Den teologiska anledningen till att vi ser så mycket stress och utbrändhet i kapitalistiska samhällen

Anledningen till att vi ser så mycket stress och utbrändhet idag är teologisk, enligt en essä i The Guardian. Arbetet har blivit en av det kapitalistiska samhällets viktigaste avgudar, där även de riktigt rika som hade kunnat gå i förtidspension jobbar 60-timmarsveckor som får dem att springa in i väggen. 

Författaren, Jonathan Malesic, hänvisar till Max Webers teorier om hur bristande frälsningsvisshet i det protestantiska Nordeuropa lade grunden för en orolig och ständigt hungrig kapitalistisk ekonomi som söker självbekräftelse och mening i sin egen prestation. Stress och ångest är inte en märklig bieffekt av det moderna samhället, det är vad som får hjulen att snurra från första början: 

”To calm our anxiety, we work too much without adequate reward, without autonomy, without fairness, without human connections, and in conflict with our values. We become exhausted, cynical, and ineffective.

Work anxiety is built into capitalism.”

Joel Halldorf var inne på samma tanke när han i Expressen argumenterade för en förkortad arbetsvecka:

”Vi har alltså skapat en värld som kräver att vi dansar kring guldkalven i ett allt ursinnigare tempo. Alla måste rusa – men inte för att komma framåt, utan för att undvika att hamna på efterkälken. Accelerationen måste fortgå, trots att den urlakar både ekosystemen och vårt inre liv.

Accelerationens löfte är expansionen: Den moderna drömmen om att öka vår räckvidd och lägga mer värld under oss. Vi kallar det utveckling, och sedan ekonomerna tog över politiken har vi bara kunnat tänka på detta i kvantitativa termer – som mer och mer. Men i verkligheten står mer ofta i motsats till bättre, eftersom det största i livet ju kräver begränsning.”

En grön och hållbar ekonomi som eftersträvar jämlikhet och lycka istället för tillväxt och långa arbetsdagar är inte bara nödvändigt för att vi ska klara klimatkrisen och besegra världsfattigdomen. Det är även nödvändigt för vår egen psykiska och andliga hälsa.

Och för att förtydliga: jag säger inte att en utbränd lärare eller skjuksköterska tycker att jobbet är en avgud. Min poäng är att anledningen till att deras yrken inte upplevt arbetstidsförkortning på 60 (!) år trots mångdubblad tillväxt är att den moderna kapitalismens förespråkare, inte minst politiker och ekonomer, ser (heltids-)arbete som en avgud som måste leda till oändlig tillväxt i evigheters evighet – amen.