Denna text är skriven som en del av Diakonias projekt för att inspirera till klimatteologi. Delta i vår kampanj för klimaträttvisa här! Och fler inlägg i Gud är grön hittar ni här.
Kristna skapade klimatförändringarna, så nu är det vårt ansvar att stoppa dem.
OK, det är en sanning med viss modifikation – ickekristna östasiater, oljeschejker och för all del sekulära västerlänningar har bidragit med sin del av den smutsiga, stinkande utsläppskakan – men det är svårt att förneka att industrialiseringen och kapitalismen uppstod i det nominellt kristna Europa, och att väldigt många som eldat på den globala ojämlikheten och miljöförstöringen har kallat sig för kristna.
Många har gjort det i god tro naturligtvis, och visst har det industriella samhällets ekonomiska tillväxt gett oss ökad livskvalitet genom saker som penicillin, tåg och Facebook. Men det mesta i det kapitalistiska samhället kommer ju med en prislapp, och det gör även kapitalismen själv, nämligen den största ekologiska katastrofen i mänsklighetens historia, som enligt IPCC riskerar att drabba miljontals människor med död, fattigdom och konflikter. Och trots att vi vetat detta i decennier så ökar konsumtionen, utsläppen och ojämlikheten både globalt och i Sverige.
Faktum är att Svea rike trots sin skengröna hipstersjälvbild har det tionde största ekologiska fotavtrycket i världen, vilket innebär att om alla levde som svenskar skulle vi behöva 3,7 jordklot. Vi har bara ett. Vi är helt enkelt för rika i Sverige, eftersom vår rikedom förutsätter andra människors fattigdom.
Men Bibeln presenterar en annan väg.
Jesus levde enkelt och vandrade runt i Israel utan ens en kudde att lägga huvudet på (Matt 8). Han sa till sina lärjungar att inte samla skatter på jorden utan istället leva enkelt som fåglar och liljor, och inte oroa sig för morgondagen (Matt 6:19-32). Han varnade för habegär, sa åt de rika att ge bort sitt överflöd till de fattiga, och själv praktiserade Han egendomsgemenskap med sina lärjungar när de vandrade runt i byarna och predikade och botade sjuka (Luk 12:15, 33, Joh 13:29).
Hans lärjungar utjämnade de ekonomiska klyftorna mellan sig genom att fortsätta praktisera egendomsgemenskap efter Jesu himmelsfärd (Apg 4:32-35). De lärde att kristna inte ska leva för pengar, utan nöja sig med mat och kläder och bekämpa viljan att bli rik (1 Tim 6:8-9). De strävade efter ekonomisk jämlikhet inte bara lokalt utan globalt (2 Kor 8:13-15).
Denna enkelhets- och jämlikhetsvision var fast förankrad i kristendomens judiska rötter. Israels sabbatslagar syftade till att ekonomisk jämlikhet skulle råda i landet, för Gud ville inte att de rika roffade åt sig medan de fattiga led nöd. Vart sjunde år avskrevs alla skulder (5 Mos 15:2) och vart femtionde år, jubelåret, frigavs alla slavar och varje ätt återvände till sina ursprungliga åkermarker (3 Mos 25:13, 41). Aktivistteologen Shane Claiborne har kallat jubelåret för en ”schemalagd revolution”.
Vi behöver ett jubelår i världen idag, som utjämnar klyftorna mellan rika och fattiga och främjar enkelhet och förnöjsamhet istället för konsumtionshets och miljöförstöring! Vi behöver återuppväcka den bibliska helgelsen (Hebr 12:14), som inte använder Guds nåd som ursäkt för att leva ett syndigt liv utan som strävar efter att efterlikna Guds fullkomlighet (Rom 6:1, Matt 5:48). Kyrkan måste bli radikal igen och förkasta rikedomshungern, sälja sina dyra byggnader och fina kläder och leva asketiskt. Bara då kan vi kristna reparera de miljöskador vi orsakat Guds skapelse.
Hela Pingsten 
2 kommentarer