Lita på pengar eller på Gud?

pexels-photo-164580

Detta är del tre av sommarens följetong ”Gud eller Mammon” som finns att läsa i sin helhet här. Del ett och del två finns att läsa här och här.

Två rika män

I Lukasevangeliets artonde och nittonde kapitel möter Jesus två män. Till en början ser situationerna ganska lika ut, men berättelserna utvecklar sig radikalt annorlunda.

En uppsatt person frågade honom: ”Gode mästare, vad ska jag göra för att vinna evigt liv?” Jesus svarade: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Du kan budorden: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Visa aktning för din far och din mor.” Mannen sade: Allt detta har jag hållit sedan jag var ung. Då sade Jesus: ”Ett återstår för dig: sälj allt du äger och dela ut åt de fattiga, så får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” När han hörde detta blev han bedrövad, för han var mycket rik. Jesus såg att han var bedrövad och sade: ”Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” De som hörde detta frågade: ”Vem kan då bli räddad?” Han svarade: ”Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.” (Ur Luk 18)

I nästa kapitel möter Jesus Sackaios. Åtminstone delar av hans rikedom verkar vara förskaffad på orättfärdig väg. I mötet med Jesus utbrister Sackaios att: ”Hälften av vad jag äger, herre, ska jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon ska jag betala det igen fyrdubbelt.” Jesu respons blir att ”idag har räddningen nått detta hus.” Enligt lagen var Sackaios endast skyldig att betala tillbaka beloppen plus en femtedel av summan. ”Fyrdubbelt tillbaka” var den ersättning som gavs om någon hade stulit boskap och blivit gripen. Förmodligen innebär detta bortgivande att Sackaios gjorde sig av med allt han ägde, och fullgjorde alltså det som den rike mannen i kapitel 18 inte klarade av. När Sackaios blir räddad i detta stycke når glädjens budskap även de materiellt fattiga, då han ger bort sin förmögenhet. Även Sackaios själv, inte materiellt men andligt fattig, får del av glädjebudskapet.

Efter Sackaios omvändelse, berättar Jesus liknelsen om de tio punden som handlar om att förvalta rikedom, och om en herre som ställer sina tjänare till svars för hur de har förvaltat det de blivit anförtrodda. Senare i kapitel 19 rensar Jesus templet och fördömer de som exploaterar människors gudslängtan för egen vinnings skull.

Förtröstan på Gud

Och till dina lärjungar sade han: ”Därför säger jag er: bekymra er inte för hur ni skall få mat att leva av eller kläder att sätta på kroppen. Livet är mer än födan och kroppen mer än kläderna. Tänk på korparna, de varken sår eller skördar, de har varken förrådskammare eller lador, men Gud föder dem. Och hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? När ni nu inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då om allt annat? Tänk på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står ute på ängen och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? Tänk inte på hur ni skall få något att äta och dricka, och oroa er inte. Allt sådant jagar hedningarna i världen efter. Men er fader vet att ni behöver allt detta. Sök i stället hans rike, så skall ni få allt det andra också. Var inte rädd, du lilla hjord, er fader har beslutatatt ge er riket. Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Skaffa er en penningpung som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv kan nå och där ingen mal förstör. Ty där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.” (Luk 12:22-34)

Att avsäga sig Mammons makt verkar här vara ett synligt tecken på att lita på Guds omsorg.

Wheeler skriver i sin kommentar till den här texten Jesus ger tre anledningar till varför lärjungarna inte skall bekymra sig. Att mänskligt liv är mer än mat och kläder, att oro är onödigt eftersom Gud har omsorg och att det är ineffektivt eftersom ingen ändå kan ”lägga en enda aln till sin livslängd”. Lärjungarnas uppgift är att fokusera på Guds rike, och Jesus lovar att livets nödvändigheter kommer att ges dem. Vidare skriver hon att uppmaningen att inte vara rädda är ett bud lika mycket som en tröst. Jesu uppmaning att inte vara rädda utan att förtrösta på Gud är således grunden för att lärjungarna ska kunna ge upp allt ägande. Hon betonar dock att syftet som här framställs inte i första hand handlar om de fattigas behov, utan om lärjungarna själva. Det handlar om var deras hjärtan och deras skatt är.

Konstaterandet att ”Er fader har beslutat att ge er riket” är grunden både till uppmaningen ”Frukta inte” och till uppmaningen ”Sälj allt ni äger och ge till de fattiga.” Texten är inte uppbyggd som lag. Jesu uppmaningar här är konsekvenser av tro, av förtröstan på Gud. För de som väntar på Guds rike är detta goda nyheter. Wheeler sammanfattar detta som att ”För någon som accepterar Jesu uppmaningar och som är villig att forma sitt liv efter dem, för henne kan de tas emot som befrielse från rädsla och ett löfte om fullkomlig trygghet snarare än som ett krav på fullkomlig risk.”

