hade en bilateral sensorineural hörselskada.”

Detta är ett av många ut­låtanden av läkare som citeras i Craig Keeners ”Miracles”, ett mastodontverk på 900 sidor som dokumenterar mängder med övernaturliga händelser i både historia och nutid. Liknande så kallade verifierade helanden, där en persons påstående om tillfrisknande efter bön styrks av läkare, finns exempelvis i Candy Gunther Brwons ”Testing prayer” eller Niels Christian Hvidts ”Mirakler”.

Även om forskarvärlden inte kan uttala sig om det verkligen är Gud som har gripit in, så är det onekligen så att mängder med människor har tillfrisknat på ett oförklarligt sätt efter att ha fått förbön. Att säga något annat är att påstå att alla tillfrisknanden som sker har kända orsaker, eller åtminstone att de som är oförklarliga aldrig har föregåtts av bön – något som ovanstående litteratur kraftigt motsäger.

När Kalla fakta granskade den karismatiska rörelsen i TV4 den 28 oktober var dessa fall av genuina tillfrisknanden efter förbön något man var noga med att inte nämna. Fokus låg på ”mirakelpastorer” som enligt programmet är bluffmakare, hypnotisörer och giriga charlataner på en och samma gång. I skottgluggen stod trosförkunnaren Jens Garnfeldt, och för att stärka sitt case intervjuades tre personer som inte blivit helade, två magiker som förklarade ”mirakelpastorernas” bluff och båg, och så pastorn Torsten Åhman som riktade kraftig kritik mot Garnfeldt. Read the rest of this entry

Karismatisk aktivism genom kyrkohistorien

Idag har jag anlänt till fantastiska Frizon där jag är funktionär i det nystartade fantastiska Laboratältet. Imorgon kommer jag och fantastiska Frida Lindberg hålla ett seminarium på temat Aktivism i Andens kraft. Jag kommer tala om hur tecken och under har förenats genom kyrkohistorien, och nedan är mina anteckningar. Observera dock att på grund av tidsbrist och lathet har jag inte varit kreativ nog att skriva eget material, så mycket av det nedan är kopierat från tidigare blogginlägg, Wikipedia eller andra bloggar.

Fornkyrkan

Goe gamle Justinus

Goe gamle Justinus

Jag har många gånger här på bloggen skrivit om hur både pacifism och egendomsgemenskap var utbrett i den tidiga kyrkan. Samma sak gäller Andens gåvor. Här är tre citat från tre inflytelserika kyrkofäder som illustrerar hur tankegångarna gick hos apostlarnas arvtagare:

Justinus Martyren (100-160) skrev i sin Första apologi:

”Många av vårt folk, oss kristna, har helat och fortsätter än idag hela i varje del av världen, och även I vår stad (Rom) blir flera som är besatta av onda andar helade. […] Profetiska gåvor finns också hos oss även idag. Du må se hos oss både kvinnor och män som har gåvor från Guds Ande.”

”Vi som värdesatte rikedomens och ägodelarnas vinst, lägger nu vad vi har i en gemensam hög, och delar ut till alla som lider nöd.”

”Vi som tidigare mördade varandra låter inte bara bli att kriga mot våra fiender utan dör också med glädje när vi bekänner Kristus för att inte ljuga eller vilseleda våra domare.”

Irenaeus av Lyon skrev i Adversus Haereses:

”Några har sannerligen och säkerligen kastat ut demoner, så att människor om och om igen blir renade från onda andar, tror och tas emot i kyrkan. Andra har fått kunskap om saker som ska ske, genom syner och profetiska meddelanden; andra botar de sjuka genom handpåläggning och ger dem hälsan tillbaka. Och, som sagt, har även döda blivit uppväckta, och fortsätter leva med oss i många år.”

”Istället för tionde, som Lagen beordrade, sade Herren att vi ska dela allt vi har med de fattiga.”

”Men det som predikades av apostlarna, som tågade från Jerusalem, över hela jorden förändrade så mycket att dessa [nationer] smidde svärden och krigslansarna till plogbillar och till vingårdsknivar för att skörda säden, det vill säga, till redskap som används till fredliga syften, och att de nu vägrar att strida, utan när de blir slagna vänder de andra kinden till.”

Och Tertullianus skrev i sina verk Ad Scapulam, Apologicum och De Corona Militis:

”Hur manga män av rang, för att inte tala om vanligt folk, har blivit befriade från demoner och botade från sjukdomar!”

”Vi som är ett hjärta och en själ tvekar självklart inte att leva i egendomsgemenskap. Vi har allt gemensamt – utom våra hustrur.”

”Det gudomliga baneret och det mänskliga baneret går inte ihop, inte heller Kristi fana och djävulens fana. Endast utan svärd kan den kristne föra krig: ty Herren har avskaffat svärdet.”

Read the rest of this entry

Profeten Bob Jones har gått hem

Gästinlägg av min pastor Hans Sundberg, ursprungligen publicerat på hans egen braiga blogg.

Idag nåddes jag av budet att Bob Jones har befordrats till härligheten.

Bob Jones var en av de välkända ”Kansas City-profeterna” samlade i kretsen kring pastor Mike Bickle. Genom mötet med John Wimber och hans inbjudan att undervisa och modellera den profetiska tjänsten in i Vineyardrörelsen och alla dess vänner blev Bob Jones ett välkänt namn i hela världen och vidare ut i kristenheten.

Bobs liv kantades av naturligt övernaturliga fenomen, som vid hans kallelse till profet. Bara för att nämna något av det övernaturliga som Bob fick möta som sjuåring ärkeängeln Gabriel som ger honom en mantel att bära, hans kallelse är att vara en siar-profet. Jag ska inte vidare teckna hela hans levnadshistoria, utan bara berätta några personliga upplevlevda händelser i hans närhet.

Första gången jag mötte Bob var på Ranchen, som ligger några mil utanför Lancaster där Brent Rue då var pastor. Brent hade vänligt inbjudit mig till ”a gathering of prophets” 1989, men också till med slutna möten med Bob och ledarskapet i Vineyard. Ranchen ligger väldigt enskilt. Första kvällen ber och profeterar Bob över hela lärjungaskolan, plus mig. Cirka 30-35 personer. Detta sker genom att vi får sätta oss på en stol alldeles nära Bob och han börjar profetera rakt in i händelser långt tillbaka i våra liv, nära i nuet och bilder på vad som ska ske. Över mig profeterar Bob kanske tio- femton minuter. Vad han säger är kanske inte så intressant att veta i detalj, men så mycket vill jag säga att fortfarande går detaljer i uppfyllelse! 25 år senare!

Read the rest of this entry

Lovsång vs psalmer

image

På en konferens i USA för några månader sen anklagade en gubbe den karismatiska rörelsen för att vara demonisk och sa att de flesta som tror på Andens mirakulösa gåvor inte är kristna, och som argument för detta sa han bland annat att karismatikers lovsångsstill är ”mindless emotional hysteria”, medan hans egen sångstil, psalmerna, uttrycker ”deep theology”. I en kritik av hans påståenden sammanfattade jag hans musikteologi med orden ”Hymns rock, rock sucks”.

En betydligt sundare och nyanserad kritik av modern lovsång ges av Sune Fahlgren, lärare på THS. Han menar att lovsång speglar tidsandan i det att den står för individualism och konsumenttänk – där lovsångsledaren står i centrum för att förmedla inte först och främst ett budskap utan en känsla till församlingen. Fahlgren spårar detta tillbaka till den nypentekostala rörelsens betoningar på att uppleva Anden, men ifrågasätter om detta verkligen är en bra sångform för kyrkan då det snarast handlas om ”McDonaldisering”.

Det finns dock många problem med Fahlgrens resonemang. Först och främst klumpar han ihop Vineyard och trosrörelsen genom att kalla dem ”den nypentekostala rörelsen” utan åtskillnad, vilket är märkligt eftersom det är två helt skiljda rörelser. Vineyard var pionjärer för modern lovsång, vilket de ärvde av Jesusrörelsens frälsta hippies. De drevs av en längtan att inte bara sjunga om Gud utan till Honom, att inte bara predika med toner utan att faktiskt tillbe som Bibeln uppmanar oss till. Men John Wimber, Vineyards grundare, oroades av kommersialiseringen av lovsångsindustrin och lobbade faktiskt för att lovsångsteamet skulle stå längst bak, något som inte gick igenom (inte minst av praktiska skäl).
Read the rest of this entry

Fred och rättvisa i Andens kraft – mitt föredrag på Kingdom Culture

Presentationen

Presentationen

Kingdom Culture-konferensen i Örebro fick jag möjlighet att hålla ett seminarium om mitt favoritämne: att förena tecken och under med fred och rättvisa, med hjälp av denna snygga prezi-presentation. Hela härligheten filmades och ni kan se de första 40 minutrarna ovan (del 2 håller på att laddas upp på youtube as we’re speaking och jag kommer bädda in det ovan så snart det är klart).

Det här är vad jag talade om:

Apg 2 – den första kristna pingsten innehöll både tungotal och ekonomisk utjämning.

Apg 6 – Stefanus gjorde tecken och under medan han hjälpte änkorna, och han älskade sina fiender in i slutet.

Luk 6 – Jesus botar mängder med sjuka och kastar ut demoner samtidigt som Han predikar om att de fattiga är saliga och att vi ska vända andra kinden till.

Det är helt enkelt ganska tydligt i Bibeln att tecken och under ska förenas med fred och rättvisa.

Ändå har detta varit separerat ibland – vissa karismatiker jobbar inte särskilt mycket för fred och rättvisa, och vissa kristna aktivister är inte så karismatiska av sig. Dock ser vi att detta går alldeles finfint att förena om och om igen i kyrkohistorien:

Read the rest of this entry

Helande på gatan (och McDonalds)

image

Många av Sveriges kyrkor praktiserar bara bön för helande på söndagsgudstjänsten och/eller i cellgrupperna. Men om Gud nu gett församlingen en så fantastisk gåva borde vi väl inte begränsa den till de redan frälsta (för hur gärna vi än vill inbilla oss att våra gudstjänster och cellgrupper är evangeliserande så är det otroligt många icketroende som aktivt undviker såna tråkiga ställen)? Har ni tänkt på att nästan alla helanden Jesus gjorde var antingen utomhus eller när Han var gäst hos någon? Visst ska vi be för helande i församlingen också (Jak 5), men det får aldrig begränsas dit, det vore bara egoistiskt.

Inom Vineyard har man undervisat om Healing on the Streets (HOTS) ett antal år, en praktisk outreach-modell som bygger John Wimbers teologi om kraftevangelisation. HOTS har sitt ursprung i Causeway Coast Vineyard på Nordirland, och som jag skrev i min förra bloggpost hade Vineyardlägret här i Sverige besök av dem i år. Deras HOTS-evangelist Mark Marx tog ut oss på gatan, och vi såg många helanden. En kille bad för två pensionärer med svåra smärtor som blev helt bra. Min kompis Daniel gick och köpte glass, bad för tjejen som sålde glass som sa att hon hade jätteont i nacken, och smärtan försvann helt och hållet. ”Skojar ni med mig? Det här är ju helt sjukt!”

I förrgår när lägret var över åkte jag med Daniel och vår kompis Alex till McDonalds för att äta mat (deras restaurangval, mind you). Både Daniel och Alex upplever att vi ska be för tjejen i kassan. Hon säger att det får vi gärna, hon hade nåt exem i armarna som hon plågades av, så hon skulle komma till oss när hon hade rast. När hon sen kom hade hon råkat skära sig i fingret nån minut innan. Jackpot!

Read the rest of this entry

Gud är aktiv i Vineyard

image

”Alla som har brutit något för länge sen och det inte gått över, alla som förlorat någon kroppsdel, alla som har haft en smärta i flera år, alla som har metallproteser i kroppen och alla som har förlorat mobilitet, ställ er upp och vinka. Ungdomar, gå och be för de här människorna. Be er bästa bön!”

Så sa den nordirländske Vineyardpastorn Alan Scott i förrgår kväll på Vineyard Norden Summer Camp, och plötsligt kände jag mig som på helandeskolan med Randy Clark igen. Folk fick vinka och komma fram på scen om de blev helade. Och några ganska dramatiska saker hände. En man hade inte kunnat böja sitt ena pekfinger på många år kunde göra det igen. En kvinna som haft konstant ryggsmärta i flera år blev helt bra. En man som inte haft känsel i sitt ena ben i flera år på grund av en olycka fick känseln tillbaka. Tjohoo! Se själva:

Samma dag hade vi gått ut med Mark Marx, som kommer från samma församling som Scott, och kört Healing on the Streets på Jönköpings gator. Massvis med människor som hade haft olika smärtor blev helade, inklusive ett gammalt pensionärspar. The meat is in the street, som Vineyardrörelsens grundare John Wimber sa.

