Kan vi uppnå ekonomisk jämlikhet utan egendomsgemenskap?

dollar

Pionjärbloggen – som jag verkligen rekommenderar er att följa – gästas den här veckan av Jonas Melin, karismatisk anabaptist och församlingsplanterare som jag känt i många år (han skrev Hela Pingstens första gästinlägg någonsin). Häromdagen skrev han ett inlägg där han diskuterar vad som utgör en biblisk församling, han beskriver hur han precis som jag har den apostoliska församlingen i Jerusalem (Apg 2:41-47) som rollmodell för hur församlingen ska se ut, men han gör en distinktion mellan församlingens form och princip, där den förra kan variera beroende på kontext och vad som helt enkelt funkar, medan den senare är statisk.

Jag å min sida har dock de senaste åren blivit övertygad att Jerusalemförsamlingens struktur – som bland annat innebär att man samlas för bön i hemmen istället för en kyrkobyggnad, att man evangeliserar varje dag och att man praktiserar egendomsgemenskap – behöver återtas för att de bibliska principerna av enkelhet, evangelisation och ekonomisk utjämning ska kunna bli realitet. Jag påpekade detta i en kommentar på Pionjärbloggen, som jag återger nedan lite modifierad:

Jag håller i princip med om distinktionen mellan former och principer, men som sagt tror jag att former kan påverka hur vi lever ut principerna och jag tror också att vad en ser som en form ser en annan som princip. En klassisk debatt i husförsamlingar är ju nattvarden – är formen av bröd och vin nödvändig för principen, att äta till åminnelse av Jesu död? Eller dopet – är formen av nedsänkning i vatten nödvändig för principen om att tydliggöra sin omvändelse? Om formen tonas ner för mycket riskerar vi att bli kväkare allihopa 🙂

Om vi tar egendomsgemenskapen till exempel så brukar jag säga att ekonomisk utjämning är målet och egendomsgemenskap är ett effektivt medel. Jag har dock ännu inte sett något exempel på en församling utan klyftor som inte har egendomsgemenskap. Tvärtom, de gånger jag stött på församlingar där ingen är rikare än någon annan så handlar det om egendomsgemenskapspraktiserande församlingar och kloster.

Skillnaden där är enligt min uppfattning att församlingar som inte vill praktisera egendomsgemenskap med hänvisning till att de strävar efter ekonomisk utjämning på annat sätt stannar i den strävan utan att någonsin nå fram. Jag har ingen praktisk erfarenhet av att församlingar når ekonomisk utjämning utan egendomsgemenskap, och jag har svårt att tänka mig en sådan teoretiskt eftersom man så fort det kommer någon som är rikare eller fattigare än andra måste justera skillnaden på ett sätt som närmast blir omöjligt utan egendomsgemenskap.

Nej, snarare ligger skillnaden i att antingen se det som att den bibliska principen är ekonomisk jämlikhet – och det ser jag massa bibliskt stöd för – eller att den bibliska principen är ekonomisk ojämlikhet men med ett ”golv” för de fattiga så de inte svälter. Men om vi är överens om att det förra är den bibliska principen så ser jag inte hur det ska uppnås utan egendomsgemenskap.

Sen kan egendomsgemenskapen ta sig många olika former och uttryck – vi har en hel kyrkohistoria fylld med mängder av variation på den punkten. Men jag skulle säga att den ekonomiska jämlikhet som Paulus förordar i 2 Kor 8:13-15 och 1 Tim 6:5-17 knappast kan uppnås i praktiken utan egendomsgemenskap. Om någon kan presentera en sådan modell får ni gärna berätta, men enligt min erfarenhet lyckas aldrig de utjämningsförsök som faktiskt inte innebär att kapitalet samlas i gemensamt ägande och distribueras rättvist.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Youtubing at Holy Spirit Activism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 12 februari, 2015, in Ekonomi och social rättvisa and tagged , , , , . Bookmark the permalink. 9 kommentarer.

  1. Hans G Eriksson

    Vi kan inte uppnå ”ekonomisk jämlikhet” alldeles oavsett. Välfärdssystemet har inte råd med att kranarna dras åt drastiskt. Är avsikten att skapa den allmänna fattigdom som ligger i frågan bör det sägas rakt ut och då ska frågan formas om till ett påstående.

    Gilla

    • Jag tycker det är rart av dig Hans G att ha en sådan bergfast tro på att en sådan stor majoritet av Sveriges medborgare kommer att släppa allt de har för händer och sälja allt de äger för att leva i egendomsgemenskap med kristna syskon att kapitalismen kommer att bryta samman under trycket.

      Gilla

      • Hans G Eriksson

        Kapitalismen har jag kanske inte sagt så mycket om. Men visst är det rart av dig att ha så stor tro på kapitalismens överlevnad även i den ideala egendomsgemenskap som predikas på sina håll. Nja, egentligen var jag lite inne på att hålla det hela på det principiella planet. Men man kan inte få allt.

        Gilla

        • Rart, är det inte, utan realistiskt. Kapitalismen går nog tyvärr inte under av kristna som lever i egendomsgemenskap utan av att den gräver sin egen grav med för stor auttag av jordens kapital. Jag önskar din trosvisshet var lika realistisk.

          Gilla

  2. Håller med dig i princip så svaret på rubrikens fråga är väl ”Nu och alltid”. Jag har själv varit med om två händelser där jag tror (men inte vet) att något mirakulöst faktiskt hänt. I ett av fallen inom ramen för Frälsningsarmén. Deras förhållningssätt till det inträffade var mycket välgörande, det var så lugnt och innerligt och varmt.

    Min kritik av din ståndpunkt handlar om:

    1) Kännetecknande för mirakel är att de är mirakulösa, du verkar räkna med dem (nästan boka in dem?) Vilket jag i så fall anser är fel och farligt. Man kan inte räkna med dem, men man kan, och rentav bör, räkna med *möjligheten* av dem. För mig är det en stor skillnad.

    2) Det har i dina tidigare inlägg verkat som om du är aningslös (?) avseende risken för manipulation och maktmissbruk i dessa sammanhang. Men jag kan ha läst slarvigt eller missuppfattat. Om någon gör pengar på detta är det ett oerhört dåligt tecken, eller gör sig själv till något slags solbränd och tandblekt rockstjärna. Ego är inte granne med Gud.

    3) Det verkar också som om du i dessa sammanhang har ett förhållningssätt av att all slags skepticism är något dåligt som bara förstör, som att tända glödlampan på en seans. Om valet står mellan att upphetsat tro på alla påståenden och noll öppenhet för att det gudomliga ibland  gör ”grejer” – då är det inte bra. Stötte Jesus bort Thomas?
    Om man måste sluta tänka i en viss stund så får man väl börja tänka igen när grejerna har hänt. Och vad är det för fel att inse att en minskad ryggmärta kan ha alternativa förklaringar med mirakel som en av dessa tänkbara förklaringar?

    4) Att du inte verkar se ”Livets Ord-diket” dvs tro som prestation, miraklet som fyrkantig belöning, slutsatser om att helare eller lidande är sämre och otillräckliga och tror för lite. Och pga detta riskerar att ovanpå sitt tidigare lidande riskerar att få ännu mer lidande. Detta är mycket nära besläktat med punkt 1.

    5) Att man inte verkar se att detta med tecken inte var helt enkelt och okomplicerat för Jesus heller. Han kanske såg den uppenbara risken för sensationalism, mirakel-beställningar och – just det – Magi. Något som människor tror att de kan kontrollera om de beter sig på rätt sätt.

    Tutaochkör tusen procent, med häftiga sensationer på varje event, har sitt värde men utan visdom och ödmjukhet i just detta ämne riskerar man att göra mycket illa.

    Gilla

    • Mycket klokt reflekterat och kritiserat, Klaus. precis så är det. Man kan dessutom lägga ut kring punkt 4, LO-diket, att de gör Gud till tjänstehund och den kristne bär allt ansvar inte bara för helande utan också tur och otur i livets alla skiften. Man lär dessutom ut att rikedom är något man kan beställa meddelst rätt teknik, dvs magi och att fattigdom är Guds straff, eller åtminstone ett tecken på fel bönetaktik.

      Vi sak helt enkelt inte fokusera på under och tecken, vi ska fästa ögonen på Jesus. Jag tycker mycket om texten när lärjungarna är med om en häftig andlig händelse på härlighetens berg /förklaringsberget där de får se in i himmelrikets vanligtvis osynliga värld: ”Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur molnet kom en röst som sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.” När lärjungarna hörde detta kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck. Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: ”Stig upp och var inte rädda.” De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus. När de gick ner från berget sade Jesus åt dem: ”Berätta inte för någon om det ni har sett förrän Människosonen har uppstått från de döda.”

      1. De såg till slut ingen utom Jesus. Jesus är det väsentliga. 2. Han bad dem att inte berätta om denna händelse innan han dött och uppstått. Dvs , han tog inte tillfallet i akt att göra ”reklam” för sig själv genom denna extraordinära händelse.

      Vi ska tro att mirakel har skett och kan ske när som helst, men inte bygga på dem utan på Jesus. Idealet är att vara som Moder Teresa som upplevde Guds tystnad i trettio år och ändå kämpade trons goda kamp och fullföljde sin kallelse.

      Gilla

  3. Tack Alma.
    Ledsen för hur tonfallet blev, lite stickigt. Verkligen intressant hur det man skriver kan te sig otrevligare än vad som avsågs. Ber Micael om förlåtelse för just det, som inte var meningen.

    Gilla

    • Ja, ibalnd blir det skrivna vassare än det skulle bli sagt och vice versa, vi människor får lägga in små ”god vilja”-filter i det vi läser både av vänner och de som kanske vill vara ens fiender. Det ser ut som att Micael använder det filtret rätt ofta och du är ju en typisk vän i sammanhanget.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: