Gud är aktiv i Vineyard

”Alla som har brutit något för länge sen och det inte gått över, alla som förlorat någon kroppsdel, alla som har haft en smärta i flera år, alla som har metallproteser i kroppen och alla som har förlorat mobilitet, ställ er upp och vinka. Ungdomar, gå och be för de här människorna. Be er bästa bön!”

Så sa den nordirländske Vineyardpastorn Alan Scott i förrgår kväll på Vineyard Norden Summer Camp, och plötsligt kände jag mig som på helandeskolan med Randy Clark igen. Folk fick vinka och komma fram på scen om de blev helade. Och några ganska dramatiska saker hände. En man hade inte kunnat böja sitt ena pekfinger på många år kunde göra det igen. En kvinna som haft konstant ryggsmärta i flera år blev helt bra. En man som inte haft känsel i sitt ena ben i flera år på grund av en olycka fick känseln tillbaka. Tjohoo! Se själva:

Samma dag hade vi gått ut med Mark Marx, som kommer från samma församling som Scott, och kört Healing on the Streets på Jönköpings gator. Massvis med människor som hade haft olika smärtor blev helade, inklusive ett gammalt pensionärspar. The meat is in the street, som Vineyardrörelsens grundare John Wimber sa.

Det refererades en hel del till John under lägret, och hans svärdotter Christy var inbjuden för att återknyta Vineyard till dess rötter. Som jag skrivit tidigare är hon en motreaktion på att stora delar av Vineyardrörelsen lämnat den karismatiska betoningen och ägnar sig istället åt sökarvänlighet och kyrkfika. Samma tendenser har funnit i Skandinaviens Vineyardrörelse också, men nu känns det som om största delen av den är on fire, med stor hunger efter Guds Rike, mirakler, evangelisation och mission. Och Gud välsignar förstås en sådan hunger.

Som flera av er säkert vet gick Vineyard Norden igenom en smärre kris för fyra år sen, när Hans och Lotta Sundberg som var national directors plötsligt avskedades. Det finns tusen saker att säga om det, de är ju numera mina pastorer och jag har försökt sätta mig in i vad som hände från dem såväl som från Vineyardare, men jag tänker inte kommentera det mer nu än att bara slå fast att de kände sig väldigt orättvist behandlade och därför gick deras församling ur Vineyard och blev Uppsala Mosaik. De flesta Vineyardledare bröt kontakten med Sundbergs, och själva har de också slutat kontakta ganska många.

Det hela är väldigt smärtsamt för alla. Och hela den här historien gör att några blev förvånade över att jag åkte till Vineyardlägret. Men jag tänker inte låta kyrkopolitik hindra mig från att uppleva det Gud vill ge. Och Han är onekligen väldigt aktiv i Vineyard, Mosaik och förstås i massa andra sammanhang också.

PS: Alan Scott, Mark Marx och Christy Wimber finns på Twitter, följ dem 🙂