Bloggarkiv

Jag filmar mirakel!

Screen Shot 2017-05-09 at 11.59.17.jpg

Som filmskapare på The Last Reformation får man vara med om mycket häftigt. Det senaste året har jag rest runt i över 15 länder, min uppgift? Att filma mirakel.

Vi är ett team på 3-5 personer som reser runt och gör något vi kallar för Kickstart. En Kickstart innebär att vi håller en mötesserie som fokuserar på att visa deltagarna hur man botar sjuka, kastar ut demoner, döper i vatten och i den Helige Ande. Detta är nämligen något som alla kan göra oavsett ålder, position eller erfarenhet.

Spännande video från Sydafrika

För ett tag sedan var jag en månad i Sydafrika och filmade material till en uppföljare av vår första film: The Last Reformation – The Beginning.

Den sista helgen i Sydafrika anordnade vi en Kickstart i Kapstaden. Under denna helgen följde jag med och filmade en kille som mötte Gud starkt under det första mötet.
Kickstarten blev vändpunkten i hans liv. Read the rest of this entry

Avskaffa sakramenten

Nattvarden, bild av John Snyder

Nattvarden, bild av John Snyder

Om vi skulle fråga Petrus, Paulus eller någon annan av apostlarna vad ett sakrament är och/eller hur många av dessa som finns skulle de förmodligen titta frågande på oss. Förutom det faktum att sakrament är latin så existerade ingen sakramentskategorisering. Även om dop, nattvard och smörjande av de sjuka praktiserades i urkyrkan så placerades de inte i samma fack, och teologin bakom handlingarnas signifikans och betydelse var outvecklad.

Termen ”sakrament” och sakramental teologi uppstod istället i 200-talets Nordafrika, när Tertullianus valde att översätta grekiskans mysterion med sacramentum. Nya Testamentet nämner mysterion flera gånger men då aldrig med åsyftning på kyrkliga handlingar utan på Guds frälsningsverk i Kristus (Kol 1:27, 1 Tim 3:16). Tertullianus menade att detta frälsningsmysterium konkretiseras och förkroppsligas genom vissa liturgiska handlingar.

Augustinus, också han nordafrikan, kom att utveckla denna tanke och skapade sakramentsdefinitionen ”ett synligt tecken på osynlig nåd”. Med ”tecken” menades inte en symbolhandling, utan nåden verkar i själva sakramentet samtidigt som Guds nåd står över och är oberoende av sakramentet. Augustinus definition är bred, och själv inkluderade han saker som i princip ingen idag anser vara sakrament, såsom trosbekännelsen och Herrens bön.

Read the rest of this entry

Sexton sorters dopsyner: en respons till Peter Halldorf

Peter Halldorf. Foto: Sven-Erik Simonsson

Peter Halldorf. Foto: Sven-Erik Simonsson

Igår publicerade Dagen en debattartikel av Peter Halldorf där han kommenterade att Filadelfia Stockholm numera accepterar barndöpta som församlingsmedlemmar. Halldorf, som ju är nån slags cool mix av pingstvän och östortodox, var glad för beslutet men kritisk till att Fillan fortfarande inte ser barbdopet ”som ett riktigt dop” utan mest verkar göra detta av pragmatiska skäl (de har folk som varit med hur länge som helst men som inte kan bli medlemmar för att de är nöjda med sitt barndop). Halldorf skriver:

”Vi kan mena att ett dop som skett i den treenige Gudens namn alltid är ett dop, oavsett vid vilken ålder det skett, och oavsett mängden av vatten som använts.

Vi kan naturligtvis också hävda att orden om ett enda dop endast omfattar troende­ dopet, att andra dop inte är riktiga dop. Men vi kan rimligen inte välja den ståndpunkten och samtidigt säga till den barndöpte: ‘Du får vara med i församlingen ändå!'”

Med andra ord: acceptera att barndop är lika riktigt som ett troendedop, eller exkludera barndöpta från församlingen. Halldorf verkar alltså mena, om jag tolkat honom rätt, att de som inte delar hans syn på barndop ska exkludera dem som gör det. Hur stämmer det överens med ekumeniken?

