Igår publicerade Nya Wermlandstidningen en debattartikel signerad av mig, Tuve Skånberg och Reinhold Fahlbeck. Nedan följer ett utdrag:
Än en gång har Nobels fredspris gått till en religiös person: pingstvännen och den etiopiske premiärministern Abiy Ahmed. Vi skriver ”än en gång” därför att om de tillfällen exkluderas då fredspriset har gått till organisationer har endast omkring fyra procent av pristagarna varit ateister. Listan över fredspristagare domineras istället av munkar som Dalai Lama, ärkebiskopar som Desmond Tutu, pastorer som Martin Luther King samt religiöst drivna aktivister som Denis Mukwege och Malala Yousafzai. Detta står i skarp kontrast till idén att religion bara för med sig krig och elände.
Och visst sker många hemskheter i religionens namn. En av förra årets fredspristagare, Nadia Murad, har vittnat om det förfärliga förtryck som ISIS islamiska extremism för med sig. Men samtidigt motiveras Murad av sin egen yazidiska religion.
När Alan Axelsons och Charles Philipps ambitiösa verk ”Encyclopedia of Wars” samlade ihop information om 1 763 historiska krig, kunde enbart sju procent av dem kategoriseras som religiösa. Det senaste seklet har sett ytterst destruktiva konflikter, som första och andra världskriget, Vietnamkriget och andra Kongokriget. Men ytterst få av de moderna konflikterna har orsakats av religion. Däremot är det många av mottagarna av Nobels fredspris som har förklarat att religion är en central drivkraft i deras liv.
Hur kan då folk hävda att religion ”förgiftar allt”, och är roten till krig och förtryck?
Lyssna på vilka reaktioner debattartikeln fick när jag la in den i Facebookforumet för Vetenskap och folkbildning (VoF):
Hela Pingsten 