Från altare till köksbord – Herrens måltid som en riktig måltid

Min församling Mosaik firar Herrens måltid

Min församling Mosaik firar Herrens måltid

Idag skriver Rickard Cruz på Dagen debatt om att Herrens måltid ursprungligen var en riktig måltid i kristna hem, inte en ritual i kyrkobyggnader som det ofta är idag: ”Faktum är att Nya testamentet (NT) inte säger något om att det skulle behövas en kyrkobyggnad, en präst eller pastor eller en perfekt liturgi för att fira Herrens måltid. De sakerna är snarare ett hinder om man vill fira Herrens måltid på det sätt som beskrivs i NT.”

Denna tes driver Rickard i sin nyutkomna bok Middag med Jesus (XP Media). Jag har läst litegrann i den och ska skriva en recension efter att jag tagit en noggrannare titt. Men redan för ett år sedan gjorde jag en intervju med Rickard om bokens tema via Google Hangout, som ni kan se här:

Jag kommer ju ursprungligen från Svenska kyrkan, och länge reflekterade jag inte över hur annorlunda vårt nattvardsfirande var jämfört med Bibeln. Jag läste om bröd och vin och tänkte att det stämmer ju, det kör vi också på. Men efter mer noggrannare läsning av Bibeln och med en större förståelde för hur urkyrkan funkade vet jag nu att den bibliska ”nattvarden”, Herrens måltid, åts i hemmen där församlingarna samlades, den krävde ingen präst som läser instiftelseorden och det var en gemenskapsmåltid med ett kraftfullt socialt budskap att alla är ett och lika värda i Kristus (i antiken uttryckte ju måltid vänskap, vilket förklarar varför fariseerna blir så upprörda över att Jesus äter med syndare i evangelierna).

En bok som påverkat mig mycket, förutom Bibeln förstås, är Den himmelske mannen av broder Yun, och där beskriver Yun hur han och hans familj åt Herrens måltid när de återförenats efter att Yun torterats och fastat i ett fängelse i flera månader. De åt kex och lite juice. Jag har aldrig haft några problem med det, tvärtom har jag tyckt att högkyrkligas ingrediensfundamentalism är överdriven och dessutom motsägelsefull, eftersom man ofta kräver att vinet måste innehålla alkohol för att det ska vara nattvard (”Jesus hade ju det!”) medan man inte har något problem med att man äter vita kex som Jesus sannerligen inte använde sig av på skärtorsdagen.

I min husförsamling Mosaik har vi, likt många andra frikyrkor, använt vanligt bröd och druvjuice. Det är dock knappast någon måltid – vi tar bara en liten brödbit och en gnutta juice. Detta är knappast den måltid som praktiserades på Bibelns tid. Vad hindrar att bre på lite hummus på mackorna, och likt broder Yun använda apelsinjuice? Sticker den Helige Ande verkligen om fel ingredienser används, eller är det bara vi som sätter gränserna?

Rickards budskap är väldigt befriande: det är själva måltiden som är helig, inte ingredienserna. Jesus tog det som var vardagsnära och praktiskt för sina första lärjungar och uppmanade dem att äta till minne av Honom. Herrens måltid var en kärleksmåltid där de tidiga helgonen åt och drack tillsammans, mindes Jesu offer genom det de åt och enades i gemenskapen med varandra.

En sådan vardaglig och enkel syn på Herrens måltid är ett viktigt steg i att göra församlingen mer baserad i hemmen så att den blir enkel. Enkelhet är ju ett av de tre E:na som jag tror är nödvändiga att församlingen återtar i sin struktur – de andra två är evangelisation och egendomsgemenskap. Som sagt ska jag läsa Rickards bok än mer noggrant och återkomma med recension, men jag kan redan nu rekommendera er att införskaffa den – i synnerhet om ni som jag vill vara eller är med i en husförsamling.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 17 mars, 2015, in Frälsning mirakler och aktivism. Bookmark the permalink. 6 kommentarer.

  1. ”Jesus tog det som var vardagsnära och praktiskt…”. Nja, riktigt så enkelt var det väl inte. När Jesus instiftade nattvarden skedde det inom ramen för en judisk påskmåltid. Den hade då redan firats i långt över tusen år och hade en väl utvecklad ”liturgi” och noggrant utvalda ingredienser, alla med starkt symbolvärde.
    När Jesus instiftade nattvarden var det alltså inte en helt vanlig måltid där Jesus tog det som råkade finnas till hands på bordet, utan ett medvetet val, både av sammanhang och ingredienser.
    Och den enda text i NT som odiskutabelt nämner det sociala sammanhang där nattvarden firades är väl texten i 1 Kor 11:17-34 och där är det ju uppenbart att det inte sker i hemmen utan i en gemenskap och lokal som är större än så (se särskilt orden i v 34 om att ”om någon är hungrig skall han äta hemma, så att sammankomsten inte blir en dom för er”).
    Den väg Micael Grenholm nu rekommenderar innebär i vissa avseenden ett närmande till nytestamentlig praxis, men se upp så att vi inte samtidigt förlorar en stor del av den rikedom i symboler och liturgi som den urkyrkan har lämnat i arv till oss.

    Gilla

    • Hej Torkel!

      Jag tror också att den första nattvarden var en påskmåltid (även om det finns en debatt kring det – den ägde onekligen rum under påsken), men just brödet och vinet var bland det vanligaste som fanns när det gällde måltider i antikens Mellanöstern. Att det var en måltid som innehöll annat än bröd och vin också talar ju bara för Rickards tes – att Herrens måltid är en riktig måltid med riktig mat. De satt knappast och åt vita runda kex och var klara sen 🙂

      Problemet med ingrediensfundamentalismen är att den är väldigt frisinnad när det gäller brödet (vita runda kex som sagt) men väldigt strikt när det gäller vinet. Eftersom Jesu måltid med sina lärjungar innehöll mer än bröd och vin är det inget konstigt att ha på lite hummus eller annat pålägg, och jag ser som sagt inte heller något större problem med att byta ut drycken. Måltiden är helig genom Andens närvaro, snarare än ingredienserna.

      Det står om Herrens måltid inte bara i 1 Kor 11 utan också Apg 2:46, där det är tydligt att den skedde i hemmen. De tidiga församlingarna var husförsamlingar – faktum är att det inte finns några bevis för kyrkobyggnader som folk inte bor i förrän i slutet av 200-talet! 1 Kor 11:34 är inte direkt något bevis för att Korinth inte hade husförsamlingsmodellen – jag kan fortfarande äta hemma innan jag går på gudstjänst i mina pastorers hem. Rickard skriver för övrigt en hel del om 1 Kor 11 av naturliga skäl i sin bok, bland annat argumenterar han för att den ojämlika situationen som uppstod när rika roffade åt sig mat grundades i att rika ofta gick från jobbet tidigare, och därmed kunde komma till församlingen tidigare med sin mat och äta upp den innan de fattiga kom.

      Gud välsigne dig!

      Gilla

  2. Det bröd som används i den judiska påskmåltiden är inte vardagens vanliga bröd utan osyrat bröd, alltså en typ av bröd som inte användes till vardags. Det närmaste vi kommer är olika typer av oblater eller någon form av ”kex”. Låt oss då använda det. Och eftersom det brödet åts som det var, utan pålägg, så låt oss göra detsamma. Att sedan detta kan ingå i en måltid med fler ingredienser är inget problem för mig. Jag har varit med om nattvardsgudstjänster av den typen och uppskattat det mycket.

    Vad gäller val av lokal så hyrde ju redan Paulus en föreläsningssal för sina möten med församlingen. Att församlingarna inte började äga lokaler före 200-talet är väl rimligt med tanke på att de kristna var en liten minoritet i social motvind, men hyrda lokaler bör väl ha förekommit. Och det som sägs om att församlingen (i en stad) kommer samman pekar väl på något större än en av flera husgrupper.

    Det som står i Apg 2:46 behöver inte syfta på nattvarden. Att bryta bröd var ett vanligt uttryck för vanlig (och från vår horisont tajt) måltidsgemenskap.

