Tre saker jag lärde mig från missionsfältet

När jag skrev det här inlägget hade jag tänkt skriva om hur häftiga saker Gud gjorde; helanden, mirakel och så vidare. Men när jag började skriva upptäckte jag att det viktigaste och det som förändrade mig mest var inte alla mirakel, det viktigaste var min relation med Gud. När vi går nära Gud blir mirakel och helanden en frukt av vår relation med Honom. Så i det här inlägget skriver jag inte om frukten, utan jag skriver istället om Honom som ger frukten.

 Förra året var jag på missionsresa i Asien och det förändrade mitt liv. Här är tre saker jag fick lära mig som jag vill dela mig av.

1.     Gud gläder sig över oss

En gång när jag diskade med en av ledarna på vår missionsresa, stannar hon plötsligt upp och säger, Rebecka, Gud gläder sig över dig, Han gläder sig över den du är.

Så kan man inte säga, tänkte jag. Vi är ju syndare, hur kan Gud glädja sig över oss?  Men Gud visade mig att jag hade fel. Han gläder sig över att få säga ”mitt folk tillhör mig”. Det betyder inte att Han älskar allt vi gör, men Han älskar att se hur vi växer, blir mer lika Honom och utvecklar en relation med honom.

”Ty Herren gläds över sitt folk, han smyckar de ödmjuka med frälsning.” ps 149:4

Herren, din Gud, bor i dig,
    en hjälte som frälsar.
Han gläder sig över dig med lust,
    han tiger stilla i sin kärlek,
han fröjdas över dig med jubel. Sef 3:17

”Herren gläder sig åt dem som fruktar honom och hoppas på hans nåd”.  

”Herren gör människans steg stadiga han gläder sig över hennes väg” ps 37:23

Vad har vi gjort för att bli så älskade att skaparen av hela universum säger att han gläder sig över oss? Ingenting. Nada. Nothing. Vi väljer att tro på Gud och han gläder sig över oss! Vilken kärlek och vilken nåd!

Vissa mornar vaknar jag och det första jag hör är ”Rebecka jag är så glad att få kalla dig min dotter”. Då gråter jag som ett litet barn. Det får mig att vilja ge allt jag har till Gud och älska honom med hela min kraft, mitt förstånd och min själ.

2.     Vi kan höra Guds röst

Tidigare trodde jag inte att jag kunde höra Guds röst men John 10:27 Säger ”mina får hör min röst”. Jag behövde bara lära mig att lyssna. Jag började gå upp tidigt på morgnarna, upp på taket just vid soluppgången för att se hur solen färgade djungeln omkring mig grönare, rödare, gulare, ja livligare. Jag var tyst och inväntade Guds röst. Det tog mig ett tag innan jag lärde mig att vara tyst och lyssna. I början var det bara enstaka ord, som ”frid”, ”glädje” och ”genombrott” som Gud ville förbereda mig på inför dagen för att sedan i slutet av dagen kunna tacka Honom för att ha sett hur Han förkroppsligat det han sagt vid morgonen. Efter orden blev det ”uppdrag”, det först var att be varje dag för olika saker, tex det landet jag befann mig i, ledarna i mitt outreach team etc. Men senare övergick det också till profetiska tilltal. Innan vi åkte ut på mission bad vi för landet, jag fick ständigt upp orden ”problem”, ”be för säkerhet” och ”be för frid”. Jag var ganska ny i det här med att höra Guds röst så jag sa inget till någon men jag skrev ner det i min dagbok. Under vår missionsresa skedde sedan tre självmordsbombningar i kyrkor i staden där vi befann oss. Men eftersom Gud redan varnat mig kunde jag ha frid.

3.     Guds frid övergår allt förstånd

I och med självmordsbombningarna som drabbade kyrkorna hamnade vi i någon slags husarrest. Det var alldeles för farligt för oss som utlänningar och kristna att lämna huset vi befann oss i, det kunde också vara till skada för de människorna vi hade vistats med. Så där var vi, utan pass (för de var hos migrationsverket), utan möjlighet att kontakta familj och andra för att säga att vi var oskadda. Men under de dagarna har jag aldrig haft så fri lovsång, så mäktig bön och så djup frid.

”Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.” Fil 4:7

Tänk att Gud vill oss det här att gläda sig över oss, prata med oss och frid. Sen får miraklerna bli en del av vår vardag. Följ inte mirakel och helanden, följ Honom som ger upphov till dem.

Frid!