Plantera Guds rike i vardagen

”Det är ju helt fantastiskt, hur har du gjort de här? Jag skulle aldrig orka, eller klara det!”

Så sa en klasskamrat till mig när jag bjöd på mini-semlor i skolan, på semeldagen den 5e mars. Jag hade bakat hela förmiddagen för att ta med till skolan samma dag, ambitiöst tänker många, frihet och glädje tänker jag.

Med hjälp av mitt intresse visade jag uppskattning för mina klasskamrater. Jag ser intressen som gåvor från Gud. När jag gör något jag tycker om eller som jag vet att jag är bra på, till exempel baka, då vill jag ära Gud med det. Visst, det tog hela min förmiddag att få till de där semlorna, men nej det var inte jobbigt – jag hade det väldigt bra!

Utifrån denna händelse tänkte jag dela med mig av vad det fick mig att tänka på. Bland annat blev det som uppenbarat för mig att vi alla är olika, unika. Vad som är en baggis för mig kanske får en annan att svettas. Något kan få en människa att tjoa och tjimma av glädje, medan en annan får hjärtklappning. Men lika olika som alla människor är så är jag också övertygad om att våra sätt att ära Gud på skiljer sig, minst lika mycket. Detta tycker jag dock är charmen med våra olikheter, att vi alla är skapade till Guds avbild, som att vi utgör ett spektrum av Guds karaktär.

Tänk om alla tjänade Gud och varandra på samma sätt. Det skulle troligen innebära att vissa hade lättare för det än andra, och att några vore mycket mer mottagliga för tjänandets kärlek än somliga. Eller, så skulle alla människor vara väldigt väldigt, väldigt, lika varandra – och ingetdera vore ju särskilt kreativt… nej, Guds kreativitet i sitt skapande är väldigare än så, jag finner knappt ord för det.

En annan tanke som påminde mig var att Gud faktiskt har valt att ge oss personliga gåvor, valt att vi får de gratis, valt att vi får använd dem. Varför? Därför jag tror att han vill (Matt 7:12 ”gyllene regeln”). Han vill att vi ska tjäna Honom och våra medmänniskor med unika gåvor.

Genom att vara de som Gud skapat oss till kan vi få vara med att plantera Guds rike på jorden. När vi bjuder på semlor, spenderar tid med människor, hjälper till med studier eller vad helst för andra människor, då planterar vi frön och hjälps åt att vattna, och så kommer Gud att ge växten (1 Kor 3:6). Inte därför att Han är beroende av oss eller våra gärningar, Han är ju allsmäktig! Men Han ser till så att våra gärningar får kraft och blir till nytta. Våra gärningar är inget vi gör för Gud utan med Gud (1 Kor 3:9). Vi får äran att vara delaktiga i Hans plan att utbreda sitt rike här på jorden, och det tycker jag är fantastiskt!

Dessa tankar ledde mig vidare till vikten av att vara andligt ledd i sitt tjänande, eftersom att vi gör det tillsammans med Gud. Då måste vi kommunicera med Honom, veta vart han går, när Han sänder oss, hur Han älskar och så vidare. Vi behöver Anden som uppenbarar Guds vilja och plan för oss. Men även vår identitet, den som vi har i Honom, för att kunna samarbeta med Gud så vi planterar rätt frön, på rätt ställe och på rätt sätt. I vår identitet finner vi ju gåvorna som Gud lagt ner personligen och unikt för oss.

Jag har lätt att glömma att jag inte är menad att tjäna Gud så som andra. Ständigt får jag påminna mig själv om det, men när det väl landar i mitt hjärta är det en sådan enorm befrielse. Krav som jag lagt på mig själv får istället rinna av, och så vet jag att Gud ger växten. Det spelar ingen roll hur stora gärningar jag gör, Han kan ju alltid stöta till med den kraft och växt som behövs. Jag väljer att lita på det snarare än att oroa mig för min otillräcklighet.

Det gör mig så tacksam att få tjäna Gud på ett sätt som är naturligt, roligt och på sätt och vis lätt för mig. Jag behöver inte ta mig till andra sidan jorden och rabbla evangeliet för onådda, utan att få bjuda på en hembakad semla, på min skola, en vanlig dag, räcker. Det är fortfarande samma Gud, med samma förmåga att göra ett senapskorn till ett stort träd, som verkar. Så länge vi gör det tillsammans med Honom kommer vi kunna flytta berg, oavsett hur små eller stora vi med våra gärningar är.

Tanken är svindlande att med mina bara intressen kunna rikta ära och tacksamhet till Honom. Men det utmanar mig också, att det inte finns något jag gör som är för litet för att Han ska få det att växa. Jag hoppas att det kan inspirera dig som läser detta, att tjänande inte behöver vara lika slaviskt som det kan låta, eller svårare än vad man själv gör det till.

”Tack Gud för den nåd och gåvor som du så generöst ger var och en personligen, så att vi får vara med och se ditt rike ta plats på denna jord, vilken ära, vilken nåd! Jag ber om en längtan att ständigt vara ledd av din Helige Ande, och om mod att våga gå dit du sänder oss, älska så som du älskar och tjäna så som du tjänar. Tack Jesus för att du gjort detta möjligt genom ditt kors, och tack för att vi inte är ensamma”