Textens poäng är vidare enligt Wheeler att det en människa äger per definition är vad hon begär och kommer sätta sin tillit till, och att välstånd innebär en alternativ källa till trygghet, i stället för Gud. Det Lukasevangeliet försöker göra är alltså att befria människor från tvångsmässigheten kring det materiella.

Wheeler drar slutsatsen att i Lukastexterna kring ägande så utesluts ägodelars vanliga funktioner: att säkra status, makt och oberoende av andra. Ägodelar är användbara och accepterade endast så länge de är umbärliga för ägaren, och således tillgängliga för att fylla andra människors materiella behov. I första hand verkar uppgivandet av ägodelar i denna text dock handla om lärjungarna själva, att de ska samla skatter i himlen och inte på jorden, snarare än om behoven hos de fattiga.

När Jesus lär sina lärjungar att be säger han att de ska be ”ge oss var dag vårt bröd för dagen…” Även här avspeglas den inbjudan att lita på Gud som försörjare, som ges till Jesu lärjungar. Watanen beskriver att ”dagligt bröd handlar om att lita till Guds omsorg.” I detta sätt att be avspeglas också den fattiges perspektiv. I den bönen lever vi ”dagligen […] medvetna om vår fattige broders villkor.”

Skatt till kejsaren

I kapitel 20 försöker de skriftlärda och översteprästerna sätta dit Jesus genom att fråga om det är rätt eller inte att betala skatt till kejsaren, varpå Jesus frågar om vems bild de ser på myntet. Då svaret är ”kejsarens” replikerar Jesus att de ska ge ”kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.” Jesus uttrycker här ingen motsättning mellan att tjäna Gud och att lyda Rom43, till skillnad från den motsättning mellan att förtrösta på Gud och förtrösta på rikedom som betonas i Lukasevangeliet. Pengarna verkar vara ett större hot mot människan än vad statsmakten är.

About Emma Andersson

25 år, psykologi- och teologiintresserad folkhögskolelärare. Tror på rättvisa, diakoni och församlingen som en annorlunda gemenskap. Tycker om scouting, bad och böcker. Längtar efter att våga lita mer på Gud, leva enklare och vara mer i skogen.

Posted on 15 juli, 2017, in Ekonomi och social rättvisa and tagged , , , , . Bookmark the permalink. 9 kommentarer.

  1. Björn bloggaren

    Intressant och det som slår mig är att samhället vill på olika sätt komma åt individens pengar. utöver det så vill var enda butik komma åt det vi tjänat ihop under stor press och möda, ja alla vill åt våra pengar, tiggare, hjälporganisationer, kyrkan genom kollekt och tionde, osv och dess värre är enligt er, att även Gud vill åt våra penga, ja allt vi äger.

    Trevligt och bra, eller?

    Bb

    Gilla

    • Hej Björn!

      Jag vill med mina texter på Hela Pingsten uppmuntra till en generös livsstil, utifrån att Gud är så otroligt generös gentemot oss. Jag skriver däremot inte för att jag av egoistiska skäl är ute efter folks pengar, vilket det låter som att du insinuerar.

      Uttrycket att Gud skulle ”vilja åt våra pengar” låter märkligt i mina öron. Min utgångspunkt är att Gud är alla goda gåvors givare och att vi kan få förvalta de gåvorna för andra människors väl.

      Om du ger pengar till en kyrka, hjälporganisation, tiggare, missionsorganisation, sälräddningsorganisation eller vad som bryr jag mig mindre om. Kör hårt =) Men jag tror på en generös livsstil och det vill jag fortsätta förkunna.

      Vänliga hälsningar, Emma

      Gilla

      • Björn bloggaren

        Emma!

        Du skriver: Men jag tror på en generös livsstil och det vill jag fortsätta förkunna.

        Detta låter ju bra, eller hur, fast jag undrar, generös på vems villkor?

        Mottagarena villkor, mina/dina villkor, eller Guds villkor?

        Själv tror jag på lydnad av vad Gud säger och manar mig till.

        Paulus skriver:

        Tit_3:8  Detta är ett fast ord, och jag vill att du med kraft vittnar härom, för att de som sätta tro till Gud må beflita sig om att rätt utöva goda gärningar. Sådant är gott och gagneligt för människorna.

        Tit_3:14  Och må jämväl våra bröder, för att icke bliva utan frukt, lära sig att rätt utöva goda gärningar, där hjälp är av nöden.

        Paulus skriver två gånger om att rätt utöva goda gärningar, det finna med andra ord rätt sätt och fel sätt att utöva goda gärningar.

        Det rätta sättet tror jag är: Efe_2:10  Ty hans verk äro vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, vilka Gud förut har berett, för att vi skola vandra i dem.

