Den 1 augusti i år fick Julia och jag äntligen gifta oss! Det gjorde vi för att vi älskar varandra 
Och därför vill jag nu ge er 
KÄRLEKSARGUMENTET för Guds existens. 
För det första: vad är kärlek? Många har hört aposteln Paulus beskrivning av kärleken i 1 Korintierbrevet 13: “Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst. Den beter sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tänker inte på det onda. Den gläder sig inte över orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.”
Oavsett livsåskådning kan nog de flesta instämma i att det som beskrivs ovan är kärlek. Men! Den här beskrivningen tycks förutsätta att kärlek är något mer än bara känslor 
. Något mycket större än “en upplevd illusion orsakad av kemiska reaktioner i hjärnan”. Att den är en verklighet i sig själv. Kan någon som älskar en annan – en syster, make, barn eller vän – invända mot detta?
Om vi utgår från en ateistisk världsbild så kan dock kärlek bara vara “hormoner och kemiska reaktioner i hjärnan som finns där bara därför att de hade överlevnadsvärde i ljuset av evolutionen. Det går knappast att hitta någon förklaring eller grund för kärleken som en oberoende storhet utan Gud. Men detta tycks ta bort kärlekens inneboende värde och mening.”
Vill vi däremot hålla fast vid tron på verklig kärlek är det alltså klokt att också tro på Gud som kärlekens källa
För “Gud är kärlek” (1 Joh 4:8,16) 
Citaten ovan kommer från “Liten Handbok om de vanligaste argumenten för och emot kristen tro”, där Tobias Sunnerdahl sammanfattar hela argumentet såhär:
- Verklig kärlek kan inte finnas om inte Gud finns.
- Kärleken är verklig
- Därför finns Gud
Vad tänker du om detta?
Photo by Nick Fewings on Unsplash
Hela Pingsten 
Jacob,
Först mina gratulationer och varma välsignelser till dej och Julia.
Du tar upp ett viktigt ämne som jag tror att alla människor tänker på och vill få klarhet i.
Dristar mej till att fastslå två sanningar innan eventuell vidare konversation.
1, Känslor har människan hela tiden. Även om hon inte vill känna någonting medger hon allra minst att det är det som hon inte känner. Alltså känner hon någonting i alla fall.
2, Människor som lär känna varandra, makar, vänner eller andra i nära relationer tvingas med tiden erkänna att man upptäcker saker hos varandra som man inte gillar.
Med dessa två sanningar i bagaget vill jag nu ge mej in i Guds ord och se om det går att få ut någonting av det.
Den här gången citerar jag inte Guds ord precist utan använder mej av mitt minne och försöker hålla tråden i mitt resonemang. Det första jag minns om Guds kärlek är att han av kärlek till världen gav sin Son för att var och en som tror på honom ska få evigt liv.
Kände Gud någonting? Ja, det gjorde han.
Vad kände han? Att han älskade.
Älskade han för att han kände glädje över allt vi gjort och gör. För att han alltid gillat och gillar oss?
Nu gör jag som du och droppar texten med en fråga ju.
GillaGilla
Ulrika!
Du skriver: Kände Gud någonting? Ja, det gjorde han. Vad kände han? Att han älskade.
Gud ÄR kärlek och det han gör är utifrån den han är. Gud gör inget utifrån att han känner kärlek utan utifrån den han är. Vi människor är skapade med känslor och i stort agerar vi efter dem, känner vi kärlek till någon gör vi troligen gott för den personen. Känner vi ett avstånd, eller misstänksamhet så låter vi bli att göra gott.
Biblens kärlek är inte känslostyrd och vår kärlek skall inte heller vara det, utan den skall vara gärningsstyrd utifrån Guds Andes maning.
Bb
GillaGilla
Björn,
Jacob citerade definitionen på kärlek: “Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst. Den beter sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tänker inte på det onda. Den gläder sig inte över orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.”
