”För min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen.” – Gal 6:14
Jag har nu läst ut den bok som min bloggkollega Stefan Swärd är i full gång att dela ut till ministrar och andra i behov av evigt liv. Inte utan korset är skriven av nyss nämnde Swärd och är i min mening en mycket bra och biblisk genomgång av vad Jesu död på korset innebär, varför det är så viktigt och hur vi predikar budskapet om korset till en värld i behov av frälsning.
Swärd tar avstamp i paradoxen att ett redskap för extremt plågsam avrättning har blivit en symbol för liv och hopp, och belyser sedan Jesu försoning på korset ur en mängd olika vinklar: Jesus som offerlamm, segrare, friköpare, förbundsmäklare, med mera. Upplägget påminner om John Stotts klassiker The Cross of Christ, och lämpar sig bra för både teologisk fördjupning och evangelisation.
Mot slutet av boken tar Stefan Swärd upp debatten om olika försoningsläror och bemöter kritik mot den objektiva försoningsläran och läran om Jesu ställföreträdande lidande. Det var mycket debatt kring detta för något år sedan, och eftersom den debatten sporrade Swärd att skriva sin bok hade jag förväntat mig lite mer än två kapitel om detta. Å andra sidan blir boken mer tidlös med betoningen på Bibelstudium, och det blir ännu tydligare att läran att Jesus tog vårt straff på sig är fast förankrad i Bibeln och inte en produkt av Anselm på medeltiden som många felaktigt har påstått.
Swärd lyckas på ett mycket bra sätt bemöta de nya, liberalteologiska argumenten om att ställföreträdande strafflidande innebär barnmisshandel, att Gud kan förlåta utan korset, att Gud aldrig straffar etc. Han hänvisar helt enkelt till vad Bibeln säger och låter Guds Ord få sista ordet.
Det ironiska är att liberalteologer ofta hävdar att ställföreträdande strafflidande skulle vara dålig teologi, när deras egen försoningsteologi ofta utgår från egna moraliska och religionsfilosofiska resonemang med väldigt lite bibelförankring. Säger man att Gud inte straffar eller att döden på korset inte behövdes för att Gud ska förlåta våra synder, behöver man ignorera hundratals bibelord.
Detta tydliggör Swärd i sin bok, och som ni märker har jag fått väldigt stor behållning av den. Den får nio av tio trumpeter.
Hela Pingsten 
Anselms försoningslära kallas objektiv därför att objektet för Kristi död är Gud. Tillsammans med det Paulus och NT i vövigt skriver om korset som Jesu friköpande av slavar till Gud blir det en ren hädelse. Probelmet emd ordet objektivt är att det låter som objektivt =opartiskt. Men subjektiv försoningslära handlar inet om våra käsnlor utan om att Gud är subjektet på korset, dvs Gud är den som handlar på korset, Gud är den som försonar världen med sig.
Anselm missförstod den saken i sin juridiska nit. men NT och de första kristna såg kampen mot det onda som det centrala och Satan var objektet för friköpandet inte Gud. Det är ju märkligt att påstå att Gud skulle ha oss som syndens slavar och sedan friköps oss till samme slavdrivare.
Objektiv och subjektiv har alltså helt andra betydelser än de vardagliga här och skapar vad jag kan se stora missförstånd i diskussionen.
GillaGilla
Alma-Lena: Objektiv försoningslära står inte i motsats till att det är Gud som handlar på korset. Alla som erkänner treenigheten erkänner också att det var Gud själv som valde att dö på korset. Frågan handlar ju om vad han gjorde på korset.
Naturligtvis handlar försoningen om ett friköpande från Satan och vårt slaveri under synden. Men på vilket sätt besegras Satan av att Guds Son blir uppspikad på ett kors? Vad är Satans hållhake på oss? Jo, Satans hållhake är att vi är syndare som inte kan ha med Gud att göra på grund av Guds helighet och rättfärdighet, och att vi på grund av vår fallna natur hellre vill följa Satan än Gud. Satans hållhake är att vi alla förtjänar Guds vrede.
Men nu har Sonen, frivilligt, för att Gud älskar oss, och för att han vill visa sin oändligt rika nåd, tagit på sig Faderns straff och vrede över synden, och genom det offret kan vi gå fria.
Är inte det Nytestamentligt menar du?
GillaGilla