        Det är alltså inte gärningar överlag som räknas, utan att göra och vandra i dem som Gud har förut har berett.

        Visst man kan vara generös och ge till höger och vänster, men frågan blir då vems gärningar det blir, mina, eller Guds förutberedda?

        Bb

        Gilla

  2. Emma, vem är ”Wheeler”?
    Du skriver:
    ”Förmodligen innebär detta bortgivande att Sackaios gjorde sig av med allt han ägde, och fullgjorde alltså det som den rike mannen i kapitel 18 inte klarade av.”
    Fast, så står det inte och det kan vi heller aldrig få reda på. Det är knappast troligt och gör inte heller någon skillnad på budskapet. Det viktiga var ju att Sackaios omvände sig, inte hur mycket han hade kvar i plånboken. Dessutom så hade han väl kvar sitt jobb och kunde tjäna in det igen, förhoppningsvis på ett mera hederligt sätt.

    Som du framställer denna Wheeler verkar det som hon missuppfattat en del av Jesus budskap. Du skriver nämligen också:
    ”Jesu uppmaning att inte vara rädda utan att förtrösta på Gud är således grunden för att lärjungarna ska kunna ge upp allt ägande.”
    Det är för de flesta självklart att det inte är Jesus uppdrag på jorden att se till att alla ger upp sitt ägande, tror man det har man missat hela poängen!

    Gilla

    • Hej Thomas!

      Jag använder ordet ”förmodligen” när jag talar om Sackaios förmodade bortgivande av allt han ägde. Det är inte säkert och det påstår jag inte heller. Det är en tolkning jag gör utifrån att han betalar tillbaka lika mycket som om han hade stulit alltsammans, fyrdubbelt. Men det är mycket riktigt en tolkning och inget som texten explicit säger. Och precis som du säger, förhoppningsvis kunde han arbeta på ett hederligt sätt efter detta och fortsätta att leva ett generöst liv =)

      Hoppsan! Här har övergången från fördjupningsarbete till blogginlägg brustit, jag borde givetvis förtydligat mina referenser. Sondra Ely Wheeler är teolog och jobbar med kristen etik. Hennes ”Wealth as Peril and Obligation: The new testament on possessions” var en av de böcker jag läste parallellt med Lukasevangeliet när jag skrev fördjupningsarbetet, och som jag varmt rekommenderar för den teologiskt intresserade.

      Jag ser inte hur du har tolkat det som att jag eller hon säger att ”Jesu uppdrag på jorden är att se till att alla ger upp sitt ägande”. Däremot så betonar både hon och jag att Jesus undervisar om hur lärjungarna ska förhålla sig till pengar, för att Gud på allvar ska kunna vara herre över hela våra liv och även över vår ekonomi.

      Vänliga hälsningar, Emma

      Gilla

      • Tack för ditt utförliga svar, Emma!

        Det finns inte mycket mer att tillägga än att betona den fixering som jag gång på gång ser när det gäller tolkningen av dessa texter. Det finns uppenbara risker att vi uppmanar kristna, främst då de med en svag tro, att genom att göra sig av med allt de äger så kommer de närmare Jesus och därmed sätter dem i en besvärlig situation.

        Att Jesus är Herre i våra liv innebär inte att vår Skapare vill att vi ska leva i träldom, inte heller att vi ska låta ägodelarna ta hans plats.

        Emma, överväg att läsa GT parallellt med Lukas istället för en annan människas tankar. Hur ställde sig Jesus till Abraham, Isak, Jakob eller kung David för den delen när det gäller ägandet? Vad var det för egenskaper som gjorde att Jesus utvalde David att regera över Israel i det kommande tusenårsriket?

        Nåd och frid.
        Thomas

        Gilla

  3. ”Wheeler drar slutsatsen att i Lukastexterna kring ägande så utesluts ägodelars vanliga funktioner: att säkra status, makt och oberoende av andra. Ägodelar är användbara och accepterade endast så länge de är umbärliga för ägaren, och således tillgängliga för att fylla andra människors materiella behov. I första hand verkar uppgivandet av ägodelar i denna text dock handla om lärjungarna själva, att de ska samla skatter i himlen och inte på jorden, snarare än om behoven hos de fattiga.”

    Således handlar ”uppgivande av ägodelar” om att ge upp kontrollen över dem. Egentligen att överge den ömsesidiga kontrollen: jag kontrollerar användningen av ”mina” resurser – och de kontrollerar mig genom min girighet.
    M.a.o: ägande är OK så länge resurserna ”är umbärliga för ägaren, och således tillgängliga för att fylla andra människors materiella behov”, en förutsättning för att en rik ska kunna sätta Guds rike först.

    Gilla

  1. Pingback: Franciskus och Klara av Assisi | Hela Pingsten

  2. Pingback: Om globala orättvisor | Hela Pingsten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: