Jesus var också flykting är nu färdigtryckt och redo för försäljning. Den går att köpa på XP Media, Adlibris, Bokus, Gospelbutiken och Nya Musik. Adlibris och Bokus säljer även e-bokversionen. Därtill finns den hos många andra lokala kristna bokhandlar.
Världen idag har skrivit en artikel om boken idag, den verkar dock inte finnas på nätet och jag har inte sett den än. Vad jag däremot har sett är Kristian Steiners recension i Dagen, den första och hittills enda recensionen av boken. Det är även Kristians första bokrecension såg jag på Facebook, och då han är en väldigt duktig akademiker så liknar recensionen vad en opponent eller handledare på ett universitet skulle uttrycka, där fokus ligger på vad som hade kunnat ändras.
Steiners grundläggande hållning är positiv och det är förstås roligt, det är inte så mycket av själva idéinnehållet han kritiserar utan kritiken handlar mest om bokens disposition samt om vad han saknar som han tycker att vi borde tagit upp. Så låt mig ta tillfället i akt att kommentera det.
Det första jag och Stefan gjorde när vi satte oss ner för att planera boken var att skissa upp fem dimensioner som vi ville att den skulle täcka: bibelstudium, historia, personligt, reportage och argumentativt. Kapitlena följer denna ordning och Steiner lyckas förstås identifiera dem, men han tycker det är problematiskt då han anser att boken ”byter genre”.
Men en bok behöver inte välja mellan att bara ha bibelstudium eller knappt ha med det alls. Vårt syfte är att diskutera en biblisk hållning till dagens migrationsdebatt, och då är åtminstone tre av de fem temana nödvändiga: bibelstudiet, reportaget (dvs beskrivning av nuläget) och det argumentativa. Historien och våra personliga vittnesbörd fördjupar budskapet. Några av de bästa böcker jag har läst blandar dessa olika aspekter på kraftfulla sätt, såsom Surprised by the Voice of God av Jack Deere och Rich Christians in an Age of Hunger av Ron Sider.
Steiner menar också att vi ”mycket lite diskuterar immigrationens problem” och pekar på att Stefan på s. 146 kritiserar riksdagspartierna för att de inte talar om invandringens problem. Så formulerar sig Stefan inte, han menar att de inte pratat om invandringen, och det bör tilläggas att detta är en av få punkter där jag inte helt håller med Stefan (tycker de flesta politiker varit besatta av invandring de senaste sex åren). Men framför allt kan jag inte förstå vad Steiner menar med att vi inte skulle diskutera detta. Vi tar upp en mängd olika saker som människor kritiserar invandringen för, i synnerhet i kapitel 13-15. Allt som utmålas som problem är ju inte problem. Steiner skulle behöva vara mer konkret om han menar att vissa frågor inte diskuteras.
Steiner skriver också: ”Det framstår nästan som om Grenholm vill göra välfärdsstatens förmåner universellt tillgängliga men låta dess kostnader belasta statens medborgare.” Ja, och säkert hälften av det jag skriver i boken går ut på att belägga det: varför vi kristna inte ska vända oss emot migration från fattiga, krisdrabbade länder till rika, trygga länder. Om dessa rika länder har välfärdssystem så ska naturligtvis inte de som är på flykt och därmed har stora behov av ett välfärdssystem exkluderas från det. Om man vill riva ner välfärdsstaten, kör i vind, men då ska den rivas ner för infödda och invandrare likvärdigt. Sen är medborgare inte de enda som bidrar till välfärdsstaten utan arbetare, och de flesta av Sveriges medborgare är inte rika för att vi jobbar hårdare än resten av världen utan våra förfäder sålde slavar i Karibien och järnmalm till Hitler.
Slutligen menar Steiner att vi borde skrivit mer om kristen islamofobi samt ha haft ett mer själavårdande perspektiv där vi tar de främlingsfientligas ”oro” på allvar även om vi tycker att den är ogrundad. Det förra är definitivt en legitim poäng, även om jag inte håller med om att diskutera 30-talets kristna rasism är att ”göra det lätt för sig”, det som Stefan tittar på där är mycket relevant utifrån den tid vi nu befinner oss i. Det senare kunde förstås också ha utökats, vi kommer in på det i slutet av boken, men samtidigt behöver inte alla böcker ha en själavårdande eller psykologisk aspekt. Alla apologetiska böcker behöver inte ha en sektion om hur vi ska förstå ateistens eller muslimens själsliga bekymmer och erfarenheter som gör att de kommer fram till sina slutsatser, vissa apologetiska verk är bra som de är med ett försvar av den kristna tron.
Det här blev en längre respons än vad jag hade tänkt mig men Gud är god och jag tror Kristian är van vid att få respons 😉 Jag ser mycket fram emot att höra vad fler har att säga om boken!
Hela Pingsten 
bara ett förtydligande, Kristian Steiner citerar mig om att jag kritiserar de traditionella partierna för att inte tala om invandringens problem, det jag åsyftade i den meningen var endast att i valrörelsen 2014 hade man som en strategi att inte närmare diskutera problem och förbättringar av migrationspolitiken, särskilt sossarna hade det som en strategi, för man menade att de debatterna skulle bara gynna SD. Jag tror de etablerade partierna här gjorde ett misstag i valrörelsen 2014, deras passivitet i frågan gynnade SD.
hälsn
STefan Swärd
GillaGilla
Jag har inte läst boken, men tänker göra det. Efter att ha följt denna blogg ett par år så håller jag i regel med Micael Grenholm till fem sjättedelar.
Min kritiska sjättedel här berör inte direkt boken utan Micaels och några andra personers sätt att resonera kring flyktingproblematiken. Just det där med bristen på psykologisk insikt. Nu kan alla inte utföra alla uppgifter och spela alla roller. Kanske Micael måste får vara ett slags Johannes Döparen, ett slags megafon och detta är alldeles utmärkt.
De riktiga hatarna, brännarna och lögnarna, de har jag inget till övers för, men det finns de som inte alls är så destruktiva utan mer åt det rädda och ängsliga hållet. Denna rädsla kan vara befogad eller helt obefogad.
Någon, några troende, borde dock kunna ta hand om delen, och då menar jag inte just bara denna blogg, utan generellt. Risken med att bemöta de oroliga med ett stenhårt, auktoritärt och kanske moraliserande tonfall är att de oroliga gradvis blir mer skräckslagna, aggressiva och mer eller mindre paranoida när de upplever sig ”inte lyssnade på”, föraktade, inte sedda, och sådant försvårar bara situationen ytterligare. De som från början mest var oroliga och ängsliga för det främmande drivs över kanten. Just den gruppen människor hade man kunnat bemöta och kommunicera med på ett annat sätt. Särskilt inom kristenheten.
Tror jag. Jag kanske har fel.
Å den ena sidan kan jag reagera över att det synbart (på nätet) verkar finnas en väldig massa kristna som känner och ser på saker som om Gud inte fanns. Man kunde ju tycka att de kristna skulle ha en grund, en bas som i djupet gjorde dem trygga trots stormar och förändringar. Men ofta har jag stött på raka motsatsen, en formidabelt fräsande fientlighet hos just kristna. Var finns den räddande tron och den räddande tilliten där? Kristna kan vara mycket skrämmande.
Å den andra sidan så borde lämpade kristna personer ta både Gud och rädda människor på allvar och försöka bemöta all denna oro både på en saklig nivå och på en basal kristen trygghetsnivå. ”Var inte rädda” säger både Jesus och änglar i Bibeln flera gånger, och just det tonläget har jag saknat i debatten på nätet. Var inte så himla rädda!
Det är inte så konstigt att vi är rädda, men vi behöver inte vara det. Det finns något som djupast inne bär.
GillaGilla
Tror inte alla som argumenterar mot här är ”rädda.” Det är ju mixen av internationell socialpolitik och skräddarsydda bibelverser som leder kristna in i politisk jargong och strid om saker utanför Bibeln. Detta ska ifrågasättas. Men kanske inte ur politisk synvinkel.
Mikael citerar Soros tankesmedjor, global vänsterpolitik och tar argument därifrån. Soros är en finansspekulant en av världens rikaste. Man kankse skulle ringa honom och be honom hjälpa Syriska flyktingar i Europa – med saker de behöver. Att få dem att kliva över nationalgränserna utan pass har han ju redan lyckats med med sin politiska ”välgörenhet.”
”Gud vill det och det med flyktingarna som kommer till Sverige alla kristna måste rösta så eller så och följa den eller den ideologin”…Jaså?
Jag tror Gud vill att alla ska få höra Evangeliet och att synd straffas för de som inte hör Guds frälsning. Vad det eller det partiet går överstyr för ska inte kristna döma först och främst. Alla politiska partier är överstyr och lyder inte Gud. Sverige är inte ett kristet land.