    Gud välsigne dig också!

    Gilla

    • Hej igen!

      Jag tror du själv är medveten om att de små runda oblaterna är rätt så olika det judiska sederbrödet 🙂 Och det är det som är min poäng – få är egentligen ingrediensfundamentalister, så låt oss inte döma varandra. Gött att vi båda tycker att man med fördel kan lägga till fler rätter i Herrens måltid 🙂

      Paulus var i Tyrannus hörsal och evangeliserade, det stämmer. Jag skrev faktiskt om hur det är ett argument för att kyrkan ska evangelisera på offentliga platser bara för någon dag sen på min engelska blogg: https://holyspiritactivism.wordpress.com/2015/03/14/why-all-christians-should-participate-in-street-evangelism/ Att han skulle hyra hörsalen står inte i texten, jag tror det var ganska otroligt eftersom han var där varje dag och syftet var att evangelisera. Han säger i Ef 20:20 att han i Efesos förkunnat offentligt och i hemmen – Tyrannus hörsal var helt enkelt en offentlig plats, medan de kristna möttes i hemmen för slutnare sammankomster.

      Detta är ju något vi ser om och om igen i NT, det står om husförsamlingar i Apg 2:46, 8:3, 16:15, 17:5 18:7, Rom 16:5, Kol 4:15 mm. Hyrda lokaler står det inget explicit om. Större sammankomster kunde väl lika gärna ske utomhus, som när Jesus samlade skaror? Vi läser ofta Bibeln med moderna glasögon, men i urkyrkan var husförsamlingar norm, inte undantag, och evangelisation och torgmöten var mycket mer vanligt än idag.

      Guds välsignelse!

      Gilla

      • Helt rätt, det står inget om hyrd lokal. Det kan lika gärna ha varit en offentligt tillgänglig plats. Men jag tycker att Apg19:9 + 20:1 också handlar om att han samlade sina lärjungar för undervisning och uppmuntran, inte bara höll offentliga evangeliserande möten. Min poäng är egentligen att gemensamma samlingar, alltså större än de som kunde mötas i ett hem, utgjorde en viktig del av urkyrkans liv. Se även Apg 20:7-12 som beskriver en brödsbrytelse i ett sammanhang som verkar samla hela församlingen i Troas, inte bara en mindre familjegrupp.

        Jag är helt med på att hemmen spelade en avgörande roll i urkyrkans liv – och att vi har mycket att lära av det – men där fanns även den större gemenskapen, församlingens sammankomster (Heb 10:25, 1 Kor 11:17ff – lägg särskilt märke till hur Paulus gör en kontrast av församlingens möte gentemot hemmen i v 22). Glöm inte heller att den första kyrkan växte fram i en judisk miljö där det var naturligt att en församling hade en gemensam lokal, en synagoga. Det var den förebild efter vilken apostlarna organiserade det nya gudsfolket.

        Summa summarum: Jag tror inte att det är obibbliskt att en församling möts i sammanhang som är betydligt större än de som ryms i ett hem, inte heller att det egentligen spelar någon roll i vilken lokal det sker – eller utomhus. En helt annan fråga är vad som idag bäst gagnar en djupgående reformation av kyrkan i Sverige. Och där kan jag se flera spännande fördelar med ett betydligt starkare fokus på hemgrupper, bönegrupper, bibelgrupper etc. Och eftersom ägande av fastigheter idag är förenat med stort juridiskt ansvar och stora ekonomiska åtaganden så skulle det säkert för många församlingar vara en befrielse att slippa den saken.

        Så fortsätt att utforska hur ett sådant församlingsliv skulle kunna se ut! Det kan i längden bli till stor välsignelse för många! Men glöm inte det större sammanhanget, församlingen. Och om enhetens måltid ska uttrycka något mer än bara att ”vi har mysigt tillsammans” så är det nog bäst att den får ha sin plats i den större gemenskapen, där vi alla utmanas att möta även de bröder och systrar som vi inte är våra nära personliga vänner.

        Gilla

  1. Pingback: Bokrecension: Middag med Jesus av Rickard Cruz | Hela Pingsten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: