Förtroendet för Love and hope är allvarligt skadat

lovenepal.jpg

Debattartikel publicerad i Dagen.

Love and Hope (tidigare Love Nepal) har blivit utsatta för en stark kritikstorm de senaste dagarna. Från att ha varit en av de populäraste och snabbast växande kristna biståndsorganisationerna har anklagelser om falsk marknadsföring och oetiska utgifter i kvällspressen utsatt dem för en stor förtroendekris.

Responsen från Love and Hope har dels varit att kalla anklagelserna för lögn och häxjakt, dels att motivera varför man exempelvis har flugit i business class och tagit in på fina hotellsviter. Organisationen har också insinuerat att den före detta partnern i Nepal, Lighthouse Foundation, sprider desinformation som hämnd för att Love and Hope slutade stödja deras barnhem som hjälper 300 barn i slutet av förra året.

Det framgår dock otroligt tydligt att Love and Hope ägnat sig åt kraftiga överdrifter i sin marknadsföring om man jämför vad de säger nu med vad de sagt förr. Från att ha pratat om sina anställda i Nepal och hur de har räddat 600 barn, medger organisationen nu att det är Lighthouses anställda de har talat om och att de allra flesta barn inte räddats från bordeller.

Förtroendet för Love and Hope är allvarligt skadat, och det är så onödigt.

Om de hade undvikit överdrifter i sin marknadsföring hade de kanske inte fått in lika mycket pengar lika snabbt, men de hade undvikit en sådan här kris.

Genom att min församling i flera år har gett pengar till Lighthouse via en annan organisation, Out of Ashes, har vi följt Love and Hopes utveckling med stort intresse. Under flera år har vi reagerat på hur de utmålar Lighthouse-verksamheten som sin egen och glider på sanningen.

Mitt intryck av Love and Hopes marknadsföringsstrategi är att ändamålet ofta anses helga medlen, att det som genererar många delningar och gåvor är det som man alltid ska satsa på oavsett hur sanningen ser ut.

Vi måste också akta oss för den västerländska översittarmentaliteten som alltför ofta kännetecknat mission. Idéerna om att vi är smartare och klokare än människor i majoritetsvärlden.

I en text som delades av Love and Hope på Facebook, och som fått 10 000 gillningar, skriver Ida Lundén apropå konflikten med Lighthouse: ”vad är mest troligt; att en organisation som finns i ett av världens mest fattiga och korrupta länder vilsefört och lurat en svensk organisation, eller tvärtom?”

Här är tanken att på grund av att Nepal är fattigt och korrupt så är nepaleser mer benägna att ljuga än svenskar. Men korruption handlar om missbruk av offentlig makt för privat vinning, inte att befolkningen skulle bestå av lögnare. På samma sätt är man inte mindre benägen att vilseföra människor för att man är rik.

Supportrar till Love and Hope tenderar dock att misstro Lighthouse enbart på grund av att de är nepaleser, när de försvarar Love and Hope på sociala medier. Det faktum att den polisundersökning som Love and Hope initierade mot Lighthouse lades ned, och att Nepals regering betraktar Lighthouse som en ytterst välskött organisation, avfärdas ofta med att man säger att Nepal är korrupt.

En sådan inställning är förödande när man bedriver eller finansierar bistånd. Hur kommer Love and Hope kunna stödja arbete mot sexslaveri i Indien eller andra utvecklingsländer om ett grundläggande antagande är att de där borta har lättare för att ljuga än andra?

Kommer de i framtiden att abrupt överge andra partnerorganisationer liksom de gjorde med Lighthouse, där över 300 barn hamnade i kläm och fick ta konsekvenserna?

Det finns inga vinnare i den här historien. Fler biståndsorganisationer, i synnerhet kristna, lär känna av att många givares förtroende är skadat på grund av Love and Hope-skandalen. Familjen Alfven som leder Love and Hope har det omåttligt tufft just nu. Och barnen i Nepal är i större behov av hjälp än någonsin. Låt oss verka och be för försoning, helat förtroende och förnyad biståndsvilja så att kampen mot trafficking och slaveri kan gå vidare i oförminskad styrka.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 14 juli, 2017, in Ekonomi och social rättvisa and tagged , , , , , . Bookmark the permalink. 1 kommentar.

  1. Hans G Eriksson

    Svenska organisationer har i många fall svårt att avhålla sig från att falla in i det amerikanska mönstret. Det finns stiftelser som uppträder som ”församlingar” (á la Livets Ord) och det finns ideella organisationer med inslag som är allt annat än just ideella i ledningen.

    Den ena efter den andra avslöjas, men försvaras ofta av ”medlemmar” som invaggats i att de tillhör en konstituerad församling, som i själva verket är en Stiftelse där de saknar både inflytande och medlemskap.

    När Benny Hinn kommer i privatflyg och tar in på lyxhotellets svit, så jublar massorna över denne ”Gudsman” och lägger hyrespengarna ”där Herren manar”. Detta är ett ovärdigt spel som inte blir vackrare när det uppträder i insamlingsstiftelser. Missbruket av det upparbetade förtroendet går tragiskt nog ut över det stora antal stiftelser som gör berömvärda insatser. Ytterst går det ut över hjälpbehövande som drabbas av insamlingsorganisationernas försämrade rykte och därmed sjunkande insamlingsresultat.

    En god början i en sanering kunde vara att man slipper höra de skruvade förklaringarna till avslöjandena.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: