Author Archives: desireekjellin

Att äta

img_20160913_094531

Det godaste jag vet är den andliga maten. Jag kan aldrig få nog!

Gud dukar upp det mest läckra bord åt mig varje dag och jag blir aldrig mätt!

Jag äter och äter och blir bara hungrigare och hungrigare! Så fungerar den andliga maten för mig.

Den vanliga maten som jag stoppar i min kropp är också viktig. Den får min mänskliga kropp att fungera. Det är så det ska vara. Mineraler, proteiner, kolhydrater, vitaminer, ja oräkneliga viktiga saker finns i maten som får min kropp, mitt ”tempel”, att hålla sig frisk och sund.

Det är viktigt att både ha en sund själ och en sund kropp. Det är därför både den andliga och den ”vanliga” maten är så viktig.

Det är också viktigt hur vi behandlar vår jord och det som finns på den. Vi människor är ju satta här på jorden för att förvalta den både växter, djur och natur. Det är därför vi inte kan hålla på som vi gör.

Vi förstör allt som Gud har skapat.

Jag och de flesta i min familj har tagit ett beslut att försöka bidra så gott vi kan till att förvalta det vi fått.

Vi har beslutat att bli vegetarianer som en start, för att efter en tid även övergå till veganer. Vi tar det etappvis, för vi tror att det blir enklast så för oss. Mejeriprodukterna är nästan borta och ersatta av andra alternativ så det är inte långt kvar nu. Read the rest of this entry

Att lyssna

ear-207405_1280

Då var jag tillbaka i rutinerna igen. Sommaren har varit bra och jag har fått vila mycket. Det var välbehövligt.

Efter mitt mer än årslånga uppehåll när det gäller föreläsningar runt om i landet, är jag på banan igen. Det känns skönt och roligt.

Tänk att sorg och smärta så fullkomligt kan slå undan benen på en.

Jag har gråtit mycket, jag har ifrågasatt varför och sedan vilat. Vilat i Guds famn.

De första veckorna efter att det fruktansvärda hände, satt jag bara i soffan och bad till Gud. Jag panikbad. ”Hjälp mig Gud, hjälp mig med en oehörda smärta.” ”Bär mig, håll om mig, få mig att förstå varför.”

Så löd mina böner till Gud, men jag hade glömt en viktig sak. Jag lyssnade inte på vad Gud sa till mig!

Read the rest of this entry

Att dela livet

cinque-terre-828614_1280

En annan italiensk bergsby

Jag befinner mig på annan ort. Inte i Sverige. Jag och min familj har hittat en plats där lugn, frid och gemenskap härskar. Ja, det finns en sådan plats, och vi har haft turen att hitta den.

I en liten sömnig bergsby i Italien har vi sedan ett par år, med jämna mellanrum, laddat batterierna. Dagar av tystnad, dagar av djupa samtal och så åter tystnad. Här finns det som jag längtar efter.

I byn vi bor i har alla allt gemensamt. Ja, de flesta bor i egna hus, men delar allt annat. Ofta stora gemensamma måltider där vi naturligtvis är medbjudna trots att vi inte tillhör byns bofasta befolkning. Sedan vi för första gången satte våra fötter där har vi varit en självklar del i byns gemenskap. Med händer och fötter, gester och enstaka italienska ord kommunicerar vi med varandra. Vi skrattar mycket och äter gott.

Men det tas också stor hänsyn till när och om vi vill vara för oss själva. Ofta är vi trötta och slitna när vi landar i detta paradis. Då respekteras det och vi får vara ifred och bara vara tillsammans i vår familj. Vi får ladda batterierna, leva i tystnad och gemenskap med bara vår familj.

Read the rest of this entry

Ambassadörer för Guds rike

Är du ambassadör för Guds rike? Är du kristen och tagit emot Jesus som Herre i ditt liv så är du det. Ambassadör..

Att vara ambassadör innebär att du är någon som talar för ditt land. Att du är stolt över ditt land och vill att fler ska komma till insikt om hur fantastiskt just ditt land är. Du är representant för ditt hemland och vill gärna dela med dig av din kunskap om det. Det innebär också att få människor att förstå att ditt land är ett fantastiskt land där alla är välkomna. Om de lyder landets lagar och dess regering, i detta fall Jesus.

Det finns många länder som vi inte ens har hört talas om. Länder som vi inte vet ett dugg om just därför att det kanske inte har några ambassadörer eller väldigt dåliga ambassadörer som inte gör sitt land rättvisa. Inte talar om det, inte berättar om vad som finns där och hur man lever där.

När vi tog emot Jesus som vår herre, då blev vi med automatik ambassadörer för Hans rike.
Det är inget vi kan slinsa undan, inget som vi kan låtsas inte rör oss. Det ingår i vår frälsning, att arbeta för Guds rike. Gör vi inte det sviker vi vårt land.

Vårt land är inte av denna världen. Vårt land är ett land som kommer. Vi kan inte se det än, men genom tron vet vi att det finns. Vi vill att många många människor ska lära känna vårt land och eftersom vi inte kan visa bilder, googla på det eller på andra sätt visa så måste vi som ambassadörer genom vårt sätt att vara visa på skillnaden mellan denna världen och vårt hemland. Vi måste berätta om vårt land och vad det innebär att vara där.
Om vi berättar det vi vet kan jag lova att många människor vill bli medlemmar i vårt land. Read the rest of this entry

Förlåtelse

Har du någon gång blivit orättvist behandlad? Såvida du inte bott på en öde ö utan andra människor, kan du med säkerhet svara ja på den frågan.

Världen är full av bitterhet och oförlåtelse. Många andliga och politiska strukturer är grundade och byggda på bitterhet.

Jag har träffat många människor som jag förstår kämpar med att kunna förlåta människor som gjort dem illa. Jag har själv haft svårt att förlåta. Innan jag mötte Jesus och förstod genom den Helige Andes milda förmaning, bar jag på oförlåtelse i mitt liv. Oförlåtelse som ledde till bitterhet i mitt hjärta.

Jag tror mig veta, genom min egna förvandling, att det bara är genom en relation med Jesus som man kan vandra i den fullständiga frihet som kommer ur ett liv i förlåtelse.

Av egen erfarenhet kan jag säga att oförlåtelse snart blir bitterhet och den sätter sig som en djup rot i ditt hjärta och växer sig så stark att människans hela personlighet förvrängs och vanställs. Read the rest of this entry

”…och sanningen skall göra er fria”

img_0087  Inför min bokrelease försökte någon att stoppa min bok genom att skrämma mig till tystnad. Det lyckades till en viss del. Men bara en väldigt liten och egentligen väldigt betydelselös del. Allt det viktiga är kvar i boken; hur jag lyckades överleva en fruktansvärd barn-och ungdomstid, hur jag överlevde en tid i nyandlighet och som ”häxa” och det viktigaste av allt: när jag mötte Jesus och hur det förändrade mig fullständigt, inifrån och ut.

Att den lilla andra delen inte kom med gör ingenting.

Det är några som fortfarande är arga på mig för att jag talar om faran med New age och vad det kan leda till. När jag berättar vad som hände mig blir de upprörda. De kan dock inte ta ifrån mig det jag upplevde och upplever. Det är sanningen som jag levererar, det som hände mig. Det kan ingen ta ifrån mig.

En del upprörs över att jag  menar att Jesus inte hör ihop och inte ska blandas med yoga, mindfulness och annan österländsk andlighet. De menar att de sistnämnda inte är religion utan ”något annat” vad nu det kan innebära. Read the rest of this entry

Mission- bara utanför Sveriges gränser?

Allt som oftast finner jag på mitt FB-flöde fantastiska berättelser, i både bild och skrift, om missionsresor i andra länder. Det är vittnesbörd om tusentals människor som kommer till tro på Jesus, viger sina liv till Honom och ofta med helande till både kropp och själ.

Det är fantastiskt upplyftande att läsa och titta på. Många gånger kommer jag på mig själv med att önska att jag fick vara med på någon av dessa missionsresor och se människor komma till tro på Jesus och bli berörda av Honom, men det är något som stoppar mig. Inte bara att det kostar mycket pengar att fara runt hela jordklotet, vara borta länge från familjen utan också en stilla fråga i mitt inre:

” Vi som lever i ett av världens mest sekulariserade länder, varför åker vi bort för att missionera? Varför börjar vi inte här hemma i Sverige?

Jag förringar inte arbetet att missionera utomlands. Det är ett viktigt arbete. Det är inte så jag menar.

Det är svårt att missionera i Sverige. Klimatet( inte bara vädermässigt) är mycket sämre och mindre tillåtande. Det är lätt att bli klassad som konstig och överspänd om du ställer dig på torget eller i gathörnet och högt och ljudligt proklamerar om Jesus. Read the rest of this entry

Aldrig ensam

Det finns dagar när allt känns bra. Och så finns det dagar när allt känns tokigt och fel. Vi har dem alla, de bra och dåliga dagarna.

En del tror att man är lycklig hela tiden när man har Jesus i sitt liv. Så är det inte.
Många frågar:” Hur kan du tro på Gud när det hänt så mycket negativt i ditt liv?”

När jag får den frågan kan jag bakar svara: ” jag hade aldrig överlevt om jag inte hade haft Jesus vid min sida”.

Jag ser inte motgångarna som ett bevis på att Gud inte finns. Jag använder motgångarna till något positivt, ungefär som det kända ordspråket: det som inte dödar härdar.

Jag vet att jag aldrig överlevt det hemska som hänt mig om inte Jesus varit där. Det är tack vare Hans närvaro vid min sida som jag orkat komma igen, och igen och igen.

Att tro innebär inte ”räkmacka” och ”gräddfil”. Det innebär kamp och strid, men aldrig ensamhet och övergivenhet. Det innebär förtröstan och vetskap om att jag aldrig behöver kämpa kampen själv.
Den vetskapen har gjort mig stark, vetskapen om att jag precis som alla andra medmänniskor har kamper att utkämpa, men jag är aldrig ensam. Alltid med Gud vid min sida. Det gör mig trygg och stark.

Himlen är ännu inte på jorden, men det kommer den att vara så småningom.
Då är allt frid.

När tiden är inne.

All välsignelse!
/Désirée Kjellin

Vem lyssnar du på?

Uppfylld som jag är av Jacobsbrevet, måste jag bara dela mina tankar med er! Jag kan inte få nog av det, visdomen och enkelheten i det han skriver! Han var Jesu biologiska broder, men vandrade inte med Jesus som lärjunge utan kom till tro på Hans ord efter uppståndelsen vid ett personligt möte med Honom. (1 Kor 15:7)

All den kunskap som Jacob delar med sig av kan inte bero på något annat än att den Helige Ande var verksam i Honom. Den kunskap han förmedlar till oss är från Jesus själv. Mycket i Jacobsbrevet kan jämföras med Jesu bergspredikan.

Det här med gärningar… Så ofta tänker vi på arbete, församlingsarbetet ofta, när vi hör ordet gärningar. Men om vi gör gärningar utefter något annat än under ledning av den Helige Ande, är det mänskliga handlingar och har inte att göra med kristna gärningar. Så fort arbetet känns kravfyllt, du blir utschasad av det eller inte tycker att du gjort nog, då stämmer ditt arbete inte överens med det Gud har kallat dig till. Read the rest of this entry

Ordets görare

I mitt förra blogginlägg nämnde jag att jag läste Jacobsbrevet ganska intensivt eftersom jag upplever att Gud vill säga mig något, något i detta brev.

Jacob, som det sägs vara Jesu broder, talar i detta brev om att inte bara vara ordets hörare utan ordets görare. Att leva ut Ordet.

Det är ganska utmanande. Länge har jag tolkat detta brev som om jag ska anstränga mig till det yttersta med kristna gärningar, gärningar som ofta människor i min omgivning mer eller mindre tycker att jag ska göra. Just för att de anser att det är min kallelse.

Konstigt att jag inte förrän nu flera år senare och efter utmattningsdepressioner äntligen begripit att det var vad de ville att jag skulle göra som jag gjorde, vilket inte betydde att det var Guds vilja!

Länge trodde jag att dessa människor, som både av mig, omgivningen och dem själva, ansågs lite heligare än jag själv, kunde höra Guds vilja och att jag var för oerfaren för det. Men så var och är det inte. Snart upptäckte jag att jag användes, användes till att förverkliga dessa upphöjda människors, egna drömmar och visioner.

De lutade sig mot Jacobs brev att man ska GÖRA. Det stämmer, men min tolkning är en annan nu när jag har distans och själv äntligen vågar lita på att Gud talar även till mig.

Read the rest of this entry

Att vara älskad

I snart en veckas tid har jag läst Jacobsbrevet. Kan tyckas konstigt att jag läst det så länge, det är ju bara fem kapitel.

Jag har försökt att läsa annat, men Gud har bett mig läsa det om och om igen. Jag förstår att Han vill säga mig någonting, någonting väldigt viktigt.

Hans omsorg om mig gör mig alltid lika förbluffad. Hur kan Han vara så mån om mig, älska mig så mycket? Read the rest of this entry

Andens kraft- vår kraftfulla Gud

Vår Gud är den allsmäktige Guden. Bara genom sin befallning blev jorden till. Han behövde inte göra något mer, bara uttala orden så blev allt till. Tänk att vi, vi som bekänner Jesus som vår Herre, har tillgång till denna oerhörda kraft, tack vare Den Hellige Ande. Woow!