Du skrev: ”Vi människor är skapade med känslor och i stort agerar vi efter dem, känner vi kärlek till någon gör vi troligen gott för den personen. Känner vi ett avstånd, eller misstänksamhet så låter vi bli att göra gott.”
Jag vet inte vilka du menar med ”vi människor” men talar vi om vi som vill följa Kristus så gäller ju kärleksdefinitionen som Jacob citerade. Att exempelvis klara av att älska någon för den andre skull fastän man själv inte känner direkt för det. En tillämpning på att inte söka sitt i varje möte med människor. Tänker att Jesus konstant sökte den andres bästa oavsett det var vän eller fiende. Han tänkte aldrig ”vad är bäst för mej”, ”den här människan orkar jag inte med”, ”Den här människan är inte värd sanningen, den håller jag för mej själv”
GillaGilla
Ulrika!
Biblens kärlek är inte känslostyrd och vår kärlek skall inte heller vara det, utan den skall vara gärningsstyrd utifrån Guds Andes maning.
Bb
GillaGilla
Björn!
Kanske kan man säga att vår kärlek ska vara viljestyrd, samt ledd och inspirerad av Bibeln och Guds Ande?
Jacob
GillaGilla
Jacob!
Absolut!
Det som inte sker av tro är synd och tro kan man säga är en visshet som Anden givit som skriften bekräftar. Tro ger sig i uttryck av något jag vill. Jesus frågade, vad vill du att jag skall göra för dig, svar, jag vill ha min syn. Viljan kan inte bortkopplas då den är bla ett Guds verktyg för att få oss att göra hans vilja.
Fil 2:13 Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.
Dock är inte alltid min vilja Guds vilja, min vilja måste vara i samklang med Andens sanktion, eller Andens ja.
Bb
GillaGilla
Amen!
GillaGilla
Björn,
Får man för(tro)ende för Gud när man läser bibeltexterna nedan?
Matt 8:17 ”för att det som var sagt genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: Han tog på sig våra svagheter och bar våra sjukdomar.”
Rom 15:1 ”Vi som är starka är skyldiga att bära de svagas svagheter och inte tjäna oss själva.”
Heb 4:15 ”Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd.”
GillaGilla
Tack Ulrika! Jag håller absolut med om dina två sanningar. Om vi kan tala om att Gud känner och vad det i så fall innebär vet jag inte, men jag håller med Björn om att Guds kärlek ju inte är beroende av känslor, utan bevisas i handling. Och på samma vis är det sant, det jag tror du är ute efter, att vi som äkta makar ska älska varandra oavsett vilka känslor vi har för tillfället, och oavsett hur mycket glädje vi känner över vad den andra gjort och gör. Men jag är övertygad om att Gud alltid gillat och älskat och oss som sina skapelser och avbilder.
Allt gott!
GillaGilla
Jacob,
”det jag tror du är ute efter, att vi som äkta makar ska älska varandra oavsett vilka känslor vi har för tillfället,”
Ja, det är en sak jag är ute efter. Om man tex tänker på det du skriver om hur kärleken och tålamodet hör samman vet vi ju att tålamod (modet att tåla) först visar sej när det finns en anledning att känna någonting man inte gillar eller på något sätt inte riktigt tål. När allt är frid och fröjd behöver man inte vara så tålmodig så att säga.
Om känslorna, talar vi om att uppleva någonting exempelvis ”jag känner mej arg” eller talar vi om att lära känna någon där man vill veta mer om hur personen är?
En bön som är vanlig är att berätta för Gud hur man känner för en vän och be om hjälp att visa mera kärlek genom mer tålamod och att Gud hjälper en att ge det. På något vis är det som att känslorna inom en är det som berättar för en vad man behöver be om. ”Käre Far, jag är så rädd”, ”Älskade Jesus jag känner att det här är fel, hjälp mej reda ut det.”
GillaGilla
Absolut, tålamod lär vi oss när vi prövas i det.
Jag pratade om känslor såsom ”jag känner mig arg”.
Det låter som en klok bön, att vända sig till Gud med sina känslor.
Allt gott,
Jacob
GillaGilla
Ett jättegrattis önskar vi er, väldigt roligt att ni gift er!
Björn och Sofia i Malmö
Helt klart är kärlek mer än hormoner och känslor, kärlek är heller inte ord utan gärning.
Kärleken visar sig i våra gärningar, där av kan det stå ty så älskade Gud världen att han utgav. Gud gjorde något som bevisade hans kärlek och han gör det hela tiden.
1Jh 3:18 Kära barn, låtom oss älska icke med ord eller med tungan, utan i gärning och i sanning.
Bb
GillaGilla
Tack så mycket Björn och Sofia!
Eller hur, det är sant och bra det du skriver!
Vi får förresten ta chansen att ta den där fikan hos er som ni bjöd in oss till vid något passande tillfälle, gärna någon gång i höst 🙂
Allt gott,
Jacob
GillaGilla
Det skulle vara väldigt kul om ni ville komma till oss. Om vi planerar lite så kan det t o m bli middag. Hör av er när ni har möjlighet att komma!
Bb
GillaGilla
Kul! Ja, gärna det! Nu har jag fått Sofias nummer av Birgitta 🙂
Jacob
GillaGilla
Perfekt!
GillaGilla
Ulrika!
Du skriver: Får man för(tro)ende för Gud när man läser bibeltexterna nedan?
Absolut, vad tänker du?
Bb
GillaGilla
Björn,
Du skriver ”Absolut, vad tänker du?”
Om Matt 8:17 tänker jag på hur vår Gud tog på sej allt det som vi människor inte klarar av eftersom vi är fallna som människor. Att han tog på sej det av kärlek till oss. Genom det som vår Gud gjorde är det möjligt att bli hel igen. Hel på så vis att det man gör fel får bli förlåtet när man ber om förlåtelsen. Då får man komma till vår Gud och få liv på så sätt att livet blir meningsfullt och glädjefullt även fast man är en ”svag och sjuk” människa. Det är inte genom människors styrka eller kraft man får sådant utan genom Herrens, du vet.
Matt 8:17 ”för att det som var sagt genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: Han tog på sig våra svagheter och bar våra sjukdomar.”
Om Rom 15:1 tänker jag hur vår Gud alltid tänker på de svaga på olika sätt och hur vi ska bära varandras bördor med Herrens hjälp.
Rom 15:1 ”Vi som är starka är skyldiga att bära de svagas svagheter och inte tjäna oss själva.”
Om Heb 4:15 tänker jag på hur vår Gud känner in vad vi människor känner. Hur han känner med oss och vet hur det är att vara människa eftersom han under sin tid här på jorden själv blev utsatt för frestelser och ”svagheter” som ångest osv. Sedan är versen även en favorit eftersom den visar att vår Frälsare på korset även är vår Gud eftersom han är utan synd.
Heb 4:15 ”Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd.”
GillaGilla
Ulrika!
Du skriver: Om Rom 15:1 tänker jag hur vår Gud alltid tänker på de svaga på olika sätt och hur vi ska bära varandras bördor med Herrens hjälp.
Rom 15:1 ”Vi som är starka är skyldiga att bära de svagas svagheter och inte tjäna oss själva.
Visst skall vi bära de svagas svagheter! Jag har en väninna som jag stöttat i 20 års tid, jag har en fru som jag stöttar när det behövs, jag har två döttrar som jag får stötta på olika sätt. När jag träffar någon som har det jobbigt försöker jag hjälpa så gott jag kan.
Dock tror jag inte att Rom 15:1 innebär att jag skall bära/sötta alla, utan bara de som Gud leder till och framför allt de som ingår i min familj och min gemenskap/församling.
Bb
GillaGilla