Ja, där har jag befunnit mig länge nu.. I Hans famn som är kärleken.
Till följd har det fört med sig minst två insikter.
Jag är skapad att låta mig älskas.
Jag är skapad till att älska.
Punkt.
Jag behöver inget mer.
Att låta mig älskas av min Fader i himmeln, och ge den kärleken vidare.
Utan förbehåll.
Att inte bekymra mig över om min kärlek besvaras av någon här på jorden eller inte. Det är av underordnad betydelse. Det viktiga är att jag vilar i Guds kärlek, tar emot den av hela mitt hjärta och av hela min själ. Först då kan jag ge vidare utan att behöva bekräftelse av någon människa här på jorden.
Att älska Gud av hela mitt hjärta och hela min själ har jag gjort länge, men att släppa garden, att våga ta emot Hans kärlek har tagit lång tid.
Det är först efter denna tid i Guds famn som sanningen kommit till mig.
Jag har drabbats hårt av svek och förluster av vänner och nära. Tappat tron på människan.
Mitt i detta svåra kunde jag inget annat än att helt släppa taget. Fullständigt kapitulera.
Då i Hans famn kom insikten, uppenbarelsen från Gud.
Jag ska bara ge vidare av all den kärlek som kommer till mig när jag bara låter mig älskas av Min Fader.
Det har sjunkit in. Det behövdes mycket smärta och mycket tid att få den insikten. Men nu ser jag klart.
Så enkelt men ändå så svårt. Att vila, att släppa taget. Att andas in och andas ut kärlek.
Tack Fader för denna uppenbarelse. Tack för denna insikt. Essensen av hela din undervisningen.
Livet tillsammans med Dig.
Hela Pingsten 
Helt visst Desiree, människor kan vara för gamla och sjuka eller även yngre och må för dåligt för att utföra en massa saker , guds rike går ju ändå framåt, så jag tror inte man ska ha en massa press på sig att vara duktig och prestera, mår man bra och har något att ge av kärlek fungerar mycket bättre, tror jag med =) behöver man vila i guds kärlek är det helt ok.
GillaGillad av 1 person
Tack för ditt svar! Gud välsigne dig!
GillaGilla
Hej Desiree!
Du har kommit till en mycket viktig insikt. När vi första gången möter Gud på ett personligt plan, så tar vi ju helt enkelt emot Hans nåd och kärlek. Vi inser att vi inte har gjort något för att förtjäna den. Efter en tid möter vi en massa förvrängd undervisning om Honom och börjar tro att vi måste göra det ena eller det andra för att ”förtjäna” att leva kvar i nåden. Helt plötsligt har vi blivit legalistiska, utan att vi märkt det.
Om Gud nu har visat oss en så stor kärlek att han blev människa och dog för våra svagheter INNAN vi ens hade gjort ett uns för att vända oss till Honom, skulle Han då inte fortsätta ge oss sin kärlek och nåd när vi nu vänt oss till Honom? Vi kan aldrig göra något annat än ta emot den nåden och kärleken för att genom det mottagandet ha något att ge ut till vår omvärld. Allt sker enkelt och utan ansträngning och, som du själv har upplevt, genom att vila hos Pappa Gud.
En munk sa till mig för många år sedan nu: ”Tänk mer på att Gud älskar dig än att du älskar Honom.”
Det var ett av de mest värdefulla andliga råd jag någonsin fått!
Gud välsigne dig i din fortsatta gemenskap med Honom.. Shalom! 🙂
GillaGillad av 1 person
Tack för dina ord! Gud välsigne dig!
GillaGilla