Lärjungarna fick många ovanliga möten med Jesus efter uppståndelsen. Vid ett tillfälle befallde Han dem att inte lämna Jerusalem utan vänta på det som Fadern utlovat:

”…. det som ni har hört mig tala om. Johannes döpte med vatten, men ni skall bli döpta med helig ande om bara några dagar”(Apg. 1:4-5)

Lärjungarna förstod ingenting om vad Han menade, men löd Honom. 120 lärjungar samlades, efter det att Jesus uppstigit till Fadern, i den övre salen i Jerusalem och bara väntade; väntade på gåvan som Jesus utlovat.

Efter det att de blev döpta med helig ande förvandlades lärjungarnas liv för alltid. Petrus som tre gånger förnekat Kristus blev en kraftfull evangelist. På pingstdagen stod han upp och förkunnade evangelium och över 3000 människor blev frälsta! Även de andra apostlarna  fick en helt annan frimodighet och ett mod som de inte haft förut. De som alla övergivit Jesus när Han fängslades och sedan efter Hans död suttit och gömt sig i rädsla för romarna och de skriftlärda, de blev med hjälp av den Helige Andes kraft frimodiga vittnen för Sanningen. Samma kraft har vi alla idag, som bekänner Jesus som sin Herre.  Read the rest of this entry

Gudsfruktan

När du tänker på Gud, vad ser du framför dig då?

Länge trodde jag att Gud var som mina föräldrar, hård, kontrollerande, opålitlig, lögnare, straffande, någon att frukta och vara rädd för.

Så är det för många. Har du haft en tuff uppväxt med föräldrar och andra vuxna som inte behandlat dig med respekt, kan det krångla till ditt förhållande till Gud.
Min syn på Gud ändrades när jag blev frälst umgicks tätt med Honom och verkligen lärt känna Honom.

Ordet ”gudsfruktan” i undervisningen skrämde mig först. Det påminde så mycket om skräckterrorn från min barndom, att vara rädd, skrämmas till lydnad och få stryk. Men Guds kärlek har inget med skräck, tvång och andra hemskheter att göra. Inte alls!

Till dig som haft föräldrar som svikit dig, behandlat dig illa, ja till och med misshandlat dig, till dig vill jag bara säga:
Sådan är inte Gud! Read the rest of this entry

Vila i Guds kärleksfulla famn

Ja, där har jag befunnit mig länge nu.. I Hans famn som är kärleken. 

Till följd har det fört med sig minst två insikter. 

Jag är skapad att låta mig älskas.

Jag är skapad till att älska.

Punkt.

Jag behöver inget mer.

Att låta mig älskas av min Fader i himmeln, och ge den kärleken vidare. 

Utan förbehåll.

Att inte bekymra mig över om min kärlek besvaras av någon här på jorden eller inte. Det är av underordnad betydelse. Det viktiga är att jag vilar i Guds kärlek, tar emot den av hela mitt hjärta och av hela min själ. Först då kan jag ge vidare utan att behöva bekräftelse av någon människa här på jorden.

Att älska Gud av hela mitt hjärta och hela min själ har jag gjort länge, men att släppa garden, att våga ta emot Hans kärlek har tagit lång tid. 

Det är först efter denna tid i Guds famn som sanningen kommit till mig.

Jag har drabbats hårt av svek och förluster av vänner och nära. Tappat tron på människan.

Mitt i detta svåra kunde jag inget annat än att helt släppa taget. Fullständigt kapitulera.

Då i Hans famn kom insikten, uppenbarelsen från Gud.

Jag ska bara ge vidare av all den kärlek som kommer till mig när jag bara låter mig älskas av Min Fader.

Det har sjunkit in. Det behövdes mycket smärta och mycket tid att få den insikten. Men nu ser jag klart.

Så enkelt men ändå så svårt. Att vila, att släppa taget. Att andas in och andas ut kärlek.

Tack Fader för denna uppenbarelse. Tack för denna insikt. Essensen av hela din undervisningen. 

Livet tillsammans med Dig.

Gå min egen eller Guds väg

Att det ska vara så svårt! Att vara Jesu efterföljare..

Kanske känner jag mig lite som Paulus när han säger:

”Ja det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag” (Rom 7:19)

Det jag har i tanken är att vi läser Bibeln, vi läser Bergspredikan, Apostlagärningarna som båda är en uppmaning till oss som kallar oss Jesus efterföljare, lärjungar, hur vi ska leva. Och så lever vi tvärt om nästan!

Vi skyller på att det är en annan tid nu, ord som: ”Men jag måste försörja mig!””Jag  vill inte dela med mig av det jag har, för det har jag minsann kämpat till mig själv!”, kommer i våra tankar och ur våra munnar.

Egot har oss helt i besittning. Vi rättfärdiggör oss kanske med att alla andra gör ju så! Ingen annan delar med sig av sitt varför ska då jag??

Är det Guds eget folk som talar så? Ja tyvärr.  Read the rest of this entry