Read the rest of this entry

Vineyard + Bethel = New Wine

Bild jag plåtade på förra årets New Wine-konferens, med underbara Heidi Baker

Bild jag plåtade på förra årets New Wine-konferens, med underbara Heidi Baker

I år kunde jag tyvärr inte vara med på New Wines sommarkonferens, men av reaktionerna att döma förstår jag att den har varit övervägande positiv för besökarna. Både Dagen och Världen idag har skrivit om hur många blev peppade att söka Andens gåvor mer, och Sofia Delhag, David Wellstam, Maria Kruz, Jonas Melin och Lars Gunther är alla mycket nöjda. Jonas och Lars har dock några tankar kring skillnaderna mellan dagens svenska New Wine och dess grundare John Wimber, som även startade Vineyard.

Jag tycker en sådan diskussion är superbra, John är som jag tidigare skrivit min favoritteolog och största andliga lärofader, så att New Wine gör att folk blickar tillbaka på hans undervisning och principer är bara toppen. Särskilt IT-pastorns Lars Gunthers text rekommenderar jag er att läsa, då den på ett enkelt och välskrivet sätt visar hur New Wine placerar sig sågonstans mellan Vineyard och Bethel Church i Redding, dagens karismatiska Jerusalem, och vad det finns för risker med det.

Inte för att New Wine måste vara som Vineyard, och inte heller för att Bethel skulle vara dåliga, men precis som jag också har skrivit tycker Lars att Vineyards teologi helt enkelt är bättre än Bethels. Mindre hype, ingen framgångsteologi, bredare synsätt där karismatik kombineras med evangelisation och aktivism. Samtidigt tycker jag att det är precis mellan Vineyard och Bethel som New Wine ska vara, helt enkelt för att Vineyard må ha bra teologi, men det är Bethel som upplever de stora miraklerna idag. Under Wimbers tid blev tusentals frälsta när de såg miraklerna i Vineyard – tyvärr är de inte i samma situation idag. Det är däremot Bethel. När New Wine kombinerar Vineyards teologi med Bethels kraft blir de ostoppbara.

Men vad är det då som skiljer Vineyards teologi från Bethels. Lars tar upp följande aspekter, och jag skulle vilja kommentera dem också (rubrikssättningarna är mina):

Bibelundervisning vs vittnesbörd

Lars skriver mycket riktigt att Vineyard ville vara ”the radical middle” mellan evangelikal och pentekostal kristendom, med det bästa från varje. Detta uttryckte sig bland annat i att Wimber och hans lärjungar undervisade genom expository preaching, djupgående bibelundervisning, samtidigt som de i pentekostal tradition genom att mixa det med vittnesbörd om mirakler Gud gör idag. Detta är en biblisk predikometod som jag använder mycket själv. Lars noterade dock att på New Wines konferens dominerade berättelserna. Han säger att det naturligtvis kan vara för att väga upp vittnesbördstorkan i resten av kristenheten, men ”om New Wine placerar sig kring den ena polen, så behöver jag som troende också tydligt komplettera med annan undervisning”.

Read the rest of this entry

Jesus gillar Sydafrika

Världens snyggaste flagga

Världens snyggaste flagga

1908 åkte John G. Lake till Sydafrika. Väckelsen på Azusa Street hade precis utbrutit och han kände en kallelse att ta pingstelden till Afrikas sydspets. Resultatet blev häpnadsväckande. David du Plessis skrev:

”Every morning a parade of dump trucks would come to the Crusade grounds to pick up crutches, wheel chairs, stretchers and other medical instruments literally by the ton load…. this went on morning after morning, week after week for six straight weeks uninterrupted.”

Mängder med människor kom till tro till den grad att två samfund bildades, Apostolic Faith Mission och Zion’s Christian Church. Dessa är de två absolut största pingstsamfund i Sydafrika idag, med miljoner medlemmar.

1980 åkte John Wimber till Sydafrika, tillsammans med sin hustru Carol, evangelisten Lonnie Frisbee, och några till. De hade startat Vineyardrörelsen för inte så länge sedan och ville ta med förnyelsen till Afrikas sydspets. Resultatet var häpnadsväckande. I sin biografi om sin man skriver Carol om hur blinda började se, döva började höra, människor med medfödda ryggproblem blev helade, och många kom till tro. Vineyard är idag ett väletablerat samfund i Sydafrika.

Om en vecka åker jag till Sydafrika. Ni kan ju gissa vad resultatet blir. Jag ska besöka Michael’s Children’s Village, ett barnhem som drivs av Iris Ministries och som förenar socialt arbete med tecken och under; Revival South Africa, en organisation som anordnar kampanjer där blinda ser, döva hör och lama går; Global Harvest Ministries, en del av Vineyard Compassion South Africa som även de kombinerar socialt arbete med brinnande karismatik och församlingsplantering, med mera.

Read the rest of this entry

Jesus trivs på New Age-mässor

image

Jag har tidigare skrivit om hur min församling brukar hänga på Harmoni Expo i Solna, en av Sveriges största ”alternativa mässor”. Mitt bland tarotkort, schamaner, medier, kristaller, spiritister och damunderkläder (!) erbjuder Mosaik tillsammans med några andra församlingar bön för helande och frälsning. Tidigare år har jag inte kunnat vara med men nu var det äntligen dags för mig att se Guds Rike slå ner i nyandligheten.

Förutom oss var Stockholm Vineyard och Gospel Media kristna utställare på mässan. Alla bad vi för helande, och vi gjorde det förstås gratis – vilket var väldigt sällsynt. Gospel Media delade även ut böcker gratis på mässan, vilket var extremt sällsynt. Detta gjorde naturligtvis att många kom, och vi började se fantastiska saker.

Read the rest of this entry

John Wimber vs Bill Johnson

image

Wimber

Det är många som har jämfört dessa två gubbar. Och nog är de lika: båda är vita, manliga medelålderspastorer från Kalifornien med väldigt förväxlingsbara namn. Den främsta parallellen folk brukar dra är att John Wimber på sin tid (80- och 90-talet) var utan tvekan den mest inflytelserika personen i den västerländska karismatiska rörelsen, och samma sak kan med goda grunder sägas om Bill Johnson idag.

John Wimber, som gick hem till Gud 1997, öppnade dörren till den karismatiska förnyelsen i USA:s evangelikala samfund genom sin sunda och avslappnade attityd till den Helige Ande i kontrast till den hysteri och manipulation som karismatiken vanligtvis förknippades med. Hans församlingsrörelse Vineyard växte explosionsartat genom församlingsplantering och omfattar idag över tusen kyrkor i hela världen.

image

Johnson

Bill Johnson står även han för en laid-back karismatisk praxis, och hans församling Bethel Church i Redding är en vallfartsort för tusentals karismatiker samtidigt som han blir inbjuden att tala på mängder av konferenser runtom i världen. Även om Bethel inte är en egen församlingsrörelse som startar kyrkor så är massvis av församlingar inspirerade av Johnson.

Johnson har flera gånger sagt att han är väldigt inspirerad av Wimber. Båda baserar sin karismatiska teologi kring Guds Rike. Båda har fått se sjukt många mirakler. Båda är sanna profeter.

Men. Medan Wimber är en av mina största andliga förebilder och den som utan tvekan format min egen syn på Andens gåvor mest, så ser jag när jag sedan läser och lyssnar på Johnson att trots deras många likheter skiljer de sig på flera punkter. Återigen, jag förnekar inte att Johnson är en gudsman som har många goda poänger, men då han är så inflytelserik i den svenska karismatiska rörelsen känner jag mig tvungen att peka ut några saker han står för som jag inte tycker är bra.

Read the rest of this entry

En socialantropologisk studie av Andens gåvor

Just nu befinner jag mig på en konferens om evangelisation. Många kristna vet inte hur de ska göra för att sprida Evangeliet, de tycker det är jobbigt och svårt och griper då kanske tag om teologier som säger att evangelisation inte är så viktigt, att livet här och nu är viktigare än evigt liv etc. Men det finns en annan väg! Studera vad Bibeln säger om evangelisation, be om frimodighet, och inspireras av andra som gått före!

En riktigt duktig evangelist hette John Wimber. Han förde ett par hundra till tro på Jesus. Han anordnade konferenser som hette ”Tecken, under och församlingstillväxt” där han betonade den bibliska principen att det går mycket lättare att sprida Evangeliet när man låter Gud göra under genom en. På konferenserna skedde också mycket riktigt helanden och andra under, som till exempel att människor kunde dela väldigt detaljerade s.k. kunskapens ord. På ett bönemöte häromdagen läste jag ur en socialantropologisk rapport om detta från en sådan konferens:

Men om man inte upplever under då? Eller om alla exempel på urflippad karismatik avskräcker en från att syssla med det? Börja i att sträva efter Andens frukter – kärlek, glädje, frid mm. – så kommer Anden föda sina gåvor också. För gåvorna bygger på kärlek, osunda karismatiska sammanhang har inte för mycket Helig Ande utan för lite, och vi får aldrig sluta sträva efter dem i överflöd (1 Kor 14:12), för Han vill använda dem hos oss i överflöd. Han vill använda er till det.

FAQ om tecken, under, fred och rättvisa

För snart två månader sedan blev jag inbjuden av min gode vän Michael Liliequist till Café Dialog, där jag talade om att förena tecken och under med fred och rättvisa. Det finns att se och läsa här. I förrgår var min mamma inbjuden om att tala om Svenska kyrkans framtid, men den slarvern hade bokat in fel datum, så då fick jag hoppa in som ersättare. Eftersom jag inte är så haj på Svenska kyrkans framtid talade jag om Sveriges kyrkas framtid, och eftersom den framtid vi ska be om och sträva efter ligger i kyrkans dåtid, den kyrkliga modellen i Apostlagärningarna, talade jag om att förena sund, brinnande karismatik med passionerat engagemang för fred och rättvisa som leder till massevangelisation och väckelse – ungefär samma sak som jag talade om förra gången helt enkelt.

Eftersom Café Dialog är ett samtalsforum diskuterade vi tillsammans ett gäng frågor rörande detta (FAQ är att ta i, men det lät snitsigare än ”samtalskväll”). Kan man verkligen tro att mirakler förekommer i vårt upplysta samhälle, eller är inte Bibelns övernaturliga berättelser resultatet av naiva människors mytbildning? Hur kommer det sig att t.ex. Italien är mycket öppnare för mirakler än Sverige, och att vi inte uppmärksammar att helanden verifieras av vetenskapsmän där? Skapar inte talet om helande falska förhoppningar när människor inte blir helade? Bottnar inte den karismatiska rörelsen i framgångsteologisk överklass, eller har den ett annat ursprung? Räcker det inte med att ge litegrann åt de fattiga för att sedan behålla sin rikedom för sig själv? Upphörde inte egendomsgemenskapen med apostlarna? Måste man bli fattig och börja tigga själv om man säljer allt man äger? Är det bra att öppna upp kyrkorna på vardagarna? Hur skapas församlingstillväxt? Och finns det tecken på en ny väckelsevåg över Sverige?

Lev inte i okunnighet gällande dessa frågor, se videon ovan!

John Wimber: Kingdom Evangelism

Såhär ska evangelisation gå till! Från Renewal Journal.

John Wimber, founder and International Director of the Association of Vineyard Churches, died peacefully on November 17, 1997 in the presence of his family. He was sixty-three years old.

International conference speaker, inspiring worship song-writer, best-selling author and spiritual leader to the 450 Vineyard congregations in the United States and to the 250 Vineyard congregations abroad, John Wimber was the senior pastor of the Anaheim Vineyard Christian Fellowship for seventeen years (1977 to 1994). He was also known as a pivotal voice in the arenas of spiritual formation and renewal.

John Wimber expressed and demonstrated for hundreds of thousands of us a strong, biblical grasp of evangelism in the power of the Spirit as an essential and integral part of the Kingdom of God, now breaking into the kingdoms of this world, but yet to be consummated at the coming of the King.

These edited comments are selected from John Wimber’s pioneering class notes of 1983-84 in the popular and controversial course ‘MC510’ at Fuller Theological Seminary on signs and wonders and church growth. That course provided material which John Wimber and Kevin Springer then adapted for their best-selling books, Power Evangelism and Power Healing. Read the rest of this entry