Don’r get me wrong, jag är inte helt och hållet emot Halldorfs tes, men jag tycker han målar upp en onödig tudelning. Jag tror det finns många dopsyner:
Read the rest of this entry

Estelles lyxiga dop

Estelles dop visar på tre allvarliga problem:

Barndop som inte tar hänsyn till om dopkandidaten tror på Jesus som sin Frälsare

Mixen mellan kyrka och stat, en modern version av den konstantinska urvattningen av kyrkans ickevåldsuppdrag

Betoningen av tradition, lyx och rikedom som monarkin frossar i och som kyrkan på detta sätt blir en del av

Det finns mycket att säga om alla tre aspekter, men jag skulle särskilt vilja lyfta fram det sistnämnda då många andra kristna diskuterar de två första. Hur kommer det sig att en kristen ceremoni kan vara så dyr och lyxig och adelsaktig när Bibeln säger att kristna inte kan vara rika? När Jesus levde i enkelhet och uppmanade Sina lärjungar att göra samma sak? Kungahuset är visserligen ganska kontroversiellt nu om man jämför med tidigare, men det höjer acceptansnivån för lyx och överflöd, och i bröllop och dop dras kyrkan in i det. Det måste vi protestera mot och sätta stopp för.

Dagen: 1, 2, 3, 4. DN: 1 2 3 4

Andedop, uppoffring, frestelse

Nu tänkte jag skriva lite om min bäste vän, min största förebild och den som räddat mig från all synd, plåga och död, nämligen Jesus.

Varje evangelium i Bibeln, dvs. de böcker som berättar om Jesus liv, sätter igång med att introducera Johannes Döparen. Johannes bodde i öknen, klädde sig i kamelhår och åt gräshoppor till frukost, och hans budskap till omgivningen var att de måste omvända sig, vända bort från sina synder och leva ett liv i goda gärningar istället. Han sa åt de som hade två tröjor att dela med sig åt dem som ingen har, och göra på samma sätt när det gäller mat. För att visa sin omvändelse uppmanar Johannes folket att döpa sig i vatten och tvätta sig andligt rena. Han betonar dock gång på gång ”Jag döper er i vatten, men efter mig kommer en som är större en mig, en som jag inte är värdig att ens knyta upp sandalerna på. Han ska döpa er i den Helige Anden och eld.” Här kommer Jesus in i bilden:

Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. Men Johannes försökte hindra honom och sade: ”Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig.” Jesus svarade honom: ”Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet.” Då lät han det ske. När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Och se, himlen öppnades, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. Och en röst från himlen sade: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.” (Matt 3:13-17)

Read the rest of this entry

Bra kristna bloggar: Kolportören

Kolportören är Joachim Elsanders blogg. Joachim är pastor i Korskyrkan i Borlänge och ännu en av faktorerna som gör att jag älskar EFK. Kolportören (som är ett gammalt ord för kringresande predikant typ) bloggar om allt möjligt som rör teologi, kyrka och tro. Ämnena växlar från den kristnes förhållande till krig och pengar till försvar för treenigheten och, ganska nyligen, troendedopet. En mycket bra och läsvärd blogg, och glädjande nog jämförelsevis populär i den kristna bloggosfären. Ta och kika in.

Avdop oskyldigt snarare än respektlöst

Dagen rapporterar att Unga humanister förrättar avdop genom att blåsa på folk med en hårtork. Enligt en webbfråga tycker 79 % av Dagen-läsarna att detta är ”respektlöst”. Jag däremot röstade att det var ”oskyldigt”.

Inte för att jag är humanist, utan för att jag är (ana)baptist. Jag tycker deras ceremoni är lika lite respektlös som judars eller muslimers ceremonier när någon konverterat. Det är inte som om de hade skändat Jesus eller gjort en nidbild av dopet, de utför bara en symbolhandling för folk som redan bestämt sig för att de inte vill vara kristna. Som anabaptist tycker jag att det är självklart att man ska välja sin tro själv, och de flesta som kommer till de unga humanisterna är barndöpta som inte har valt att bli det.

Read the rest of this entry