Sexton sorters dopsyner: en respons till Peter Halldorf

Peter Halldorf. Foto: Sven-Erik Simonsson

Peter Halldorf. Foto: Sven-Erik Simonsson

Igår publicerade Dagen en debattartikel av Peter Halldorf där han kommenterade att Filadelfia Stockholm numera accepterar barndöpta som församlingsmedlemmar. Halldorf, som ju är nån slags cool mix av pingstvän och östortodox, var glad för beslutet men kritisk till att Fillan fortfarande inte ser barbdopet ”som ett riktigt dop” utan mest verkar göra detta av pragmatiska skäl (de har folk som varit med hur länge som helst men som inte kan bli medlemmar för att de är nöjda med sitt barndop). Halldorf skriver:

”Vi kan mena att ett dop som skett i den treenige Gudens namn alltid är ett dop, oavsett vid vilken ålder det skett, och oavsett mängden av vatten som använts.

Vi kan naturligtvis också hävda att orden om ett enda dop endast omfattar troende­ dopet, att andra dop inte är riktiga dop. Men vi kan rimligen inte välja den ståndpunkten och samtidigt säga till den barndöpte: ‘Du får vara med i församlingen ändå!'”

Med andra ord: acceptera att barndop är lika riktigt som ett troendedop, eller exkludera barndöpta från församlingen. Halldorf verkar alltså mena, om jag tolkat honom rätt, att de som inte delar hans syn på barndop ska exkludera dem som gör det. Hur stämmer det överens med ekumeniken?

Don’r get me wrong, jag är inte helt och hållet emot Halldorfs tes, men jag tycker han målar upp en onödig tudelning. Jag tror det finns många dopsyner:

Klassisk barndopssyn: dopet är en gåva av nåd, tron kan vara ickeverbal och det finns därmed inga problem med att döpa spädbarn till troende föräldrar. Troendedop är naturligtvis också riktiga dop.

Barndopsbejakande baptism: Barndop är fullvärdiga dop men vi praktiserar troendedop av tradition.

Konfirmationsbejakande baptism: Barndop är fullvärdiga dop om den döpte tror i medveten ålder, ett troendedop ”in reverse”, men om hen aldrig blir kristen är det inget riktigt dop. För att undvika det senare praktiserar vi troendedop.

Exklusiv baptism: Troendedopet är det enda riktiga dopet och barndöpta bör/måste döpa om sig.

Till dessa fyra syner tillkommer det faktum att man antingen ser dop som nödvändigt för frälsning eller inte, samt att man anser att det är nödvändigt för medlemskap eller inte. Totalt snackar vi alltså sexton dopsyner!

Till exempel: katolska kyrkan står för en barndopssyn där dopet är nödvändigt för frälsning (vilket dock börjar ifrågasättas) och för medlemskap. Baptistiska församlingar som säger att barndöpta måste döpa om sig har en exklusiv baptism där dopet är krav för församlingsmedlemskap, men sällan för frälsning (om det är det måste de argumentera för att barndöpta inte är kristna).

Fillans syn verkar vara exklusiv baptism där dop inte är ett krav för frälsning och numera inte heller församlingsmedlemskap. Halldorf menar att detta inte går och säger att Fillan antingen ska stå för en barndopsbejakande baptism där dop är krav för församlingsmedlemskap eller exklusiv baptism där dop är krav för församlingsmedlemskap. Vad som bekymrar mig är att han i sin debattartikel också argumenterar för att dopet är nödvändigt för frälsning, och han använder detta som argument för att det därför också ska vara krav för församlingsmedlemskap.

Jag ska inte gå in på problemen med att mena att dop är nödvändigt för frälsning i detalj utan nöja mig med att slå fast att det innebär att de som dör innan de döpts inte blir frälsta oavsett hur mycket de tror på Jesus, vilket jag inte tycker stämmer överens med Bibeln. Men oavsett med vad vi tänker om det ska frälsningsfrågan inte blandas ihop med församlingsmedlemskap. Församlingsmedlemskap finns inte i Bibeln och lyckas aldrig fullständigt täcka in den sanna kyrkan, vilket är de troendes gemenskap. Personligen stöder jag konfirmationsbejakande baptism, jag anser att dopet inte är frälsande utan att tron är det, och eftersom församlingen ska bestå av troende kan dopkrav vara bra. Halldorfs tudelning håller jag inte med om.

Uppdatering: Idag svarar Niklas Piensoho och Urban Ringbäck i en debattartikel i Dagen. Fler Dagenartiklar om Filadelfias nya dopsyn: 1, 2, 3, 4.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 30 oktober, 2013, in Kyrka och teologi and tagged , , , , . Bookmark the permalink. 16 kommentarer.

  1. Nej, som jag förstår artikeln är den ”dopsyn” som han reagerar på synen på att man kan vara med i församlingen utan att vara döpt. Alltså inte en av sexton (eller fler!) dopsyner, utan separationen dop-kyrka. Vilket är (i princip) unheard of i kyrkohistorien.

    /joelsh

    Gilla

    • Hej Joel! Jag skulle inte uttrycka det så. Jag tror alla är införstådda med att detta inte gäller att nyfrälsta ateister kan bli medlemmar utan att döpa sig, utan det handlar om att barndöpta ska kunna bli medlemmar utan att döpa om sig. Och baptister står inte mellan dikotomin att antingen erkänna barndopet som fullvärdigt dop eller att mena att barndop inte alls är dop, något jag tycker Peter argumenterar ganska tydligt för i artikeln. Utan jag menar att det finns en mellanväg, det jag kallar för konfirmationsbejakande baptism, och som jag tror många baptister står för idag.

      Med den synen kan man lugnt välkomna barndöpta i församlingen samtidigt som man kan argumentera för att barndopet egentligen inte är ett nytestamentligt dop, eftersom det först har sitt värde i när individen, enligt baptistiskt synsätt, bekänner sin tro. Människor som blivit barndöpta och sedan aldrig bekänner sig till kristendomen kan enligt mig aldrig ha gått igenom ett ”riktigt”, bibliskt dop. Däremot om de när de växer upp bekänner sig till och konfirmerar sitt dop så tycker jag att även baptistiska församlingar ska kunna ta emot dem utan att döpa om dem.

      Detta synsätt tycker jag saknas i Peters artikel, utan han målar upp en dikotomi mellan att ”mena att ett dop som skett i den treenige Gudens namn alltid är ett dop, oavsett vid vilken ålder det skett, och oavsett mängden av vatten som använts”, och att ”hävda att orden om ett enda dop endast omfattar troende­dopet, att andra dop inte är riktiga dop.” Jag tror det finns många fler synsätt, och tillämpningar av dessa, än så.

      Gilla

      • Intressant. jo, det finns en rad varianter men det går fortfarande att hävda att de två hållningarna är grundkategorierna, tänker jag. och det synsätt du beskriver skapar likväl en tudelning inom församlingen mellan döpta och inte-riktigt-döpta.

        Gilla

        • Nja, min hållning betraktar barndöpta ateister som inte riktigt döpta medan barndöpta troende ändå ses som döpta. Men det är visserligen sant att jag anser att barndopet som rit är onödigt och inte särskilt bibliskt. Jag tycker dock inte det går att hävda att jag ska anse alla former av dop som riktiga bara för att de existerar.

          Jag tror Peters syn också delar upp kristna i döpta och inte riktigt döpta, han säger att alla dop som sker i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn är riktiga dop, och då måste Jesus Only-pingstvänners dop betraktas som oriktigt. För att inte tala om Frälsningsarmén och kväkarna som inte döper alls. Ska dopet betraktas som ett krav för frälsning och att tillhöra kyrkan är frälsningssoldater närmast att betrakta som ickekristna, men det är det oerhört få som skulle säga. Därför tror jag att vi kan erkänna varandra som bröder och systrar även om vi inte anser att alla dopformer är korrekta.

          Gilla

          • Hej Micael!

            När fråga om den rätta dopformen ska presenteras, så måste ju jag komma in i bilden.

            Det urkristna dopet förrättades under det första århundadet, bara på ett sätt nämligen enl. Apg.2:38

            ”Gören bättring och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse, då skolen I såsom gåva undfå den Helige Ande”.

            Det finns ingen historisk dokumentation som kan påvisa någon annan dopformulering det första århundradet än denna som Petrus förkunnade på pingstdagen. Jesu missionsbefallning och denna dopformel är ETT.

            Frid
            Lärjungen

            Gilla

            • Hejsan lärjunge!

              Jag tror absolut att man kan döpa i Jesu namn. Problemet med Jesus Only är att de hävdar att man alltid ska göra detta ISTÄLLET för den trinitariska formeln, vilket innebär att vi inte ska göra det Jesus säger. Varför skulle det vara fel att döpa i Faderns, Sonens och den Helige Andes Namn när Skriften uppmanar oss till det? För övrigt skrevs Didaché förmodligen runt år 90-100 och där används den trinitariska dopformeln.

              Gud välsigne dig

              Gilla

              • Hej Micael!

                Jag har en tro som ligger mitt emellan treenigheten och Jesus-Only läran, så jag kan inte svara för dessa läror. Gudomen och dopet hänger ihop för mig, så Petrus förkunnande på pingstdagen enl. Apg. 2:38, helt enkel samma som Jesu hade befallt dem att göra.

                Fader, Son och Helig Ande identifierar funktioner hos Gud, men säger inte vad namnet är.

                Varför det är så viktigt att använda Herrens namn för mig, beror på att jag tror på Kol.3:17, där det står skrivet:” Och allt, vadhelst I företagen eder i ORD OCH GÄRNING, gören det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom Honom.
                Jag var ut på en intressant hemsida (Christian Mölk) där gudomen debatterades med utgångspunkt från Justinus Martyrens skrifter. De som skrev där var själva anhängare till treenigheten. Deras resonemang blev så djupt, när de såg att treenigheten blir ett stort problem att förklara dessa tre personer i gudomen. Här är ett axplock där treenighetsanhängare resonerar. Länk dit är http://www.christianmolk.se/2012/08/yahweh-sande-eld-fran-yahweh-i-himlen/

                ” Hm. Du kanske missförstod mig. Min kommentar är inte menad som en kritik mot den trinitariska tron; tvärtom så bekänner jag själv den Treenige.
                Det jag tänkte på var just denna lösning av ett GT-problem: hur kan den Gud som ej kan ses, samtidigt uppenbara sig i GT? Om Fadern och Sonen är samma väsen, men olika hypostaser (vilket jag tror), då borde det väl vara lika omöjligt att se Sonen som att se Fadern?
                Om det tvärtom går att se Sonen, så implicerar det väl att Sonen på något sätt är mindre än Fadern? En del kristna har ju faktiskt trott det, och t.o.m. vissa trinitariska kyrkofäder uttrycker sig så.”

                Ja Micael, jag bekänner mig till dem som tror att Fadern är Ande och ofattbar, oskapad, odelbar, oskiljbar Gud som är överallt samtidigt, medans Sonen, Ordet Jesus Kristus är född före all skapelse, från evighet, Gud på den ”bestämda platsen i rummet” och att den Helige Ande är Jesus Kristus osynlig, hans Ande som blev utgjuten på pingstdagen. Fadern har på detta viset inte blivit mindre för att Sonens fötts, blivit utgången från honom.

                Därför manifesteras Guds funktioner i skapelsen som Jesus Kristus. Det är bara genom honom som vi får tillträde till Fadern. Enligt Justinus Martyren är Fadern helt transcendent.

                Här följer ett litet smakprov från Justinus Martyren (examensarbete Lunds Universitet, Katarina Pålsson)

                ”Justinus anser Logos ha en enhet med Fadern i substans, men åtskillnad från denne i person. Till stor del består Logos funktioner i att uppenbara Gud. Det vore inte Gud som Logos uppenbarade, om Han inte själv vore Gud. Samtidigt måste Han vara en annan än Gud Fadern, eftersom denne, enligt Justinus, är absolut transcendent (oåtkomlig, ofattbar, osynlig) och inte själv kan uppenbara sig i världen. Hans relation till världen blir endast möjlig genom Logos: det är Logos som uppenbarar vem Gud är och vilken Hans vilja är.”

                Sammanfattning: Fadern har fött sig en kropp av evighet, en uppenbarelsekropp. Det är Faderns kropp och det är denne vi känner som Herren Jesus Kristus, hans enfödde son, vår Herre. Därmed kan jag visa att Fadern är större än Sonen. Sonen är ju Gud på den bestämda platsen i rummet. Abraham såg Guds Son vid Mamres terebintlund enl. Justinus.

                Så du ser att jag har en tro som ligger mitt emellan treenigheten och Jesus-Only.

                Jesu Kristi kärlek till dig Micael
                Lärjungen

                Gilla

  2. Andreaz Hedén

    Det tycks mig att Michaels senaste inlägg måste vara någon slags ”realiserad eskatologi”. Det skrevs uppenbarligen i framtiden, kl. 23.27 senare ikväll 😉

    Gilla

  3. Hans G Eriksson

    Den ena övertygelsen efter den andra på ekumenikens altare?

    Gilla

  4. Tony Malmqvist

    Utifrån vad det är Jesus själv säger i sin missionsbefallning, Matteus 28:18-20 Att dopet är ett konkret bevis och gärning på att vi har bejakat våra liv att följa Jesus, har jag väldigt svårt att förstå Peter Halldorfs dopsyn.Hur kan ett litet barn som inte ens har lärt sig säga mamma förstå vad budskapet ens handlar om? Ha det gott, Micael och kul att du länkar tillbaks 🙂

    Gilla

  5. Som en ortodox ”munk” varken vill eller kan Halldorf ha en annan åsikt om barndopet.
    Dom munkar jag föredrar är dom med äppelmos inuti. 🙂

    Gilla

  6. Tänk så olika man kan läsa Halldorfs insändare. Som jag tolkade det ville hanunderstryka kopplingen dop-nattvard, och där håller jag helt med honom.

    86 tog SvK bort konfirmationen som magiskt nattvardsinträde (bra i sig) och öppnade därmed för barn att ta emot nattvard. I de baptistiska kyrkorna vil man ju inte va sämre, så också där tar fler och fler barn emot nattvarden , men där är de flesta odöpta. Ja även odöpta vuxna. Hellre barndöpt än odöpt där, anser jag, och då måste man ju rimligen anse barndop vara dop i någon slags bemärkelse.

    Det är alltså frågan om en tradition på en sisådär ettusenniohundrafyrtio år, som vi ändrat utan egentlig diskussion.

    Gilla

  7. Ettusenniohundraåttio år skulle det stå.

    Vissa gamla traditioner har vi fog för att ändra (inte döpa barn efter över tusen år av barndop 1526), men andra inte.

    Gilla

  8. Jag tar gärna emot kommentarer om dopet på min blogg Ökenkällan med följande länk:
    http://rolferic.blogspot.se/2013/10/ett-ar-dopet-det-kristna-dopet.html

    Gilla

  9. Peter Wagnberg

    Obibliskt med barndop. Det finns inget barndop i bibeln; alltså är det obibliskt!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: