Under november månad spenderade jag största delen på resande fot. Först reste vi som familj (min fru Lina, dotter Agnes och jag) till Bangladesh med ett team för att hålla en kampanj i norra delarna av landet. Sedan skulle jag vidare till Guinea.
Precis innan Bangladeshresan hade jag glädjen att predika i min församling och på plats var en ny familj som börjat besöka vår kyrka. Kvinnan ”Julia” kom efter predikan fram och ville ta emot Jesus i sitt hjärta och fullt ut börja följa Honom. Vi pratade efteråt och bestämde att de skulle komma hem till oss så fort jag var hemma från resandet. ”Julia” och hennes familj kom från Eritrea. Jag och Lina bodde tidigare grannar med andra eritreaner som blivit som familj för oss. Så jag pekade på min vän Samiel som också var med och sa. Samiel är min familj, och för att ni kommer från Eritrea är ni också min familj.
Bangladesh
Bangladeshresan gick kanon och min dotter Agnes fick för första gången besöka landet. Hennes andra missionsresa innan hon fyllt två år! (Hon fyllde förövrigt två år igår 14/12) Agnes var med på scenen och käkade chips medan vi bad för sjuka. Såå glad att Agnes får växa upp där Gud verkar med sin kraft! Det var fantastiskt att se hur hundratals tog emot Jesus var kväll och över 3000 personer tog emot Jesus under 4 kampanjkvällar. Detta i en by utan kyrka och inga kyrkor fanns i de omkringliggande byarna. Nu planerar våra lokala kontakter att plantera församlingar i flera av de byarna.
Vi flög hem från Bangladesh och sen var jag hemma och tvättade o packade om och tre dagar senare åkte jag mot Köpenhamn för flyg till Guinea där jag tillsammans med ett team från Huskvarna Pingstkyrka för att hålla en kampanj tillsammans med lokala pingströrelsen i Guinea. Vi åkte först till Conakry för att vara där och Huskvarnagänget hade med sig sjukvårdsmaterial till en klinik och man besökte lite olika sociala projekt. Dessutom var det med två arkitekter som ritade på en ny klinik i en annan stad.
Hjärtat på utsidan
Vi kom till staden Boffa en tisdagskväll för att sedan börja kampanjen på onsdagen. onsdag morgon ringer min mobiltelefon. ”Hej jag heter….. och jag ringer från SVT och undrar ifall du har några kommentarer kring det som hänt”. Jag förklarade att jag var i Afrika och undrade vad som hade hänt. Han berättade då att ett mord skett i Bottnaryd och de hade vissa detaljer de delade med mig. Men namn hade de inte då. När vi lagt på tänkte jag i mitt stilla sinne : tänk om det är ”Julia”. Jag ringde min kollega Ewa o fick bekräftat att det var ”Julia”. Luften gick ur mig.
Under dagen ringde SVT ytterligare en gång och Sveriges Radio också. Jag fick hänvisa till min kollega som samlat prästerna o pastorerna från vår by i vår kyrka. Där höll dem öppen kyrka och många kom dit. Ewa gjorde ett fantastiskt jobb med allting. Men mitt hjärta gick ut till alla berörda och till byn där jag tjänar som pastor. Men jag hade ett annat uppdrag den veckan. Staden Boffa där en församling skulle planteras genom en kampanj.
Så med gråten nära hela dagen, predikade jag senare på kvällen med ”hjärtat på utsidan” för 1500 personer och hundratals tar emot Jesus som sin frälsare. Under veckan fick vi även se hur blinda började se. Blandannat en ung tjej som varit blind sedan födseln och hennes ansiktsuttryck när hon ser sig omkring för första gången kommer jag aldrig att glömma. Det var både chock och glädje på en o samma gång.
Vi fick även uppleva hur en man som suttit i rullstol 18års tid började gå igen. Jag fick möjlighet att dela evangeliet med marijuanarökande rastafaris nere vid hamnen. Vi delade Jesus i byar runtomkring. Ungdomarna från Huskvarna gjorde ett fantastiskt jobb.
När jag väl kom hem så var det en del själavårdssamtal, polisförhör mm att ta tag i. Mitt i allt är jag så tacksam till vår Jesus för att ”Julia” är hos Honom! Det är vårt hopp och vår tro!
I fredags läste jag de här orden på ”Julias” minnesgudstjänst:
”Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du det?” Joh 11:25-26
” Därför ger vi inte upp. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Vår nöd, som är kortvarig och väger lätt, bereder åt oss en väldig och överväldigande härlighet som väger tungt och varar för evigt. Vi riktar inte blicken mot det synliga, utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.” 1 Kor 4:16-18
Jag fick aldrig chansen bjuda hem ”Julia” och hennes familj på middag. Men jag är mer övertygad än någonsin om att ha ett öppet hem. Att ”adoptera” nya människor rakt in i familjen. Det är så Pappa Gud fungerar! OPEN HOME-OPEN HEART-OPEN HEAVEN
Livet är skört men vårt uppdrag står fast!
Med önskan om en God jul full av Jesus, mirakler och frälsning!
Andreas Cucca, assisterande pastor i Bottnaryd Pingstförsamling och evangelist i Gå Ut Mission
Hela Pingsten 