Bedömer inte vi vad som pågår inom församlingarna? Ska vi ge pekpinnar på hur välgörenhet, flyktingpolitik, klimatfrågor, skatter och landsgränser ska dras? Och driva socialism – när Socialisterna just slutat med socialismen?
Många verkar följa dessa tankar och de leder bort från bibliska definitioner och in i ett tjafsande som bir svårt att sluta med.
Jag är inte rädd för invandrare. Jag är mer rädd för svenskarna i deras tankemässiga trångsynthet. Få genomskådar FN och dess politiska frukter. Vi är inte medborgare av denna världens rävspel och diplomatiska turer.
Kungen kommer – var beredd! Joh 18:36
GillaGilla
Jag tror vare sig på något slags anti-politik, att leva isolerat från resten av mänskligheten, eller motsatsen med en alltför stark politisering av tron och vad det genom historien fört med sig.
Sedan är det så att det finns väldigt mycket lidande och hot om framtida lidande runt om kring oss. Är det oviktigt? Finns inte den gyllene regeln?
Satt Jesus och lärljungarna i förnäm avskildhet eller var de ute bland människorna och försökte göra gott – bland annat genom att agera mot lidande och död?
Menar du att Jesu etiska undervisning, som helt klart inte bara innebär interna förhållningsregler i kloster, inte alls har några konsekvenser för oss?
GillaGilla
Paulus predikar evangeliet för kejsare, kungar, grekiska fiskare och utstötta. Denna världens pågående ”trosbaserade initiativ” – den kristnade lobbyverksamheten vill göra kristna kyrkor till filialer för global fredssatsningar och multi kulti. Och tysta ned kristna så att de inte talar sanningen om falsk religion – religion som leder till social oro – och som inte har sanningen – och som till sist för människor till en existens i mörker och eld utan Gud. På båda sidor fredssatsningarna.
Lagens bud kräver att vi ska älska varandra vem det än gäller. Men evangeliet kan inte kompromissas och paketeras om. Det är UR denna värld vi blir frälsta till Hans Sons rike. Kol 1:13
GillaGilla
Jesu har begåvats med ytterligare en egenskap – flykting
En bok har skrivits som tydliggör det
”Kristenheten är än så länge ett moraliskt samvete i det alltmer desillusionerade och moraliskt likgiltiga europeiska samhället”, skriver bokens författare i SVD
”Dock ska detta inte tas för givet, fortsätter man, 1930-talet visar oss att kristendomen snabbt kan korrumperas till oigenkännlighet om inte de grundläggande värdena försvaras. Behovet av en rakryggad kyrka som står fast förankrad i Jesu moral är väldigt stort, och vi hoppas att kristna ledare ser och antar den utmaningen.”
Jag tycker inte man kan ta Jesus moral som intäkt för det ena eller det andra förhållningssättet. Jesus vill inte ha moralister som efterföljare. Han vill ha omvända människor, det var hans uppgift och den uppgiften har sin egen agenda.
Alla är minsann inte heller flyktingar
Det ligger ett fromt tänkesätt i att i alla lägen tala om flyktingars utsatta situation. Det ger stilpoäng. Många som säger sig vara flyktingar är i verkligheten på väg till ett bättre liv och vägrar söka asyl i några andra länder än Tyskland och Sverige. Det är tillåtet.
Vi borde dock kunna definiera vem som är vem i dessa migrantströmmar
Att sedan i boken jämföra sveriges migrationsproblem medJosef och Marias flykt till Egypten skapar möjligen en relief åt ämnet men är i övrigt inte jämförbar, tycker jag.
De flydde inte genom Egypten, Libyen, med båt över till Italien för att det möjligen var bättre levnadsbetingelser där, högre ersättningsnivåer. Det är att totalt blanda ihop korten för att ge möjligheten att peka finger åt alla som inte är för mer av systemkollaps.
Det är ungefär som att städa vardagsrummet med bulldozer. Dvs mera våld än nöden kräver.
Däremot finns en angelägen bok utgiven nyligen, jag tänker på Stefan Gustavssons bok, Behöver tron försvaras, utgiven på Credoakademin. Den handlar om hur man med apostlarna och Jesus försvarar tron, apologetik heter verktyget. Den boken är angelägen.
/Stig
GillaGilla