Kommentarer till Hans Eklinds slutreplik om Bibeln och invandring

Hans Eklinds slutreplik i debatten om invandring och kristen tro har nu publicerats i Dagen, och tyvärr så skriver han några saker som jag inte tycker stämmer. Exempelvis skriver han att ”vår samtida verklighet” – saker som brottslighet, högre arbetslöshet och längre sjukvårdsköer – inte berörs ”med ett ord” i debattartikeln jag, Bengt Sjöberg, Maria Gustin Bergström och Stefan Swärd skrev till honom.

Det stämmer inte. Eklind benämner själv dessa saker ”integrationsproblem”, och om det skriver vi:

”Hans Eklind tycks vilja att [utvecklinsgländer] ska ta emot ännu fler [flyktingar] genom att peka på att Sverige har integrationsutmaningar. Men utmaningarna är ännu större i länder som DR Kongo och Jordanien. Ska verkligen de ta det största ansvaret?

Som Eklind påpekar kommer mängden flyktingar sannolikt att öka med tiden. Därför är det viktigt att rika länder tar ett större ansvar än i dag. I världens flyktingläger råder nästan hundra procents arbetslöshet, kriminaliteten är hög och vården begränsad. Om vi vill ta Jesu gyllene regel på allvar, då behöver flyktinglägren avlastas.”

Det vill säga, om Sverige har anledning att ta emot färre flyktingar pga brott, arbetslöshet etc, så har de flesta utvecklingsländer ÄNNU större anledning till det. Ändå tar de emot 85 % av världens flyktingar, och konsekvensen av att rika länder som Sverige tar emot ännu färre blir ju att de fattiga länderna tar emot ännu fler.

Eklind skriver också: ”Dessutom, vilket debattörerna missar, det är skillnad på kyrkornas och statens uppgifter.” Det är högst oklart vad han menar med ”missar”, vi argumenterar emot Eklinds användning av berättelsen om när Jesus uppmanar till att betala skatt till kejsaren (Luk 20:25) som en anledning att församlingar ska stödja en stat som är ogästvänlig gentemot flyktingar samtidigt som de själva är gästvänliga. Vi skriver:

”Det Jesus talar om i den versen är att betala skatt, inte att stater har helt andra moraliska spelregler än de bibliska. Tanken att stater ska följa en helt annan moral än individer eller församlingar fanns inte på Bibelns tid. Församlingarna kan inte rycka på axlarna åt att staten ibland försöker utvisa de flyktingar vi älskar och betjänar, utan behöver stå upp för den bibliska etiken i samhällsdebatten.”

Eklind kanske inte håller med, men då behöver han argumentera för varför hans läsning av Luk 20:25 är korrekt och vår är falsk, inte bara hävda att vi ”missar” något som vi argumenterar emot.

Ytterligare en punkt där jag tycker att Eklind läser oss slarvigt är när han skriver: ”Slutligen en kommentar till olika bibelcitat om främlingen där debattörerna gör det väl lätt för sig. Jag tror inte artikelförfattarna vill implementera allt som Gamla testamentet säger om främlingen.”

Det sa vi inte heller. Vårt argument var inte att det sekulära Sverige ska se exakt ut som det gammaltestamentliga Israel, utan att det finns en gemensam linje genom GT som bekräftas i NT om att välkomna och välsigna invandrare. Vi skriver:

”Bibeln innehåller över hundra verser som talar om invandrare och flyktingar. Den gemensamma linjen i både Gamla och Nya testamentet är att välkomna, välsigna och älska främlingen som sig själv.

[…]

Bibeln talar mycket om att vara gästfri, men aldrig om att deportera. Den mest centrala etiska regeln som Jesus ger oss, den gyllene regeln, gör ingen skillnad på infödd och invandrare. Vi ska behandla alla människor som vi själva vill bli behandlade (Matt 7:12).”

De verser Eklind pekar på är båda exempel på att samma lag ska gälla den infödde och invandraren. Och medan vi inte anser att just de specifika GT-lagarna ska kopieras in i moderna stater är den moraliska principen om allas likhet inför lagen absolut en princip som fortfarande gäller.

Jag tror därför att även de som inte håller med oss om generös asylinvandring kan hålla med om att saker Eklind hävdar att vi missar och inte nämner med ett ord i själva verket adresseras i vår text. Därtill tycks han missförstå hur vi använder oss av GT.

Däremot är det några saker vi tar upp som Eklind på riktigt inte nämner med ett ord. Ett exempel är vår poäng om att fattiga utvecklingsländer har sämre möjlighet för integration och bekämpning av arbetslöshet än Sverige. Istället för att adressera det betonar Eklind om och om igen att Sverige saknar denna kapacitet – trots att vi är mycket rikare än de länder som tar emot flest flyktingar.

En annan sak som inte adresseras är att utbildning i Afghanistan de facto inte är hundratals gånger billigare än i Sverige (vilket Eklind antydde i sin första debattartikel) samt att invandrare skickar dolt bistånd till närområdet vilket omintetgör den upplevda konflikten mellan asyl och bistånd. Här väljer Eklind att släppa den argumentationslinjen helt och hållet.

Visst, det kanske är av platsbrist. Men det blir märkligt att han hävdar att vi blundar för saker som vi redan har kommenterat, men själv inte adresserar viktig kritik som vi riktar mot hans resonemang.

Trots att det är Eklind som har slutrepliken väljer han att kasta tillbaka en fråga till oss (med ett påstående om att vi ”undviker” den förstås): ”Den obligatoriska följdfrågan, som författarna undviker, är: menar de att Sverige och alla andra länder ska ha en fri invandring? Öppna gränser?”

Jag kan inte svara för alla undertecknare, men min position – som jag dessutom har meddelat Eklind tidigare i en diskussion på Facebook – är att flyktingar bör vara fria att fly till rika länder snarare än att begränsas till att bara kunna få asyl i fattiga länder. Detta för att de fattiga länder som i dagsläget tar emot 85% av dem har mindre kapacitet att hjälpa dem än rika länder som Sverige.

Huruvida vi bör ha fri migration av allt och alla är en mycket större fråga, och där ser jag problem i synnerhet med rika människors turistresor som tär väldigt mycket på klimatet. Men att fattiga, utsatta flyktingar ska vara fria att fly till säkra länder är för mig en självklarhet, och då i synnerhet till de rika länderna.

Det som gör debatten med Eklind något förvirrande är att vi är överens om att Sverige inte ska utvisa flyktingar till förföljelse. Han kallar detta ”stram” migrationspolitik, medan jag anser att om ett land vägrar utvisa någon till förföljelse så kommer åtminstone dess asylpolitik att vara generös – vilket är något bra! Eklind argumenterar för att Sverige ska ta emot ”färre” flyktingar, då vi ”inte kan ta ett sådant ansvar”. Men han vill inte utvisa en enda flykting till det de flyr ifrån – krig och förföljelse.

Det är en position som förvisso är mycket bättre än den som SD har: fullständigt asylstopp så att alla flyktingar – inklusive kristna konvertiter – utvisas till förföljelse. Men den är svårbegriplig.

Jag förstår inte riktigt varför Eklind å ena sidan argumenterar för att församlingens uppdrag att välkomna flyktingen inte gäller staten, samtidigt som han vill att staten ska skydda alla flyktingar som kommer hit och avstå från att utvisa dem till förföljelse.

Inte heller förstår jag vart han vill att världens flyktingar ska ta vägen. Om Sverige, som har världens 15:e högsta BNP per capita, ”inte kan” ta emot så många fler, vad ska vi då säga om alla utvecklingsländer?